ADVENTURE

Ca 15 mils löpning blev det totalt på 6 dagar och inte mycket av detta var platt löpning utan det var antingen uppför eller nedförslöpning mest hela tiden. På ett av bergspassen sprang vi ex en mil på en grusväg/stig och tog då 774 positiva höjdmeter sedan var det att vända där och springa samma sträcka tillbaka med 774 negativa höjdmeter. Det var en lång nedförsbacke. Gran Canaria är belägen ca 21 mil från Afrikas kust och värmen där låg nu runt 25 grader vilket gjorde att det var perfekt att träna på morgonen och sent på eftermiddagarna. Ön är rund och vulkanisk fast det senaste vulkanutbrottet skedde för ca 3000 år sedan. Ytan är 1532 kvadratkilometer och landskapet faller ner från de höga centralt belägna bergstopparna. Långa uttorkade vattendrag och raviner sträcker sig mot kusten som ekrarna i ett hjul till en cykel. Ön har fyra olika klimatzoner. Här finns svindlande bergsformationer där vi sprang flera pass med flera tusen år gamla vandringsleder och förtrollande urskogar. Öken, bergsterräng och raviner ger häftiga kontraster och uppför bergen slingrar sig serpentinvägarna som med blotta ögat ser livsfarliga ut. Högsta berget är Pozo de las Nieves som når 1 950 meter över havet och där sprang jag och Martin upp av misstag då vi missade en led. Bergspassen var annars den riktiga behållningen av veckan. Riktigt läckra vyer men resorna dit tog lite tid då vägarna var krokiga och smala. De infödda körde som galningar på de smala vägarna, även tjejerna men vi kom in i deras tempo efter några dagar och då flöt det på bättre.

Träningen flöt på helt ok men lite skavanker i truppen blev det efterhand, började med Fredrik som låg en dag med frossa och kass mage. Sören fick ont i en häl, Martin i knäna och jag hade ont i vänster knä sista dagarna förmodligen av all monoton utförslöpning. Inte direkt ofta man löper en mil utför här hemma. Det lustiga är att jag åkte dit med en liten känning i höger knä men när jag avslutade veckan var det vänster knä som spökade. Två skor lämnade jag kvar där nere då sulorna tog helt slut efter bergsturerna. Trots att vi rörde oss i flera naturreservat så såg man inte mycket till liv. Endast två kaniner på alla kilometrar. Och tre stora fåglar som vi tror var örnar. <!–
WriteFlash('’);
//–>Sista dagen tog vi en stor katamaran-segelbåt och gled ut och njöt av havet. Omtänksamme Sören handlade åksjuke-tabletter till mig eftersom jag lätt blir sjösjuk. Dessa tog jag dubbel dos utav så jag mådde som en prins hela båtresan. Nu vet jag hur det känns att vara drogad ;-). Passet efter den trippen blev intressant. Hade inte 100% kontroll på kroppen direkt och skrämde upp en kanin ur buskarna.

Gran Canaria blev sammantaget en fin upplevelse med trevligt umgänge. Sällskapet bestod av olika personligheter som livade upp stämningen.

Ikväll blir det sista träningspasset på svensk mark på en vecka. Sen bär det iväg till varmare breddgrader. Ska bli lite skönt att springa i shorts och t-shirt istället för att pälsa på sig fyra par byxor som man har gjort vid vissa tillfällen denna vinter. Tar det rätt lugnt sista dagarna med träningen för att hämta in lite innan lägret, har dunkat på helt ok med träning sista veckorna och jag har varit ganska nerkörd. Testade lite form i lördags och med en sådan nerkörd kropp som jag då hade har jag i stort sett aldrig haft så bra testresultat så det var ju positivt.

Hade förövrigt ett intressant samtal med en vargjägare här en dag, att vi var lite oense i vargfrågan kunde man kanske räknat ut innan och det var inget konstigt med det men att våra åsikter var så otroligt långt ifrån varandra i andra frågor kunde man inte riktigt veta innan. Det var intressant men det är klart att är man världsmästare i att veta allt så tar man inte till sig några nya saker eller andra värderingar heller. Kan med tanke på det säga att jag är otroligt glad och tacksam över att ha haft en så fin förebild där hemma i farsan (även mamma när hon var i livet) som gett mig bra och sunda värderingar..

Träningsmässigt flyter det på ganska bra för tillfället. Helt okej volym i träningen men ingen direkt hårdträning förutom en dag i veckan då jag kört ett lite hårdare pass. Har gott om tid för sådant längre fram är det tänkt. Hade nog en liten nervmuskulär överbelastning i början på veckan som förmodligen berodde på ett stenhårt styrkepass jag körde på fredagskvällen förra veckan. Dunkade på väl mycket på stången och väl många set. I kombination med annan träning blev det troligtvis lite för hårt för kroppen. Bra att kroppen talar om det för nu känns det bättre. Körde ytterligare ett fint styrkepass i torsdags då jag inte körde fullt så många set. Det funkade bättre.

Kommer också att åka ner till Grand Canaria 2-9 februari och testa bergen. Hört det ska vara fina berg att springa i. Vi är ett litet gäng som sticker dit mest för träningens skull. Bl.a. Holmstrand och Sören åker med. Knäet var nästan helt bra här ett tag men nu har jag känt lite igen men det funkar bättre med värmeskydd så +20 på GC blir bra. Ser fram emot lite miljöombyte fast en vecka räcker nog sen vill jag tillbaka till skogen igen ;-)…

Tog mig en fin skidtur denna morgon. Blev lite sovmorgon när jag inte började jobba förrän 14.00 så klockan 10 var jag på plats uppe vid spåren som går till Byamossarna från Ingersbyn. Blev rätt förvånad då jag upptäckte att det var nyspårat med skoter då jag räknat med att få ploga själv i lössnön. Kom ikapp skotern uppe på mossarna och det var återigen Micke Kyrksjö som var uppe och drog upp spåren. Riktig elitservice alltså, grymt bra. Enormt bra jobb de gör däruppe för det tar tid att hålla spåren uppe kan jag tala om. Det är många timmars jobb som ligger bakom och det får man vara tacksam för. Så mitt råd till er läsare är – ge er ut på Byamossarna och upplev denna unika natur på nära håll. Det är det värt, jag lovar.Blivit lite mera skidåkning på slutet. Funderar på ev dunka någon tävling här snart för skojs skull, blir lite sugen. Vi får se om det blir något. Martin Larssons supervallare Chrille Nilsson lovade att hjälpa mig att valla om det skulle bli aktuellt med något race. Bara jag slipper åka mot honom är jag nöjd, tror han håller en mycket bra nivå forfarande den gode Nilsson. Mycket skogsfågel på skogarna

Blev några fina träningspass under veckan. Formen stigande och knät verkar bättre. Körde ett bra pass med Henrik här en dag där vi pressad på lite. Sedan något pass med Martin där vi gjorde hela Prästängen på skidor. Varit fina spår därute nu. En privatperson har kört upp på myren och gamla Sävsjön så det blir faktiskt över en mils skidspår där. Fint, det tackar vi för. Mycket bra initiativ. Ser ut som det verkar bli kallt nu efter mildperioden, hoppas på isföre eller något som liknar skare frampå, det gillar vi.

Vi drog igång farsans Grizzly igår också. Stridsvagnen startade till slut med hjälp av lite startgas men det är ingen smidig pjäs så jag och Maria körde fast uppe på skogen några gånger och fick krångla lite men vi tog det som styrketräning…

Ja dagens ”Skinklopp” i OL bjöd på diverse lustiga händelser. Skinklopp är en klubbtävling i VVOK där vi ska springa en orienteringsbana och gissa sin egen tid. Närmast gissad tid vinner en jul-skinka. <!–
WriteFlash('’);
//–>Började med att bomma totalt på en lätt 1:a kontroll och missade även lite varstans därefter då jag hade ett ruskigt dåligt fokus. Hade släppt iväg Maria ca 5 minuter före och skulle försöka komma ikapp henne. När jag var på väg till 3:an mötte jag henne som var på väg till 5:an, tänkte att ett tag ska jag allt kunna fokusera på orienteringen. Var lite trött då jag jobbat till 04.00 under natten men under några minuter var jag totalt ruskigt fokuserad, så pass att jag fick en hund på släp. Någon sorts fågelhund med hängande öron dök plötsligt upp framför mig i min löpväg och när jag sprang däråt blev han aggressiv och högg mig i rumpan när jag sprang förbi. 4 par byxor och maximal fokusering gjorde dock att han inte bromsade farten nämnvärt men det måste ha sett bra lustigt ut när en orienterare dundrade fram i skogen med en hund hängandes i byxorna. Konstigt nog blev jag inte förbannad på hunden utan när jag passerade ägaren så sa jag att det går helt okej och då menade jag inte orienteringen utan mer att det var helt ok att hunden bet mig i skinkan – det var ju ändå skinklopp!

Rätt kul när man tänker efter på hur den synen måste ha sett ut och tack vare hunden kom jag aldrig ikapp Maria. En del ggr har man flytet, andra inte!

Dagen innan var jag med några Götalöpare till Vrestorp för ett Lucialopp. Dåligt vägval och dålig kartläsare 😉 gjorde att vi kom en 20 minuter innan start så det blev ont om tid till uppvärmning men det var bara att köra. Målsättningen var att få ett bra träningspass. Riktigt svårt att springa i snön men i början grävde man inte ner sig så mkt då benen var pigga så då fick jag en liten lucka ner till de andra som höll i ungefär 6 km. Klubbkamraten Andre kom då ikapp och vi körde sedan tillsammans i mål då vi sket i spurten då skaderisken var stor i halkan, snömodden som rådde. Sen blev det 8 lussekatter och fjorton pepparkakor med luciasång och prisutdelning och därefter direkt hem och arbeta.

Resultat

Körde en nystart på träningssäsongen förra veckan med 2 x 3000 meter. Utan att ”pressa det sista” med en bra känsla hade jag 9,11 på första draget sedan strax över 10 på andra då jag körde tröskeltempo liggandes på bana 2 och 3. Helt ok med en hel del energi kvar i kroppen och det kommer att bli bättre framöver våren. Jämfört med långdistansvärldsmästaren 2010 i orientering som körde ett 3000 meters test samma dag fast på norska landslagssamlingen på 8,57 står jag mig tydligen helt ok. Världsmästaren på medeldistans 2010 hade fö 9,14. Franske landslagsmannen Rollier – 9.19.0. Man ska också kanske ha i åtanke att jag transporterar ca 10 kg mer än dessa gubbar över sträckan och jag är en glad motionär mot dessa proffs 😉

Rent kapacitetmässigt står man sig alltså helt ok mot världseliten i ol denna tid på året men ännu ska man inte vara i form så det finns mycket tid att kunna förbättra sig. Man blir ju lite taggad att bli riktigt j… grym i skogen med karta i full fart. Idrottsmiljön i Arvika slår kanske ut det mesta av den möjligheten om man inte på egen hand försöker göra något av det. Om sanningen ska fram så skapas det nog inte direkt elitidrottare i denna stad – här skapas konstnärer, korpfotboll, festivalarrangörer som inte kan räkna och en massa annat löst folk. Kan lova att hade exempelvis den gode Martin Larsson valt att bo kvar i Arvika hade han nog inte haft ett VM-brons eller en andraplats i Vasaloppet.

Hur ska man då ändra på detta?! Önskar jag hade ett svar men att börja ifrågasätta och föregå med gott exempel är kanske ett litet steg på vägen! Skulle önska att de som ville satsa på någon idrott hade bättre möjligheter och att det inte ska falla på att deras föräldrar valde fel plats att bo på. För vi bor och lever trots allt i en oerhört fin miljö som finns just runt och omkring Arvika.

Det räcker alltså inte med att ha talangen för den finns hos många Arvikabor, man måste kunna utveckla den också. Utrustning, anläggningar, kunskap och framförallt tränarkompetens har en oerhörd betydelse! Det är exempelvis inte lätt att bli stavhoppare ens om man bor i Sverige. Man måste bo på ett ställe där det finns en hall, en bädd och så vidare. Man blir nog definitivt inte stavhoppare om man bor i Buskahult, och man blir det troligtvis inte om man bor i Raggsjö heller. Uppväxtmiljön skapar alltså förutsättningarna för vilket slutresultatet blir. Från denna regel finns givetvis undantag men i det stora hela är miljön runt och omkring dig oerhört viktig.

Här i Arvika verkar det finnas gott om folk som i stort sett motarbetar idrottssatsningar med sina valda sanningar. Tyvärr är det så för många av oss att vi genom vår uppväxt och i olika sammanhang tagit till oss en del så kallade valda sanningar som i sin tur skapar ramar och begränsningar som senare kan vara svåra att komma runt. Man kommer helt enkelt inte åt den fulla potentialen. Ska försöka fila lite på ett koncept för att utveckla detta. Det är inte bara fysiska, tekniska och mentala krav som behöver uppfyllas för att nå någonstans. Man måste hela tiden se till helheten och vilka bitar som finns med i det pusslet. Ju fler av dessa pusselbitar man kan få med runt träningen ju större chans har vi att även Arvika kan skapa en god idrottsmiljö.

Avslutningsvis vill jag tipsa om en bra och intressant naturfilm på SVT PLAY om björnar. Klicka här

Tagit det ganska lugnt denna vecka men ändå har det blivit en del träning. Tisdagen blev det dubbla distanspass, ett lugnt och ett lite, lite snabbare – ca 4.00 fart. Onsdagen så provsprang jag Kyrkebyjoggbanan med Camilla H som visade mig banan eftersom en kille ville prova sig på banrekordet så var det bra för mig att veta hur banan gick innan eftersom det skulle bli hårt för honom att underskrida tiden.

På onsdagskvällen blev det nattorienteringscup i Norge. Var riktigt kul och det började helt ok men sedan blev det ofokuserat och en massa, massa missar och jag vände kartan åt fel håll och sprang på så vis kontrakurs. Fick inte ordning på något till slut så då tröttnade jag lite och avbröt. Var en del andra också som inte kom runt då det var lite lurigt och det gröna på kartan var riktigt grönt i verkligheten kan jag säga. Rejält blött var det i markerna också minsann men ganska kul trots allt.

Torsdag åkte jag till K-d och sprang lite med de andra rövarna. Var ingen där som ville köra så hårt som jag tänkte från början så jag ändrade om planerna lite. Sprang därför första kilometern med de andra och sprang sedan 1 km fortare. Sista kilometern sprang jag i typ flytfart igen. Avslutade med en snabb nerjogg på 600 meter som kändes seg. 1,37 tror jag det tog.

Fredag blev det Kyrkebyjoggen på morgonen. Var anlitad som draghjälp åt en kille som ville slå banrekord av idrottsläraren Camilla. Han lyckades med 5 sekunder efter 9 km´s löpning. Häftigt!

Lördag körde jag, Jonne och Erik 310-pass. Riktigt trevligt pass men mina ben var inte riktigt på hugget fast i de backarna blir det alltid tungt så det kanske bara var en ”synvilla”. Kul att visa banan för J o E som inte löpt runt den tidigare. På kvällen blev det sedan jobb och Mârten. Var ganska roligt men usch vad många man ser i Arvika som är överförfriskade en sådan helg. Riktig ”bonnvarning” på nått sätt!