ADVENTURE

Natten till Julafton tillbringades traditionsenligt ute i friheten. Var en klar och synnerligen kall natt som låg och väntade på oss. Hade tyvärr ingen termometer med men upplysningar från olika håll i närheten talar om mellan 25-30 minusgrader under tiden då vi var på skogen. Lite lätt vind gjorde avkylningen än starkare. Ytterst lämpligt för en sovsäckstest då jag inhandlat en ny dunsäck efter att den gamla trotjänaren gjort sitt efter 10 år som turkamrat. Det var en Ajungilak Tyin jag haft tidigare som är gjord för att tåla det mesta. Extremtemp på uppåt -40. En syntetsäck som skall klara höga påfrestningar och det har den verkligen gjort. Nackdelen med denna säck var att den var så pass stor och tung så den tog upp mkt plats i kaminen (ryggsäcken). Den nya dunsäcken är betydligt lättare (Marmot , never summer), ungefär hälften av den andras vikt och material. Nilsson hade inhandlat en ännu värre säck än min med ”bättre” dunkvalité. Kul att kunna jämföra utrustning. Nilsson lånade mina snöskor och jag körde turskidor. Det blir mest pulsande för bägge kategorier i den mjuka snön som är nu men turskidor är nog att föredra då man får en del ”gratis” i utförsbackarna. Dessutom skär skidorna genom snön och du måste inte lyfta foten på samma sätt som med snöskor. Vi kom iväg ganska sent på eftermiddagen och det började skymma när vi traskade upp på höjderna och man fick ligga i för att hålla upp värmen i framförallt händerna. Inte ens Nilsson som körde med Greppet handsken var helt bekväm efter några timmar i kylan. Nilsson var lite illa ute på en tjärn där det var vatten mellan snön och isen på. Han fick ännu mer problem vid tältuppsättningen då händerna blir ruskigt kalla efter bara sekunder mot de iskalla tältpinnarna. Jag samlade ihop ved och höll värmen på det sättet. Gratis styrketräning. Dessutom var jag mindre ”kylkänslig” än Nilsson denna gång då jag laddat för Arktisk kyla med att spara lite skägg och låta bli att duscha av mig hudens naturliga skyddande fettlager vilket försvinner av allt tvättande vi utsätter oss för normalt. Smart drag i kylan!Blev en rejäl brasa, vinden gjorde att det gick åt mkt bränsle för att hålla upp värmen så vi drog ner några rejäla torra gamla träd som brann fint som Chrille sågade upp med sin lilla såg. Perfekt att laga mat över öppen eld och det ger skön värme i kylan.En kall månskensnatt väntade och säckarna skulle få jobba för att klara testen då komfort temp låg på ca -18 på de båda säckarna och betydligt kallare än så var det. En enorm kondens blev det inne i tältet då kylan trycker på vilket jag upptäckte under natten då jag skulle ut i bara mässingen och pinka. Startade upp den lilla gasdrivna lyktan och studsade ut i understället samtidigt som Nilsson vaknade till i tältet. Hörde han skrek till och så hade han vaknat på riktigt genom att bränna sig mot den heta lampan så det gick hål på både underställ och sovsäck. Surt sätt att vakna upp ur vinterdvalan så han var något förbannad kan jag tala om. Bäst att hålla tyst och krypa ner i säcken igen och sova vidare.Vaknade upp runt 08.00 på julaftonsmorgonen och klämde i oss lite frukost i sovsäckarna innan vi packade ihop och tog en liten runda runt lägerplatsen för att få upp värmen i kroppen igen. Ett måste när man är ute i denna kyla är att röra på sig när man börjar bli kall. Man har liksom inget val egentligen för gör man det inte så dör man, så enkelt är det. En fin tur tillbaka till civilisationen förgyllde morgonen och jag kunde konstatera att all ny utrustning höll måttet för en gångs skull. Man tackar! Dygnets lärdom, bränn inte grejerna…

Turskidorna passar fint i snön och kylan. Under söndagskvällen blev det en tur på Byamossarna med Jonne. Riktigt fint fast det snöade riktigt ordentligt och blåste rätt rejält och det hade nog fallit ca 20 cm nysnö under det senast dygnet.

Förhoppningen är att hitta ett lämpligt ställe imorgon och övernatta på inför julafton i sann Lars Monsen anda…

Snön börjar komma även i Västvärmland. Känns som det har varit och är minst snö runt Arvika-området men nu börjar det bli lite mer. Var uppe på mossarna med Tsappo under fredags eftermiddagen/kvällen. Riktigt fint. Verkar som både jag och Tsappo tycker det är lika roligt att vara ute på turer i snön. Märks väl att han trivs allra bäst under vinterhalvåret då hans varma päls är lite jobbig för honom på sommaren. Blev också ett fredagsgympass på morgonen där jag maxade, har lite problem med mitt knä på sistone och försöker med vissa spektakulära metoder komma underfund med hur man ska bli av med det så körde slut på musklerna runt knäna. Förhoppningsvis blir det möjligt med mer skidåkning när snön nu kommer och mer avlastning för knät. Nu ringde Jonne också, bara att hänga med för han ville dunka turskidor på Byamossarna. Vi hörs!

Man tackar..

Ja dagens ”Skinklopp” i OL bjöd på diverse lustiga händelser. Skinklopp är en klubbtävling i VVOK där vi ska springa en orienteringsbana och gissa sin egen tid. Närmast gissad tid vinner en jul-skinka. <!–
WriteFlash('’);
//–>Började med att bomma totalt på en lätt 1:a kontroll och missade även lite varstans därefter då jag hade ett ruskigt dåligt fokus. Hade släppt iväg Maria ca 5 minuter före och skulle försöka komma ikapp henne. När jag var på väg till 3:an mötte jag henne som var på väg till 5:an, tänkte att ett tag ska jag allt kunna fokusera på orienteringen. Var lite trött då jag jobbat till 04.00 under natten men under några minuter var jag totalt ruskigt fokuserad, så pass att jag fick en hund på släp. Någon sorts fågelhund med hängande öron dök plötsligt upp framför mig i min löpväg och när jag sprang däråt blev han aggressiv och högg mig i rumpan när jag sprang förbi. 4 par byxor och maximal fokusering gjorde dock att han inte bromsade farten nämnvärt men det måste ha sett bra lustigt ut när en orienterare dundrade fram i skogen med en hund hängandes i byxorna. Konstigt nog blev jag inte förbannad på hunden utan när jag passerade ägaren så sa jag att det går helt okej och då menade jag inte orienteringen utan mer att det var helt ok att hunden bet mig i skinkan – det var ju ändå skinklopp!

Rätt kul när man tänker efter på hur den synen måste ha sett ut och tack vare hunden kom jag aldrig ikapp Maria. En del ggr har man flytet, andra inte!

Dagen innan var jag med några Götalöpare till Vrestorp för ett Lucialopp. Dåligt vägval och dålig kartläsare 😉 gjorde att vi kom en 20 minuter innan start så det blev ont om tid till uppvärmning men det var bara att köra. Målsättningen var att få ett bra träningspass. Riktigt svårt att springa i snön men i början grävde man inte ner sig så mkt då benen var pigga så då fick jag en liten lucka ner till de andra som höll i ungefär 6 km. Klubbkamraten Andre kom då ikapp och vi körde sedan tillsammans i mål då vi sket i spurten då skaderisken var stor i halkan, snömodden som rådde. Sen blev det 8 lussekatter och fjorton pepparkakor med luciasång och prisutdelning och därefter direkt hem och arbeta.

Resultat

Körde en nystart på träningssäsongen förra veckan med 2 x 3000 meter. Utan att ”pressa det sista” med en bra känsla hade jag 9,11 på första draget sedan strax över 10 på andra då jag körde tröskeltempo liggandes på bana 2 och 3. Helt ok med en hel del energi kvar i kroppen och det kommer att bli bättre framöver våren. Jämfört med långdistansvärldsmästaren 2010 i orientering som körde ett 3000 meters test samma dag fast på norska landslagssamlingen på 8,57 står jag mig tydligen helt ok. Världsmästaren på medeldistans 2010 hade fö 9,14. Franske landslagsmannen Rollier – 9.19.0. Man ska också kanske ha i åtanke att jag transporterar ca 10 kg mer än dessa gubbar över sträckan och jag är en glad motionär mot dessa proffs 😉

Rent kapacitetmässigt står man sig alltså helt ok mot världseliten i ol denna tid på året men ännu ska man inte vara i form så det finns mycket tid att kunna förbättra sig. Man blir ju lite taggad att bli riktigt j… grym i skogen med karta i full fart. Idrottsmiljön i Arvika slår kanske ut det mesta av den möjligheten om man inte på egen hand försöker göra något av det. Om sanningen ska fram så skapas det nog inte direkt elitidrottare i denna stad – här skapas konstnärer, korpfotboll, festivalarrangörer som inte kan räkna och en massa annat löst folk. Kan lova att hade exempelvis den gode Martin Larsson valt att bo kvar i Arvika hade han nog inte haft ett VM-brons eller en andraplats i Vasaloppet.

Hur ska man då ändra på detta?! Önskar jag hade ett svar men att börja ifrågasätta och föregå med gott exempel är kanske ett litet steg på vägen! Skulle önska att de som ville satsa på någon idrott hade bättre möjligheter och att det inte ska falla på att deras föräldrar valde fel plats att bo på. För vi bor och lever trots allt i en oerhört fin miljö som finns just runt och omkring Arvika.

Det räcker alltså inte med att ha talangen för den finns hos många Arvikabor, man måste kunna utveckla den också. Utrustning, anläggningar, kunskap och framförallt tränarkompetens har en oerhörd betydelse! Det är exempelvis inte lätt att bli stavhoppare ens om man bor i Sverige. Man måste bo på ett ställe där det finns en hall, en bädd och så vidare. Man blir nog definitivt inte stavhoppare om man bor i Buskahult, och man blir det troligtvis inte om man bor i Raggsjö heller. Uppväxtmiljön skapar alltså förutsättningarna för vilket slutresultatet blir. Från denna regel finns givetvis undantag men i det stora hela är miljön runt och omkring dig oerhört viktig.

Här i Arvika verkar det finnas gott om folk som i stort sett motarbetar idrottssatsningar med sina valda sanningar. Tyvärr är det så för många av oss att vi genom vår uppväxt och i olika sammanhang tagit till oss en del så kallade valda sanningar som i sin tur skapar ramar och begränsningar som senare kan vara svåra att komma runt. Man kommer helt enkelt inte åt den fulla potentialen. Ska försöka fila lite på ett koncept för att utveckla detta. Det är inte bara fysiska, tekniska och mentala krav som behöver uppfyllas för att nå någonstans. Man måste hela tiden se till helheten och vilka bitar som finns med i det pusslet. Ju fler av dessa pusselbitar man kan få med runt träningen ju större chans har vi att även Arvika kan skapa en god idrottsmiljö.

Avslutningsvis vill jag tipsa om en bra och intressant naturfilm på SVT PLAY om björnar. Klicka här

En kall men riktigt fin tur-skidtur har det blivit i veckan på det alltid vackra området Byamossarna. En fin invigning av säsongens turåkning. Annars är det ganska kallt ute för tillfället och det ska visst fortsätta ett tag. Blivit något gympass (inomhus), där jag tappade en 10 kg´s vikt av stången när jag körde knäböj på 210 kg – vikten flög av och höll på att krossa foten på en kille som tränade vid sidan om mig samtidigt som jag skulle kompensera och hålla stången rak eftersom det blev tyngre på ena sidan. Men man börjar bli van tunga vikter så jag lyckades på något sätt hålla upp skiten.

Samson är på g, värre än någonsin – rolig gubbe, herrejösses vilket skönt original han är! Klicka här, avslöjar Arvikas största lögn!

Ha ha ha, där fick han liksom när han lägger på luren! Tur han inte vet hur många träd brorsan har fällt liksom ;-). Till viss del har han rätt då trädet i stadsparken kanske hade klarat många år till.

Har gjort en lätt utvärdering på tävlingsäsongen 2010 och jag ser att jag höjde mig en del i höst men fick inte riktigt ut det på tävlingarna pga. olika tillfälligheter men jag kände att det finns där vilket är bra när man lägger ned en hel del tid på detta. Till nästa år ska jag fortsätta utveckla mig och tror att jag nu hittat en lagom nivå på det hela i kombination med jobb och annat. Har förhoppningar om att bli snabbare och starkare även om jag numera tycker att det gott nog duger med 100 kg bänkpress. Tycker som jag alltid har gjort att en allround kapacitet är det som är mest imponerande hos en idrottare. Kommer försöka orientera lite mer nästa säsong då det är en fantastisk kul och vacker idrott som man kan ha nytta av på många sätt.

Totalt antal tävlingar: ca 50

Totalt antal segrar: 17 (41,5 %)

Totalt antal andraplatser: 12

Totalt antal felstämplat: 2 kontroller

Totalt antal träningsdagar jag trivdes: 0, skojjade bara – en hel del antagligen.

Totalt antal whiskeyflaskor konsumerande: 0, vad trodde ni?

Summa Nattjakta: DNF, 1, 1, 2, 1, final tappade till 2:a

Årets roligaste tävling: Svenska multisportcupen på O-ringen tillsammans med Per Eklöf i Magazinet Karlstad. Riktigt kul att tävla tillsammans med någon annan och vi gjorde det riktigt bra med de förutsättningar vi hade innan. Fick till det helt perfekt på sprintetappen där rå styrka avgjorde före teknik. Riktigt grym kick att helt oprövad kastas in i en sprintmasstart i en liten kanot och med 5000 pers i publiken som kunde följa varje paddeltag. Ber om ursäkt till de lagen vars kanot jag högg i med åran men tävlingsinstinkten tog överhanden från förnuftet ;-).. 3 delsegrar på 6 tuffa deltävlingar blev facit och en total andraplats. En riktigt lyckad vecka. Stafett-DM i orientering var också grymt kul. Riktigt bra gjort av oss att ta medaljen och kul att tävla i lag med andra. A Blomgren och Tommy var riktigt bra den dagen.

Årets bästa form: Lidingöloppet. Hade verkligen lyckats med att få fina, lätta ben till denna tävling. Släppte på träningen 3 veckor innan och var noga med sömn och liknande vilket skapade en bra form. Tyvärr gjorde vissa omständigheter att det blev ett tråkigt slut på tävlingen men formen var där den skulle.

Årets sämsta form: Lidingöloppet där också kanske. Ett slutresultat långt sämre än förväntat och eftersom slutresultatet räknas så var det en dålig dag.

Årets bästa träningspass: Skogshuggarpassen – riktigt gammaldags träning som ger råstyrka. Något pass jag och Martin H körde inför Lidingöloppet var också riktigt bra. På våren körde jag något terrängpass med Örnstedt som var tufft och bra.

Årets roligaste träningspass: Skarskidåkning med Nilsson på Byamossarna och något av mina pass på Danshallsmyren och över gränsen till Norge. Alla pass med Christian Nilsson är grymt givande både mentalt och fysiskt. Har Nilsson att tacka för mkt när det gäller min egen prestation inom idrott. Nattjakta som jag kört mest för träningens skull är också grymt kul. Årets tråkigaste träningspass: När cykelstyret plötsligt gick rakt av i full sula, det var inget vidare faktiskt men det kunde faktiskt ha gått mkt värre. Maria fick komma och plocka upp resterna av mig denna fredagskväll.

Årets bästa tävlingar: Klubbens egen Elitserietävling i orientering på Ryggestaberget var grymt lyckad arrangörsmässigt. Mkt beröm för terrängen mm. Kul! Fin spurtform på Krystallmarschen hade jag. Häljebodaloppet, mycket trevliga arrangörer och underbar miljö – tog 5:e segern av 5 möjliga. Ju fler segrar desto närmare en förlust och det var nära jag åkte dit i år. Riktigt tuff och fin bana med ett bergspris. Sprint-DM i orientering var kul i fårhagen, tyvärr bommade jag bort mig. Kilterrängen gillar jag. Var också kul att köra vasastafetten i lag med en massa andra grabbar.

Årets tråkigaste tävlingar: Kilterrängen, Lidingöloppet och Bålstad halvmarathon på ett sätt. Film här med hållidioten. Tävlingarna i sig var fina och jag gillar dem och jag var i en helt ok form men jag fick håll på alla tre vilket var mindre kul. Sprang vidare ändå vilket var tufft psykiskt och jag hade smärta i flera dagar efteråt. Har nu lyckats undvika dessa problem då jag laddat på annat sätt, hoppas det håller i sig.

Årets brutalaste tävling: Lidingöloppet, kände mig som ett skadeskjutet djur och det var mindre kul när det var så långt kvar.

Årets trevligaste segrar: Multisportsprinten såklart. Krystallmarschen, Häljebodaloppet, femte segern där och fjärde raka vinsten i Kristinehamn trailrace. Woodjoggen var en rolig nygammal tävling. Kul att sänka banrekordet rejält på lilla Myrvarvet. Tre delsegrar i Nattjakta satt fint men det hjälpte inte i finalen;-)..Årets tuffaste tävlingsdag: Började med en seger på DM i halvmaraton tillsammans med Holmstrand med bra löpkänsla, pratade hela vägen men det gick ändå inte helt långsamt. Sen blev det en lång resa till Tiomila där jag sedan sprang ”Långa natten” och hämtade upp över 50 placeringar då jag fick draghjälp av Janne Olm. Löpformen var fin och höll hela vägen (totalt 21 skogskilometer), pannlampan slocknade med 3 kontroller kvar och det blev onödigt spännande. 4h multisport och sedan omladdning till en sprintetapp samma dag var krävande, mest psykiskt ;-)..

Årets bästa känsla i kroppen: 1:a 12 km på Lidingö, kändes som jag inte börjat springa än vilket var en ruskigt skön känsla, hade goda förhoppningar.

Årets formtopp som gick in: Lidingöloppet

Årets formtopp som inte gick in: Samma som ovan då det är slutresultatet som räknas och det blev långt ifrån formen jag hade den dagen.

Årets snabbaste träningskompis: Tsappo – speciellt utför i stenig terräng.

Årets snällaste träningskompis: Tsappo

Årets smartaste träningskompis: Tsappo – Nilsson ligger ganska nära.

Årets starkaste träningskompis: MMA-mannen när han kör styrkelyft och inte är hungrig för då är han rätt klen.

Årets största besvikelse: När jag fick reda på att farsan har cancer. Fruktansvärt tråkigt men han är stark som en oxe så vi tror det ska bli bra.

Årets bästa insikt: Det krävs omkring 10 000 h träning för att se vilken potential du har inom sporten du utövar. Ungefär ¾ delar kvar att jobba med alltså 😉

Årets tråkigaste insikt: Människa = parasit. Att i sin biologiska funktion är vi människor som lever i konsumtionssamhällen endast en parasit och att vi i detta nu håller på med utplåning av skapelsen främst pga. ekonomiska intressen. Utplåningen av djurarter på jorden är riktigt allvarlig. När en art utrotats är alla dess speciella biologiska förutsättningar att återfå den utplånade. För att djur och människor ska överleva krävs fullvärdiga ekosystem och om inte blir det till ekologiska katastrofområden där själva livsväven rämnar och inte ger överlevnadsmöjligheter för vare sig växter, djur eller människor. Idag har redan hundratals arter av däggdjur, reptiler, fåglar, fiskar, insekter och andra djur utplånats från jordens yta av direkt mänsklig aktivitet. Minst lika många står i tur med nuvarande utveckling. Rovdjuren i Sverige gillar ett fåtal lågpannor inte att man försvarar som jag gör, men jag är egentligen bara en som ser helheten i ekosystemen och jag beskylls bra mycket hellre för kärlek och försvar, än för hat och utrotningssug! Årets mest spännande tävling: Nattjakta finalen blev onödigt spännande men Andreas var den gladaste jag sett på länge..

Årets bästa sko: Adidas Adizero Adios

Årets sämsta sko: Icebug spirit OLX, igen. 2010 års orienteringsskor med nya ovandelen, grymt sköna och bra passform men höll inte längre än ca 8 mil för mig. Tidigare har man haft problem med att dubbarna släpper nu sitter iaf de som berget.

Årets investering: Förhoppningsvis miljöbilen från Hyundai och roybil.se, skattebefriad och liten dieselförbrukning. Snygga fälgar och halva bränsleförbrukningen mot förra bilen.

Årets lärdomar träningsmässigt: Behöver uppladdning med nedtrappning och bra sömn för att prestera. Två dagar efter ett hårt pass är jag ganska under isen. Smärtsamma lärdomar att ta med sig är också hållhistorierna. Gäller också att se till totalbelastningen på kroppen och inte bara träningar när man gör ett bra upplägg. Svårt att prestera när man jobbar till 04,00 på nätterna ;-). Det allra viktigaste är också att verkligen ha kul när man idrottar i Sverige där det (hittills) inte är på liv och död när vi strävar efter att bli bättre. Något annat som är viktigt är att tro på sig själv och det man gör!

Har varit ganska lugnt på träningsfronten nu. Plockat fram skidorna åtminstone, vet inte riktigt vart jag gjort av vallan jag åkte på ifjol. Hade en liten påse med bra vallor att träna på som jag använde hela vintern så jag hoppas jag hittar den.

Har gjort en sammanställning av årets idrottssäsong. Blev 50 race totalt. Kommer utvärdering på detta senare. Annars tog jag och farsan någon tur till Bogen i fredags. Var fint men ganska kallt. Mer snö där än i Arvika. Vi mötte också några av traktens få invånare vilket visade sig vara ett par riktiga svin!