Den omdebatterade vargen uppmärksammades i ett TV-reportage i Vetenskapens Värld i förrgår som kan vara värt att se, där exempelvis licensjakten togs upp. En ganska okontrollerad jakt på ett hotat djur som varit fridlyst sedan 1966 och fortfarande betraktas som i behov av skydd, jagades under inledningen av FN året 2010 – Året för biologisk mångfald. Mycket intressant program vilket också visade lite av folks rädslor och åsikter som kommer av en fantasibild av vargar. Damen som säger hon typ har en varg under sängen är ju lite lustig faktiskt. – Visst måste man ta folks rädslor på allvar men i vissa fall kan man undra, måste väl finnas nån måtta på fantasierna, samma person tar sin bil till jobbet varje dag vilket är bland det farligaste hon utsätter sig för men det reflekterar hon inte ens över. Att vår drottning, oj förlåt, vårt kungliga majestät räknar som en pajas är också något kul alltså, det finns många med åsikter om vargen som inte bygger på fakta och det är det STORA problemet i hela den här debatten egentligen. En debatt som egentligen inte borde finnas alls för hur kan man överhuvudtaget ens motivera att Sverige ska ha en stam på mindre än 200 vargar när antalet björnar är 3000, lodjur 1500, järvar 1000 och en himla massa älg, runt 300 000 djur? 
Man har från regeringen konsekvent hävdat att införandet av licensjakten på den hotade vargen skulle förstärka vargstammens genetik och öka acceptansen. Argument som helt saknar vetenskaplig grund och är en ren lögn som förmodligen straffar sig snart. Just nu granskas den gångna vargjakten alltså av EU-kommissionen i och med att det förmodligen strider mot det bindande art – och habitatdirektivet vilket Sverige har förbundit sig till. Är väl ingen idé att förbinda sig till avtal om man ändå ska bryta dem.
Vargen är en prioriterad art och det finns enligt EU inga undantag till skyddet av den svenska vargpopulationen.
Ser fram emot att snön ska komma så jag kan se lite fler spår efter Tsappos, Zita, Aylas, Connie, Milou och Emblas stamfader. Den ena av dem mer varglik än den andra men ändå egentligen rent genetiskt en varg, dock välkommen i vardagsrummet hos de flesta! Det verkar som om hunden är tillkommen för att vara människan till hjälp och stöd i alla lägen. En trogen följeslagare hon inte kan vara förutan. Är hunden kanske en skänk från ovan eller en följd av att vissa vargar närmade sig mänskliga boningar för många tusentals år sedan och levde sida vid sida med människan och drog nytta av varandra? Välj själva!
Här är länken till programmet om ni vill se. Om vargen börjar 40 minuter in i sändningen.
Har dragit ner på träningen nu efter terräng-DM och ska försöka hålla mig i skinnet och inte göra något dumt vilket inte är helt lätt. Var ruskigt nära jag ställde upp på DM i MTB här i Arvika igår men klarade att hålla mig borta från det racet och det var väl tur såsom jag hade satsat där kunde det gått illa med både form och kropp. Ärren i axeln är fortfarande kvar efter senaste flygturen. Idag missar jag Natt-DM i orientering, eller rättare sagt – jag lät bli att anmäla mig. Tävlingar i allt möjligt är himla kul alltså. Det är just allroundegenskaper jag är mest imponerad av när det gäller idrott och där tror jag att jag själv har en del ”inne” i kroppskonstruktionen även om det rent tekniskt finns mkt att utveckla i olika moment. Vi får se hur satsningen kommer se ut nästa säsong. Just nu är det lite fokus mot min debut på Lidingöloppet där jag hoppas göra ett resultat där jag kommer i närheten av min kapacitet. Fått massor av tips från diverse löparlegender och det är ju kul att folk engagerar sig.
Igår på kvällen var det långa terräng-DM i Kil. Endast 2 dagar efter min upplevelse på Kilterrängens brutala 25 km alltså. 2 km x 6 varv på en trevligt omväxlande bana med backar både upp och ner var det som gällde för seniorklassen. Hade fortfarande känning av hållet som hade satt sig som kramp i högra sidan av magmuskulaturen. Pga. allt detta plus att vi kom dit väldigt kort tid innan start så bestämde jag och Martin i bilen dit att vi skulle ta racet som ett träningspass inför Lidingöloppet. Startskottet brann av och jag kom snabbt upp i täten i ett kontrollerat lagom hårt tempo med Martin i rygg. Kände efter lite hur kroppen kändes och den kändes bättre än förväntat. Benen var helt ok men hållet kände jag av lite grann men det blev åtminstone inte värre. Höll den farten i 3 varv där kilometerna gick mellan 3,25–3,37 oavsett kupering. Det kändes fint och flåset var bra. Vi kunde snacka en del efter banan. På fjärde varvet ville Martin dra så det fick han göra i ca 4 km. Tyckte tempot gick ner men jag var inte säker. Nu när jag kollat på klockan ser jag att kilometerna han drog gick mellan 3,40–3,49 så det gick lite saktare men med tanke på vad vi sagt innan var det väl bra att vi inte slet på allt för hårt. Sista varvet gick jag upp och körde som farten var första 3 varven och det kändes ruskigt lätt. Studsade uppför sista saxarbacken. 
Man kan lugnt säga att dagens lopp på Kilterrängens 25 km brutala bana blev en lite annorlunda upplevelse. Blev även en rätt brutal upplevelse. Kände mig fortfarande lite lätt snorig i nosen men bestämde mig för att testa och se hur det skulle funka. Starten gick och jag och Martin Holmstrand blev snabbt ensamma i täten. Martin skulle springa 11 km så jag tänkte att han håller bra fart och det gick bra till att börja med. Efter ca 6 km sprang vi klumpigt nog fel på ett ställe och innan vi kom tillbaka till rätt spår så hade det uppskattningsvis gått 2 minuter. Så vi tappade ledningen och nog även lite av modet där kände jag. (skam den som ger sig tänkte jag iof) Fick sedan jaga ikapp de som hade gått om oss. Tog ett bra tag att komma ikapp men när vi kom ikapp släppte de ganska omgående. Strulade dock lite med vätskebältet som Särnmark levererade för långa slingan i slalombacken och när jag väl fick med mig rätt saker så satt det inte så bra så jag tappade det efter ett tag och fick stanna och springa tillbaka lite. 
