ADVENTURE

Lyckades inte bli någon järnman igår heller. Jag och Lande sprang bort oss på 7:an rejält. Tappade ca 10-11 minuter där. Annars såg det ganska bra ut fram till dit då jag var med i tätgruppen och hade fint slagläge inför avslutningen. Andreas drog lite långt höger tyckte jag men var dum nog att köra åt det hållet också och kom till ”fel” ås och varken jag eller Lande kunde läsa in oss riktigt där. När vi väl hamnade rätt så letade vi på fel ställe där det var ännu ett öppet område, upptäckte dock detta misstag efter några minuter. Andreas hade upptäckt tidigast av oss i tätgruppen att han var på väg fel och dragit ut på ”rätt” ås så han vann solklart. Blev passerad av ytterligare personer när vi var fel så jag hamnade en bit bak i fältet.

De som slog mig var riktigt nöjda. Var några som var extra nöjda att slå just mig och det får man bjuda på. Ett bra och kul träningspass i ganska tuff terräng blev det som alltid på ”järnmannen”..

Anders Johansson o co var suveräna arrangörer och hade gjort både karta och bana enligt ”Andersnormen” i skala 1:12 500! Den va bra, inga onödiga detaljer där inte ;-)..

Svärfar vann mellanbanan och var sådär skitnöjd som bara han kan bli.

Farsan kom i lag med Övind och sprang bort sig ordentligt som vanligt när de kommer i lag i skogen.

Peter Lindmarks vägval från sista till mål var bra då han simmade över sjön från sista till mål. Synd jag inte fick det på bild men jag satte nästan en kanelbulle i halsen av synen när jag fick se han komma över sjön ;-).

Min GPS-rutt och karta här

Alla banorna här

Resultat

Korta 2,5 km
1. Carina Östlund 32.40
2. Magnus Brander 48.53
2. Lars Brander 48.53
2. Oskar Johansson 48.53
5. Åke Dahl 75.00
6. Marianne Gerborn 95.00

Mellan 4,9 km
1. Rolf Eriksson 54.49
2. Rasmus Mellqvist 54.53
3. Kristin Johansson 55.09
4. Elin Eriksson 55.15
5. Rolf Andersson 55.37
6. Lars Olsson 62.02
7. Rolf Gäverth 82.20
8. Övind Kristiansson82.20
Erling Leknes —
Mattias Axelsson —
Kristina Lövenholm —
Katarina Lundin —

Långa 6,7 km
1. Andreas Blomgren 61.14
2. Jan Brander 68.37
3. Fredrik Stenebo 68.49
4. L-O Gäverth 69.04
5. Eivind Lande 69.13
6. Pål Tveter 73.15
7. Jörgen Ekman 76.35
8. Joakim Mellqvist 77.04
9. Thomas Östlund 77.53
10. Sebastian Ekman 83.31
11. Peter Lindmark 95.00

3-dubble guldmedaljören från VNM i friidrott spanar ut över Brevik och sjön Ränken.

Blev ett fint 310 pass idag med Sören, Lundegård, Juhlén alla från IF Göta, Arvika-Gert och Marathon-Brånn Kumla SF. Var perfekt löparväder för en gångs skull med lite svalare och mer normal temperatur. Stigarna hade blivit lite mer igenväxta sen senaste passet men det var fint ändå. Marathon-Brånn verkade trivas i den tätvuxna skogen och plöjde ny väg.

Personligen kände jag mig lite seg idag men det flöt ändå på ganska bra eftersom man hade trevligt sällskap i skogen och pratade hela tiden. Passen går bra mkt lättare och fortare då. Det känns i af så.

Uppför 310 drog vi på lite. Brånn ville testa på backen. Körde inte på max men försökte iaf springa lite fortare på slutet av stigningen. Men kroppen var som sagt inte riktigt lika sugen på det idag. Hade ca 7.40 uppför sista idag. Sören var ganska pigg efter alla medaljer och vila sista dagarna innan detta pass så han ville springa på och hade ca 6.59. Rätt grym sista backe på denna rundan. Ungefär strax över 7 minuter är där bästa tiderna legat sista 20 åren. Jag har varit runt omkring 7 minuter som bäst men jag har också haft uppåt 9 minuter när jag varit riktigt nertränad. Blir lite skillnad i tid då mot att vara pigg här. Rekordet är så bra som 6.18 och då går det minsann undan. Det är sen mitten eller början av 80-talet. Tanderudshöjden, sista stigningen.

Efter passet tog vi oss ett dopp i kolsjön. Riktigt skönt i vattnet. Härligt. Ikväll blir det arbete för min del på festivalen. Eller vi ska dit och titta på folk. Där kan man se många stollar på en gång minsann. Verkar vara ett spännande liv de lever en del av dessa människor. De verkar behöva spöka ut sig så mkt som möjligt och knarka så mkt dom orkar för att må bra. Undrar hur fotbollsplanerna på Vik klarar sig nu då. Blir spännande att se…

GPS-rutt och uppspelning av passet Bad i Kolsjön efter avverkat pass. En del av höjderna ses i bakgrunden.

Här under kan ni som är mer intresserade av onsdagens VVOK-pass få veta precis varje tänkbar fakta om passet, pulsslag, var vi befann oss osv. på mig och Juhlén om ni spelar upp träningen igen med hjälp av länkarna nedan. (Trycker ni satellit i kartfönstret blir det snyggare för just den kartan som visas där är inget vidare bra)

Ganska coolt att se i efterhand. Min träning här Juhléns träningspass här Före badVad tycks för övrigt om GPS-rutten ovan. Rakt över ett tjärn. Vart ett ruskigt härligt återhämtningspass i skogen.Efter bad

Fick ett mail från Jonas i Kils OK efter mitt senaste inlägg, det stod bla:

”Om du behöver motivationshöjning rekommenderas en tur till Kil på tisdagar. Vi kör intervaller varje tisdag. Blandad ålder från 6år upp till dryga 50. Det är ingen som håller din klass (bäste gör ca 35 min milen) men det saknas inte glädje och motivation. Vi brukar köra uppvärmning följt av ca 20 min effektiv intervalltid t.ex. 4-3-2-1, backintervaller, 2 min osv, nedjogg och sedan lite lättare löpskolning och styrkeövningar. Vi var ca 20 pers som körde igår men nu blir det lite lugnare de närmsta tre veckorna innan vi kör hårdare igen efter femdagars. Håll utsikt på hemsidan www.kilsok.com för att kolla upp om vi kör en specifik tisdag. Det exakta upplägget är alltid hemligt till sista stund”

Trevligt att jag blev inbjuden till deras träning och fantastiskt kul att se att de är så många på deras träningar. I alla åldrar också, precis som det ska vara. Kul! Hoppas det passar någon gång senare i sommar så jag kan åka dit och träna med dom. Blev faktiskt mer inspirerad efter detta mail och såg fram emot onsdagens VVOK-träning.

<!–
WriteFlash('’);
//–>Dags att ta min MTB-cykling till en annan nivå. Tränar man tillräckligt mycket kan man klara nästan vad som helst vilket Danny MaCaskill visar väl i videon ovan. Filmen är inspelad i Edinburgh.

Igår var det dags för den första Hiernmannen för året. Var hårt i skogarna öster om Östervallskog. Åke Dahl o co i Årjängs OK hade hittat ett riktigt vildmarksområde med otroligt tuff undervegetation och stora myrområden. Spelade liksom ingen roll om man sprang på myrar eller i terrängen, det tog emot överallt. Var till och med lättare på myrarna än vad det var i skogen på sina ställen. Otroligt! Kartskalan var 1:25000 del och det var en uppförstorning av terrängkartan som användes. Funkade faktiskt riktigt bra.

Tyvärr hittade jag inte kontroll nr två. Som ni kan se på GPS-spåret var jag ganska nära och där jag snurrade så fanns en jättetydlig sänka som inte är med på kartan. Irrade omkring där tillsammans med Jörgen, Andreas och Tommy. Vi kom överens om att köra vidare eftersom kontrollen verkade sitta fel?! (Trodde vi alltså) Jag och Andreas körde ihop resten av banan och vi tog oss till slut till målet. Väl där diskade vi oss själva. Sedan bjöds det på jättegod pastasallad mm. Ett fint pris efter genomfört arbete i skogen.

Ett riktigt fint träningspass blev det. Saknade dock förra årets dominant på Hiernmannen-myren. Christian Nilsson. Han mosade på otroligt starkt ifjol minns jag. Hoppas han dyker upp nästa gång det är ”Järnman”.

Karta med GPS-rutt här

De återstående deltävlingarna är:

7/7 Buvattnet – Vägvisning från Växvik mellan Sulvik och Koppom

14/7 Valfjället – Vägvisning norr om Köla kyrka

Mer info

Lång väg tillbaka?

Verkar som om det kommer ta ett tag innan man når den nivån man hade inför SM. Onsdagen före SM körde jag som sagt terrängtestloppet på 11.56 och dagen efter så sprang jag ifrån samtliga i Krystallmarschen fast jag körde en bit under maxfart. Klarade också på något sätt av att få en liten tillfällig form under lördagens sprint-DM i orientering men sedan dess har det varit helt godnatt.

Körde terrängtestloppet igen under veckan tillsammans med Juhlén just för att kolla hur mkt sämre man var just nu och då blev tiden ca 12.30. Ungefär vad jag misstänkte. Lite skillnad på dryga 4 km´s löpning. Men det är där jag ligger just nu. Tyckte jag tog i för kung och fosterland nu men det hjälpte inte. När jag satte rekordet var känslan att jag istället inte orkade komma upp i fullt flås utan hade ”lite mer inne”. Precis motsatt känsla alltså. Den här SM-banan tog nog mer än vad jag trodde på krafterna. Känns som man kan springa på ganska bra i början när man har kört fortare men sen liksom ”dör” kroppen. Troligtvis lite utslitna muskler.

Så nu blir att försöka bygga upp sig lite igen, framförallt inför höstens roliga tävlingar både i terrängen och i orienteringsskogen. Har dock lovat Holmstrand att försöka springa Borejoggen på midsommarafton. Blir ett fint litet träningspass så man blir rejält hungrig och kan äta ordentligt på kvällen. Inga förhoppningar om en framskjuten placering dock men där har jag väl aldrig fått till det tidigare heller så det kvittar väl…

I mitt desperata försök till att hitta en löpbar förmåga tills på lördag så såg jag att Nike Run Cup gick på Tingvalla under gårdagskvällen. 3000 meter. Resonerade med min tränare (mig själv) ang ett upplägg inför helgen och kom fram till att det är lika bra att sticka och köra då det kan ge bra effekt på kroppen. Något måste iaf göras för kroppen måste bli bättre och att segheten ska släppa. Sagt och gjort, bara att packa väskan och åka men först lite innebandy med jobbet. Kände mig ruskigt slö i benen på uppvärmningen så jag tänkte att det här blir inget kul. Får vara glad om jag orkar hålla 3.20 per/km då all träning jag gjort innan SM var upplagt mot långdistans i skogen och definitivt inte korta sträckor på banan som kräver löpsteg och snabbhet. (Dessa olika träningsmetoder som i stort sett motverkar varandra) Sen har jag ju också loppet i benen fortfarande så det kändes som det här blir nog ren överlevnad. Musklerna lär dö förr eller senare i loppet. Regn och blåst blev det också.. Ja,ja bara att köra. Ett bra träningspass skulle det åtminstonde bli.

Henrik Örnstedt drog och jag låg i rygg sedan var det en lucka bakåt i två kilometer innan jag fick grymma seghetskänslor i benen och fick släppa. Inte mjölksyrastum utan bara kraftlös. Men i två kilometer var jag ganska pigg och knappt anfådd. Första km gick på 3.04, andra på 3.00 och sista på 3.16!!! enligt klockan. Inget snabbt sista varv kan jag lova. Så det kom en kille bakifrån och spurtade ner mig hur lätt som helst. Kunde omöjligen spurta eller något, all fart var som borta ur kroppen på något sätt. Jag var också inte särskilt anfådd när jag gick imål. Benen orkade helt enkelt inte pressa hjärtat tillräckligt. Henrik slutade på 9.05. Tror ingen av oss två egentligen är nöjda med tider över 9.00 men jag var skitnöjd igår eftersom jag trodde det inte skulle gå alls och Henkan har varit skadad. Egentligen skiter jag i tider hit och dit annars också, jag vill bara ha en positiv känsla av att jag gjort vad jag kunnat när jag tävlar/tränar. Tidsnördar finns det tillräckligt många av…

Imorse var jag som en helt ny person i benen. Plötsligt fanns det kraft igen. Kändes lätt. Nästan som innan långloppet då jag bevisligen var i fin form. Ojsan. Det behövdes alltså ett 3000 meterslopp för att skrämma benen, precis som tränaren resonerade. Smart. Hoppas känslan åtminstonde varar över lördagen!Så ikväll genrepade jag inför sprint-DM med att köra en liten banan på styckåsskogen. Gick klart bättre än förra testet så nu finns det iaf hopp…