ADVENTURE

<!–
WriteFlash('’);
//–>Et möte med Samson. Kan nog bli en rolig film, vilken galning! Han har gjort mkt stolligt i sitt liv den mannen. Numera är han mest kritisk till konstverket ”Fågelmannen” på Arvika torg och det kan man väl förstå, vilken ful gubbe! Undrar vad folk om tusen år säger när dom hittar den där brukar Samson säga 😉 – och man kan ju faktiskt undra!?

Dagens utomordentliga frukost. Energimässigt perfekt! Innan jag vräkte i mig allt ni ser på bilden var jag med som hare på Kyrkebyjoggen som är en liten löptävling för mellan och högstadiet på Agnetebergsskolan. Riktigt trevligt, var en kille som hade på förhand en målsättning att slå banrekordet så meningen var att jag skulle hjälpa honom lite. Han lyckades med 5 sekunder efter 9 km´s löpning!!!

Rätt nöjd kan man säga att han var. Kul! Förstod att det skulle bli hårt så jag peppade honom så mkt jag kunde sista kilometerna och de sista 500 meterna gick fort och hade han inte fått till den tempoökningen så hade han inte gått under gamla rekordet. Tror han dessutom var ca 4 min före näste kille och före alla lärare. 3,52 blev kilometertiden i medel och det är jag imponerad av då banan var blöt och en hel del av den gick i terrängspår.

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Analyserat loppet och magkrampen idag tillsammans med Erik. Vi har ett troligt scenario om ungefär vad som hände och detta ska vi försöka åtgärda med lite annat upplägg framöver. I videon ovan från 8 km passering (ungefär 3,30 kommer jag, vid 4,40 kommer Martin H och vid 4,50 kommer Martin L) springer jag tillsammans med Henry Gross, en mkt duktig löpare som öppnade perfekt, lugnt och sansat. Lämnade honom strax efter milpasseringen då jag ökade farten ett snäpp. Skulle sedan öka ett snäpp till men då hände det som inte fick hända och detta är historia idag och redan bortglömt.

Kunde idag genomföra ett 11 km pass utan att känna något speciellt av hållet. Lite stel på höger sida under revbenen och det kändes lite utför. Benen var helt ok men hade ont i tårna då tre tår blev blåa på Lidingöloppet pga. lite för tighta skor, märkte inte detta under själva loppet då jag upplevde en annan smärta som var mer än outhärdlig. Förstår inte idag hur jag fick för mig att fortsätta ens men vilket psyke man kommer få. Får ta det som bra träning och en nyttig erfarenhet.

På onsdag blir det nattcup i orientering. Nattjakta. Riktigt roligt på dessa arrangemang och det brukar bli lite äventyr varje gång. Kul träningsform tycker jag. Får försöka skaka fram en pannlampa tills dess. Ska också försöka få med några utifrån på dessa i år, ska fråga Löken om han vill komma hit och köra.

<!–
WriteFlash('’);
//–>Igår sprang jag Lidingöloppet. Loppet var för första gången fulltecknat vilket innebar att 18000 löpare skulle ge sig på tremilen vilket var inspirerande men tyvärr blev det mitt livs hittills hemskaste löparupplevelse. Loppet började dock helt perfekt och benen var superpigga, bästa benen i år. Fick ta det jättelugnt för att inte springa för fort, kändes som att en del framför springer jag ikapp när som helst så jag var helt säker på att jag skulle plocka folk framför från ca 14-15 km när jag skulle börja jobba. Låg väl ca 33:a en bit efter 10 km och bara flöt precis enligt planen. När det gått ca 10 km, druckit två ggr och det kändes som jag inte hade börjat springa än tänkte jag så smått öka tempot lite, dock skulle jag vänta till 15 km innan jag skulle börja köra på riktigt då banan ändrar lite karaktär. Kändes bra och jag lämnade ena Grossbrodern bakom mig och plockade genast snabbt in på dem framför men det kändes fortfarande som jag höll ner farten medvetet.

Kände plötsligt lite smygande tendenser till håll/kramp i magen men jag tänkte att det går över snart då jag kör ju inte för fullt men det satte sig värre och värre. Till slut var jag tvungen att stanna ett par ggr på krönen på några korta backar. Fick nästan panik där, inte nu igen tänkte jag. Fy f.. vad tråkigt! Grossbrodern kom och sprang om mig efter ett tag men trots att jag inte kunde springa på riktigt varken uppför eller nedför såg jag honom länge men till slut försvann han. Fick stanna ett par ggr igen och var oerhört frustrerad. Benen ville bara springa men smärtan i buken var helt olidlig, värre än någon gång tidigare under tävling. Har fått detta några ggr på längre lopp förut men inte så här illa, det brukar ge med sig lite så man kan löpa ut lite mer nu var det totalt omöjligt. Tänkte att jag kliver av nu när som helst. Fick fortsätta tassa A1 tempo uppför backarna när löpare efter löpare passerade storflåsandes som jag haft minuter på innan om jag överhuvudtaget skulle ta mig till varvningen vid målet.

Blev något frustrerad, kanske mitt livs form denna dag och så blir det så här i enda loppet jag riktigt går in för under hösten. Vid ca 12 km kvar stod Johan Johansson som var vår huvuddrickalangare med cykel. Han var helt suverän som langare och bättre uppbackning kunde man inte absolut inte ha, tusen tack Johan, du var bäst av vårt team denna dag. Stannade hos honom ett tag och försökte massera hållet men det fanns inte en chans att det skulle släppa. Johan berättade att Martin Holmstrand fått bryta pga. kraftigt näsblod, va fan tänkte jag – när vi båda skulle försöka springa här kan väl inte båda kliva av så jag måste ta mig i mål på något sätt. Fy fan tänkte jag, det går ju aldrig. Tänkte att den enda motivationsfaktorn som kan hålla mig kvar på banan är att Martin Larsson snart kommer bakifrån – tänkte att kommer han så ska jag försöka kriga och spurta sista 5 meterna. Sen ville jag träffa farsan som stod vid 7 km kvar.

Ut på sista varvet kom ena Nordströmbrodern från Grums sakta förbi och honom tappar jag 6 minuter på bara sista 9 kilometerna. Vid 7 km kvar stod då farsan och han undrade var jag tog vägen då folk som jag legat minuter före redan vid 5 km hade passerat för längesen. Stannade och pratade med honom och masserade hållet ett tag. Han tyckte det var tråkigt då han sett vilken fin form jag va i. Jo fy fan sa jag, detta är skandal att det händer just idag och jag är ju inte ett dugg trött. Sa till farsan att nu kommer Martin Larsson när som helst och springer förbi mig innan jag stapplade vidare. Varje uppförsbacke var en grym pina både upp och ner både för kropp och psyke. Kände mig som ett jagat och skadeskjutet djur.

I Abborrbacken som jag knappt märkte av då jag som sagt gick i träningsfart kom Bill Impola och mosade förbi. Grattis Bill till ett fint lopp och att du fick krossa mig ;-)! Nu var det ju inte långt kvar men smärtan var totalt olidlig men några minuter till kan jag väl stå ut när jag kommit ända hit tänkte jag. Ska aldrig springa i detta skick igen tänkte jag flera ggr. Vid ca 3 kvar stod en kenyan parkerad, jaha tänkte jag, tydligen någon mer än jag som haft det kämpigt. Med ungefär 2 km kvar fick jag se en kille som sprang ännu långsammare än jag gjorde hur det nu gick till då alla andra jag sett passerat mig och sprungit snabbare sista 16 kilometerna. När jag kom närmare så fick jag se att det var Oskar Svärd. Vasaloppskungen. Han var helt väggad, kom igen nu Oskar snart i mål nu sa jag när jag passerade men han var knappt vid medvetande. Efteråt när jag pratade med honom var han nog en av få som var ännu mer besviken än jag. Han hade också som mål att komma runt 1,50, helst under då han sprang på 1,50 precis för några år sen.

I mål kom jag otroligt nog till slut dock på ett mkt brutalt och smärtsamt sätt, det trodde jag aldrig vid 14 km kvar. Har ont som f.. fortfarande och kan knappt ta djupa andetag. Vilken j.. skit! Måste verkligen gå till botten med dessa problem för jag kommer inte utsätta mig för detta igen. Det var värre än värst denna gång. Smärtan är grym, även idag. Det är förmodligen någon muskel som krampar stenhårt vilket gör att jag inte kan andas ordentligt. Hade inte över A1 puls andra halvan på loppet trots kuperingen då det helt enkelt inte gick att springa i backarna och att inte kunna släppa på utför var inte roligt.

Försöker jag ändå hitta något positivt så är det att jag hade en superform, lyckades med det iaf. Tror jag haft stora möjligheter att absolut vara i paritet med min målsättning om detta inte inträffat, energin fanns där för att springa bra hela vägen i 30km, enda jag känner av idag är magkrampen. Benen är pigga. Vätskelangarna Farsan, Johan och Morgan var helt suveräna. Kanon! Och mitt krigande kan ingen ta ifrån mig, folk som såg mig flera ggr frågade om jag inte skulle ge mig snart eftersom det inte gick längre men har jag åkt ända hit så ska jag fan i mål sa jag, den inställningen hade jag igår. Gick ända in i kaklet kan man säga…

Idag sprang jag Klubb Mästerskap i orientering. Eller sprang, jag kunde inte springa då jag hade så ont av hållet vid varje steg och efter dryga 300 meter kom jag knappt framåt så jag fick bryta efter 3 km. Förstår idag inte att jag överhuvudtaget klarade att motivera mig att springa nästan 18 km såhär igår. Måste varit totalt hjärndöd men en upplevelse jag garanterat aldrig glömmer blev det!

Resultat topp 100

Ska bli kul att springa på lördag. Känns som formen kan vara ganska bra och jag hoppas att jag får ut det jag har i kroppen denna dag. När det är så långt som 30 km så kan dagsformen göra en hel del men det är inte så mkt att göra åt. Bara att jobba på och hålla humöret uppe hela vägen. Verkar som vi (jag och Martin H) har riktigt bra uppbackning efter banan så det kan man inte skylla på iaf ;-). Återkommer med utvärdering på söndag kväll.

Blev ett DM-brons med hem idag. Alla i vårt H 21-lag gjorde i stort sett vad de kunde denna dag och det blev faktiskt ett ganska taktiskt välkomponerat lag som gjorde att vi kunde säkra bronset. Hade lite på känn innan att vi kanske hade chansen bara vi gick hyfsat rätt.

11 lag kom till start i H21-klassens 3 manna DM-stafett i Edane med OK Mangen som arrangör. Ett strålande väder var det så jag hade positiva vibbar före start även om magen var lite skum och formen inte var riktigt som gårdagen.

Andreas på vår förstasträcka sprang stabilt och var loss tillsammans med Tyr 1:an men gjorde en liten krok på slutet och växlade ut mig som 3:a, 1,5 minuter efter Tyr 4:an som hade Erik Forsgren på den sträckan. Jag gick ut strax efter Tobias Öström OK Tyr och vi höll god fart i början av sträckan och kom upp i rygg på Erik vid kontroll fem. Efter det låg vi tre tillsammans på vägen upp till 7:an. Kände att jag var stark där och kunde ta det lugnt och taktiskt läsa in mig lite på sträckorna framöver. Såg att det fanns lite möjligheter att öka tempot på slutet.

Tobias körde på bra sista biten in mot 7:an och Erik hängde på gärdsgården men bet sig fast en bit bakom, var lite smålurigt vilket stråk man skulle ta några ggr och Erik sprang en rakare väg till 10:an och var ikapp där. Tänkte taktiskt att jag skulle öka tempot lite från 12:an men fick lite problem med riktningen och kontrolltagningen och stämplade sist i gruppen och kom därför lite på efterkälken men satsade därefter lite hårdare mot näst sista och kunde stämpla som 2:a. Gick sedan om Erik på väg till sista men hittade ingen optimal löpväg genom det gröna till sista så där blev det lite brötig löpning. Tog sista kontrollen först och kunde växla ut Tommy i täten. Tommy gjorde ett stabilt lopp men hade bl.a. landslagsorienteraren Leandersson mot sig så han hade det såklart tufft att behålla tätplatsen men kunde löpa i mål som trea som jag var rätt säker på att han skulle fixa och det gjorde han hur bra som helst. Riktigt kul!

Resultat

KARTA

Artikel VF

<!–
WriteFlash('’);
//–>Idag fick man som Lidingöuppladdning stå vid sidan och titta på löpning då tjurruset i Karlstad avgjordes. Jag och farsan åkte dit för att titta. Innan start så tippade vi båda urstarke IFK Moras Martin Johansson som vinnare i loppet trots att han på morgonen skulle träna skidor i Torsby skidtunnel. Minst en minut före Per Jacobsen, IF Götas landslagslöpare i 3000 m hinder, trodde vi då banan skulle passa Martin bra. Och vi fick rätt. Martin J fullkomligt krossade alla andra. Imponerande. Man blev rätt sugen på att köra då det verkar va en riktigt kul bana som de drar upp. Får väl bli något annat år.

Personligen körde jag ett lätt 6 km pass idag med kanske min livs form. Hur jag än gjorde så kunde jag knappast springa långsammare än 4.00 per/km. Klockan stod hela tiden på 3,50 nånting så jag fick sakta ner och hejda mig. Med ett par km kvar så tänkte jag öka upp till Lidingöfart, ca 3,40 och det kändes fint. Kollade klockan och jag sprang på 3,20 utan att flåsa. Vad i he.. Nu var formen här. Slog av på takten och joggade hem, detta kunde jag inte sabba tänkte jag. Grym fin känsla. Knät fungerade också utmärkt vilken va fint.

Imorgon blir det DM-stafett i orientering. Ska springa en kortare sträcka på ca 5 km och hålla lagom fart med hårt tejpade fotleder ala Gärderud. Blir nog bra. Bommar vi inte bort oss har vi chansen till medalj tror jag. Det är i Edane med start och mål på Edevi..

Genrepet inför Lidingöloppet fungerade ganska bra. Var inte i min bästa form den dagen men genomförde passet som planerat tack vare Martin som låg klistrad i min rygg. Martin var stark. Vi körde ganska lugnt uppför men sprang ut på platten och körde rätt fort utför för att vänja benen vid backarna. Vi körde också med den dricka som vi ska använda på loppet och det fungerade ganska bra. Fick lite känning i magen men inget håll eller liknande så det var positivt. Vi fick dock dra ner på farten en del då det blev ganska mkt klättrande efter så många varv vi körde. Totalt över 590 höjdmeter blev det på passet. Var en person som gick där som vi passerade ett antal ggr och han undrade om vi aldrig blev trötta. Hoppas inte det sa vi..

Tyvärr har jag nu fått lite känning av mitt löparknä som kommer lite då och då med någon månads mellanrum men jag vet ungefär hur jag ska bli av med det så jag hoppas det fixar sig.