ADVENTURE

Idag skulle morsan ha fyllt år om hon hade levt. 12 april 2005 dog hon i cancer, den här bilden togs någon månad tidigare då hon inte orkade vara uppe så mycket utan mest låg i sängen. Jakthunden Connie gillade morsan mest av allt, hon ville gärna ligga hos henne. Saknar morsan så otroligt mycket. Allt blev så annorlunda utan henne. Det är väl egentligen först nu sista halvåret jag riktigt har accepterat att hon är borta. Jag lovade mamma ett par dagar innan hon dog att vi skulle ses igen på andra sidan om en himla massa år, återstår att se hur det blir med det. Ingen vet! Morsan och farsan på fjällorienteringen

Ikväll är jag så grymt besviken. Hade jobbat som tusan med att övertyga orienteringsklubbens ledning med att vi borde ha en orienteringskarta på ett fruktansvärt fint skogsområde uppe i Gunnarskog alldeles nära där farsan bor. När klubbledningen blev positivt inställt till området trodde jag det var i stort sett klart och såg fram emot att utveckla mig som orienterare eftersom jag verkligen gillar att springa däruppe. Kan jag då göra detta med en bra karta i handen så utvecklar det mig som orienteringslöpare, vilket jag sett fram emot att göra de närmaste åren. Dessutom hade hela bygden fått väldigt bra reklam om vi fått haft någon större tävling närmaste åren på området. Redan när jag var liten knatte och orienterade drömde jag om en karta på området eftersom det var så fint.

Innan investeringar i tid eller pengar sker, (tid har både jag och flertalet andra redan lagt ner på detta projekt) måste ett samråd ske med berörda markägare och jakträttsinnehavare, samt i tillämpliga delar med andra nyttjanderättshavare. Både markägare och framförallt jakträttsinnehavare förändras med åren och samråd ska därför ske vid revidering om det gått ett antal år sedan föregående samråd gjordes. När samrådet är klart skickas åter blankett till distriktet. Orienteringsförbundet är verkligen seriösa och orienterarna själva har ett mycket bra rykte om sig så detta brukar aldrig vara några problem.

I detta fall rörde det sig om i stort sett en enda stor markägare vilket borde gjort det hela enklare. Men han avsa sig till och med att klubbens kartansvariga ens fick komma och ha ett möte med honom om det hela. Kan inte fatta detta. Hans egen far som tidigare var skogägare till samma skog hade orienteringen inga som helst problem med. På 50-talet då Sälboda GOIF var en aktiv orienteringsklubb. Då arrangerades det flera orienteringstävlingar på området och även skidtävlingar på samma område varje vinter.

Förstår inte problemet riktigt, jag har löpt 100- tals mil över området, samma har farsan gjort, kanske tusentals mil för hans del och nästan aldrig har man sett en annan människa däruppe. Så vem skulle man störa? Eller vad det nu var han var rädd för? Definitivt har jag aldrig någonsin sett skogsägaren själv ute i skogen. Men eftersom min mamma fick följa honom när mina storasyskon var ute och lekte i skogen då han var så rädd för skogen när han var liten så kanske han fortfarande har problem med detta..

Men jag blir ju inte förvånad då de flesta ”nyttiga” aktiviteter såsom idrottsaktiviteter, friskvård och likn. inte anses särskilt viktiga i västra delen av Värmland.

Men tack ändå, fick en jävla tändvätska av detta och jag ska se till att springa sönder varenda meter av terrängen med mina spikskor. Crossåkarna som har kört sönder vissa stigar däruppe kommer bli stumma av beundran och önska dom hade samma spik i sina däck som jag har på mina skosulorna när jag ska ut i den terrängen. Fy f.. va jag ska köra. Varv på varv.

Förra veckan blev en ganska lätt vecka träningsmässigt. Kände att jag fick tillbaka lite kraft i slutet på veckan. Roligaste träningen på Byamossarna med skidor. Mest pga vargspåren.

Måndag kv. VVOK Runt Arvika mestadels asfalt Löpning 8,64 km+ cirkelstyrka och fotboll. Tisdag Fm. Prästängen jogg 7,64 km Kv. Våxnäshallen Löpning: 1200, 1000, 800, 600, 400, 200
Onsdag Fm. Runt Koppsäng Löpning 10,96 km Kv. VVOK Träning Rackstadsmuseet med Thomas och Mattias. Löpning lätt backe totalt 12,45 km
Torsdag VILA
Fredag fm. Byamossarna med farsan: Skidor Klassiskt enbart stakning 18,27 km
Em. Löpning i skogen hos farsan (Abborrtjärnet mm) 8,66 km
Lördag VVOK träning: Storkasberget 1:41h, O-Björnen håll i träningen så det blev ett helt obanat pass i terrängen. Ca 4 ggr uppför Storkasberget.
Söndag Kv Runt Arvika Löpning 12,36 km varav en liten del snabbare
Totalt: 101,97km varav skidor 18,27km

Vargspår

Vargen har även denna vinter hittat till det otroligt fina vildmarksparadiset Byamossarna. Förstår om vargen känner sig hemma i den här terrängen, känns som det är en riktigt öde och vildmarkskänsla som råder på vissa håll däruppe. Vargspåret var förmodligen ett par dagar gammalt när vi hittade det. Vargen hade följt spåren efter en älg, förmodligen en fjolårskalv. Enklast att skilja hundspår från ett vargspår gör man lättast om man följer spåret en bit. Om man jämför vargspår med spår från en riktigt stor hund så skiljer det inte värst mkt i storlek även om båda är riktigt stora, däremot ser man ofta att vargspåret är mycket mera målinriktat och inte flänger omkring som en hund brukar göra. Vargen sparar på energin och går rakaste och lättaste vägen, påminner om en vass orienterare. Dessutom ser man på steglängden att den är längre än i stort sett alla hundars.Farsan och spåret

Förra året hittade jag och Christian ett kadaver efter en älg som vargarna kalasat på, återstår att se om man kan hitta något liknande senare fram i vår. Hade jag haft mer tid på mig så kanske man kunde ha följt spåret några timmar och hittat något intressant. Vi var ju faktiskt där för att träna ett lugnare pass. Blev några timmar med lugn och fin skidåkning. Jag kan verkligen rekommendera alla vintersportare att ni åker upp och tar er en tur på de fina spåren. Man kan inte tro att det kan vara så fint däruppe när man ser snömängden här i stan. Men som igår var det någon plusgrad i Arvika då var det några minusgrader däruppe. Ca 15 km är spårat skulle jag tippa på . Finast på myrarna.Bytorpstugan, det mesta talar för att flertalet byggnader på Bytorp är från 1800-talet

Spåraren och skidåkarfarsan

<!–
WriteFlash('’);
//–>Verkar finnas sunda personer som sätter hälsan i främsta rummet i den här kommunen. En mamma liksom, vad ska man säga. Man kan bli mörkrädd för mindre och den största debatten i Värmland handlar om några stackars vargar.

Jag funderar skarpt på att lämna in ett medborgarförslag att de ska döpa om staden till Knarkvika istället. Bara för att de där blinda hönsen i främst kommunledningen som inte ser vad som händer i stan ska få upp ögonen för hur jävla stort problem vi har.

En frivillig vilodag blir det idag. Lite massage av Henrik Nilsson´s behandling på Hagapraktiken också. Känns som det är behövligt, benen och skallen är lite trötta. Jobba, massa möten, träna och få tillräcklig med vila är inte helt lätt. Enda rörelseaktiviteten på jobbet ikväll då jag ska spela fotboll med lirarna i handikappsidrottsföreningen Falken. Det är himla kul att vara med på deras upptåg, riktigt sann idrottsglädje där minsann. Ett mål på träning och de springer ärevarv runt planen och jublar. Råkade av misstag göra mål en gång när jag var med i ena laget och spelade. Skulle passa men bollen gick rätt i mål istället. Alla i mitt lag kramade om mig och dessutom kom flera spelare i motståndarlaget och kramade om mig. Kul, sånt var jag aldrig med om när man spelade fotboll själv…

Känner mig inte så snabb just nu men vet att det finns förmodligen där någonstans. Skoglöpningen har dock nog aldrig varit bättre, känns som att jag håller rätt hög klass där just nu. Men vill man springa fort på fina banor och liknande behöver man få lite mera (lättare) piggare ben och tåla syran i hög hastighet. Märker att om jag tränar mkt i terräng (skogen) så är det tufft att springa fort på lättare underlag. (sprintorientetring, bana, landsväg mm) Men under uppbyggnadsperioden tror jag inte det spelar så stor roll men det märktes när jag var med IF Göta i tisdags och dunkade 1200-1000-800-600-400-200 i Våxnäshallen med 3 minuters vila rätt av. Efter ett par varv i hög fart var jag helt (uttröttad) slut i musklerna, på 1200 passerade jag iaf 1000 på 2,50 men sen skjönk farten för mig. Sören var riktigt pigg och mosade ner mig klart på alla utom sista 200 som jag sprang på 26. Sören som ska försvara bla sittt guld på 1500 på VISM alldeles om någon vecka verkar vara i riktigt fin form.

Imorgon blir det dock träning igen. Två bra skogsmullepass, ett på skidor uppe på Byamossarna och ett kortare löppass i skogsterräng.

Blev en lagom vecka till…Ett pass med karta. Bra. Skogen gillar vi. På kartan ovan ser ni dock delar av STHLM, där är det inte riktigt lika fint som i Värmlandsskogarna. Tycker i alla fall jag..

Måndag Ett ”A1” pass på ca 15 km i STHLM, runt bla Brunnsviken. Körde lite snabbare på slutet av passet.

Tisdag I STHLM och lite kort backträning i en halkig Malin Ewerlöf´s träningsbacke, ca 30 sek x 10 A3+/AN Totalt 8 km

Onsdag fm. A1 Runt Koppsäng 11 km / em. A1 + snabbdistans 6-7 km runt Arvika. Totalt 11 km

Torsdag fm. A1 Orientering på Taserudskartan med mig själv. Ca 9 km skog. / kv. Löpning A1 på Prästängen, blandade terräng och grusväg. Halkigt men jag hade spik så det var inga prb.

Fredag fm A1 runt Koppsäng ca 11 km / em. A1 Runt Backsjön i Gunnarskog. Ca 12 km

Lördag fm. A1 långpass ”VVOK” ca 20 km i snömodd. / kv. A1 Löpning runt Arvika med Frykblom. Ca 9 km

Söndag A1 runt Koppsäng ca 11 km kv. / A1 runt Backsjön ca 12 km med spikskor och pannlampa som slocknade när det var 4 km kvar. Blev mörkt som tusan i skogen så jag fick titta uppåt mellan granarna och köra på känn..

VVOK träning. Tyvärr bara tre man som trotsade nederbörden. Jag, Mattias och Peter körde i snöstormen. Vi sprang runt Storkasberget till Humslid. En fin ”A1” tur på ca 20km. En del snö att pulsa i var det faktiskt på sina ställen i skogen. Fint var det också fast det snöa en hel del. Inte så mkt utsikt från Storkasberget dock, se bild ovan.. Rätt tätt med snö.