Blog Image

ADVENTURE

Ett historiskt jubileum – 80 år av fred och frihet i Norge 🇳🇴

Lokalhistoria Posted on tor, maj 08, 2025 01:16:28

Den 8 maj 1945 vaknade Norge till en ny verklighet. Efter fem år av nazistisk ockupation var landet äntligen fritt. Idag markerar vi 80 år sedan Norge befriades från nazistisk ockupation och andra världskriget tog slut i Europa. Det är en dag att fira, en dag att minnas de som kämpade för friheten, och en dag att hedra de otaliga hjältarna som vågade trotsa förtrycket. Natten mot den 7 maj 1945 samlades tolv män från Tyskland, Frankrike, England, USA och Sovjet i ett litet hus i franska Reims. Där undertecknades Tysklands ovillkorliga kapitulation. Men i Norge är det den 8 maj som räknas som fredsdagen, eftersom det var då meddelandet om befrielsen nådde den norska befolkningen och firandet kunde börja.

Gratulerer med dagen, Norge! 🇳🇴

Norge och Sverige har Europas längsta landsgräns och den spelade en helt avgörande roll under den norska ockupationen av flera skäl. Många svenskar i gränsområdet engagerade sig i att hjälpa sina norska grannar genom att smuggla vapen, förnödenheter och information över gränsen. Denna samverkan stärkte banden mellan länderna och cementerade begreppet broderfolk som en symbol för vänskap och samarbete. Motståndsrörelsens berättelser har bevarats genom lokala historier och dokumentation. På den här bloggen under kategorin: ”Lokalhistoria” finns gripande skildringar av de modiga män och kvinnor som riskerade allt för att hjälpa sina norska grannar.

Här är en sammanfattning av några inlägg från bloggen som handlar om motståndsrörelsen och beredskapstiden då Nazi-Tyskland ockuperade Norge under andra världskriget:

  • Familjen Grundels motståndscentral – En gripande berättelse om hur familjen Grundel i Arvika hjälpte många norska motståndsmän och sabotörer genom att ge dem en fristad och att gömma vapen, sprängmedel och kurirpost i sitt hem i Rosendal, Arvika. https://blogg.l-ogaverth.com/2024/06/05/det-sista-vittnet/
  • Julaftonsturen 2024 ”Över gränsen” var en historisk vandring som följde i Aksel Gjeverts fotspår. Turen gick genom platser som Millomgården och Askosberget, områden som spelade en viktig roll för den norska motståndsrörelsen under andra världskriget. Millomgården var en bas där vapen och utrustning förvarades innan de smugglades in i Norge. Aksel Gjevert, skogsarbetare och motståndsman, var en av dem som hjälpte till att smuggla material över gränsen. Under turen besöktes även Riksröse 83 och 84, historiska gränsmarkeringar som var viktiga under den tyska ockupationen. Vi följde rutter som användes av kurirer under kriget, inklusive den väg över isen på Nyckelvattnet där Aksel Gjevert och Margit Bergström möttes vid julen 1942. Margit, endast 17 år gammal, hjälpte till att smuggla propaganda och annat material till Norge. https://blogg.l-ogaverth.com/2024/12/26/julaftonsturen-2024-over-gransen-%f0%9f%87%b8%f0%9f%87%aa-%f0%9f%87%b3%f0%9f%87%b4/
  • Blogginlägget om Vapenbrödernas återträff vid svensk-norska gränsen skildrar en historisk sammankomst där några av de mest centrala personerna i den viktiga kurirlinjen ”Stockholmsruta” mellan Oslo och Stockholm möttes igen. Bland deltagarna fanns bröderna Albin och Rune Skoglund på Håkerudtomta, Sverre Herdahl, en motståndsledare i Kongsvingerområdet, Östen Nilson, en svensk agent från Arvika som hjälpte norska motståndsmän, och Gunnar Sønsteby, Norges mest dekorerade motståndsman. De samlades för att minnas sina insatser och den livsfarliga verksamhet de bedrev under kriget. Kurirlinjen över Arvika och Gunnarskog var en central rutt för SOE (Special Operations Executive) och användes för att smuggla information, vapen och förnödenheter till den norska motståndsrörelsen. En hyllning till deras mod och en påminnelse om den viktiga roll Sverige spelade i kampen mot nazismen. https://blogg.l-ogaverth.com/2024/09/18/hjaltar-pa-atertraff-vid-svensk-norska-gransen/
  • Följde fotspåren av kuriren och motståndsmannen Rolf Sannes 🇳🇴 genom tysta skogar i Bogen. Blogginlägget om Rolf Sannes beskriver hans insatser som norsk motståndsman och kurir under andra världskriget. Han var en del av ”de vitklädda”, en grupp norska kommandosoldater som utförde specialuppdrag i det ockuperade Norge. Under kriget deltog han i vapensändningar, kurirverksamhet och sabotageaktioner. Efter att ha blivit efterlyst av Gestapo flydde han till Sverige, där han fortsatte sitt arbete. Han opererade från hemliga baser nära gränsen, bland annat Juno-basen vid Kösstorp i Bogen (norra delen av Gunnarskog), där norska kommandosoldater tränades i strid och sabotage. Inlägget skildrar också en historisk vandring i Rolf Sannes fotspår genom skogarna, där han och andra motståndsmän verkade. https://blogg.l-ogaverth.com/2025/03/26/
  • Det här inlägget handlar om Bogen-baserna och operation ”PLANET”, en topphemlig samverkan mellan Sverige, Norge, Storbritannien och USA under andra världskriget. Från sommaren 1944 etablerades hemliga baser längs gränsen mellan Sverige och det tyskockuperade Norge. Dessa baser blev ett nätverk som involverade den norska motståndsrörelsen, brittiska Special Operations Executive (SOE), amerikanska Office of Strategic Services (OSS) och den svenska försvarsstabens underrättelsetjänst, C-byrån med flera. Vid baserna verkade kommandosoldater, inklusive norrmän som utbildats i Kompani Linge, polistrupperna och/eller lokala kurirer. https://blogg.l-ogaverth.com/2025/04/20/bogen-baserna-och-hemligheterna-bakom-operation-planet-top-secret

På bloggen finns fler inlägg som berör relationen mellan Norge och Sverige under andra världskriget. Under kategorin Lokalhistoria kan du hitta berättelser om motståndsmän, kurirverksamhet och hemliga operationer som skedde vid gränsen. Även efter åtta decennier finns det historier kvar att lyfta fram. Många insatser gjordes i det tysta, och vissa hjältars namn är fortfarande okända. Därför är det så viktigt att fortsätta dokumentera, skriva och minnas. Till alla som har bidragit med sin kunskap, sina minnen och sin tid för att dokumentera dessa gripande berättelser på bloggen: ett stort och hjärtligt tack.

Gratulerer med dagen, Norge! Låt oss hedra alla som kämpade för friheten.



Gränsenarkivet – De glömda hjältarna 🇸🇪 🇳🇴

Historia, Lokalhistoria Posted on lör, februari 08, 2025 14:22:30

https://leader7-sam.se/projekt/gransenarkivet

I veckan var jag på ett mycket spännande möte. Jag träffade två otroligt engagerade och trevliga värmlänningar som jagade information om gränsområdet under andra världskriget. De håller på med ”Gränsenarkivet – De glömda hjältarna” som är ett projekt att kartlägga händelser och personer i gränsområdet främst i Torsby kommun. Projektet ska vara klart i maj 2026. Projektledare är Martin Bergström och Johnny Steen. Martin har bland annat en Youtubekanal där han lägger ut intressanta drönarfilmer och Johnny Steen har regisserat bland annat filmerna; Gränsen (2011) och Rallybrudar (2008).  

Filmen gränsen trailer 2011 – Två unga soldater lämnar sin post vid vägspärr 83 i norra Värmland och beger sig genom vinternatten mot det naziockuperade Norges gräns.

Projektet syftar till att samla, bevara och tillgängliggöra berättelser från gränstrakterna i Torsby kommun under andra världskriget. Många av dessa berättelser finns i arkiv eller i människors minnen och riskerar att gå förlorade. Genom faktainsamling, intervjuer och samarbete med arkiv och lokala aktörer ska materialet bearbetas och presenteras på en digital portal, www.gransenarkivet.se. Portalen kommer innehålla:

  • 50 berättelser, personporträtt och historier.
  • Interaktiv karta för geografisk orientering.
  • Fördjupningsmaterial med bilder, filmer och texter.
  • Den är avsedd för både allmänheten och skolor och ska fungera som undervisningsmaterial.
  • Aktiviteter och mål som kommer genomföras under projekttiden är bl.a.
  • Insamling av fakta via intervjuer och arkivbesök.
  • Produktion av filmer, kartanimationer och digitalt material.
  • Skapande av webbportalen och dess lansering.
  • Föreläsningar för skolklasser.

Genom detta projekt hoppas de bevara och sprida viktig lokalhistoria för framtida generationer och stärka lokal identitet genom en användarvänlig och innehållsrik digital resurs. Var helt otroligt spännande att få ta del av detta och vi kollade på släktingen Aksel Gjeverts (1887–1944) göromål och medarbetare på svenska och norska sidan gränsen under kriget. Fick berätta vad jag visste om Aksel och när vi lade ihop olika delar så blev det ännu mer spännande. Ser fram emot att detta projekt blir färdigt och vi pratade om att detta kunde vara något att utöka över Arvika och Edaområdet mm, så man har kartlagt hela värmlandsgränsen. Det tycker jag låter som en mycket bra idé. Dessa händelser får inte glömmas bort och friheten får aldrig tas för given..



Nostalgi från Näverlunken 1970 på Hiernmannen 2024

Idrott, Orientering, Tävling Posted on mån, juli 22, 2024 14:44:34
På väg till kontroll 5, drog lite snett

Jag gjorde comeback på Hiernmannen-orienteringen, där Anders och Kristin Johansson hade lagt banorna vid Mangskog och den vackra östra sidan av sjön Mangen.

Där väntade kartor och kontrollpunkter från 1970 års upplaga av Näverlunken.

I Arvika Nyheter 1970 kunde man läsa: “Kartan som ritades för två år sedan (1968) är i sin helhet mycket bra, även om kurvningen inte är den bästa.” Banläggaren var Viktor Magnusson, en orienteringslegend som jag minns mycket väl från min barndom när jag sprang orientering.

I seniorklassen 1970 var min pappa, Rolf Gävert (1937–2012), enligt ett reportage från tävlingen, bästa västvärmlänning. Det verkar som om han hade gjort några missar i den svåra terrängen, annars hade han nog varit bland de allra främsta. Var en norrman som vann den gången. 54 år (!) senare kan jag bekräfta att det både var tunglöpt och tuff terräng samt ganska svårorienterat. Men framför allt var det häftigt att veta historien bakom denna tävling och karta.

När starten gick kände jag snabbt att det var ovant att springa orientering igen. Det hade gått ett tag sedan sist, och det var svårt att få flyt i löpningen i terrängen och tyckte det gick tungt. Att samtidigt läsa kartan var inte heller enkelt. Men ju längre jag kom på banan, desto bättre gick det, och jag började ta mig längre fram i täten.

Mot slutet kände jag mig starkare och tänkte att jag kanske skulle kunna utmana om segern. Jag följde med bakom Oskar Johansson, som är med i MTB-orienteringslandslaget, när han drog upp tempot, men vi hamnade fel mot målet. Därför kunde den alltid säkre orienteraren Magnus Nordström från Kils OK ta hem den prestigefyllda segern. Jag slutade på en fjärde plats, men var ändå väldigt nöjd eftersom det var utmärkt träning för mig att springa obanat orientering i terrängen igen.

Resultat Långa banan

7 000 m, 15 startande

SträcktiderLivelox

PlacNamnOrganisationTidDiffKm-tid
1Magnus NordströmKils OK1:15:2410:46
2Oskar JohanssonVästvärmlands OK1:19:47+4:2311:23
3Mikael NybergSkattkärrs SOK1:19:49+4:2511:24
4Lars-Olof GävertVästvärmlands OK1:19:51+4:2711:24
5Svein NygårdOK Tyr1:25:10+9:4612:10
6Eivind LandeEidskog OL1:30:01+14:3712:51
7Per FredbergKristinehamns OK1:30:27+15:0312:55
8Ole Petter VibekkenBrandval/Kongsvinger OK1:33:38+18:1413:22
9Antti JokinenBrandval/Kongsvinger OK1:33:40+18:1613:22
10Jonas FogelbergVästvärmlands OK1:38:13+22:4914:01
11Martin NorlanderVästvärmlands OK1:39:46+24:2214:15
12Jan-Olov AnderssonOK Älgen1:41:06+25:4214:26
13Jonas UllerKils OK1:45:47+30:2315:06
Martin EkholmVästvärmlands OKej godkänd
Ella NordströmKils OKutgått
Jan-Ove BråthenOK Østej start
Alfred NybergSkattkärrs SOKej start

Resultat: https://eventor.orientering.se/Events/ResultList?eventId=50631&groupBy=EventClass

LIVELOX (GPS-rutt och löpväg): https://www.livelox.com/Viewer/Hiernmannen-Lundsholm/Langa?classId=807264&tab=player



Morsdagstur i Glaskogen

Minnen, Natur, Skogsliv Posted on tor, maj 30, 2024 12:01:47

På kvällen inför mors dag den sista söndagen i maj åkte familjen till Glaskogen. Glaskogen är Värmlands största friluftsreservat, (det är bara små delar av området som är ett ”riktigt” naturreservat) och är ett fantastiskt område för naturupplevelser. Glaskogens landskap är kuperat med flera sjöar, inklusive de två största, Stora Gla och Övre Gla. Området är känt för sina 30 mil vandringsleder, fina kanotleder och ett rikt djur- och växtliv.

Lägerplatsen där vi slog upp det nya Hellsporttältet låg nära Dammarna, i den östra, sydöstra delen av Stora Gla. Där finns en charmig liten skärgård, som är perfekt för paddling och upptäcktsfärder. Innan vi kröp ner i våra sovsäckar bevittnade vi en vacker solnedgång. Det var magiskt när mörkret sänkte sig över skogen, och stjärnorna tittade fram på himlen. När barnen vaknade på morgonen, med ett leende som inte går att missta, vet jag att vi har gett dem något värdefullt. Inte bara tältet och naturen, utan också känslan av frihet, äventyr och kärlek.

För vi är inte bara ute i skogen – vi är hemma.

Fina minnen

På morgonen blev det en rundtur över Rödvattensberget, och där väcktes minnen till liv – minnen som hade legat gömda i hjärtat i över två decennier. Jag tänkte på en av mina älskade vänner, som vandrat vidare till nästa värld. Just på Rödvattensberget, en aprilnatt för så länge sedan, hade vi slagit upp tältet. När jag stod på samma plats, kände jag Mathias närvaro. Han är en del av bergen, av vinden, av stjärnorna och jag bär honom i hjärtat. Över 20 år har gått, men den natten på Rödvattensberget var fortfarande levande – som en stjärna som aldrig slocknar…

Mathias var inte bara en vän, han var en själsfrände som gav av sig själv med hela sitt hjärta. Saknar honom något oerhört och det går inte en dag utan att jag tänker på honom. Mathias hade tankar på att ta steget in i politiken före sin bortgång. Hans egenskaper och driv hade utan tvekan gjort honom till en politiker som både Arvika och Sverige skulle haft stor nytta av. Hans omsorg sträckte sig långt bortom det vanliga, och han lyste upp livet för många. Hans arbete med personer med funktionshinder vittnar om hans naturliga förmåga att förstå och stötta andra. I sin profession var han i en klass för sig, driven av en intelligens och insikt som var sällsynt.

Världen blev avsevärt kallare den dagen vi förlorade honom, men jag är övertygad om att Mathias fortfarande är med oss och vakar över oss.

En dag ska vi återförenas, min älskade vän. Tills dess, vila i frid.

#älskadebarn #morsdag #skogen #värmland #nature #helsport #minnen 🌲🌿



Översprungen av aggressiv älgko

Natur, Skogsliv, Träning Posted on sön, september 10, 2023 23:54:55

En ovanlig situation inträffade häromkvällen. Var ute och sprang med JR (hunden) på väg ner mot Björntjärn uppifrån Örshulta. Det hade nästan mörknat helt men hade inte slagit på pannlampan ännu. Brukar vänta med att tända lampan tills det inte går att springa utan ljus. Hörde något djur i den täta skogen vid sidan av skogsvägen och hunden blev lite i farten. Trodde först det var en grävling. Plötsligt och från ingenstans kommer en stor älgko (cirka 300 kg) i full fart och när jag får syn på den är den bara två-tre meter ifrån mig åt samma håll jag springer och den springer i full fart mot mig. Inte en chans att hinna undan så den springer rakt över mig. Har sen inget minne av vad som händer då jag troligen tappade medvetandet av smällen en kort stund, men när jag ”vaknar” till så tar jag och hunden (JR var nog lika överraskad som mig vad f.. det var som hände) oss bakom en gran men älgen springer in i granen och ska ta mig igen. Får en spark på knät och den är så nära så jag kan ladda en armbåge i trynet på älgen. Verkade inte ge någon stor effekt och älgen kändes väldigt fokuserad på att ta mig.

Har mött en hel del aggressiva älgar genom åren, främst ko och kalv men den här ensamma kon var mycket mer målinriktad och verkade ”galnare”. Något som också var lite märkligt var att den inte brydde sig om hunden utan det var mig hon fokuserade på. Så brukar det inte vara med aggressiva älgar som möter någon med hund.

Vid tredje utfallet blev det mer fart på JR, och han började skälla och morra rejält. JR satt fast i mig genom midjebältet, men tänkte att nu släpper jag JR så får han fritt spelrum och så går vi båda till motangrepp för det började nästan bli en kamp om överlevnad. Var en mycket märklig känsla då älgen inte gav sig. Men just när vi var på väg att agera kändes det som älgen taggade ner och gick ganska långsamt därifrån och vidare in i mörkret. Hittade sen inte pannlampan så fick jag stappla mig ner till 175:an och fick skjuts hem av Thomas Östlund. Tacksam för detta. Behövde lampan för att följa stigarna hemåt och med tanke på vad som fanns i skogen ville jag se var jag sprang. Åkte sen tillbaka och letade upp pannlampan som älgen slagit av mig. Kan väl säga att jag tittade mig omkring när jag letade efter lampan. Kom undan med lite skador på smalben, knän och låret. Ont i huvudet och nacken. Älgen har gjort en del utfall mot folk tidigare. Min granne vågade inte gå i skogen där han kunde tänkas träffa på just den här älgen. Grannen är för övrigt en rutinerad älgjägare och har liksom jag träffat på en del argsinta älgar genom åren.

Hela situationen kändes märklig då jag alltid hävdat att skogen är den säkraste platsen man kan befinna sig på. Men. Det är en väldigt säker plats fortfarande. Hade det varit dagsljus hade jag sett älgen tidigare och haft mer tid på mig att ta mig ur vägen men nu hade jag en halv sekund på mig att agera. Blev helt överraskad av rusningen från ingenstans i mörkret. 

Några arbetskamrater hade sen pratat med någon som var reporter på VF, och han vill skriva om händelsen. Expressen hörde också av sig. Förstod inte riktigt nyhetsvärdet, och var väl inte så sugen på att alla skulle veta att man fått stryk i skogen, men jag brukar vara öppen med det mesta så fick väl försöka förklara händelsen. VF-artikeln stämmer bäst med händelseförloppet, i den från Expressen var det en del som inte var korrekt.

https://www.vf.se/2023/09/09/politiker-attackerad-av-galen-algko-hon-skulle-ta-mig-till-varje-pris-e331c/

https://www.expressen.se/nyheter/lars-olof-stangades-av-algko-var-ute-efter-mig/



JULTUR 2020

Äventyr, Natur Posted on sön, december 27, 2020 13:48:37
Film från Julturen 2020. HD.

2020 års JULTUR kändes speciell. 2020 var överlag ett speciellt år då COVID-19 tog ett järngrepp över världen. Det innebär dock inte att en Jul-tur i skogen ställs in. Vi räknade också med att vara Coronasäkrade i skogen. Junior (hunden), Nilsson och jag var alla lika laddade för en skogstur.

Turen gick till ett välkänt område som varit min och farsans tidigare träningsmarker där vi avverkat tusentals timmar genom åren. Nuförtiden är det sällan man är här och därför desto roligare att komma tillbaka. Kändes verkligen hemma, och inga kartor var nödvändiga trots att vi gick ut i mörker.

Vi hittade i mörkret en fin lägerplats i bergig tallskog/Hällmarkskog (HÄLLSKOG) och det fanns en del virke av mycket god kvalité. Riktig ”Töreved”. Töre är kådrikt virke av tjärved som bildas oftast i tallar. Vi sågade till några stockar som räckte hela natten. Nilsson byggde som vanligt en perfekt eldstad av stora sten.

Några minusgrader med klarväder på natten var perfekt för att sova under bar himmel.

På morgonen blev det frukost och därefter bar det ut på träningstur i gamla träningsmarker. Vi hade med oss träningskläder i ryggsäcken på denna Jul-tur. Så det blev en ordentlig FLASHBACK gällande träning för oss båda. Blev ett 2 timmars löp-pass efter en del fina gamla hästkörvägar bland annat förbi Statartorpet och Ängflan. Här körde pappa en del träningspass förr och det blev lite prat på honom under passet. Bland annat när vi sprang uppför till Gravåsmasten där han ofta sprang förbi på sina träningsturer. Det är ca 130 höjdmeters stigning från Backsjön och upp till toppen så nog motar det lite.

Sprang också förbi Abborrtjärnet. En klassisk plats som ligger på höjden och fick FLASHBACK från när vi hade skidbanor uppkörda däruppe. Minns grannen kom och klagade på svårighetsgraden på banorna och framförallt hur han skulle komma ner från höjden då det stundtals gick snabbt i spåret. I varje fall var spåret förenat med svårigheter för grannen. Jag och farsan kunde se hur han hade satt sig på rumpan flera ggr i sin väg utför höjden. Rätt kul minne.    

Christian och jag kände oss stärkta av att köra ett så långt pass igen vilket sker mkt sällan numera så efter vi bytt om och ätit somnade vi alla tre och sov länge. När vi vaknade började det skymma och vi började skata röra oss tillbaka mot bilen i den mörka skogen. Tog över Grävlingsberget hem.

När vi kom tillbaka till bilen var Junior inte alls sugen på att åka hem utan ville stanna kvar i skogen – och vem ville inte det?