Värsta nattorienteringen jag presterat. Långsamt och fel hela tiden. Letade väl 20 minuter efter en kontroll som borde ha tagit kanske 3 min. Sjukt. Inte mycket att säga om, rena lotteri-parodi-orienteringen, inte bara från min sida, utan alla missade mer eller mindre. Normalt säkra orienterare visste inte var de var och kunde inte läsa in sig. Glöm och göm är det bästa man kan göra.
Karta här (försök följa den GPS-rutten den som kan 🙂
Nattjakta del 5 i Åmotfors igår gick riktigt uselt för mitt lag. Om det var ungefär 85% fart och 95% koncentration under helgens Langtur’n så var det omkring 60% fart och 15% koncentration här. Började med att vrida kartan fel efter halva sträckan på väg till 2:an och sen fortsatte det att strula mkt pga. att jag tappade mitt eget självförtroende i orienteringen och började titta på andra och blev på så sätt störd flera ggr och hamnade fel. Låg ju långt efter väldigt många under stor del av banan. Maria var före mig i spåret flera ggr, det har jag väl aldrig varit med om tidigare. Gjorde inte så mkt då jag innan gick in med väl slö inställning, och då får man skylla sig själv. Jag tappar inga poäng då de tre bästa deltävlingarna räknas men ett sådant här träningspass lär man sig mkt på, inte minst psykiskt. I finalen ska det vara 95% fart och 100% koncentration.
Dessutom gjorde jag en rejäl djupdykning i en lerig blötmosse så jag hamnade helt under vattnet. Rätt kallt. Kändes som jag var lite förkyld när jag vaknade imorse så det får bli lugnt ett tag.
Fin dag. Strålande sol med några minusgrader och Norge-orientering för andra gången denna vecka. Traditionsenligt arrangeras ”Langturn” av Eidskog OL som en typ av säsongsavslutning i slutet av oktober på andra sidan gränsen. Blev lite bättre orientering från min sida så det var roligt. Dock började jag lite virrigt och segt. Kanske berodde detta på att jag jobbade till 02,00 natten innan. Efter hand kom jag igång bättre och kroppen svarade faktiskt ganska ok för första gången på riktigt länge även om jag inte låg på och pressade max förrän sista biten. Det var kul. Tyckte även jag hade full koll var jag var hela tiden och det mest fungerade bra rent orienteringsmässigt. 
Efter kontroll 10 (på slinga 1) så fick jag en liten lucka men Andreas (VVOK) tog ikapp strax innan 11:e kontrollen och sen var vi tillsammans nästan hela banan. Mellan kontroll 8 och 9 efter kartbytet tog jag en pisspaus och hade bestämt innan att jag går höger på långsträckan. Såg att Andreas tog annat vägval så det var bara att gasa på. Höll faktiskt uppe farten upp mot 3,10/km en stor del av sträckan så speeden var bättre än på länge. Bökade till det lite i in och utgången från näst sista kontrollen men kunde springa först i mål på långa banan med omkring 4 minuters marginal. Tydligen enda som (oavsett bana) gick under stipulerad segrartid så det var väl ett godkänt lopp. Fanns det något enda negativt att säga så var det väl att myrarna var många och kalla 🙂
Fint att kroppen är lite på g igen och kul att det mesta stämde i orienteringen. Tänkte mycket på pappa under och efter loppet. Hade han sett mig idag så hade han sagt att ”idag såg du stark ut”, det är jag säker på. Han såg på mig när det fanns bra med kraft i kroppen. Det enda, och verkligen det enda som kunde stoppa farsan själv från att springa natt/dag/långdistansorienteringar eller annat som har med orientering att göra – det var att han skulle dö.
En tidigare klubbkamrat till honom som jag ser väldigt sällan berättade om att han sett mig springa i skogen och det påminde om pappa när han var ung. Mkt kraft. Han var stark som en björn när det var tungt i skogen sa han. En kamrat till mig sa också något fint idag så jag blev rörd. Han sa att om han hade fått välja en far istället för den han har idag så skulle han hundra ggr av hundra välja Rolf (min pappa). Det hade han sagt till sin fru när pappa gick bort. Gubben gjorde intryck på folk. Känns fint att så många som kände honom upplevde honom precis som jag gjorde. Idag var saknaden stor. Sådana här orienteringsdagar var bland det bästa han visste.
Nattorientering i Norge igår en bit ovanför Austmarka i djupaste urskogen/Finnskogen. Började mindre bra med att vi missade starten med sådär 10 minuter då vi gjorde första bommen redan i bilen på vägen dit. De andra väntade som tur var snällt på oss så det var bara att köra direkt vi kom fram till starten. För egen del så såg jag inte resultatet som det viktigaste denna kväll då jag redan fått maximalt antal poäng i cupen så jag tog det mest som teknikträning. Och mer krävande tekniskt var nog svårt att hitta. Upplevde att det gick snett hur noga jag än var med riktningen. Var nått helgalet med hela kartan tyckte jag. Var först in till ”boet” efter första gafflingskontrollerna fast jag hade krånglat lite. På väg till nästa blev jag dock helt yr i skallen och fattade ingenting. Sen fortsatte det likadant vid nästan varje kontroll. Gav upp och gick i stort sett runt men missade ändå?! Kom i mål till slut och blev då ganska förvånad att folk som normalt är säkra i skogen på natten hade brutit och flera höll på därute än. Så jag var inne som 3:a och då gav jag ändå bort en placering från sista till mål då jag inte brydde mig om att springa hela vägen. Trodde ju typ att jag var sist.
Efter tävlingen diskuterades det en del och många tyckte det var väldigt konstigt där ute i skogen. Vissa som jag upplever som mkt duktiga i skogen som ritar kartor och annat såg ut som frågetecken. De fattade verkligen ingenting. Alltid lär man sig nått. Ibland är det svårt fast det ser lätt ut…
Som tur var så fanns det våfflor och annat efteråt så det var fint. Pratade med några norska jägare efteråt som berättade att de skjutit en björn på 400?! kg i närheten av Trysil i höst. Lät väl stort tyckte jag, berättade att jag hört att den största de skjutit i Sverige låg runt 340 kg och en de skjutit i Finland hörde jag vägde runt 380 kg så den där bamsen de fällde däruppe måste varit helt enorm. En bjässe. Kanske ingen man vill springa in i sidan på i full fart på väg till näst sista kontrollen.
Blev en resa till Nattjakta i Årjäng igår. På vägen dit smällde två bilar på en gång strax framför oss med en 10 taggare (älg) så båda bilarna blev totalt skrot och den ena gubben ska nog vara glad han överlevde. Älgen överlevde dock inte smällen och jag såg till så den var stendöd innan vi åkte vidare mot tävlingsplatsen. 
Väl på plats hade Årjängs OK gjort en klurig bana samt ställt i ordning grill och annat trevligt för deltagarna. Imponerande engagemang i denna lilla klubb. Trevligt. För egen del så blev det återigen taktiken som fick dominera eftersom järnbristen ännu inte är helt återställd vilket innebär att jag litar mer till (h)järnan och orienteringsförmågan än den rena fysiken. Ganska snart hamnade jag tillsammans med Jörgen E vilken brukar vara säker i terrängen. Var inte helt lätt orientering då det på vissa ställen är mer detaljerat än den framgår på kartan. Detta gjorde att det blev några småmissar samt ca 4 minuter på 7:an. På de sista kontrollerna flöt det dock på bättre med bra samkörning med JE där jag tog de sista kontrollerna först och kunde springa in först.
Har full poäng nu och kan enligt reglerna inte få mer då de 3 bästa resultaten räknas inför jaktstarten. Kanske bara skulle slå mig till ro och ladda inför finalen nu. Nej då, någon mer deltävling får det allt bli då det är riktigt roligt med nattorientering.
Under en ganska regning oktoberkväll så var det dags för andra deltävlingen i Nattjakta. Blev en lite lurig tillställning där många missade. Efter kontroll nr:2 där klungan delade sig gick jag ut själv på min gaffel och sprang rakt på 3:an. Till 4:an körde jag onödigt runt om så Jörgen E kom ikapp mig. Drog sedan på mot 5:an och 6:an med JE i rygg. Mot 7:an var jag rätt men blev osäker då en sten som måste vara med på kartan dök upp i vägen där jag inte hittade någon sten på kartan så både jag och JE tappade huvudet och löpte på åt fel håll. Vi hittade rätt tillslut och för att hålla motivationen upp så sa att de andra bommar säkert också.
På slutet så såg vi Andreas och Martin F så då fick jag börja fokusera på att gå stabilt. Drog på ner över mot 11:an men genade lite tidigt så Andreas var före in. Därefter så fick jag ta till taktiken och stämplade strax bakom vid sista och slog på en spurt när vi kom ut på vägen. Taktiken funkade och de flesta andra hade också missat så jag var först in från den något blöta skogen.
Blev höstdebut i orienteringsskogen när Nattjakta deltävling 1 avgjordes i onsdags. Kändes ringrostigt i både löpning och kartkänsla men det kändes bättre efter ett tag. Lyckades vara först över mållinjen strax före starke skogsmulle/multisportande Christian Nilsson. Efter en lång period med motgångar för mig så kändes det gott att ha lite stolpe in för en gångs skull. Såg lätt ut på kartan men var det inte i verkligheten så det gällde att vara på sin vakt och hänga med på kartan ända in till kontrollen. Gjorde några misstag men inga stora så det var ok. Banorna i år är kortare så det verkar bli intensivare kartläsning och man har inte råd med några större misstag.
När det gäller min träningsförmåga så är jag inte riktigt tillbaka på normal nivå ännu då kroppen fortfarande är lite seg men nu är det åtminstone klart bättre vilket känns bra. Kommer försöka vara med på Nattjakta de gånger det passar. Riktigt kul.
MTB-orientering gjorde sitt intåg i Arvika under helgen. Andreas Blomgren låg bakom arrangemanget och var även den som anpassat kartan till MTB-standard, då stigar och vägar skall ritas om som hastighet av 100 % av toppfart. Enkelt koncept således, men kräver ett enormt med rekande av terrängens stigar. Kartan var enligt mig helt perfekt så han hade gjort det enormt bra. Andreas har tidigare gjort den nya kartan på Prästängen vilken verkligen blev toppen. Stor tillgång att Västvärmlands OK har en så pass driven och duktig kartritare. Också ett kul initiativ med något annorlunda i tävlingsväg.
Min egen förhoppning om detta race var inte så stor då jag ännu inte är fullt återhämtad från järnbristen och inte tränat på en månad men kanske kunde jag överraska om jag orienterade ok tänkte jag innan. Var längesen jag cyklade så det var spännande att se hur det skulle kännas. Förstod också att på vissa ställen skulle det gå bra mkt snabbare att springa då stigarna var svåra att cykla på och det blir tekniskt svårt. Skulle bli ett kul träningspass i vilket fall.
Började med att inte få till kartläsningen i farten men kände att så dålig kraft i benen har jag inte. Gjorde första vurpan (av 6 st) när jag gick in i skogen på de mindre stigarna och föll över en stor rot. Första riktiga misstaget kom mot kontroll 2 och såg det under tiden jag körde så det var bara att fullfölja det man börjat på. Men då gjorde jag ännu ett vid nästa stigkors. Mot 3:e kontrollen körde jag ner i en lergrop och fick fulla framväxeln med lera som gjorde att jag inte kunde gå ner på mindre klingan och i nästa backe var jag tvungen att växla ner så jag fick hoppa av och peta bort skiten.
Blir ett stressmoment när inte materialet funkar som man vill men eftersom jag inte brydde mig om hur det gick så var jag rätt lugn ändå. Men lite tävlingsdjävul fanns det minsann så det var bara att köra vidare när det var fixat. På väg mot 4:an kände jag faktiskt skönt nog att kraften fanns i kroppen på den lättcyklade grusvägen utan träning och pressade faktiskt upp farten på vissa partier i hela 50 km/h utan att tröttna nämnvärt så där vann jag faktiskt sträckan med drygt 1 min. Ganska mkt på drygt 8 min cykling. Därefter blev det lite knackigt men höll ändå i det ganska ok tyckte jag. Stundtals så stod man still där stigarna var riktigt långsamma och svårcyklade så där fanns det några långa ”runt om” vägval som jag missade vilka skulle ha lönats sig.
Kom ikapp Jörgen E på väg mot 7:an och körde förbi honom men sedan var han ändå före i mål då han tagit bättre vägval. Mitt vägval innebar att jag fick hoppa av cykeln och springa med den och då tappar man mkt tid. Hade jag gjort bättre vägval och haft mer flyt i det hela hade jag varit en bit under timmen i mål men jag var ganska nöjd ändå. Var helt ok.
Kul tävlingsform med stundtals hög fart, rakt upp och ner i skog med tunga och leriga marker. Väldigt skönt att kroppen kändes bättre också.
