En historisk diskussion uppstod på nätet då flera har läst den nya boken om Allan Manns öden och äventyr (Allan Mann : svensken som stred mot Hitler och Stalin), där Arvika är omnämnt som en viktig knutpunkt för norska motståndsrörelsen på den Svenska sidan. Allan Mann var bara 18 år 1939 och hade inte ens mönstrat när han reste som frivillig till det finska vinterkriget. Den unge elitidrottsmannen blev ordonnans i den svenska frivilligkåren. Allan hade knappt hunnit hem från Finland förrän tyskarna överföll Norge. Några dagar senare var han där. I boken omnämns Arne Nilsson.
Denne Arne som omnämns i boken är alltså samma glade Arne i Korstan som körde oss barn på Järvenskolan eller Tväruds skola i skolbussen, eller till badhuset och när vi blev lite större i ungdomsåren till parkhallen i Arvika på dans. Eller till Tvällens festplats. Listan över de gånger vi åkte med Arne i Korstan kan göras nästan oändligt lång. Jag kan fortfarande minnas, fast det är omkring 35 år sedan, hur det lät och kändes när han frikopplade bussen i backen ner mot Rackstad när vi närmade oss Arvika. Resorna till Arvika folketspark var en höjdare. Hur alla kom med hem igen känns idag helt osannolikt men Arne kunde man lita på. Arne lämnade ingen. ”Leave No Man Behind”.
Vad få visste då eller pratade om var att vi åkte med en riktig hjälte. En svensk krigshjälte. Visste någon som åkte med honom då detta? Frågade min kamrat som varit i Försvarsmakten i stort sett hela sitt vuxna liv och är uppväxt i grannbyn där Arne levde och verkade, om han kände till detta, och kamraten nämnde att de äldre pratat lite vagt om det nån gång men han visste inga detaljer.
I boken om Allan Mann framkommer att Allan i oktober 1941 träffar de lokala motståndsmännen Helmer Sveder, klädhandlare, bankdirektören Östen Nilsson och taxichauffören Arne Nilsson. Motståndscentralen finns i källaren hos Sveders herrekipering mitt i Arvika.
Här kommer en kort beskrivning av Arnes uppgift under kriget:
Arnes uppdrag var att svara för transport av kurirer och paket mellan Arvika och gränsen. Motståndsmännen Allan Mann, Max Manus och Gunnar Sønsteby ”kodnamn Nr 24 / Kjakan” ska bla. ha åkt med Arne. Ofta användes en kurirrutt som gick över Håkerudtomta (ligger på Austmarka ett stenkast från gränsen nordväst om Kyrkskogen och ett centrum för kurirverksamhet). Håkerudtomta, blev ett nav på den mycket viktiga postvägen mellan Oslo och Stockholm som kallades ”Stockholmsruta”. En rutt som leddes av Gunnar ”Kjakan” Sønsteby (1918-2012) och var central för Special Operations Executive (SOE). Sønsteby är den norska medborgare som blivit mest prisad för sina insatser under kriget. Bland annat har han som enda person hittills mottagit krigskorset med tre svärd, den högsta utmärkelse som delas ut i Norge. Dessutom har han mottagit Presidential Medal of Freedom, den högsta civila utmärkelsen i USA, som en av mycket få utlänningar.
Gunnar har sagt så här om den viktiga kurirrutten: For meg betydde det alt. Jeg var avhengig av kontakt med Stockholm i Oslo, og vi var helt avhengig av en sikker rute. Den fant vi over her, sa Sønsteby i et intervju med NRK i 2004.
Ett skäl till att denna gränsövergång aldrig avslöjades var begränsning i antalet kurirlinjer som fick passera här. Den geografiskt närmsta basen var Arvika. När freden kom hade många hundratals kurirer/agenter och medhjälpare passerat gränsen mellan Sverige och Norge med många tusen paket och andra försändelser till och från London och Exilregeringen. Arne ”i Korstan” Nilsson var en verklig hedersman och viktig person för denna verksamheten. När jag tänker på det här borde Arne fått mer uppmärksamhet kring sina insatser när han levde. Tänk om fler hade vetat. Vår busschaufför var en äkta hjälte som gav stöd till våra grannar när det brann i hela Norge. Även Arnes mamma, Ester Nilsson hjälpte kurirer/motståndsmän under hela kriget med bland annat mat och husrum och kallades av norskarna för; ”Mor Nilsson”.
Arne tilldelades Kung Haakon VIIs Frihetsmedalj den 13. september 1946 för sin insats för Norge under kriget.
Fick häromveckan reda på att vår klasslärare från mellanstadiet, på Järvenskolan i Gunnarskog, Jan Lönnfjord, hade somnat in i en ålder av 71 år. Riktigt ledsamt besked att få.
Bilder från skolresa till Stockholm åk 6. Klassföreståndarna Jan Lönnfjord och Thomas Falk. Foto: Jessica Björkäng
Jan fick tillsammans med Thomas Falk hastigt ta över klassen då vår ordinarie klassföreståndare, Helge Backlund (orienterare, OK Jösse) helt oväntat avlidit. Enligt uppgift hände det under sommarlovet och måste alltså ha varit 1989. Var en stor chock för alla men kanske extra för mig då jag gillade Helge och framförallt kände honom privat genom orienteringen.
Jan var en bra lärare med glimten i ögat. Vi hade honom också som ämneslärare i högstadiet. Väldigt snäll som person, men kunde också vara riktigt hård om det behövdes. När han hade sådana energifulla elever som exempelvis undertecknad fick han inbland ta i ordentligt. För det behövdes. Ena dagen vinnare av skol-KM i ex. orientering och nästa dag något hyss. Vad jag minns hade vi våra duster, men efteråt var vi alltid goda vänner igen. Fick höra från Jans son då jag beklagade sorgen, att Jan hade berättat för honom om mig och gamla tider på Järvenskolan. Blev rörd när jag hörde detta. Bilderna är från en skolresa till Stockholm i årskurs 6. Var första gången jag besökte Sveriges riksdag och det var Jan och Thomas som ordnade resan. När jag ser tillbaka känns detta lite extra speciellt då jag idag är engagerad i lokalpolitiken i Arvika. Har ett minne av att vi på skolresan tog flyget Karlstad-Stockholm. Första flygturen för mig. Fantastisk tid. Järvenskolan låg i framkant och var före sin tid, tänk bara på det här med tema friluftsliv som vi hade i högstadiet är ju något som idag 30 år (!!) senare kommer upp som något som är bra för alla. Det visste de för 30 år sedan på Järvenskolan.
Jag och Jan träffades också när jag blev äldre genom jobbet när jag arbetade på fritidsgården Hugo och i studierummen på Centralskolan i Arvika. Och på senare år pratade vi alltid när vi träffades, och jag minns hur han berömde mig för att jag stod upp så när det gällde överförmyndarskandalen trots alla försök att ”tysta” mig från kommunens sida. Berättade för honom att historien egentligen var mycket värre än det som hade framkommit i media. Det hade han redan förstått sa han då. Jan var en klok man. Kommer sakna Jan. Mycket! Arvika har förlorat en fin människa och omtyckt lärare.
Stort tack till min förre klasskamrat Jessica Björkäng för bilderna.
För fyra år sedan, den 10 november 2018, skrev jag på Facebook:
Vila i frid älskade Lasse! Du kommer vara så enormt saknad och jag ska bära dig i mitt hjärta så länge jag lever. Mamma, pappa och Mathias kommer att ta hand om dig på andra sidan! Det är med fruktansvärd sorg i hjärtat jag skriver dessa rader. Men jag måste. Det ni kommer läsa nu kan vara det viktigaste ni läst om Arvika, någonsin. Och jag är oerhört tacksam om ni delar inlägget så fler kan förstå vad Lasse råkat ut för. LSS, socialtjänst och kommunens överförmyndarnämnd har alla gjort ”special-lösningar”, eller rättare sagt ”Arvika-lösningar” trots ett mycket tydligt lag och regelverk.
Detta, var ett rent svek mot en skyddslös person som gjorde att en stor summa pengar togs ifrån honom (868 000 kr enligt kommunens egen uträkning) samt att han helt i onödan fick en dödlig hjärtsjukdom. Denna sjukdom var det som gjorde att Lasse togs ifrån oss imorse. Allt som skett är ett så enormt svek från samhället som inte på något sätt ska vara möjligt! Dessutom var detta godkänt av Arvika kommun! År efter år! Detta ledde alltså till att en funktionshindrad kille med Downs syndrom, och medfött hjärtfel, står helt rätts och skyddslös, även långt efter det att han fyller 18 år och blir myndig. Han blev på detta sätt omyndigförklarad ända fram till 2017 då han ej har fått bestämma över sitt eget liv, och hans ekonomiska medel har använts fritt utom all kontroll, med kommunens godkännande.
Trots att det i årsräkningarna varje år, finns en större summa pengar oredovisade godkänns dessa årsräkningar! Vilket helt enkelt ska vara omöjligt! Ändå håller detta på mellan åren 2003-2017 tills jag tillträder som god man den 1 mars 2017 och jag och Lasse då dag 1 tillsammans bryter detta olagliga avtal. Så på grund av detta svek från samhället och att man inte tillsatte en god man på ett riktigt sätt enligt tingsrättens beslut drar Lasse på sig, helt i onödan, en dödlig sjukdom som även tidigare förorsakade flera livshotande tillstånd för honom. En sjukdom han kunde ha blivit frisk ifrån om han bara hade fått chansen att operera detta när det fortfarande var möjligt, fram tom 2007.Många med samma sjukdom dog innan de fyllde 30 år. Lasse blev 35. Skulle fylla 36 nu den 14 november. Lasse skulle aldrig ha fått denna sjukdom om inte Arvika kommun lämnat honom i sticket från det att han var liten.Fakta är alltså att Arvika kommun svek honom så skoningslöst att han både drar på sig en dödlig sjukdom och ca 868 000 kr av hans intäkter är försvunna. Intäkter som jag stridit tillsammans med advokat för att Lasse ska få tillbaka ända sedan i början på sommaren, där vi nämnde att det var bråttom, så han skulle kunna hinna få ta del av dessa. Inget har hänt! Och därmed fick Lasse alltså inte ta del i sina egna pengar innan det var försent!!!!! Arvika kommun har i saken slingrat sig som de halaste ålar man kan tänka sig!Och det värsta är att man fortsatte svika honom från LSS ända tills han dog, fast hans hjälpbehov den tiden han hade kvar sen hjärtstoppet var enorma, för man beviljade honom inte de stödinsatser som krävdes och som alla tyckte var uppenbara. Ändå var det just Arvika kommun själva som är skyldiga till att han hamnat i denna allvarliga situation han hamnade i – som krävde dessa hjälpinsatser!
Efter sitt hjärtstopp okt 2017 påtalar jag tillsammans med ombud hjälpbehovet och att Lasse måste ha personal, dygnet runt. Han fick då beviljat 0 minuter tillsynsbehov!!!?? Vi tar upp detta igen och efter flera möten med LSS chefer och nya ansökningar som inte leder någonstans får han till slut journätter. Men fortfarande fattas insatser på omkring 8 h per dygn, då de menar han ska vara ensam. Från LSS i Arvika har man under många år missförstått sitt uppdrag, man verkar tro att man ska motarbeta människor som behöver stöd enligt LSS, inte hjälpa dem. Då tar det privata assistansbolaget Livsam personlig assistans på eget bevåg och sätter in personal dygnet runt hos Lasse vilket gjorde att den sista tiden hade Lasse det mkt bra. Alla assistenter som jobbade kring Lasse var så otroligt duktiga och Lasse var jättenöjd och kände sig trygg. Jag är så enormt tacksam över att Livsam och assistenter ställde upp som de gjorde, men de ersätts alltså inte av Arvika kommun för detta för det finns inget beslut som täcker. Än. Det beslutet som finns står det 0 minuter tillsynsbehov. Ni fattar hur fel detta är!? Även utan hjärtsjukdomen så är tillsynsbehovet för en person som Lasse dygnet runt styrkt från personal, läkare, adl, logoped utredning osv, men det hjälpte ingenting, hur mkt fakta vi än la fram. Nu är det försent! Och tydligare kan väl inte ett behov styrkas…
När man läser den viktigaste dokumentationen som finns redovisat i ett enskilt dokument, som jag har som alla som vill får läsa, för sådant här bör komma fram, tror man inte detta är en sann historia, på något sätt – för det känns som fiktion, men det är precis så här det gått till och det är så skrämmande för det kostade en ung människa med den största glädjen och viljan att leva jag sett, både hans liv och större delen av hans intjänade pengar! Man tog på detta sätt ifrån honom allt han hade! Och imorse avled han. Må han vila i frid och jag hoppas att hans död ska leda till att man åtgärdar de kraftiga brister som finns/funnits hos överförmyndaren, inom LSS och socialtjänsten i Arvika verkligen genomlyses och åtgärdas. LSS måste börja jobba ”för” de personer som behöver det! Inte ”mot”! Och någon riktig ursäkt från Arvika kommun, dess tidigare överförmyndare, LSS osv för deras misslyckande och inkompetens fick inte Lasse heller!
VILA I FRID! Lars-Olof Gävert, Lasses god man från 1 mars 2017. ”Älskar dig” brukade Lasse alltid säga det sista när vi hördes i telefon och skulle lägga på. Och jag älskade verkligen Lasse, av hela mitt hjärta. Det var det många som gjorde!
Det som då skrevs med mycket sorg och ilska i hjärtat är korrekt återgivet. Fruktansvärd historia som satte rejäla spår. Lasse blev ett offer för många märkliga och totalt felaktiga beslut. Hur det kunde tillåtas att hända är fortfarande ett mysterium. Lasse är så saknad, han var verkligen speciell.
Veteranmatch där spelarna skulle vara 44 år eller äldre. Många legender i båda lagen med några spelare som spelat i Tippeligaen och Allsvenskan. Kul. En del publik, även från Sverige och bra spel med knappt en enda höjdboll/utspark/inspark utan bollen gick som ett snöre efter marken från backlinjen genom mittfältet och upp till forwards nästan hela tiden.
Coach: Janne Jansson. Spelande coach: Per-Anders Blomqvist.
Tyvärr slet en av våra spelare av ena hälsenan 😢 men förutom detta så var det en mycket trevlig tillställning.
Så grymt kul att träffas och spela fin fotboll. Tycker vi gjorde en riktigt bra match. Hans Carlsson i mål blixtrade till som i gamla dagar på ett dunderskott. Glenn Dahl hade kvar sitt sinne för mål. Christian Jonsson och Ola Johansson stabilt och hårt jobbandes som förr. Ja, alla gjorde en riktigt bra insats.
Matchen gick i Skotterud och vi träffade också på Fiskeviks gamle tränare (2001-2002) Vidar Repshus som då var min och Hans tränare då vi spelade i div 4. Vi pratade gamla minnen och det var riktigt kul att träffas igen.
Sista året Lasse levde blev det många sjukhusvistelser med vätska i lungorna mm. Ändå alltid så positiv, och han visade alltid hur mycket han uppskattade när man var i hans närhet.
Lasses historia
Arvikapartiets podd, specialavsnitt om Lasse och överförmyndarnämnden:
Lyssna. Avsnittet är långt men kan vara värt att höra.
Ibland möter man människor som för alltid får en särskild plats i ens hjärta. Lars-Gunnar ”Lasse” Eriksson var en sådan människa. En otroligt viljestark personlighet med massor med empati. En person som verkligen njöt av livet fullt ut. Som ville leva mer än andra, och som var mer levande än någon annan människa jag mött. Våra vägar korsades i slutet av 1990-talet då jag ung och tidigt i arbetslivet tjänstgjorde inom Fritidsförvaltningen i Arvika kommun. Allt sedan dess höll vi kontakten ända fram till hans död.
1 mars 2017 skulle komma att förändra mitt liv. Jag blev då tillförordnad som god man för Lasse och fick full insyn i hur upplägget såg ut runt honom.
Historien började några månader innan dess då jag fick förfrågan från den förra gode mannen som Lasse hade (sedan 2003) om jag kunde tänka mig att bli Lasses gode man. Lasses föräldrar hade även de önskemål att det var jag som skulle ta över som god man. Den tidigare gode mannen berättade då för mig hur hon hade skött uppdraget. Det var på ett mycket speciellt sätt i alla år och jag skulle enligt henne fortsätta på samma sätt. Hon var så inkörd på upplägget att hon trodde det var korrekt att göra så. Arvika kommuns överförmyndare ordnade ”specialupplägget” och varje år godkände de upplägget. Den gode mannen förvaltade endast totalt 2000 kronor i månaden av Lasses samtliga inkomster – den resterande delen av Lasses inkomster hade hans föräldrar hand om. Detta strider mot reglerna i FB (föräldrabalken; 12 kap. Allmänna bestämmelser om förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet). Dessutom hade Lasses föräldrar själva behov av hjälp/stöd på olika sätt och tömde varje månad Lasses konton i kontanter.
Den god mannens uppgift är att företräda huvudmannen (Lasse). I förordnandet från Tingsrätten stod att i ställföreträdarens uppdrag ingick att bevaka huvudmannens (Lasses) rätt, förvalta huvudmannens egendom och att sörja för huvudmannens person. Inget av detta utfördes i praktiken, utan endast 2000 kr bevakades och redovisades som det skulle. Att bevaka rätt och sörja för person existerade inte alls – vilket också ledde till en katastrof för Lasses liv rent fysiskt. I årsräkningarna fattades runt 50 000 kronor varje år.
Ändå godkändes (!?) årsräkningarna, varje år!
Även överförmyndarnämnden i Arvika kommun som kontaktade mig inför bytet och sa att uppdraget skulle fortsätta på ”samma sätt” som den tidigare gode mannen hade utfört uppdraget (!?)
Det här är helt sinnessjukt. Men så var det.
Jag var då mycket väl medveten om hur fel och olagligt upplägget var. Höll på att skrika rätt ut hur fel den information jag fick från överförmyndarhandläggaren var, men tänkte att det var bättre att hålla god min så länge och inget säga förrän jag blir förordnad och får registerutdraget som god man – då de annars kanske inte låter mig få uppdraget. Risken kanske hade varit om jag avslöjade att jag inte under några omständigheter skulle gå med på det här kanske skulle de då inte låta mig hjälpa Lasse.
Då först förstod jag mycket väl varför Lasse själv under alla år aldrig hade några egna pengar med sig.
Exempel på några av alla de grova fel som hade begåtts
Lasse får aldrig hjälp av god man under 2003-2017 att få den sjukvård/vård han behöver (sörja för person, vilket i Lasses fall är absolut NR.1 i god man uppdraget)
Det är mammans konto som Lasses pengar tas ifrån i början av sparandet. Innebär att helt felaktigt så går Lasses sjukersättning till mammans konto. (dokument finns)
Lasses habiliteringsersättning tas ut i kontanter med uttagningsblankett. (Lasse har ej gett medgivande till detta. Eller medgett detta genom god man)
Lasse får skulder till kronofogden
Lasse får inkassokrav (22 st.)
Lasse skuldsätts på Apoteket (skulden kvarstod tills hans dödsdag)
Lasses rättigheter tillgodoses ej (I ställföreträdarens uppdrag ingår att bevaka huvudmannens rätt, förvalta huvudmannens egendom och att sörja för huvudmannens person.
Lasses ekonomiska förehavande bevakas ej förutom endast en bråkdel. (2000 kr i månaden)
Lasse ger ej sitt medgivande att ingå kontrakt. (rättigheter tillgodoses ej)
Lasse står ej på kontrakt men föräldrarna står som legala företrädare (fullständigt rättsvidrigt)
Sörja för person. Ingen kontakt tas med sjukvården under 14 år. Lasses hjärtsjukdom kräver nära samverkan mellan god man och sjukvården.
Hjärtstoppet.
När Lasse fick hjärtstopp ändrades allt. Hjärtstoppet i sig var en hemsk upplevelse och jag trodde det var sista gången jag såg Lasse i livet. Tack vare att vi, och framförallt Maria Aronsson som gjorde en hjälteinsats med HLR-insatser klarade Lasse sig tills ambulansen kom och flög sedan ambulans-helikopter till Karlstad. Vi fick sedan ett år och en månad tillsammans. Som en bonus. Även om det var ett tufft år mentalt fanns det oerhört mycket som också var bra. Varje dag hördes vi av eller sågs. Vi blev bröder.
Svårigheter med rätt stöd / Assistans.
Inte ens när Lasse var döende fick han det stöd han skulle ha. LSS var inte lätta att ha att göra med trots den situation som Lasse befann sig i. 3 dagar efter sin död så fick han däremot ett LSS-beslut som motsvarade de faktiskta behov som fanns det sista året. Märkligt. Eller?
E-post/brev från Lasses ombud Stefan Liliebäck.
Lasses ombud begärde möten med kommunen för att kunna göra upp i godo när Lasse fortfarande levde. Totalt så skickade ombudet ca 10 mejl/brev och bad om möte. Kommunen ordnade inget möte. Kostnaden blev då bra mycket högre, på alla sätt och för alla parter, helt i onödan.
Rättsprocessen.
Att Arvika kommun provocerade fram en rättsprocess som slutade i Hovrätten var helt onödigt. Men Lasse fick rätt. Ungefär ett år efter sin död kom domen som gav Lasse rätt.
Efterverkningar att fler fick hjälp.
Tack vare Lasse fick flera hjälp. Och verksamhetens kvalité har höjts betydligt. Idag kanske det till och med är för nitiskt och saknas det en krona i redovisningen så är det katastrof. Men klart bättre än att godkänna att det fattas 50 000 kronor i årsräkningarna i 10 år.
Massor av personer i Arvika, anställda inom skolan, fritids, socialtjänst, överförmyndare, LSS har sett det här. Men inte agerat. Dock finns det några undantag, personal som ifrågasatte saker. Någon jag vill nämna är; Maria Aronsson, fritidsledare på fritidsverksamheten i Arvika kommun som försökte ifrågasätta det här tidigare och Christer Norrman på Arvika kommuns dagliga verksamhet som bland annat ifrågasatte hur mamman kunde få ta Lasses pengar på DV (habiliteringsersättningen).
Lasse avslöjade verkligen personer med ”empatistörning”. I historiens sammanfattning är det flertalet jag kan räkna upp som har dessa personlighetsdrag som på ett eller annat sätt figurerade i periferin kring Lasse.
Jag borde ha agerat. Jag borde ha sparkat in dörrarna med full kraft mycket tidigare. Men jag hade inte insyn och visste inte att det kunde vara så här illa. Trodde i min vildaste fantasi att något sådant här inte skulle kunna var möjligt. Nu vet jag bättre. Men alldeles försent.
SLUTORD
Tack vare Lasse fick flertalet andra personer som också hade blivit drabbade av överförmyndarens verksamhet – på de mest häpnadsväckande sätt – hjälp och upprättelse. Kvalitén på överförmyndarverksamheten fick sig en rejäl skjuts mot det bättre. En verksamhet som varit illa skött i minst 20 år.
Arvikapartiet skapades tack vare Lasse. På detta sätt hoppas jag det nya partiet kan bidra till att hjälpa kommuninvånarna att få den rättssäkra, trygga, transparenta och empatiska kommun vi som bor här förtjänar.
Saknaden efter Lasse är enorm. Han var helt fantastisk – på alla sätt. För mig symboliserade han kärlek, vilja, kämpaglöd, omtänksamhet, empati och öppenhet. Någon att lära sig av.
Världen blev en kallare plats utan Lasse. Frid över hans minne.
För några dagar sedan, den 15:e maj 2022 var det exakt 25 år sedan värnplikten var fullgjord för oss som legat inne 1996-1997. Upptäckte detta av en slump och det väckte en hel del fina minnen. Otroligt att det gått hela 25 (!) år. Min urstarke skogshuggarkompis ”F”, också från Gunnarskog tillhörde samma pluton och vi hade höga krav på oss själva och vår omgivning. Vi vek oss inte i första taget. Minns tydligt vid en plutonfälttävlan då jag gick längst fram och skötte orienteringen medans kompisen drev på, peppade plutonen bakifrån och bar trötta kamraters ryggsäckar. Vi kom tvåa! Endast en liten grupp med elitorienterare på en idrottspluton lyckades komma före. Vår pluton var 4 ggr fler soldater och svårare att manövrera, ändå var vi inte långt efter. Säger en del om inställningen, viljan och uthålligheten som fanns på den tiden.
Att göra värnplikten var bland det bästa jag har gjort. Innan detta en omogen ”pojkspoling” men efteråt med en helt annan inställning till mycket. Grunden till idrottskarriären lades helt klart i värnplikten.
Inställningen till att Sveriges säkerhet är kärnverksamhet och bland det viktigaste vi har att upprätthålla skapades också under värnplikten. Allt som var aktuellt då är lika gångbart idag. Går att lära mycket av historien.
Skrev en insändare i Arvika Nyheter om vad jag anser om vindkraft på Byamossarna. Området är ett stort myrkomplex med många tjärnar, skogsholmar och naturskog med gamla träd. Det finns även torrakor och lågor med värdefull kryptogamflora. Området som är skyddat som reservat är på hela 723 hektar och tillsammans med intilliggande skyddsbiotoper och natura 2000 så är det skyddade området ca 800 ha. Det är ett ganska stort område för att vara våra trakter. Skyddsbiotopen som ligger i sydöst sägas vara Arvika kommuns artrikaste naturskog. På Byamossarna har jag bland annat tränat hundratals timmar, levt friluftsliv, tältat och övernattat under bar himmel otaliga gånger.
Läser med intresse debatten mellan Gösta Frödin (L) och Barbara Hinsch (MP) gällande vindkraft.
En ”äkta” miljöpartist som värnar miljön och naturen i vår hembygd. Klarsynt ser Barbara att enorma vindkraftverk inte är räddningen – utan tvärtom ÄR att ödelägga natur och miljö. Sunt ställningstagande. Förespråkarna för dessa enorma vindkraftverk bryr sig varken om naturen, eller den skada verken kan orsaka på bland annat fågellivet. I en vindkraftspark i Norge fann man under ett antal år 100 döda havsörnar, 200 dalripor, tre kungsörnar, flera falkarter och ett stort antal mer vanliga fåglar – till exempel svanar, gäss och kråkor – registrerade av forskare som dödade av vindkraftverken.
Gösta skriver: ”För att rädda klimatet behöver vi alltså ”hitta” 140 Twh el under de kommande 20 åren.” Klassisk symbolpolitik. Miljöfrågan är global. För att verkligen ”rädda” klimatet när Sverige står för två promille (0,002) av världens utsläpp måste vi påverka de största utsläppsdrakarna. Sedan 1990 har Sverige minskat utsläppen inom landet med 27 procent. Men vad vi än gör här ger det inte tillräckligt stor effekt för att ”rädda” något klimat! Klimatfrågan är viktig – men, och det är ett viktigt men – klimatfrågan är global. Det hjälper knappast ens att driva Sverige tillbaka till stenåldern, så varför skulle klimatet kunna ”räddas” genom att förstöra närmiljön för våra landsbygdsbor med enorma vindkraftverk? Det bästa sättet att ”rädda klimatet” och på riktigt minska utsläppen är att beskatta de stora utsläppsdrakarna, genom koldioxidskatter och handel med utsläppsrätter och så vidare.
Störst framgång, hittills, har dock den rörelse haft som driver kampanjen; att i kampen mot jordens undergång ska till varje pris svensk landsbygd och svensk industri offras. Därefter importerar vi i stället från Kina och matvarorna köper vi från sämre jordbruk utomlands! Det är dags att genomskåda denna kontraproduktiva agenda. Frågan är om inte hela vindkraftsrörelsen är att betrakta som en del av ”påverkansoperationen” då vi säljer ut vårt land genom att låta vindkraftverk på svensk mark ägas av kommunistdiktaturen Kina. ”Rädda klimatet” tillåter att andra länder förstör Sveriges landskapsbild och skadar vår natur. Att på så sätt ge Kina kontroll över Sveriges elförsörjning är något som nästan kan definieras som; landsförräderi. Exempelvis kan nämnas det statliga kinesiska bolaget China General Nuclear, som under perioden 2017–2022 investerat 90 miljarder kronor på vindkraft i Sverige!
Gösta skriver vidare: ”Både sommar och vinter är jag uppe på Byamossarna och åker skidor, joggar och plockar svamp med mera. Efter noggrann eftertanke är jag beredd att säga ja till vindkraft här, om det skulle bli aktuellt.” Vänta. Byamossarna? När jag läste detta insåg jag att insändaren behöver besvaras. ”Noggrann eftertanke” (!?) skriver Gösta. Ett av Arvikas vackraste och mest spektakulära naturområden skulle Gösta alltså offra i bidrag för att ”rädda” klimatet. Kommunens största sammanhängande myrområde. Ett 723 hektar stort naturreservat. Där kungsörnar ses segelflyga. Där det finns gott om spelande orre och tjäder. Kan räkna upp massor med anledningar till att området inte ska förstöras men nöjer mig där. Gösta beskriver det som: ”det är viktigt att man väljer de minst känsliga områdena”. Jösses.
Göstas partivänner däremot, skriver i en färsk insändare i Expressen: ”Stoppa allt byggande av vindkraft – utred riskerna. Det är hög tid att granska vindkraften. Regeringen storsatsar på en utbyggnad men blundar för konsekvenserna. Förespråkarna för vindkraft säger att den är bra för miljön, det måste innebära att de aldrig besökt en industrianläggning med kraftverk som raserar livsmiljön för allting i dess närhet, skriver Lotta Gröning och Reidar Svedahl (L).”
Lyssna på dina partikamrater Gösta. Tänk om och tänkt större!
I inlägget från TEAM FORIMP för 5 år sedan kunde läsas:
Team Forimps Lars-Olof ”L-O” Gävert har nu tagit ett definitivt beslut att säsongen 2016 var hans sista elitsäsong. Även om inte L-O ”tränat” på elitnivå de senaste två säsongerna har han ändå varit med och tävlat i elitklassen. Nästa år blir det motionsklassen H 40 som gäller vid de flesta tävlingar. L-O har 2016 vunnit bl.a. Arvika stadslopp, Finserudsmarschen, två deltävlingar i Watt Nordic terränglöpningscup, Åmotforsloppet, Häljebodaloppet, Sisuterrängen, Karlstad Marathonstafett, Brunskogsloppet, Kilterrängen, Långa terräng-DM och Göteborgsvarvets seedningslopp, samt ett antal springskyttetävlingar som han avslutade på bästa sätt med att vinna 3 SM-guld. Han var även uttagen till militär-VM i Italien under hösten men var tyvärr tvungen att stå över detta på grund av en skada som stört honom de tre sista säsongerna.
L-O har i sitt idrottande också tagit några ”smällar” och lärdomar av skador och sjukdom. Bland dessa finns två knäoperationer, knäckta revben, krossad lårmuskel, några muskelbristningar, järnbrist, orienteringssjukan ´twar samt en efterhängsen hälseneskada. En summering från seniortiden visar att L-O tagit 14 SM-medaljer i olika sporter, varav 9 SM-guld. Han har också ett guld, ett silver och ett brons från FM i löpning och orientering. Han har även vunnit flera deltävlingar i svenska cupen i multisport och tagit många DM medaljer i orientering, längdskidor, löpning och terränglöpning. L-O har över 100 segrar i olika tävlingar och fler än 100 ggr har han stått på prispallen som tvåa eller trea. Även om han främst var en multiidrottare som tävlade i många olika konditionsidrotter så är han den ende västvärmlänning på herrsidan de senaste 20 åren som klarat kvalificeringsgränserna till SM på halvmaraton och maraton i löpning.
Kul läsning idag.
Riktiga elitträningen avslutats några år innan det här blev skrivet, redan i december 2014 i och med 4-hjulingsolyckan. Efter denna blev det aldrig ”riktig” träning igen. Åtminstone inga längre perioder. Minns tydligt hur kroppen kändes då man var i riktigt bra form.
Målsättningen nästa år får bli att få version 4.5 att bli vassare än 4.4.
Tidigare innehöll inläggen ämnen som ofta var relaterade till idrott, natur och friluftsliv. Numera kan du även hitta inlägg om politik, säkerhet, lokalhistoria och andra intressanta ämnen.
Om du kommenterar ett inlägg, var saklig och använda vårdat språk. Helt enkelt sunt förnuft.
Var och en ansvarar för sina egna kommentarer.
I Konungariket Sverige är vi ansvarsfulla medborgare.
