ADVENTURE

Igår blev det Forshaga och Sisujoggen. 8 kilometers löpning på en tvåvarvsbana. Ganska trevlig bana. På varje varv var det ett terrängavsnitt på ca 1,5 km. Svenske mästaren i militär femkamp, Cimmie Wignell bjöd upp till en stenhård spurtduell efter att vi två gått loss från övriga fältet efter ca 3 kilometers löpning. Första kilometern kändes lätt och gick första varvet på 3.02, andra kilometern lätt, passerades på 6.06 då jag gått upp i täten. Dock tyckte jag mig vara lite seg i benen (kanske satt kvar lite halvmaralånganatten sen förra helgen) men flåset var bra och andningen kändes lätt. Tredje kilometern var uppför med motvind och fjärde gick i terrängen. Ut på andra varvet kändes det lite halvsegt och när jag dragit i ca 5 kilometer och Cimmie fortfarande tassade med lät jag honom gå upp i täten och dra i en kilometer, innan jag gick om strax innan terrängavsnittet började. Blev lite konfunderad då han fortfarande var med och jag antog att han skulle kunna avsluta snabbt. I terrängen kunde jag sedan ligga första innan sista brant backen i terrängen där jag ökade tempot för att vara först i sista kurvan.

Efter kurvan var det bara att spurta för vad tygen höll men det var nära att Cimmie slog mig för han var satans snabb i spurten. Snabbare än jag trodde även om jag misstänkte att han skulle vara snabb då han har en talang utöver den vanliga för idrott. Endast en halvmeter skiljde oss åt på mållinjen. Så det blev tårta, blommor och en elgrill med hem.

Herrar 8 km.

1 Lars-Olov Gävert IF Göta 26.28

2 Cimmie Wignell Sisu Forshaga 26.28

3 Fredrik Nordström Grums 27.01

4 Leif Sjöström IF Göta 27.24

5 Daniel Brånn Kumla SF 27.36

6 Mattias Zachriksson Gammelkroppa 29.00

7 Lennart Eriksson IF Göta 29.11

8 Christer Skoog Sisu Forshaga 29.27

9 Anton Nilsson Kils OK 29.33

10 Denny Pedersen IF Göta 29.39

Form (1-10) Ben 6, Flås 8

Innan jag skulle värma upp så råkade jag ut för en jobbig händelse. För att göra en lång historia kort så handlar det hela om en kille som jag blev kompis med i det militära. En person som gjorde oerhört stort intryck på mig. En vältränad, trevlig och naturlig grabb från Forshaga. Varje dag efter avslutat dagsverke så gick han, jag och militärmannen på gym eller tränade på annat sätt. De flesta andra i vår pluton låg i sängen och såg på tv eftersom de var trötta efter en dag. Men vi tre gick alltid och tränade och var i övrigt ganska framåt. Killen var en av de snällaste och mest vältränade killar jag någonsin träffat, såg bra ut och framtiden såg väldigt ljus ut. Efter lumpen höll vi kontakten lite sporadiskt men det var ändå någon som man alltid visste var man hade och vad han stod för. En dag när vi inte hade hörts av på ett tag så hörde jag talas om att han och en kille till blivit påkörda av en rattfyllerist när de korsade en väg till fots. De båda var mkt allvarligt skadade och det såg ovisst ut hur det skulle gå men hoppet levde. Den ena grabben återhämtade sig och kunde komma tillbaka till livet, men min kompis han blev totalförlamad och förpassad till ett liv i rullstol. Det var oerhört jobbigt att veta att det gått så illa och att gärningsmannen kom undan. Ringde upp hans mamma ett tag senare och hon berättade hur det var och att de inte visste hur han reagerade på omvärlden då han inte visade några tecken på det. Han levde men ändå inte. Tänkte jag skulle hälsa på honom men det blev aldrig så. Mamman tyckte dessutom det bästa nog vore att jag skulle minnas honom för hur han var innan olyckan, för jag skulle nog bli väldigt illa berörd av att se vad han hade blivit trodde hon. Sen har åren gått.

När jag skulle anmäla mig till gårdagens lopp så var det samtidigt en loppmarknad vid startplatsen och många Forshagabor hade sökt sig ut på gatan. Plötsligt kom det två tjejer och sköt en stor rullstol framför sig med en multihandikappad kille i. Jag blev helt förskräckt när jag fick se vem det var och vad det blivit av honom så det knöt sig totalt för mig. Det var en syn jag aldrig kunnat föreställa mig fast jag tänkt på det så många ggr. Från en av de stiligaste människor jag träffat till en krympling som inte kan göra något själv. Jag blev totalt knäckt och var tvungen att springa ut i skogen och gråta. Jag blev både ledsen och oerhört förbannad på den som gjorde så att det blev så här. Alkoholen är ett livsfarligt berusningsmedel som ställer till enormt elände, inte bara för den som brukar det utan även för de som kommer i vägen för dess framfart.

Idrotten betydde ingenting igår och detta har funnits i mina tankar sen dess…

FinserudsmarschenFör att köra kroppen i sänk ytterligare efter Kumlaupplevelsen (se tidigare inlägg) så smugglade jag mig hastigt och lustigt till Norge och sprang en tävling där (ungefär 9km, blandat grusväg, terräng, asfalt och riktigt hård kupering) idag. Kanske lite dumt då det var tröga ben igår och lite med sömn under helgen, men det kändes inte helt dåligt första halvan av loppet iaf. Mitt ute i ingenstans så samlas över 250 norskar och kör en tävling. Någon skillnad på uppslutningen mot om det vore i Värmland, då hade det varit på sin höjd 30 stjärnor på plats. Skaffade mig en ledning på ca 60 meter men sprang fel så jag hamnade efter och fick jobba ikapp. Tappade huvudet av detta och orkade inte pressa på mer utan låg kvar med två andra ända in mot målet då en kille som jag aldrig fått stryk av tidigare krossade mig i spurten.

Eller spurt, va ingen idé att ens försöka då mina ben var allt annat än snabba denna dag. Så de 3 sista racen jag kört har jag alltså hamnat 2:a. En lustig sak hände vid fellöpningen, en kille på cykel som jag trodde var ”förcyklare” skrek på mig när jag sprang fel. Jag som givetvis tyckte att han skulle ligga först vid vissa korsningar eller där det var svårt att se var banan gick och började skälla på honom. – F.. ska inte du ligga först! I mål visade det sig att det var pappa till killen som tillslut vann och det var därför han var en bit bakom mig då detta hände. Rätt lustigt och vi skrattade gott åt detta efteråt. Alla sa att jag vunnit om jag inte sprungit fel men ingen vinner förrän man är imål så det kan man aldrig säga.

Nu är jag nermosad till fotsulorna och det är dags för att ta en lugn och fin vecka med lite träning och mkt sömn då det blivit lite för lite med detta och det känns…

Igår (lördag) åkte jag iväg tillsammans med några Götister till Kumla stadslopp. Kumla-Brånns hemmaplan och han såg verkligen laddad ut. Hade på förhand hoppats ha bra fart i benen men hade i bakhuvudet att det kunde gå tungt efter 2 ganska tunga träningsveckor med en hel del spänst och fart. Kände väl egentligen redan efter 300 meters startrusning att det här kommer bli grymt jobbigt. Kändes verkligen trögt i kroppen. Första kilometerna låg jag längst bak i en klunga med bla Brånn och Leif S framför. En bit innan varvning så började folk släppa och jag låg ca tio meter efter Erik som nu vann.

Tänkte jag kunde få tillbaka lite krafter ut på andra varvet men inte, blev istället segare och tappade konstant mot Erik så då orkade jag inte pressa på ända in utan slog av på tempot lite annars hade jag väl dött. Så kändes det iaf! Skamgränsen gick vid 34 så jag fick se till att vara under den iaf så jag slapp bura in mig själv bakom lås och bom på Kumlabunkern. Dock var känslan att det gick 2 minuter långsammare än vad det egentligen gjorde, hemsk tröghets känsla. Precis tvärtom mot startmilen två veckor tidigare där det kändes ruskigt lätt och man hade mkt krafter kvar när man nådde målet. Höll på att avlida även under nerjoggen med bla Anna Rahm (tidigare Svensk mästare på maraton och EM, VM deltagare) Juhlén hade tydligen en liten kamp med henne efter banan som han gick segrande ur.

Webb TV från Kumla stadslopp

Resultat Kumla stadslopp

1 Erik Anfält Örebro AIK 33,05

2 L O Gävert -77 IF Göta 33,47

3 Tomas Bjurström -87 KFUM Örebro 34,21

4 Daniel Brånn -82 Kumla SF 34,24

5 Peter Wiker -72 Hällefors LK 34,37

6 Henrik Östling -76 Enhörna IF 34,39

7 Leif Sjöström IF Göta 35,23

8 Mokhtar Bennis Örebro AIK 35,40

9 Jonas Rosengren -72 KFUM Örebro 35,51

10 Fredrik Djupström -68 Glanshammars IF 36,00

13 Thomas Juhlén -82 IF Göta 36,59

Korta terräng-DM avgjordes i Forshaga igår på en riktigt brutalhård terrängbana som var ca 4 km. En del av banan bestod av terrängstig/ren terräng och var mycket svårlöpt. Trodde på förhand att jag ev. kanske skulle ha chansen på guldet. Men förhoppningarna grusades en aning när jag provlöpte banan, med tanke på hur banan såg ut och just långa branta backar kanske är min svaghet, åtminstone om man jämför med Henrik Örnstedt som nu vann. Henrik är riktigt råstark och har ett vägvinnande steg uppför, branta backar är kanske hans absolut starkaste sida i löpning. Dessutom får jag dra runt på en tyngre kropp som kostar på i uppförsbackarna. Kände redan i första branten att det här kommer bli grymt tufft och jag valde att släppa Henrik tidigt för att inte riskera en ”stumbjörn”. Enda chansen för mig var om Henrik bara hade kanske 30-40 meter när sista backen var gjord och jag kunde göra en ”grymspurt” genom sista skogen, men avståndet blev nu större än så. 20 sekunder skiljde i mål. Ännu ett DM-silver i terräng, känns som det har blivit en del silver nu. Var ruskigt besviken faktiskt, tror sällan jag har varit så besviken när jag blir tvåa som denna gång. Vet faktiskt inte varför men kanske att det fungerar som motivation i fortsättningen.

Det positiva jag tar med mig är att jag får vara nöjd med att jag klarade hålla de snabba och duktiga juniorerna bakom mig i spurten och att jag blev starkare ju längre jag sprang. Uthålligheten verkar ganska bra men behöver lära mig tåla hög fart och syra i backar bättre.

Herrar senior 4000 m

1 Henrik Örnstedt IF Göta 12.58

2 Lars-Olov Gävert IF Göta 13.18

3 Stefan Johansson Kils AIK 14.32

4 Per-Anders Ottersten IF Göta 14.35

5 Lennart Eriksson IF Göta 14.41

6 Markus Ekholm Sisu Forshaga 14.45

7 Lars Lundegård IF Göta 14.47

8 Christer Skoog Sisu Forshaga 14.55

9 Erik Olsson IF Göta 15.51

10 Henrik Sköllerhag IK Spring Väst 15.55

11 Patrik Horner Sisu Forshaga 16.08

12 Dan Carlsson IF Göta 16.15

13 Magnus Thorstensson IF Göta 16.24

14 Hans-Erik Andersson IF Göta 16.48

15 Björn Engström Sisu Forshaga 16.51

16 Kjell Svensson Säffle Friidrott 18.14

Tore Axelsson SK Bore bröt

Igår blev det en resa till Örebro och en anrik tävling. Startmilen, som i år avgjordes för 25:e gången samlade över 360 löpare till start. Det var ett starkt startfält med många goda löpare. Redan på första varvet fick Spårvägens landslagslöpare och flerfaldig SM-medaljören på alltifrån 3000m till halvmaraton, Fredrik Uhrbom en lucka och denna lyckades han hålla under hela loppet och sprang i mål på snabba 31.23. (han gör låga 29 på bana) Själv sprang jag in premiärloppet med tiden 33.05. Det räckte till en 6:e plats och 400 så man gick plus på resan. Solvädret när jag lämnade Arvika vart till +6 grader och mulet + blåst i Örebro så det var inte kul att vänta på starten i shorts och t-shirt.

Sprang egentligen allt för kontrollerat hela vägen och det kändes lite som man säkrade trots att jag innan hade sagt att jag skulle köra det jag hade, när jag gick ikapp löpare la jag mig hellre i rygg än att fortsätta i det högre tempot jag kom med. Konstigt att man inte gör som man tänker. Sen kunde jag nog ha vågat släppa på lite mer i lättlöpta partier men annars är jag ganska nöjd med genomköraren. Banan var enligt allas GPS´s längre än 10km så jag är lite skeptisk, tror mina 5 sekunder på fel sida rök där ;-).. Hade jag varit under 33 så hade jag också varit nöjd med tiden igår. Men ändå ganska ok utan någon direkt fartträning i vinter att prata på tycker jag (förutom Byamossarna med skidor då). Var stark uppför kändes det som.

Hade sällskap av starke klubbkompisen Henrik Ö under första varvet, vid varvningen fick han en lucka då jag stannade kvar bakom en löpare som vi hade kommit ikapp. Vågade inte riktigt gå med. När jag sedan gick om den löparen så gick jag jämt med Henrik men det kändes nog som han var mer offensiv (rutin?) i lättlöpta partier. Viktigt att få fart där men det kommer framöver när jag får träna lite mer. När jag kom ikapp ytterligare en löpare med 2,5 kvar la jag mig i rygg på den killen istället för att fortsätta i det högre tempot och det ångrade jag lite i efterhand då jag var pigg hela vägen. Sparade mig till en spurt och spurten var det inget fel på denna dag, det var dynamit som på den gamla goda tiden så det kanske var värt att vänta på. Vi hade många Götalöpare med i resultatlistan som gjorde bra ifrån sig. Arvika Juhlén sprang snabbare och är bättre tränad än någonsin och flög fram i Örebro. Julles blogg

Annars längtar jag nog mest till skogen faktiskt.

Tio bästa löparna startmilen 2010

Plac Namn Klubb Total

1 Fredrik Uhrbom -77 Spårvägens FK 31:23

2 Per Sjögren -79 KFUM Örebro Friidrott 31:43

3 Andreas Svensson -81 FK Studenterna 31:50

4 Linus Nilsson -83 Enhörna IF 32:00

5 Henrik Örnstedt -78 IF Göta 32:37

6 L-O Gävert -77 IF Göta 33:05

7 Erik Svahn -83 Ärla IF 33:07

8 Jonny Björk -77 IK Akele 33:10

9 Erik Anfält -76 Örebro AIK 33:15

10 Mikae l Zetterberg -76 GoIF Tjalve 33:23

Resultat

Var faktiskt iväg och sprang den 30:e upplagan av Baksjøløpet i söndags. Var tveksam på hur kroppen skulle fungera efter en förkylningsvecka och om jag skulle springa men lika bra att köra då det iaf skulle bli ett bra träningspass. Jonne och farsan gjorde mig sällskap. Har varit med där 3 ggr nu och jag vann loppet 2007. Ifjol blev jag trea i en spurt och även denna gång skulle den historien upprepa sig visade det sig. 11,2 km lång var banan enligt min GPS. Det var en annorlunda löpupplevelse detta år, det var nämligen snöstorm ute och riktigt halt väglag så det var ruskigt svårlöpt. Att ligga i täten var hopplöst då man fångade all vind och då det var mkt lättare att ligga bakom. Banan är tuff med en rejäl ihållande stigning i början på mer än en kilometer. När vi kom upp så var det inte många som var så intresserade av att dra men det blev jag, Morten Tronbøl, Oppstad IL och Gulars Hallvard Nilsen som turades om medans två andra enbart låg längst bak i tätgruppen. Farten kändes låg.

När det var ca 4 km kvar gick jag fram med en fartökning på en halvkilometer, det lät som de flåsade rejält men alla utom en låg kvar i ryggen så jag slog av på farten för att spara krutet till spurten. Ångrade lite att jag inte testade mera då det hade varit intressant att se hur kroppen funkade. I sista motbacken släppte Morten och vi var nu tre kvar som skulle göra upp om det men när spurten drogs upp så slirade det ordentligt för mig på det hala underlaget så det var svårt att slå om och jag saknade den riktiga viljan så jag fick finna mig i att få stryk av två norskar. 6 sekunder skiljde till Hallvard Nilsen och med tanke på hur glad han var över att vinna var det nästan värt att få spurtstryk. Målsättningen var att få ett bra träningspass så resultatet var betydelselöst och det blev väl egentligen ingen riktig värdemätare då det inte gick för fullt. Det kändes som man joggade fram så det var väl ändå en ganska positiv känsla i kroppen ändå. Blev stel i ljumskarna då man halkade omkring rätt rejält.

Länk på Kondis.no

Brr! Kallt i skogen på söndagsmorgonen. Starke orienteraren och multiidrottaren Per Eklöf hjälper till att hålla värmen uppe.

Kristinehamn Multisport arrangerade igår den 3:a upplagan av Kristinehamn Trailrace. Loppet är ca 16 km långt och bansträckningen är kuperad och går på smala stigar (ca 14km) varvat med elljusspår (ca 2,5 km) med bitvis tuff och blöt terräng. Start och mål är på Hultets Friluftsgård i Kristinehamn.

Antog före start att KFUM Örebros orienterar-Eklöf skulle springa fort längst den svårlöpta och stundtals halkiga banan. Såg också en del andra orienterare som var på plats som säkert springer fort här. Efter 1,5 km så var det jag och Per Eklöf som låg i täten. Jag agerade lok tills vi sprungit ungefär ca 11 km då gick Per fram och drog ett tag. Per var mkt stark där det var svårlöpt i terrängen. Fick slita både uppför och utför i de steniga utförslöporna för att hänga med då det kändes livsfarligt att släppa på så som Per gjorde. Min fot är jag också lite rädd om fortfarande i sådana stenpartier så det var att göra så gott man kunde.När sedan banan (stigen) blev lite jämnare och lättare att följa började jag känna mig stark. Vi hade då sprungit ca 13 km och jag hade på känn att jag var starkare än Per i det terrängpartiet då jag kunde flyta med utan att förta mig. Tror Pers ben mattades lite snabbare än mina också då det kändes som tempot gick ner lite. Funderade på om jag skulle sticka eller vänta till spurt. Jag valde vänta och väntade tills det var ca 500 meter kvar och gjorde sedan en tempoökning i backarna på väg ner mot målet. Det flöt på fint och jag kunde gå i mål som segrare i denna tävlingen för tredje gången. Kändes riktigt bra och kul! Jag och Eklöf var väl i en klass för sig detta race då näste man var ca 4,20 efter till mål. Också orienterarkille från OK Tyr. Tror jag hade några sekunder bättre tid än ifjol och eftersom banan enligt tävlingsledningen var ca 500 meter längre var det helt ok. Verkar som jag trivs bra i Kristinehamnskogen och det är väl inte konstigt då jag under Löjtnant Olssons befäl gick bärsärk genom de här skogarna mer än en gång i det militära…

Träffade också på ”Ölme-bonden” efter målgång som var där och tittade. Det var kul!

Tre Götalöpare främst på långa terräng-DM 2009 – 3:an jag, 1:an Henrik och 2:an Sören

Ikväll avgjordes långa terräng DM på en varvbana ( 6 varv för senior) vid Frykstahöjden. Kils OK var traditionsenligt arrangör. Banan var fin men är krävande och i år var det lite mjukare underlag jämfört med fjolårets DM så det var inte direkt lätt att ta sig runt i sex varv. Kändes ganska långt men det krävs ändå att man håller en god fart hela vägen.

Blev ett ganska klart fall framåt mot senaste veckornas form då jag blev 3:a, knappt slagen av klubbkompisen Sören Persson som jag höll sällskap hela banan. Han gjorde det klart bäst taktiskt på slutet med en patenterad Persson-spurt och kom bakifrån med ett ryck sista 150 meterna som överraskade mig något så han fick en lucka och jag vek ner mig. Den taktiken har funkat bra för Sören tidigare i år och gjorde så även idag. Han har fina spurtmeriter den mannen. Kan verkligen inte säga att jag är särskilt besviken trots spurtförlusten då det var ett ganska stort steg framåt överhuvudtaget formmässigt mot senaste månaden och jag hade ändå ett hårt orienteringslopp i benen som blev bra mkt längre än det borde från i söndags som jag kände av lite. Höll ändå runt 2.40 tempo sista 200 meterna och ändå fick jag stryk med 5 sek. Stark den där sluggern…

Hade det varit 3 veckor sen hade jag varit över 1,5 minut bakom Sören skulle jag tro. Så jag är mkt nöjd med bronsmedaljen jag fick ikväll. Har väl alla valörer från långa terräng-DM nu.

Henrik Örnstedt var i fin form och gick ifrån ganska tidigt i uppförsbackarna och hade en liten lucka i 4 varv. Han är mkt stark i terrängen. Under varv 5 och 6 blev luckan ganska mkt större då det blev lite lurpassande löpning från mig och Sören då vi båda förstod att det blir ett spurtuppgör. Faktiskt så tog vi in lite tid på varv tre enligt vissa i publiken och det kändes som vi var närmare då också.

Gött att få lite revanch på Birgersson också som mosade allt och alla på Kilterrängen med sin grymma löpning. Han var en bit efter idag. Träningskompisen Juhlén blev 4:a efter stark löpning på slutet.

Långa terräng-DM Värmland, 12 km – Herrar Seniorer (top 5)

1. Henrik Örnstedt IF Göta 40:38

2. Sören Persson IF Göta 41:38

3. L-O Gävert IF Göta 41:43

4. Tomas Juhlen IF Göta 46:43

5. Jonas Birgersson Kvarnsvedens IF 47:17