Blev en traditionell ”Jul-tur” i de västra skogarna tillsammans med turkamraterna Nilsson och Junioren. Det var klart väder och rejält kallt. Speciellt på senare delen av dygnen. All rörelse i skogen blev rätt så tuff ”snöpuls” då det hade kommit en del snö senaste tiden. På höjderna var det på sina håll knädjupt. Vi gjorde både Infil och exfil i mörker med hjälp av ett vackert månljus i kuperad terräng. Härlig känsla att gå i skogen i månljuset. Vi lyckades hitta en mycket bra lägerplats i skyddande skog där vi kunde elda med rejäl töreved som fanns i närheten i en myrkant. Vatten fanns i en bäck nära lägret så det var en riktigt bra plats att slå läger på.
Under turen observerades tjäder, korpar och rådjur. Spår efter älgar, hjort och räv.
Plus: Bra tillgång på ved och vatten. Nöjda turkamrater. God mat. God glögg. Bra sömn. Bra träning.
Minus: Inget egentligen, förutom kanske viss utrustning som inte är lämpad för vinterturer – men det fick vi lösa i skogen.
En sak som vi visste sedan innan men som man kanske kan flagga lite extra för är att marginalerna för att begå misstag blir mindre när det är kallare än minus 15. Det vill säga att om du gör misstag kan du riskera att drabbas hårdare. Exempelvis om du blir blöt och nerkyld. Så det gäller att ha ett lösningsfokuserat förhållningssätt.
På dagen för 77 år sedan tilldelades vår skolbusschaufför i Gunnarskog – Arne ”i Korstan” Nilsson, Kung Haakon VIIs Frihetsmedalj (den 13 september 1946) för sina insatser för Norge under kriget;
”for store fortjenester av Norges sak under krigen”.
Kanske ett passande datum att släppa ett försök att göra en artikel som handlar om Arne den här tiden (PDF):
En historisk diskussion uppstod på nätet då flera har läst den nya boken om Allan Manns öden och äventyr (Allan Mann : svensken som stred mot Hitler och Stalin), där Arvika är omnämnt som en viktig knutpunkt för norska motståndsrörelsen på den Svenska sidan. Allan Mann var bara 18 år 1939 och hade inte ens mönstrat när han reste som frivillig till det finska vinterkriget. Den unge elitidrottsmannen blev ordonnans i den svenska frivilligkåren. Allan hade knappt hunnit hem från Finland förrän tyskarna överföll Norge. Några dagar senare var han där. I boken omnämns Arne Nilsson.
Denne Arne som omnämns i boken är alltså samma glade Arne i Korstan som körde oss barn på Järvenskolan eller Tväruds skola i skolbussen, eller till badhuset och när vi blev lite större i ungdomsåren till parkhallen i Arvika på dans. Eller till Tvällens festplats. Listan över de gånger vi åkte med Arne i Korstan kan göras nästan oändligt lång. Jag kan fortfarande minnas, fast det är omkring 35 år sedan, hur det lät och kändes när han frikopplade bussen i backen ner mot Rackstad när vi närmade oss Arvika. Resorna till Arvika folketspark var en höjdare. Hur alla kom med hem igen känns idag helt osannolikt men Arne kunde man lita på. Arne lämnade ingen. ”Leave No Man Behind”.
Vad få visste då eller pratade om var att vi åkte med en riktig hjälte. En svensk krigshjälte. Visste någon som åkte med honom då detta? Frågade min kamrat som varit i Försvarsmakten i stort sett hela sitt vuxna liv och är uppväxt i grannbyn där Arne levde och verkade, om han kände till detta, och kamraten nämnde att de äldre pratat lite vagt om det nån gång men han visste inga detaljer.
I boken om Allan Mann framkommer att Allan i oktober 1941 träffar de lokala motståndsmännen Helmer Sveder, klädhandlare, bankdirektören Östen Nilsson och taxichauffören Arne Nilsson. Motståndscentralen finns i källaren hos Sveders herrekipering mitt i Arvika.
Här kommer en kort beskrivning av Arnes uppgift under kriget:
Arnes uppdrag var att svara för transport av kurirer och paket mellan Arvika och gränsen. Motståndsmännen Allan Mann, Max Manus och Gunnar Sønsteby ”kodnamn Nr 24 / Kjakan” ska bla. ha åkt med Arne. Ofta användes en kurirrutt som gick över Håkerudtomta (ligger på Austmarka ett stenkast från gränsen nordväst om Kyrkskogen och ett centrum för kurirverksamhet). Håkerudtomta, blev ett nav på den mycket viktiga postvägen mellan Oslo och Stockholm som kallades ”Stockholmsruta”. En rutt som leddes av Gunnar ”Kjakan” Sønsteby (1918-2012) och var central för Special Operations Executive (SOE). Sønsteby är den norska medborgare som blivit mest prisad för sina insatser under kriget. Bland annat har han som enda person hittills mottagit krigskorset med tre svärd, den högsta utmärkelse som delas ut i Norge. Dessutom har han mottagit Presidential Medal of Freedom, den högsta civila utmärkelsen i USA, som en av mycket få utlänningar.
Gunnar har sagt så här om den viktiga kurirrutten: For meg betydde det alt. Jeg var avhengig av kontakt med Stockholm i Oslo, og vi var helt avhengig av en sikker rute. Den fant vi over her, sa Sønsteby i et intervju med NRK i 2004.
Ett skäl till att denna gränsövergång aldrig avslöjades var begränsning i antalet kurirlinjer som fick passera här. Den geografiskt närmsta basen var Arvika. När freden kom hade många hundratals kurirer/agenter och medhjälpare passerat gränsen mellan Sverige och Norge med många tusen paket och andra försändelser till och från London och Exilregeringen. Arne ”i Korstan” Nilsson var en verklig hedersman och viktig person för denna verksamheten. När jag tänker på det här borde Arne fått mer uppmärksamhet kring sina insatser när han levde. Tänk om fler hade vetat. Vår busschaufför var en äkta hjälte som gav stöd till våra grannar när det brann i hela Norge. Även Arnes mamma, Ester Nilsson hjälpte kurirer/motståndsmän under hela kriget med bland annat mat och husrum och kallades av norskarna för; ”Mor Nilsson”.
Arne tilldelades Kung Haakon VIIs Frihetsmedalj den 13. september 1946 för sin insats för Norge under kriget.
1. Allmänpolitisk debatt inför budgetarbetet 38:00, 1:31:30
Arvikapartiet lyfte några lokala frågor som var aktuella just nu. Vi tog också upp vikten av ett bra bemötande. Ett bra bemötande är viktigt, även då man meddelar ett negativt beslut. Vi är övertygade om att om man haft ett bättre bemötande hade man kunnat undvika en hel del negativ publicitet, och även onödiga rättsprocesser vilket skedde exempelvis i ”överförmyndaraffären”. Klart fördelaktigare är att ”lyfta” frågorna. Öppenhet har efterfrågats från kommuninvånarna.
4. Enkla frågor 4:41:31
Arvikapartiet hade en del frågor detta sammanträde. En kortversion redogörs nedan. Se Arvika-Youtube från sammanträdet för mer information.
Fråga till Henrik Axelsson (S) ordförande i lärande och stöd. Hur mycket har kommunen tjänat på att inte köra skolskjuts över Bålgårdsvägen?
Intressant i denna fråga var att det inte handlade om ekonomi utan om tiden det tog för bussen att köra. När L-O Gävert sedan ställde en följdfråga i ämnet visste man inte vilken tid man hade sparat.
Enkel fråga om skolskjutsar, Lars-Olof Gävert (Arvp)
Fråga till Henrik Axelsson (S) ordförande lärande och stöd. Behöver vi se över riktlinjerna för Skolskjuts eftersom de riktlinjer vi har idag enligt kammarrätten strider mot skollagen?
Bakgrunden var att flera föräldrar hade överklagat beslut om att inte deras barn ska få skolskjuts beviljat av Arvika kommun och fått rätt hos kammarrätten. Skälen för kammarrättens avgörande; att kommunen har antagit egna riktlinjer som säger något annat saknar betydelse. Det överklagade beslutet strider alltså mot 10 kap. 32 § skollagen och ska därför upphävas. Kammarrätten står över förvaltningsrätten så därför gäller kammarrättens beslut.
Enkel fråga om totalförsvar, Weine Dahlén (Arvp)
Fråga till Henrik Axelsson (S) ordförande lärande och stöd. Kan vi tillse att våra gymnasieelever i årskurs 2 kan få gå denna viktiga utbildning ”Tillsammans är vi totalförsvaret” så snart som möjligt?
Tillsammans är vi totalförsvaret kan vi rekommendera. Utbildningen ger en bättre förståelse vad totalförsvaret är, varför det behövs och hur det påverka oss. Komplett utbildning finns här: https://totalforsvarskunskap.se/
Enkel fråga om kommunens brottsförebyggande arbete, Susanne Engstad (Arvp) Fråga till kommunalråd Peter Söderström (S). Hur kommer vi i Arvika kommun att organisera det brottsförebyggande arbetet?
Kommunen är väl förberedd var svaret.
Enkel fråga om kommunens tillsyn gällande det nya EU-förbudet mot blyhagel i våtmarker, Lars-Olof Gävert (Arvp)
Fråga till kommunalråd Peter Söderström (S); Hur kommer Arvika kommun utöva tillsynen av det nya EU-förbudet mot blyhagel vid våtmarker?
Ett mycket bra och sunt svar från kommunalrådet Peter Söderström (S). Arvika är en bra kommun för jakt och viltvård.
5. Motion om att utlysa klimatnödläge i Arvika kommun 5:47:52
Arvikapartiet yrkade avslag på motionen eftersom man inte fått fram vad det innebär konkret. Vi tycker att det som kommunledningsstaben skrivit i svaret är bra. Arvika har redan idag beslutade klimatmål som ska styra och leda klimatarbetet i kommunen. Undersökningar har granskat några utlyst klimatnödläge. Effekterna man såg var noll! Så det är främst en stor dos symbolpolitik. Antingen är det symboliskt – eller så innebär det att hemtjänsten ska sluta köra bil.
Arvika kommun är inte FN! Vi ska fokusera på vår kärnverksamhet. Vi har inte till uppgift att rädda världen. Arvika har mycket skog. Skogen är det viktigaste klimatredskap som Sverige har i sin strävan efter att minska växthuseffekten. En rapport visar att den tillväxt som sker i svenska skogar varje år binder mer än tre år av Sveriges totala utsläpp av koldioxid! Kan vi öka tillväxten kommer vi ta upp ännu mer utsläpp. Ett snabbt överslag ger att Arvikas skogar neutraliserar utsläppen från nästan 136 000 dieselbilar som rullar ca 2000 mil per år.
Är det; ett verkligt nödläge, i Arvika, då får man också i ett nödläge använda nödvärnsrätten. Innebär att den som handlar i nöd kan vara fri från ansvar. Risken är att genom att utlysa ”klimatnödläge” ger vi signaler till radikala klimataktivister att ”nödvärn” är helt ok. Vid införande av ett klimatnödläge i Arvika så ska man redogöra för vad beslutet innebär, och vilka åtgärder som ska utföras på grund av klimatnödläget. Motionen ansågs besvarad.
Arvikapartiet hade dock yrkat på bifall om vi inför klimatnödläge, men riktat till Kina, eftersom de, till skillnad mot Sverige, ökar sina utsläpp kraftigt för varje vecka som går. De tänker heller inte minska sina utsläpp. Rysslands anfallskrig mot Ukraina är det extrema nödläget i vårt närområde idag.
6. Motion om årligt pedagogiskt pris 6:26:14
En bra motion från Anton Sjöstedt (L). Arvikapartiet yrkade bifall till motionen. Att uppmärksamma medarbetare som gör bra ifrån sig kan betyda mycket för den enskilde medarbetaren eller en arbetsgrupp. Någon sa att det finns många arbetsgrupper som borde få pris i så fall, och att det är orättvist mot dem att införa ett speciellt pedagogiskt pris. Arvikapartiet håller med om att det ska vara rättvist men vi kan ju välja att börja någonstans. Arvikapartiet ser gärna att fler utmärkelser kan delas ut till de medarbetare som gör bra insatser. Ett pris behöver heller inte vara något som kostar pengar, utan det viktiga är uppskattningen det visar till våra medarbetare. Någon form av utmärkelse, exempelvis till den eller de medarbetare som alltid hjälper sina kollegor kan vara något väldigt uppskattat tror vi i Arvikapartiet.
Det blev en jämn omröstning men tyvärr vann inte motionen bifall.
7. Begäran om att inte behöva omfattas av verksamhetsområde för vatten och spillvatten i Högvalta – återremiss 6:58:35
8. Medborgarförslag angående inskränkning av VA-område i östra och västra Högvalta – återremiss 7:35:00
Arvikapartiet reserverade sig mot båda besluten. Det här däremot kan ge ett verkligt ekonomiskt nödläge för de som nu tvingas ansluta sig till VA-nätet. Flera har påtalat att de måste sälja sina hus. Dessutom har Riksdagens civilutskott gjort ett tillkännagivande, i april 2021 – att fastighetsägare inte ska kunna tvingas ansluta sig till kommunala vatten- och avloppsnät, men ändå är det just detta som nu sker i Högvalta.
På båda ärendena gavs kommunstyrelsens förslag bifall.
För fyra år sedan, den 10 november 2018, skrev jag på Facebook:
Vila i frid älskade Lasse! Du kommer vara så enormt saknad och jag ska bära dig i mitt hjärta så länge jag lever. Mamma, pappa och Mathias kommer att ta hand om dig på andra sidan! Det är med fruktansvärd sorg i hjärtat jag skriver dessa rader. Men jag måste. Det ni kommer läsa nu kan vara det viktigaste ni läst om Arvika, någonsin. Och jag är oerhört tacksam om ni delar inlägget så fler kan förstå vad Lasse råkat ut för. LSS, socialtjänst och kommunens överförmyndarnämnd har alla gjort ”special-lösningar”, eller rättare sagt ”Arvika-lösningar” trots ett mycket tydligt lag och regelverk.
Detta, var ett rent svek mot en skyddslös person som gjorde att en stor summa pengar togs ifrån honom (868 000 kr enligt kommunens egen uträkning) samt att han helt i onödan fick en dödlig hjärtsjukdom. Denna sjukdom var det som gjorde att Lasse togs ifrån oss imorse. Allt som skett är ett så enormt svek från samhället som inte på något sätt ska vara möjligt! Dessutom var detta godkänt av Arvika kommun! År efter år! Detta ledde alltså till att en funktionshindrad kille med Downs syndrom, och medfött hjärtfel, står helt rätts och skyddslös, även långt efter det att han fyller 18 år och blir myndig. Han blev på detta sätt omyndigförklarad ända fram till 2017 då han ej har fått bestämma över sitt eget liv, och hans ekonomiska medel har använts fritt utom all kontroll, med kommunens godkännande.
Trots att det i årsräkningarna varje år, finns en större summa pengar oredovisade godkänns dessa årsräkningar! Vilket helt enkelt ska vara omöjligt! Ändå håller detta på mellan åren 2003-2017 tills jag tillträder som god man den 1 mars 2017 och jag och Lasse då dag 1 tillsammans bryter detta olagliga avtal. Så på grund av detta svek från samhället och att man inte tillsatte en god man på ett riktigt sätt enligt tingsrättens beslut drar Lasse på sig, helt i onödan, en dödlig sjukdom som även tidigare förorsakade flera livshotande tillstånd för honom. En sjukdom han kunde ha blivit frisk ifrån om han bara hade fått chansen att operera detta när det fortfarande var möjligt, fram tom 2007.Många med samma sjukdom dog innan de fyllde 30 år. Lasse blev 35. Skulle fylla 36 nu den 14 november. Lasse skulle aldrig ha fått denna sjukdom om inte Arvika kommun lämnat honom i sticket från det att han var liten.Fakta är alltså att Arvika kommun svek honom så skoningslöst att han både drar på sig en dödlig sjukdom och ca 868 000 kr av hans intäkter är försvunna. Intäkter som jag stridit tillsammans med advokat för att Lasse ska få tillbaka ända sedan i början på sommaren, där vi nämnde att det var bråttom, så han skulle kunna hinna få ta del av dessa. Inget har hänt! Och därmed fick Lasse alltså inte ta del i sina egna pengar innan det var försent!!!!! Arvika kommun har i saken slingrat sig som de halaste ålar man kan tänka sig!Och det värsta är att man fortsatte svika honom från LSS ända tills han dog, fast hans hjälpbehov den tiden han hade kvar sen hjärtstoppet var enorma, för man beviljade honom inte de stödinsatser som krävdes och som alla tyckte var uppenbara. Ändå var det just Arvika kommun själva som är skyldiga till att han hamnat i denna allvarliga situation han hamnade i – som krävde dessa hjälpinsatser!
Efter sitt hjärtstopp okt 2017 påtalar jag tillsammans med ombud hjälpbehovet och att Lasse måste ha personal, dygnet runt. Han fick då beviljat 0 minuter tillsynsbehov!!!?? Vi tar upp detta igen och efter flera möten med LSS chefer och nya ansökningar som inte leder någonstans får han till slut journätter. Men fortfarande fattas insatser på omkring 8 h per dygn, då de menar han ska vara ensam. Från LSS i Arvika har man under många år missförstått sitt uppdrag, man verkar tro att man ska motarbeta människor som behöver stöd enligt LSS, inte hjälpa dem. Då tar det privata assistansbolaget Livsam personlig assistans på eget bevåg och sätter in personal dygnet runt hos Lasse vilket gjorde att den sista tiden hade Lasse det mkt bra. Alla assistenter som jobbade kring Lasse var så otroligt duktiga och Lasse var jättenöjd och kände sig trygg. Jag är så enormt tacksam över att Livsam och assistenter ställde upp som de gjorde, men de ersätts alltså inte av Arvika kommun för detta för det finns inget beslut som täcker. Än. Det beslutet som finns står det 0 minuter tillsynsbehov. Ni fattar hur fel detta är!? Även utan hjärtsjukdomen så är tillsynsbehovet för en person som Lasse dygnet runt styrkt från personal, läkare, adl, logoped utredning osv, men det hjälpte ingenting, hur mkt fakta vi än la fram. Nu är det försent! Och tydligare kan väl inte ett behov styrkas…
När man läser den viktigaste dokumentationen som finns redovisat i ett enskilt dokument, som jag har som alla som vill får läsa, för sådant här bör komma fram, tror man inte detta är en sann historia, på något sätt – för det känns som fiktion, men det är precis så här det gått till och det är så skrämmande för det kostade en ung människa med den största glädjen och viljan att leva jag sett, både hans liv och större delen av hans intjänade pengar! Man tog på detta sätt ifrån honom allt han hade! Och imorse avled han. Må han vila i frid och jag hoppas att hans död ska leda till att man åtgärdar de kraftiga brister som finns/funnits hos överförmyndaren, inom LSS och socialtjänsten i Arvika verkligen genomlyses och åtgärdas. LSS måste börja jobba ”för” de personer som behöver det! Inte ”mot”! Och någon riktig ursäkt från Arvika kommun, dess tidigare överförmyndare, LSS osv för deras misslyckande och inkompetens fick inte Lasse heller!
VILA I FRID! Lars-Olof Gävert, Lasses god man från 1 mars 2017. ”Älskar dig” brukade Lasse alltid säga det sista när vi hördes i telefon och skulle lägga på. Och jag älskade verkligen Lasse, av hela mitt hjärta. Det var det många som gjorde!
Det som då skrevs med mycket sorg och ilska i hjärtat är korrekt återgivet. Fruktansvärd historia som satte rejäla spår. Lasse blev ett offer för många märkliga och totalt felaktiga beslut. Hur det kunde tillåtas att hända är fortfarande ett mysterium. Lasse är så saknad, han var verkligen speciell.
Sista året Lasse levde blev det många sjukhusvistelser med vätska i lungorna mm. Ändå alltid så positiv, och han visade alltid hur mycket han uppskattade när man var i hans närhet.
Lasses historia
Arvikapartiets podd, specialavsnitt om Lasse och överförmyndarnämnden:
Lyssna. Avsnittet är långt men kan vara värt att höra.
Ibland möter man människor som för alltid får en särskild plats i ens hjärta. Lars-Gunnar ”Lasse” Eriksson var en sådan människa. En otroligt viljestark personlighet med massor med empati. En person som verkligen njöt av livet fullt ut. Som ville leva mer än andra, och som var mer levande än någon annan människa jag mött. Våra vägar korsades i slutet av 1990-talet då jag ung och tidigt i arbetslivet tjänstgjorde inom Fritidsförvaltningen i Arvika kommun. Allt sedan dess höll vi kontakten ända fram till hans död.
1 mars 2017 skulle komma att förändra mitt liv. Jag blev då tillförordnad som god man för Lasse och fick full insyn i hur upplägget såg ut runt honom.
Historien började några månader innan dess då jag fick förfrågan från den förra gode mannen som Lasse hade (sedan 2003) om jag kunde tänka mig att bli Lasses gode man. Lasses föräldrar hade även de önskemål att det var jag som skulle ta över som god man. Den tidigare gode mannen berättade då för mig hur hon hade skött uppdraget. Det var på ett mycket speciellt sätt i alla år och jag skulle enligt henne fortsätta på samma sätt. Hon var så inkörd på upplägget att hon trodde det var korrekt att göra så. Arvika kommuns överförmyndare ordnade ”specialupplägget” och varje år godkände de upplägget. Den gode mannen förvaltade endast totalt 2000 kronor i månaden av Lasses samtliga inkomster – den resterande delen av Lasses inkomster hade hans föräldrar hand om. Detta strider mot reglerna i FB (föräldrabalken; 12 kap. Allmänna bestämmelser om förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet). Dessutom hade Lasses föräldrar själva behov av hjälp/stöd på olika sätt och tömde varje månad Lasses konton i kontanter.
Den god mannens uppgift är att företräda huvudmannen (Lasse). I förordnandet från Tingsrätten stod att i ställföreträdarens uppdrag ingick att bevaka huvudmannens (Lasses) rätt, förvalta huvudmannens egendom och att sörja för huvudmannens person. Inget av detta utfördes i praktiken, utan endast 2000 kr bevakades och redovisades som det skulle. Att bevaka rätt och sörja för person existerade inte alls – vilket också ledde till en katastrof för Lasses liv rent fysiskt. I årsräkningarna fattades runt 50 000 kronor varje år.
Ändå godkändes (!?) årsräkningarna, varje år!
Även överförmyndarnämnden i Arvika kommun som kontaktade mig inför bytet och sa att uppdraget skulle fortsätta på ”samma sätt” som den tidigare gode mannen hade utfört uppdraget (!?)
Det här är helt sinnessjukt. Men så var det.
Jag var då mycket väl medveten om hur fel och olagligt upplägget var. Höll på att skrika rätt ut hur fel den information jag fick från överförmyndarhandläggaren var, men tänkte att det var bättre att hålla god min så länge och inget säga förrän jag blir förordnad och får registerutdraget som god man – då de annars kanske inte låter mig få uppdraget. Risken kanske hade varit om jag avslöjade att jag inte under några omständigheter skulle gå med på det här kanske skulle de då inte låta mig hjälpa Lasse.
Då först förstod jag mycket väl varför Lasse själv under alla år aldrig hade några egna pengar med sig.
Exempel på några av alla de grova fel som hade begåtts
Lasse får aldrig hjälp av god man under 2003-2017 att få den sjukvård/vård han behöver (sörja för person, vilket i Lasses fall är absolut NR.1 i god man uppdraget)
Det är mammans konto som Lasses pengar tas ifrån i början av sparandet. Innebär att helt felaktigt så går Lasses sjukersättning till mammans konto. (dokument finns)
Lasses habiliteringsersättning tas ut i kontanter med uttagningsblankett. (Lasse har ej gett medgivande till detta. Eller medgett detta genom god man)
Lasse får skulder till kronofogden
Lasse får inkassokrav (22 st.)
Lasse skuldsätts på Apoteket (skulden kvarstod tills hans dödsdag)
Lasses rättigheter tillgodoses ej (I ställföreträdarens uppdrag ingår att bevaka huvudmannens rätt, förvalta huvudmannens egendom och att sörja för huvudmannens person.
Lasses ekonomiska förehavande bevakas ej förutom endast en bråkdel. (2000 kr i månaden)
Lasse ger ej sitt medgivande att ingå kontrakt. (rättigheter tillgodoses ej)
Lasse står ej på kontrakt men föräldrarna står som legala företrädare (fullständigt rättsvidrigt)
Sörja för person. Ingen kontakt tas med sjukvården under 14 år. Lasses hjärtsjukdom kräver nära samverkan mellan god man och sjukvården.
Hjärtstoppet.
När Lasse fick hjärtstopp ändrades allt. Hjärtstoppet i sig var en hemsk upplevelse och jag trodde det var sista gången jag såg Lasse i livet. Tack vare att vi, och framförallt Maria Aronsson som gjorde en hjälteinsats med HLR-insatser klarade Lasse sig tills ambulansen kom och flög sedan ambulans-helikopter till Karlstad. Vi fick sedan ett år och en månad tillsammans. Som en bonus. Även om det var ett tufft år mentalt fanns det oerhört mycket som också var bra. Varje dag hördes vi av eller sågs. Vi blev bröder.
Svårigheter med rätt stöd / Assistans.
Inte ens när Lasse var döende fick han det stöd han skulle ha. LSS var inte lätta att ha att göra med trots den situation som Lasse befann sig i. 3 dagar efter sin död så fick han däremot ett LSS-beslut som motsvarade de faktiskta behov som fanns det sista året. Märkligt. Eller?
E-post/brev från Lasses ombud Stefan Liliebäck.
Lasses ombud begärde möten med kommunen för att kunna göra upp i godo när Lasse fortfarande levde. Totalt så skickade ombudet ca 10 mejl/brev och bad om möte. Kommunen ordnade inget möte. Kostnaden blev då bra mycket högre, på alla sätt och för alla parter, helt i onödan.
Rättsprocessen.
Att Arvika kommun provocerade fram en rättsprocess som slutade i Hovrätten var helt onödigt. Men Lasse fick rätt. Ungefär ett år efter sin död kom domen som gav Lasse rätt.
Efterverkningar att fler fick hjälp.
Tack vare Lasse fick flera hjälp. Och verksamhetens kvalité har höjts betydligt. Idag kanske det till och med är för nitiskt och saknas det en krona i redovisningen så är det katastrof. Men klart bättre än att godkänna att det fattas 50 000 kronor i årsräkningarna i 10 år.
Massor av personer i Arvika, anställda inom skolan, fritids, socialtjänst, överförmyndare, LSS har sett det här. Men inte agerat. Dock finns det några undantag, personal som ifrågasatte saker. Någon jag vill nämna är; Maria Aronsson, fritidsledare på fritidsverksamheten i Arvika kommun som försökte ifrågasätta det här tidigare och Christer Norrman på Arvika kommuns dagliga verksamhet som bland annat ifrågasatte hur mamman kunde få ta Lasses pengar på DV (habiliteringsersättningen).
Lasse avslöjade verkligen personer med ”empatistörning”. I historiens sammanfattning är det flertalet jag kan räkna upp som har dessa personlighetsdrag som på ett eller annat sätt figurerade i periferin kring Lasse.
Jag borde ha agerat. Jag borde ha sparkat in dörrarna med full kraft mycket tidigare. Men jag hade inte insyn och visste inte att det kunde vara så här illa. Trodde i min vildaste fantasi att något sådant här inte skulle kunna var möjligt. Nu vet jag bättre. Men alldeles försent.
SLUTORD
Tack vare Lasse fick flertalet andra personer som också hade blivit drabbade av överförmyndarens verksamhet – på de mest häpnadsväckande sätt – hjälp och upprättelse. Kvalitén på överförmyndarverksamheten fick sig en rejäl skjuts mot det bättre. En verksamhet som varit illa skött i minst 20 år.
Arvikapartiet skapades tack vare Lasse. På detta sätt hoppas jag det nya partiet kan bidra till att hjälpa kommuninvånarna att få den rättssäkra, trygga, transparenta och empatiska kommun vi som bor här förtjänar.
Saknaden efter Lasse är enorm. Han var helt fantastisk – på alla sätt. För mig symboliserade han kärlek, vilja, kämpaglöd, omtänksamhet, empati och öppenhet. Någon att lära sig av.
Världen blev en kallare plats utan Lasse. Frid över hans minne.
Video Julaftonsturen 2021, med Nilsson, JR och L-O. (Bilden: JR och Nilsson. Turkamrater som gillar varandra.)
Julaftonsturen år 2021 blev ganska kall, fin och händelserik.
Det är nu 14 år som jag och Nilsson kört decembertur/jultur tillsammans och borde då vara 24 år sedan jag tog den första traditionella ”decemberturen” i Jultider. Även under 2021 har COVID-19 haft ett järngrepp över världen. Massvaccinering har inte lyckats att stoppa smittspridningen så bra som de trodde. Bästa platsen att vara helt ”Coronasäkrade” lär vara djupt inne i skogen.
Junior, Nilsson och jag var laddade för en skogstur. Det här året skulle vi dessutom få både kallt väder och snötäckt mark, en viss skillnad mot året innan då det var barmark och plusgrader. Kylan var något vi såg fram emot då det blir mer vildmarksupplevelse då. Vi bestämde oss denna gång för att använda en tidigare lägerplats där vi lagt kvar en del virke. Det finns några lägerplatser med uppbyggda eldstäder i skogarna efter oss, vore kul att markera ut dessa på någon karta – undrar hur många det kan vara?
Innan vi kom fram till den tänkta lägerplatsen gick vi på ett alldeles dagsfärskt vargspår. På platsen har det inte rört sig varg på några år men nu när den var tillbaka använde den precis samma stråk som tidigare vargar hade gjort. Genom erfarenhet har vi lärt oss att så är ofta fallet. Det verkade vara en ganska stor hane på ca 45 kg som lämnat spåren. Junior ville följa spåret efter sin vildare kusin.
När vi kom fram till lägerplatsen sågade vi upp riktig ”Töreved”. Töre är kådrikt virke av tjärved som bildas oftast i självdöda tallar. Vi sågade upp ved som räckte hela natten. Rejält med minusgrader i klarväder på natten blev det, ca -20. Vi låg och tittade på stjärnorna. Fanstastiskt fint. JR hade lagt sig en bit från lägret och höll vakt. Han verkade inte frysa av att ligga rakt på marken och hans liggunderlag kom inte till bruk.
På morgonen blev det frukost, lätt packning och därefter joggade vi igång kropparna i kylan. Det knarrade gott under skorna i den kalla snön. Vi bakspårade vargspåret en bit för att se vart det kom ifrån men några kilometer från lägret gick Nilsson rakt genom isen. POFF lät det och så låg han där. Han kastade sig dock upp blixtsnabbt och rullade sig i snön så snön sög upp lite av det iskalla myrvatten. Det var en kallkälla precis under isen där han gick igenom som vi missat. Isen var mycket stark förutom där. Hade något svagt minne av att farsan varnat för dålig is i närheten för en massa år sen och minnet stämde tydligen. Nilsson fick fortsätta röra på sig för att inte frysa. Blöt utrustning och kläder i kyla kan vara förödande och förenat med stor fara. Utrustningen han hade höll dock bra kvalité i kylan och han höll värmen uppe bra tills vi återkom till lägret.
Aclima Woolnet långkalsonger i nät av merinoullmesh får nog högsta Nilsson-betyg (10/10). Nätet gör att luftfickor bildas, vilket isolerar extra bra samtidigt som andningsförmågan ökar och förmågan att torka upp blir bättre. Väl i lägret kunde vi värma oss vid brasan och förbereda stora ryggsäcken för att återvända till civilisationen.
När vi kom tillbaka till bilen var Junior inte alls sugen på att åka hem utan ville stanna kvar i skogen – och vem ville inte det?
Elden var i högsta grad en livsnödvändighet för stenålderns människor. Jag tror att även idag är det en fördel att ibland återvända till ursprunget. Detta tillsammans med fysisk aktivitet i naturen är bra för ”sunda tankar”
Varför jag engagerar mig.
Som någon kanske märkt har jag de senaste åren börjat engagera mig i politik. I Arvika lär det väl i varje fall inte gått helt obemärkt förbi kan jag tänka mig. Det hela började egentligen med att jag blev god man och redan första dagen, 1 mars 2017, upptäckte jag att allt som kunde vara fel också var fel. Innan dess hade jag haft en bild av att kommunen var välskött på alla sätt. Den bilden rämnade där och då.
Min huvudman som jag var god man för hette Lasse, befann sig inom personkretsen för LSS och var en fantastisk person på alla sätt. Varm, empatisk, omtänksam, öppen, ärlig, humoristisk och med en mycket stark vilja. Lägger några länkar nedan som har med saken att göra där det bland annat finns en sammanfattande berättelse som skrevs strax efter att han, helt i onödan, lämnade jordelivet. Det är tack vare Lasse som fler drabbade av den illa skötta administrationen på överförmyndarnämnden i Arvika/Eda kunde få upprättelse. Det är också tack vare Lasse Arvikapartiet har skapats och de förbättringar som redan har skett är tack vare Lasse. Många har Lasse att tacka för mycket men det tror jag inte de är riktigt medvetna om.
Så mycket hade gått fel gällande Lasses liv, från början till slut. Det är inte för starkt att skriva att allt som kunde gå fel också hade gått fel. Ren försummelse rakt igenom. Lasse, och överförmyndarfallet var ett tydligt tecken på den oförmåga att agera som politiker i Arvika hade visat upp en längre tid. Det var många fina ord men i praktiken var människor som Lasse helt utelämnade åt sitt eget öde. Desto mer insatt jag blev i ”överförmyndaraffären” ju mer såg/upptäckte jag bristerna lite varstans i politiska beslut. Bristerna fanns inom kärnverksamheten. Ofta var beslutet till nackdel för personer inom LSS, eller ”arbetare” som arbetade på golvet i verksamheterna. Däremot så var det fina förhållande för högre chefer och tjänstemän i organisationen. När tjänster tillsattes gjordes detta oftast på tjänstemannasidan och inte bland fotfolket. Kändes märkligt då det var en socialdemokratiskt styrd kommun som borde vara till för ”arbetaren”, och inte för organisationen i sig själv. Kärnverksamhet verkade inte vara något som prioriterades allra tydligast – det såg man om inte annat i den tidigare underbemannade överförmyndarverksamheten.
Det verkade som man hade lätt för att dra in på löner för LSS-personal som jobbade nätter, eller att ”köpa ut” snabba och kompetenta handläggare som vägrade delta i någon form av mörkläggning på överförmyndarnämnden. Men en hög tjänsteman som; raderade mejl, påverkade rapporter som skulle vara oberoende, försökte sekretessbelägga allmänna handlingar och drog på sig både JO-anmälningar och polisanmälningar och dålig publicitet för Arvika verkade sitta hur säkert som helst på sin plats. Till synes helt skyddad av politikerna.
Detta var bara några exempel. Inte kunde väl jag, som älskade min hembygd så mycket att jag stannade kvar – vilka – både idrottsliga och yrkesmässigt erbjudanden från andra orter jag än fick – bara se på när det här händer. Därför startade jag arbetet med det som senare blev Arvikapartiet. När jag sen fick erbjudande om att bli ersättare i kommunstyrelsen genom KD i Arvika tackade jag inte nej. En bra chans att komma på insidan och kunna göra någon skillnad. Innan detta hade jag även fått erbjudanden att kliva in i politiken genom (S) några år tidigare och (SD) i Arvika i samband med ÖFN-affären. Ett intressant faktum som nog inte många vet om.
Vilka värderingar har jag då som ”politiker”?
Kanske skulle det kunna sammanfattas med orden; ”sunt bonnförnuft”. Känns spontant som det finns alldeles för lite av det i politiken utan det handlar för vissa istället att krångla till allt så mycket det går. Att alltid behandla alla lika är bland det viktigaste som politiker, och det har jag verkligen gjort hittills. Såväl kungen, prinsen eller funktionsnedsatta har jag pratat till på samma sätt och alltid sett som jämlikar. Ryggrad är inget vem som helst har, det är tydligt. Vi behöver inte ha fler ”bönstjälkar” i politiken som svänger sig som värsta ålarna när det börjar bli jobbigt. Vet du inte svaret på något så säg det då. Var alltid öppen och ärlig om politiska förhållanden. Vill du tänka över saken, gå ut och spring i skogen i ett par timmar – då tänker du som klarast.
Några exempel på vad jag tycker man ska jobba med i Arvika:
Fokusera på kärnverksamhet i första hand. (När det sedan finns pengar ”över” så kan man lägga dem på annat – inte innan.)
Lyssna bättre på kommuninvånarna.
Alla människor har ett lika värde. (Det är något många säger men det är ytterst få som menar det och lever upp till det på riktigt.)
Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket.
Satsa på att utveckla idrott och friskvård i olika former. (Fullstora idrottshallar på landsbygden och mer möjligheter till friskvård till kommunens anställda med mera.)
Trygghet (Kan vara allt ifrån att minska kriminalitet för att människor alltid ska kunna känna sig trygga, till att beslutsfattandet från kommunen sker på ett korrekt sätt och enligt gällande lagstiftning.)
Alltid sätta kommuninvånarna främst. (Det är på deras uppdrag jag och alla andra politiker agerar.)
Alla arbetare i kommunen är lika värdefulla som någon annan. (Jag kommer aldrig göra skillnad på någon, vare sig det gäller kommundirektören eller om det är personal på daglig verksamhet.)
Respektera demokratin. (Kalla inte andra partier för bruna råttor och nazist-facister, det är respektlöst mot deras väljare, och väldigt märkligt då samma väljare tidigare kanske tom har varit med i deras eget parti. Kan det i själva verket finnas en anledning att de numera röstar som de gör. Föregå med gott exempel.)
Arvikapartiet
Arvikapartiet startade upp då vi anser att ett lokalt parti behövs i Arvika, eftersom de lokala frågorna behöver syresättas bättre, där fokus skall ligga på mer öppenhet och en förstärkt demokrati över hela den politiska linjen i kommunen. Det är en ny tid nu. Då krävs det en förändring.
Arvikapartiet anser sig ha en större handlingsfrihet i de lokala frågorna än de etablerade partierna, eftersom dessa i grund och botten följer de centrala riktlinjer som styr deras nationella politik. Det skall vi agera kvickt och konkret på. För Arvikabornas bästa. I nuläget mejslas Arvikapartiets valprogram fram och vår ambition är att presentera det steg för steg över den närmaste tiden.
Det är dags att politiken i Arvika arbetar aktivt för kommunens invånare; inte tvärtom.
Tidigare innehöll inläggen på bloggen ämnen som ofta relaterade till idrott, natur och friluftsliv. Numera kan du även hitta inlägg om politik, säkerhet och andra intressanta ämnen.
Om du kommenterar ett inlägg, var saklig och använda vårdat språk. Helt enkelt sunt förnuft. Var och en ansvarar för sina egna kommentarer.
I Konungariket Sverige är vi ansvarsfulla medborgare.
