Imorgon ska jag bege mig upp till Dalarna och springa Vasastafetten som går på lördag. Har blivit ”värvad” till ett lag. Det är en stafett där lagen består av 10 personer, 10 delsträckor från Sälen till Mora ska avverkas (från 4,4 till 15km). Jag kommer antagligen bli placerad på sträcka 6. Den längsta och hårdaste sträckan som går mellan Evertsberg- Oxberg och är ca 15 km lång. Första delen är tydligen lätt utför till Vasslan, sedan är det några tuffa stigningar med bl.a. Lundbäcksbacken upp till Oxberg. Underlaget är varierande med asfalt, grus, bark, stig och lite myrinslag. Har någon sprungit den sträckan tidigare som läser detta så får ni gärna tipsa om rätt ”skoval” . Blir ungefär som med valla, gäller att välja rätt! <!–
WriteFlash('’);
//–>
Tävlar för ICA Siljan. Från början var det meningen att laget skulle bestå av en del Arvikafolk vilket jag tyckte var riktigt kul. Bl.a. Jag, Nilsson, Larsson och Holmstrand men tyvärr har sjukdomar och annat kommit i vägen så nu är det väl i stort sett bara jag kvar. Hade sett fram emot att få tävla i samma lag som genomsympatiska Nilsson och Larsson men nu är det inte lika roligt längre när de inte är med. Ingen aning om vad jag tävlar med för andra folk men tror inte vi har riktigt samma lagkraft efter avhoppen vi fått. Får iaf fint, bra hotellboende och bra mat.
På söndag är det sedan Värmlandsserien i orientering. Startar 2 minuter före Janne Olm, urkraften från Forshaga och Kils OK så det kanske kan bli lite tåg i skogen då han verkar vara i fin form och säkert springer rakare än mig.
Senare idag ska jag ge mig ut med Arvika basket och leda dom genom ett myrpass. Tar med nödvisselpipan så de inte missar intervallsignalerna. Ska bli intressant att se om de kan bli trötta. Tvivlar på att de blir lika trötta i benen som jag själv är just nu men imorgon är det äntligen planerat vila. Ska bli skönt värre!
Börjar sakta läka samman efter min smäll i backen även om såret på axeln varar en del och ser allmänt jävligt ut. Vissa muskler i benen är det som små ”lårkakor” i. Kroppen höll bättre än cykeln denna gång så jag var tvungen att bl.a. skicka efter en helt ny framgaffel. Över 6000 kostar enbart framdämparen, sjukt vad de tar ut för grejerna alltså. 
Blev en rejäl smäll i backen igår när jag körde ett MTB-pass på skogsvägar. Körde bla upp till Gunnarskog. Gaffelröret gick plötsligt och väldigt oväntat rakt av i ca 40 km/h och på gaffelröret sitter ju styret. Hade inte en chans att hinna reagera och gick som en plog rakt ner i marken. Tänderna satt som tur kvar men en fläskläpp blev det och ljumsken fick sig en rejäl smäll. Nästan det rykte av hela ballen också, hade revor på den stackaren och blod i byxorna men han satt iaf kvar. Axeln full med grus också. Maria fick komma och hämta mig. Hon fick också leka sjuksyster och tvätta alla sår. Tack Maria, det fixade du galant! 
Ganska tufft på träningsfronten. Östmarkslegenden tyckte jag skulle träna mer och hårdare så det var väl bara att ge sig på´t så att säga så han blir nöjd. 
Varit nere på kusten och jobbat ons-fre. Passade på att ta ett fint löppass i naturreservatet Ramsvikslandet som består av stenklippor och kalt berg så långt ögat når. Häftigt. Ramsvikslandet ligger på en halvö. Halvön skiljs från fastlandet av Sotenkanalen. Detta ”klippornas rike” lever verkligen upp till sitt namn. Röd bohusgranit bryts av och till av ljunghedar och ängar och spår syns av inlandsisen i området. Ön är ett av Bohusläns största naturreservat och höjderna erbjuder en helt fantastisk utsikt. Sprang upp och ner på klipporna, hoppade över klyftor mm. Det var ett fint löppass, dessutom sprang jag på älgko och två små kalvar nere i en dal vilket jag inte hade väntat mig alls.
Igår på morgonen åkte jag upp till Järvenskolan i Gunnarskog. ”Min” gamla grundskola. Meningen med besöket var att jag blev inbjuden att springa Vafferhallsloppet igen, en 4,4 km lång terrängtävling för mellan, högstadiet och personalen som alltid går sista veckan på vårterminen. Var några år sen sist för min del. 1993 sprang jag senast med en tredjeplats ca 30 sekunder bakom förste man som resultat. Kommer ihåg att jag skulle spela fotbollsmatch med A-laget senare på kvällen samma dag så jag ville inte bränna allt krut på detta och på den tiden var det inte så viktigt att komma först; -). Dessutom ville min starke kompis Anders verkligen vinna och gav allt vilket räckte till ett banrekord som står sig ännu trots att banan är en liten bit kortare idag. 1973 gick den första tävlingen så det har hållit på ett tag. Enda året loppet inte gått är 1985 då det var översvämning. Järvenskolans förre rektor Tore Andersson var lärare då och han tillsammans med lärarkollegan Axbäck röjde upp banan inför första loppet. Tore sprang sedan loppet nästan varje år, även flera år efter sin pensionering. Mitt allra första Vafferhallslopp gjorde jag när jag gick i 3:an, fick dispens den gången att vara med och springa trots att jag var för ”liten”.
