ADVENTURE

Igår blev det en runda upp till mossarna med farsan. Han är alltid sugen på skidåkning så det är inga större problem att övertala honom om detta. Blivit en hel del längdskidor sista veckorna så jag har gått upp 2 kg i muskler. När vi åkte ut däruppe så var det ospårat sen sista snöfallet så vi spårade hela banan. Några Tyskar (typ 9 st) var och gick med snöskor uppe på myrarna. De verkade nöjda när vi passerade dom. Lätt man blir hemmablind av att vara så mkt ute i naturen men det är verkligen en fantastisk natur vi har i västvärmland med många fina områden. Vi har också älg, bäver, lo, varg och nån enstaka björn som kommer förbi ibland. Helt fantastiskt. Jag och farsan såg dessutom en skymt av den mäktiga kungsörnen igår. Imponerande vacker varelse det också.

Allt går rätt väg för svensk längdåkning i detta OS, helt sannslöst – äntligen efter 22 års väntan blev det ett guld på herrstafetten. Även förra gången i Kanada 1988, kommer ihåg att ryssarna ramlade både på 3:e och 4:e sträckan då vilket kanske bäddade lite extra för guldet. Har för mig att alla småungar följde detta på skolan när det gick. Tror nog att stafetten denna gång avgjordes på andra sträckan då det frös i på Hjelmeset (Norge) skidor och han tappade en halvminut vilket räckte för att inte norrmännen skulle få kontakt igen. Det gäller att ha lite tur och marginalerna på rätt sida. Roligt också att Martin (Koukal) kunde slå till och ta ett OS-brons med Tjeckiens lag. Bilden är från när vi testslår på en boxningsapparat på Mallorca. Att han skulle kunna spurta ner Northug var det väl ingen som trodde då Northug är i en egen division när han får fram sin enorma spurtkapaciteten men Koukal stod upp bra ändå.

Blev en tur i snövädret på fredagskvällen till Arvika kommuns ”Nordmark” igen. Var inte mkt kvar av spåren då allt hade blåst igen men det ska nog mer än så att stoppa en äkta Gävert. Åtminstonde ”gammern” (farsan) i familjen som plogar på oavsett hur underlaget ser ut. Det blåste och levde rövarn däruppe så man fick täcka för en del av ansiktet då vindavkylningen gör att -13 grader som det var snabbt kan bli upp emot -30. På sina håll var det dock lä och där var det riktigt lagomt kallt. Fredagskväll på skogen, inte helt fel att vara ute. Önskar man hade mer tid till att stanna kvar i skogarna på nätterna, elda och ta det lugnt. Leva det liv som vi egentligen är skapta för. Får planera in en fin tur snart känner jag. Verkar bli svårt att hinna med i februari men i början på mars ser jag att det finns mer tid. Längtar! Inte mkt till spår här inte men det spelar mindre roll om man är 72 som farsan, då har man åkt skidor i det mesta som tänkas kan. Vi mötte sedan Bytorpsföreningens spårpatrull med Erik och Mikael. De var i stort sett tvungna att köra en sväng med skotrarna för att senare i helgen kunna hitta sina gamla skoterspår då det drev igen allt som fanns på nolltid. De lägger verkligen ner en hel del tid däruppe vilket är till stor glädje för många.

Idag testade jag att skoterleden som går från Jössestugan/Rackstadbacken över till Ängen med skateskidor. Följde skoterleden en bit upp på höjden innan jag tröttnade, den var lite ojämn så det var inte tillräckligt roligt att skejta på den så jag gav upp tidigare än beräknat. Åkte ner till Ö Slomvattnet och vände där, vidare ut på Agvattnet och ner en bit på Sotarblixtleden som också var skoterkörd. Va riktigt kul att åka ner från Gallberget och ner till Hartjärn, där gick det undan. Det är lättare med stabilare turskidor i svängarna än med skateskidor men det gick allt med lite tur. Idag va det också måndags VVOK-träning. Jag, Blomgren och Lindmark bara. Dålig uppslutning men vi gjorde en fullt godkänd styrkesession ändå. Lördagens fina skidpass på Glaskogen finns på GPS-rutt här. Har fått några frågor ang min träningsfilosofi och jag kan väl säga som så att jag kör det jag känner för och jag tycker det är viktigt att man har kul, dessutom tycker jag det är viktigt att ha en funktionell kropp som fungerar till många saker. Tyvärr är det egentligen svårt att kombinera om man vill ha de bästa resultaten där man transporterar med sig sin kroppsvikt, men om man bor i Sverige så är det inte på liv eller död att idrotta. Min allra bästa gren vore säkert att springa 5 mil rakt genom skogen och därefter slåss mot en björn men tyvärr finns inte den längre. Eller tyvärr, det vore väl lite tråkigt att sy 200 stygn efter varje tävling. Men där skulle jag nog vara oslagbar i Sverige. Ska faktiskt köra lite björnträning i vår då jag lovat MMA-mannen att hänga med honom och köra en del. Ska bli kul, ser fram emot detta mer och mer! Har fått testa lite nya små ledpannlampor från Silva. Fina grejer, än så länge prototyper som inte finns ute i handeln. Har haft synpunkter på några saker, annars så kommer de säkert fungera riktigt fint till diverse aktiviteter. Kommer rapportera in förslag på förbättringar i veckan.Fredagskväll vid Mosstjärnet

Blivit några fina träningspass under helgen. Var en ganska vacker solnedgång ute på Byamossarna under lördagseftermiddagen (bild ovan). Kroppen kändes dock lite seg, hade bla lite träningsvärk i underarmarna av timmersläpandet men det är ju precis som det ska vara. Igår blev det en pannlampstur runt Backsjön. Obanad löpning i skogen några kilometer då mina gamla löpspår var uppkörda som skidspår nu. Följde efter färska, rejält stora älgspår i djupsnön och till slut var jag så nära så jag kände lukten av den. Fick inte lyset på den tyvärr då skogen var väldigt tät. Finns väldigt mycket älg och rådjur i skogarna nu, förstår inte de som säger något annat. Ofta beklagar dom sig över vargen. De kan ju aldrig vara ute i skogen utan sitter på sin höjd tre meter från närmaste skogsväg. Klen fysik och klen begåvning verkar hänga samman enligt forskning och ibland ser man detta väldigt tydligt… Träffade en jättefin och snäll hund vid Bytorpet på lördagen. Han var norsk utställningschampion. Han var av rasen Samojed. En urhund och forntida hundras vars historia sträcker sig långt bak i tiden. Nansen och andra polarforskare använde bla Samojedhundar som dragare under sina expeditioner eftersom de var starka och uthålliga. Dess namn har den fått efter samojedstammarna i norra Ryssland och Sibirien. Hundarna användes både som jakt och draghundar i tusentals år. Även till renvallning. Samojedhunden uppskattas idag främst för sin kamratskap, intelligens och stora arbetsvilja. Hunden är en av endast 14 raser som uppvisar den minsta genetiska skillnaden från varg.Appropå varg så såg jag att min förre naturintresserade och duktige biologilärare och tidigare rektorn på Järvenskolan Tore svarat på min gamla slöjdlärares Hultarns insändare i AN. Kändes som Hultarns utspel i flera delar inte hade någon verklighetsförankring. Vem som är mest trovärdig tycker i alla fall jag är uppenbart. Biologikunnige scoutledaren Tore eller stormytomanen Hult som skjuter 3 älgar med ett skott, eller var det 4 rävar egen utsago?? ;-)..

Hultarns barnbarn är förövrigt och besöker mig ungefär en gång i veckan i sin jakt på pantflaskor. Brukar spara de få jag handlar åt honom. Han köper mat för panten säger han. Världen är liten. Bild ovan från söndagens tur med orieterar-Ekman på mossarna. Jörgen åker skidor bra, han har helt klart en bra teknik och flyter fint på snön. Han går ju bara sönder när han springer så lika bra han åker skidor under vintern ;-). Jörgen växte upp med den mer kände skidåkaren Torgny Mogren som jämnårig kamrat i Hällefors så dessa två gjorde många skidmil och orienterarmil tillsammans för ett antal år sen. Det märks på skidtekniken..

Ca 40 bilar var det på parkeringen vid Ingersbyn i söndags. Har aldrig sett så mycket folk ute i skidspåren tidigare. Riktigt kul.

Under helgen blev det en del aktiviteter på snön. Ett av fredagens pass blev med Tsappo på mossarna. Vi körde väl ca 26 km i gott tempo så han var lite sliten den ”lille” men idag när jag hälsade på honom verkade han ha piggnat till betydligt. Sakta men säkert blir han härdad och snart lika hård som Lars Monsens hundar. På kvällen mysåkte jag och farsan en liten tur på Prästängen.

På söndagen blev det en fin skidtur i lugn distansfart med Jonne och Militären. Vi körde 36 kilometer. Perfekt väder, kanske lite kallt då det var -15-16 grader men det flöt på fint. När vi åkte därifrån så hade en kille blåst av vägen ner till Ingersbyn och satt långt ner i diket. Han hade ätit smörgås och pratat i telefon samtidigt så han råkade hamna utanför den snöiga vägen. Bara att koppla på en draglina i Subarun och backa upp honom. Det gick lätt fast alla andra trodde det skulle bli problem. På kvällen såg vi (jag, maria, martin och louise) på filmen North Face. Baserad på verkliga händelser om förstabestigningen av Eigers nordvägg – mordväggen. Sevärd men inte direkt ett lyckligt slut i den filmen. Nu förstår man mer hur grymt farligt dessa två Arvikakillar levde när dom gjorde detta typ 70 år senare.

Tittade på Marcialonga. (Långloppet på skidor) Riktigt kul att se långlopp på tv´n. Oskar var urstark i sista backen och måste vara i sitt livs form, ingen högoddsare om han vinner vasaloppet för fjärde gången i år. Imponerande stakåkning, nog världens bästa stakåkare just nu, iaf på långa lopp. Chrille hade vallat både hans vinnarspjut och damvinnaren Jennys skidor så det var en riktigt lyckad vallning av herr Nilsson. Tyvärr kom inte Martin till start som jag hoppades mycket på i detta klassiska lopp pga av sjukdom.

Blivit några skidpass under helgen. Igår på Byamossarna med farsan (bild) och militärmannen. Hade sällskap av Jonne och Petter ett tag också. Fint pass. Idag körde jag och militären på Prästängsspåren. Det var en artikel i AN på fredagen om skidspåren där jag uttalade mig lite om dessa och det var fulla parkeringar på både Byamossarna och Prästängen. Verkar som det gav ett litet lyft faktiskt för så mkt folk har jag inte sett på något av ställena tidigare. Riktigt kul att folk är ute och rör på sig. Friskvård tillsammans med naturupplevelser är den ultimata kombinationen tycker jag. För mig har knät krånglar under veckan så då funkar lugn skonsam längdskidåkning bra. Veckan var också så kallad återhämtningsvecka så jag har tagit det ganska lugnt..

Igår var jag, chefen, militären och MMA-mannen på Snabba Cash. Rätt ok film.

I lördags blev det en tur till Karlstad, körde lite intervaller med Örnstedt, Brånn o co. Kände mig riktigt pigg i början av passet men sen blev jag riktigt trött. Kändes att jag hade rört en del på mig dagarna innan. Efter passet var jag och Henrik ute på stan och käkade pizza.

Igår testade jag köra längdskidor efter Tsappo. Det gick sådär. Ibland gick det undan och han ledde vägen men någon gång ville han ut i skogen och det var svårt att hänga med där. Vi höll på att mosa över en tjej som var ute och gick på skidorna, stackars människa. Tsappo var redan lite sliten eftersom han dragit på en pulka hela dagen så jag fick ta det lite lugnt med honom. Just innan jag tänkte släppa honom fri så han fick slippa dra så brassade vi in i full sula på var sin sida av en elljuspårstolpe. Blev liksom tvärstopp för båda så mina byxor sprack men vi klarade oss båda utan stav eller skidbrott.

Kan nog gå fint när han är utvilad. Får ta med honom till Byamossarna då han som jag säkert trivs bättre i skogen än efter ett elljuspår.Ikväll blir det ett VVOK-styrkepass med Demontränaren Malte. (Bild). Han är grymt säker tränare, rätt ung men vet vad som gäller. Läs mer här

Har blivit två dagar i rad som jag och farsan har åkt skidor på Byamossarna. Fina spår. De har kört några extraslingor på myrarna också så det är helt perfekt. Känns lite ringrostigt i skidtekniken men det blir nog bättre. Hyfsat fint flyter man fram i alla fall men det känns att stakmusklerna inte är vad de har varit en gång i tiden. Farsan kör som alltid med GIK-byxorna från 60-talet. Han åker inte helt kasst heller för att va 72. Det driver på bra. Han blir liksom aldrig trött flåsmässigt utan det är lokalt i muskeln han blir sliten ”om” han blir sliten. Tänkte jag skulle vara lite hårdare jag också så jag sprang hem till farsan efter skidåkningen idag.

De var överlag hårdare förr. Ingen som fick hungerklubban på den gamla goda tiden. Var förresten på 90-årskalas för ett tag sen då Karl-Uno Richardsson fyllde år. Det va trevligt. Fick också en bok som KU skrivit om hans minnen i livet. Det var kul läsning. Massor med inspiration och det jobbades 10 timmar om dagen i skogen eller på jordbruket och tränades på detta. När de åkte på en skidtävling i Skillingmark så började de med att ta sig ner från Boda till Värmelns is med cykel och skidor på släp – därefter – cykel över isen med skidorna på ryggen till Edane – tåg till Arvika – tåg till Koppom – gång/skidning fram till tävling – tävling – samma resa hem. Lite skillnad mot den kille jag hörde på sporthallen här en dag som sa ”- Det är så jobbigt att knyta skorna så jag skiter i det idag!”. Skrämmande. En del är så veka idag så de blir handikappade utan att behöva vara det.