Blev en skogstur i kända marker även om jag inte satt min fot här på dryga 10 år. Det mesta var sig likt förutom att det tillkommit några nya hyggen och att grusvägen sista biten var både förbättrad och förlängd vilket ej framgick av kartorna.
Senast jag var här gjorde jag en fin vårtur tillsammans med en turkamrat som även var min pappa. Han brukade ofta vara med på dagsturer men ibland hängde han med ut och tältade i skogen. Kommer ihåg att det låg lite snö kvar i skogarna den gången och att vi lyssnade efter vargarnas yl och att vi besökte ett älgkadaver som vargar och andra djur ätit rent. På den tiden var det en ganska stor flock vargar i området, 8 st pratades det om men tror det var högst 6 st. Nu är det ett revirmarkerande par som ibland befinner sig i området men som oftast håller sig närmare norska gränsen. Så några vargyl räknade jag inte med under turen.
Något som jag däremot såg fram emot var att se om saker var sig likt på skogen och om jag skulle hitta tillbaka till vår gamla lägerplats. Jag såg fram emot att gå i samma fotspår men bävade även för att det skulle göra att jag skulle bli påmind om saker efter vägen och hur mycket jag egentligen saknar honom. 
Att vara ensam på skogen ger varje person tillfällen att tänka och att reflektera och ju längre in i skogen jag kom desto mer började minnen komma tillbaka. Kändes fint men också skrämmande på samma gång.
Det var riktigt blött i skogen och det hjälpte inte med vattentäta kängor på fötterna då vattnet ändå kom in i kängorna från allt blåbärsris och undervegetation. Vadarstövlar hade behövts för att hålla sig helt torr men det gick ingen nöd på mig i skogen då den fina miljön värmde. Rutten att följa gick förbi en hel del små tjärnar men även i kuperad terräng. När jag närmade mig platsen där den gamla lägerplatsen fanns så började jag plötsligt få lite väl starka tankar och det kändes som att jag reste tillbaka ungefär 10 år bakåt i tiden. Och plötsligt så dök den upp, högt belägen med utsikt över skogen. Hittade direkt till eldstaden vi byggde tillsammans och där låg till och med de sista bitarna av det utbrända virket vi hade eldat med. Ingen hade förmodligen satt sin fot däruppe på alla dessa år.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Samlade ihop lite ved från en hel del självdöda träd alldeles i närheten och flyttade även eldstaden 2 meter och tände brasan. Spände upp tarpen (lätt presenning) då det lovades regn under natten så jag kunde krypa under om det skulle behövas. Har även ett regntätt sovsäcksöverdrag från brittiska elitförbandet SAS som jag tog fram. Detta fungerar utmärkt när man sover under bar himmel på fuktig mark. Det skyddar även sovsäcken mot bland annat gnistor som kan komma från elden och bränna små hål i den.
Gick och hämtade vatten i tjärnet som låg omkring 70 meter bakom lägerplatsen och kokade mig sedan lite blåbär och hallondryck samt gjorde lite mat. Kom att tänka på farsan när vi gick och hur stark jag minns honom just under vandring med ryggsäck, det var nog faktiskt hans allra starkaste ”gren”. Han blev ju aldrig trött och kunde gå oavbrutet många timmar i sträck i tung terräng. Jag reflekterade då också att jag jämförde honom med hur jag själv gick och jag vet att i det militära var jag och en kille till ganska överlägsna på att gå marscher med ryggsäck och annan buren tung utrustning under lång tid. Många andra minnen från den turen kom också tillbaka när jag satt och stirrade in i elden. Kändes fint på något sätt när jag satt där ensam i skogen på en vacker plats som vi hittat tillsammans. 
Lade mig och sov men vaknade efter några timmar av att det regnade så jag fick dra mig in under tarpen. Lade på några stockar på elden. Somnade om och drömde om farsan. Drömde att vi gjorde mos och köttbullar och när jag vaknade till på morgonen så kom jag ihåg att det var just det vi lagade som lunch dag 2.
Vaknade också till en fin soluppgång som jag tog några bilder på som blev ganska bra. Därefter blev det gröt och lite choklad till frukost. Fortsatte sedan vandringen i gamla fotspår. <!–
WriteFlash('http://galleri.l-ogaverth.com/#26’);
//–>http://galleri.l-ogaverth.com/#26Samtliga bilder från turen och några bilder från förra turen..
Filmade också lite efter vägen och jag kunde ju inte låta bli att bli lite oseriös (man växer aldrig upp) och köra lite ”filmtema” – fick bli Predator denna gång. Har en kompis som gillar detta så han blir nog nöjd… <!–
WriteFlash('’);
//–>Sammanfattningsvis en fin tur som gav mycket även om jag flera ggr under turen önskade att det var den gamla turen jag var med på. Ibland kändes det nästan så….
Riktig kul att de andra gör så bra ifrån sig. Så är därför grymt nöjd! Jag själv fungerar däremot dåligt vilket är lite segt. Har tagit en del prover jag förhoppningsvis får svar på snart samt att jag har tävlingsförbud. Har skippat att träna också och passar på att vara ute i skogen så mycket det går. Igår hade jag en fin naturupplevelse med en bäverfamilj. 
Ifjol på samma bana hade jag ingen dunderform och sprang med en stukad och hårt tejpad fot och fick stryk med några sekunder men nu hade jag varit bättre innan så hoppades på bättre kapacitet. Fjolårets segrare Hans Edvardsson bosatt i STHLM skulle nog bli tuffaste motståndaren tänkte jag innan start. En löpare vilken gör runt 33 min på milen. 
Härjat ganska ordentligt nere i Dalen. Börjar gå åt rätt håll nu. Plattan är gjuten och klar, ett jobb vi gjorde för hand. Blev riktigt bra. Skottade som en skottspoling i två tombolor så det gick snabbt. Byggchefen är rätt vild och kör på rätt ordentligt vilket är toppen. Han är effektiv som få. Har själv inte så jättemkt tid till övers för att bygga småpyssel men när det ska lyftas tungt och stenar ska flyttas så ser jag till att vara på plats. Börjar bli expert på detta. Stärkande för kroppen. 
På tal om hus så är farsan´s gamla hus ute till salu: 
Träningsmässigt så har det gått knackigt, har en hälsena som spökar/smärtar och kroppen har varit seg som tusan. Rent styrkemässigt känt mig stark men kanske inte så konstigt då jag lyft en hel del stora stenar och annat sista tiden. Dessutom gick jag lös med röjsågen på ett av mina 6 hektar för första gången. Mkt jobb att göra där om man vill kan man lugnt säga… 
Under lördagskvällen avgjordes Arvikastafetten som arrangeras i samband med Arvika Enervit triathlon och innehåller tre sträckor med simning, cykel och löpning. Ett trevligt arrangemang där 
Värmde upp samtidigt som simsträckan kördes så jag såg inget av denna men jag litade på att Anton skulle göra ”det han skulle” och genomföra en bra sträcka. Fick rapporter som talade för att det var just det han gjorde, och det är ju alltid skönt med en bra start. Anton växlade ut Rikard i ledningen efter en imponerande simning. Rikard tog över på cykel och genomförde sitt lopp utan problem med cykeln detta år (förra året körde han av en eker i bakdäcket så däcket blev skevt). Rikard trampade på imponerande och höll undan för de jagande lagen som stormade fram där bakom med bl.a. bröderna Renäng. Rikard och bröderna Renäng alla tidigare proffscyklister i olika tidsepoker som fortfarande kan cykla fort på kortare sträckor. 
Kändes lite nervöst just innan Rikard lämnade över till mig och jag skulle nu vara ett jagat byte på löpsträckan. Enervitlaget genomförde troligtvis en bättre växling och var 13 sekunder efter mig när jag gick ut på löpsträckan. Visste sedan tidigare att jag normalt sett har ett övertag på skidåkaren Wassberg som sprang sträckan för dem men inte kan man ta ut något i förskott. Öppnade lugnt och kontrollerat tyckte jag men första km gick ändå på 3,06. Flöt på och det kändes helt ok och jag sparade lite på krafterna ifall det skulle komma någon riktigt fort bakifrån. Fick sedan rapporter om att lagen bakom tappade på mig. Så andra varvet kunde jag ta det lugnare och det var nog tur då jag återigen kände av hållet i magen igen men eftersom jag kunde sänka farten och det var kort bit kvar så satte det sig inte ordentligt och jag kunde ta hem segern till Team Set Sail 56 sekunder före Enervitlaget. 2/3 av vårt lag från lilla Sälboda i Gunnarskog. Inte så pjåkigt! 
Riktigt kul också att Set Sail IF lag 1 också tog sig in på plats nr 3 och Set Sail IF lag 2 blev 8:a. Bra kört av alla de lokala lagen. 
Hade fullt upp med att hänga med så jag kunde inte direkt vara med och styra orienteringen. Andreas verkade heller inte ha sin piggaste dag så han drog inte heller. Mellan 3:an och 4:an kom ett gigantiskt berg i vägen så där fastnade jag och Håkan medans Andreas och Magnus Nordström gick runt höger vilket lönade sig då vi var ganska långt efter vid kontroll 4:a. (Blir intressant att se på sträcktiderna senare) Håkan körde sedan hårt och vi kommer ikapp till 6:an igen efter ganska bra löpning. Vid sista kontrollen missade jag kontrollen lite och kom in sist till den och jag läste även som att vi hade en kontroll kvar men väl uppe på vägen så fattade jag att det var målspurten som var kvar så jag varken orkade eller hann ikapp Håkan och Andreas som fått en lucka. Klart rättvist resultat och jag var nöjd att jag orkade följa hela vägen i ganska bra tempo med en sliten kropp. 
För några helger sen arrangerades även första upplagan av Värmskogsloppet. En ganska kuperad bana på 6 km med en rejäl uppförsbacke mitt på banan. Den var riktigt lång och stundtals ganska brant på en skogsbilväg. Var trött så jag hade ingen bra känsla i kroppen men lyckades skapa en lucka efter backen så jag var först till målet. Tvåa var starke orienteraren Fredrik Nordström, trea och den som imponerade mest blev Fallskärmsjägarinstruktören och hobbyskogsarbetaren Anders Frykblom.
1. Lars-Olov Gävert 20.18 
