ADVENTURE

Igår vart det ett litet äventyr till Norge. Det blev en riktigt trevlig resa. Det var jag, Bore-Tore Axelsson och Martin Holmstrand som skulle springa en terrängtävling och så hade vi några supporters med oss också. Vår destination var den nystartade norska tävlingen Fjellaløpet som gick i det vackra friluftsområdet ”FJELLA” i Indre Østfold. Det var faktiskt ett riktigt brutalt skogslöp med svårlöpt stig upp och ner mest hela tiden. Som trailrunning i Sverige ungefär. Nästan värre! Starten och mål var i Dynjan som ligger ett par kilometer öst om Mysen i Eidsberg kommun i Østfold. Dynjan ligger nära ett ganska orört och spännande naturområde på nordostsidan av Trømborgfjella. Lokalbefolkningen kallar Trømborgfjella för ”Fjella”. Det fanns två distanser för oss vuxna att välja på, 10km och 21 km. Martin och Tore drog 10 kilometern och jag gav mig på 21:an. Min (ur)laddning var alldeles optimal. Tävling dagen innan, flyttbärning och nattarbete. Var i säng ca 04.00 och gick väl upp vid 07.00. Trodde nog jag skulle bli trött och det blev jag, ordentligt! Man är inte omänsklig, i alla fall inte än.

Starten gick 12.00 och solen gassade på ordentligt, hade innan sett att det skulle vara svårlöpt och det var som jag trodde, även värre faktiskt. Tyckte det rullade på bra en bit efter den sedvanliga startrusningen med heta norskar som alltid ska trängas. Även de som slutar en timme efter i mål så slåss för livet för positionerna i början. Efter några kilometer blev det en grupp på 4:a gubbar. Kändes som någon slet ganska bra ibland, men en kille sprang riktigt bra i partierna som gick i skogen och det var väl mest hela tiden. Det var en Halden SK orienterare som visste var han skulle sätta fötterna. Det var rakt upp och rakt ner hela tiden, med mkt inslag av klippor och myrar mm. Riktningsändringar hela tiden. Tufft för hela kroppen alltså. Jag drog hela tiden eller i 17 kilometer ska jag säga. Kändes som de hade lite problem att följa där det var ”finare” underlag men i skogen hängde de med lätt.

Strax efter varvningen blev det en rejäl klättring rakt uppför klippor som var ihållande i en kilometer även om det planade ut på sina ställen. Där blev jag riktigt trött, det bara slog till ordentligt och jag kunde knappt ta mig framåt och samtidigt satte Halden killen in ett ryck och gick förbi. Hade inte en chans att följa och sen var jag inte i närheten av att få upp tempot igen. Blev en väggning alltså. Första gången på ett så kort!? race faktiskt. Kanske inte var optimal laddning och jag testade att låta bli drickan under loppet som ett test och det verkade heller inte vara så smart. Men målsättningen innan var ett bra träningspass och det blev det minsann. På slutet kom killen upp som slutade 4:a upp i rygg på mig och han ryckte förbi. Upptäckte dock målet en bit längre fram och då fick jag upp tempot igen och spurtade förbi. Det var bra för det var fina pris för de som hamnade på pallen. En del som sprang långa banan låg helt utslagna efteråt och det kan man förstå.

Martin och Tore låg med täten i början av 10 km men fick släppa lite och slutade 3:a och 5:a. Måste säga att Tore imponerade ordentligt, han var endast 20 sekunder efter Martin H. Brutalt på en sådan terrängbana för Martin är ju inte den som står helt still precis! Tore vann sin klass med 11 minuter! Har man varit med på terräng-VM en gång i tiden så har man liksom och är man född med kenyan-vader så är man. Det är kul att prata träning med en som Tore för han är eftertänksam och värderar olika träningsfilosofier utifrån den personens förutsättningar och färdigheter. Helt rätt tycker jag. Fått en del riktigt fina tips som jag ska testa i sommar.

Blivit en hel del skog på sistone. Idag drog jag till skogen med min oerhört lilla och behändiga gummibåt. 4 hk fyrtakt gör att det går undan. Besökte en gammal eldplats som jag byggde för ett tiotal år sedan. Låg där och filosoferade ett tag. Somnade och vaknade av korpens skorrande läte. Många löpturer har också gått ”rakt ut” helt i obanad terräng. Har tydligen en liten skada i ena låret så då är det perfekt att köra i den mjuka skonsamma skogen. Dessutom får man samtidigt fina naturupplevelser. Sett hundratals djur de senaste veckorna, bl.a. rävar, grävlingar, kungsörn, en tjäderhöna som låg och ruvade på 8 ägg, en hel del älgar. En älg kom ut på stigen alldeles framför mig när jag kom löpandes uppifrån Gallberget ner mot Hartjärn. Så jag satte av i full fart efter den och tog in faktiskt in på den. Blev ett litet race där på skogen – stackars älg, att ha den där galningen i hasorna kan inte vara kul. När vi närmade oss Hartjärn var jag 7-8 meter bakom älgkraken och han kastade sig rakt ut i tjärnet och simmade över till andra sidan. Var inget dåligt magplask älgen gjorde och han simmade ruskigt fort, ingen chans att hänga med där iaf.

Herr Nilsson har varit med på flera av skogspassen och han blir starkare för varje pass. Känns som att jag snart är illa ute! Vi körde bl.a. ett fint och kontrollerat backpass på onsdagen, 3 vändor uppför vägen till Gallberget.

Igår smög jag och Nilsson runt 310-rundan tillsammans med junior och senior Ekman. Fast vi joggade lugnt så bromsar det allt en del i de backarna som finns där. Stor tack till dem som röjt upp vissa av stigarna på rundan. Kanon. Ikväll var jag och Jonne ute och lunkade runt Sotarblixtleden. En fin tur det också.

Gjorde premiär med karta. Det var lite ovant och det blev lite krokar. Sprang tom utanför kartan en bit men kunde visst på något konstigt vis läsa in mig där och hittade rätt. Blev ca 10 min ”bomtid” men höll god fart däremellan, hade 2,40 per/km i några medlut så där gick det undan.Karta här

Testlöpte även banor till elitserien igår. Det är fint i skogen men tyvärr har några nötter kört sönder delar av vandringslederna i Gunnarskog med motorcykel. Såg inget vidare ut på en del ställen, tråkigt då bygdelaget har slitit och lagt ner mkt tid på att få till detta. Personligen tror jag inte att det är ungdomligt oförstånd som ligger bakom, utan det är vuxna människor som har kört omkring. De orkar sig väl inte ut i skogen annars. Vore roligt att träffa på dess miffon nån gång. I skogen finns inga vittnen och där gäller naturens lag, äta eller ätas..

Fin dag blev det i fredags då jag och Martin drog från Arvika vid 05.30. Först åkte vi till Naturreservatet på Danshallmyren och åkte skidor (skate) i 2,5h. Blev även så att vi åkte ner för höjden till Norska gränsen o åkte i gränsgatan som slingrar sig som en bred orm genom skogslandskapet. Första gången jag åkt skidor i gränsgatan. Vi åkte i gränsgatan nästan ända ner mot Ritamäki (Ritaberg på svenska). När vi var färdiga med skidturen i solskenet så drog vi upp till klubbstugan vid Rabakkoberg. Där stod en man och vallade skidor.

–Vad i helv…! Vem, jo Åke Wingskog såklart! Denne man, den extremaste skidåkare man kan hitta detta århundrade, som tränat mest timmar av samtliga i detta land, ja det måste vara så. Ingen kan vara i närheten. Ett stön utan dess like. Årets Vasalopp körde han på ca 5h, som pensionär måste det räknas som oerhört snabbt men hör här, han åkte dessutom loppet med tre brutna revben (efter att ha kört rakt i en stor avspärrning efter en utförsbacke med skidorna i mörkret) och en menisk som han fick slå tillbaka i benet i Oxbergsbackarna. Helt galet. Det värsta är att alla myter som går om Åke och ingen tror är sant är precis tvärtemot. Myterna når inte i närheten av verkligheten! Han är mycket värre, dubbelt värre, kanske tre ggr värre än vad det sägs.

Vi frågade hur många timmar han skulle åka denna dag och man väntar sig ett svar med kanske runt 3-4 timmar men istället säger han. -Jag ska åka i alla fall hela dagen tills det blir mörkt (det var väl 10h kvar av den dagen!!!??) , sen har jag sovsäcken med. Kanske sover några timmar och sen kör jag vidare inatt när det fryser på, sen fortsätter jag med bil till Långberget och kör en dag där, sen vidare till Trysil. Hem åker jag väl på söndagskvällen. Ja, ni hör själva. Han är inte hemma än vad jag hört och idag är det söndag kväll

En annan profil har Lekvattnets SK som vi också träffade vid klubbstugan i Rabakkoberg. Lekvattnet SK har inga aktiva men Lekvattnet SK har istället legenden Jan Sammels. Han har till och med flyttat in i klubbhuset, snacka om hängiven. I vinter har han kört upp skidspår i totalt 400 mil. Vi blev inbjudna till hans boning och han snackade nerskjutna tyska flygplan (under andra världskriget) och smuggelvägar över myrarna och gränsen. Han var glad att som han sa att ungdomar kom och hälsade på så han spelade luftgitarr till dansbandsmusik. Dessutom visade han oss det perfekta terrängfordonet som vi fick testköra. Ett amfibiefordon som det går att åka över vatten med, som han sa – Jag köpte den i Norge och körde hem den rakt över skogen och gränsen. Den rymmer exakt 754 liter smuggelsprit. Testkör pöjkar! Ruskigt skön person som skojade om det mesta. Till oss sa han t.ex. att han aldrig sett en varg men att han ville se en och till en kvinna som var från Göteborg sa han att han hade matat en varg med falukorv från sitt terrängfordon. <!–
WriteFlash('’);
//–>Därefter bar det ner mot Torsby för att träffa ytterligare en legend. En av Sveriges absolut bästa löpare genom tiderna som bland annat har sex raka SM titlar i terränglöpning på långa banan (1984–89). En av endast tre Svenskar som någonsin varit under 28 minuter på 10 000 meter bana. 2:a på all time listan i halvmaraton 3 sek efter svenska rekordet och då hade han håll i några kilometer av loppet och fick dra ner tempot berättade han. En helt brutal löpare alltså. Namnet, Lars-Erik ”löparnisse” Nilsson. Riktigt kul att diskutera löpträning och bli tränad av honom på ett av hans speciella spänstpass som han körde när han var som mest aktiv.

Han dömde ut mig direkt eftersom jag var alldeles för tung. –Du måste ner tio kilo så springer du under 30 på milen var hans slutsats. Det är kanske sant men hur lätt är det? Några kilo skulle jag kanske fixa men kanske inte mer till vilket pris som helst som det då skulle bli fråga om då man är genetiskt ”grov” från början. L-E utgår från att alla vill springa så fort som möjligt av dess förmåga och då är det nog sant att jag måste ner en hel del i vikt. Rätt inställning egentligen men jäklar vad man förmodligen skulle behöva offra annat då. I alla fall så tog Lars-Erik med oss ut till en backe där vi körde en form av ett backstuds avsnitt följt av 150 meter x2, det var en upprepning. Detta körde vi 6 ggr. L-E jagade på oss och instruerade oss under hela passet och joggade med oss när vi värmde och joggade ner. Lars-Erik är Martins personlige tränare så Martin kör efter L-E upplägg. En givande dag var det…

Imorse blev det återigen en skartur på Byamossarna tillsammans med Christian. Vi åkte från Arvikas lite öde och söndagsbakfylla gator vid 07.00 (vad de missar det verkliga livet de som lever i den sekten) till något av Arvika kommuns häftigaste naturområden. Blev en lite vildare skidtur än förra gången då vi bara måste bräcka tidigare turer och filmer, vågar inte tänka på hur detta ska sluta framöver. Allt ska helst bli värre och värre! Vi parkerade även denna gång efter grusvägen från Byn och åkte den oplogade grusvägen och skidbanan upp till myrarna. <!–
WriteFlash('’);
//–>Det var en hel del snö kvar men tjärnen börjar snart bli dåliga och luriga. Var några farliga islösa och förmodligen bottenlösa hålor som man helst ska undvika att åka ner i. Orrspelet hördes över myrarna när vi kom fram och tranorna skrek. Ingen Örn som kollade in oss denna morgon vad vi kunde se däremot såg vi årets första fjäril. Var faktiskt några fler som var däruppe och åkte skating och vi var bara tvungna att kolla vilka det var, två av dem hade IFK Mora klubbkläder på sig. Kul att folk är ute och rör på sig och är däruppe när det är så fint.

Igår gjorde jag en liten formtest på ”testloppet Larsahalvan” i K-d. 5 km kontrollmätt bana på asfalt ska det vara, en del snäva kurvor och någon backe. Man ska gissa sin tid innan och komma så nära som möjligt för att va bäst. Målet är att alla ska vara i mål samtidigt så man startar som man tror att man ska springa. Solsken, ca 8-9 grader varmt och vindstilla. Hade kanske inte superben då jag sprungit 20 km dagen innan men det gick fortare än det kändes. Hade väl mkt bekvämlighetskänsla mellan ca 2,5 tom 4,5 km och är lite besviken att jag inte kollade på klockan och öste på sista biten då en tid på 15´talet hade känts mkt bättre. Men helt klart så är kroppen piggare än vid samma tid i fjol då jag hade 16,39 så det känns väl bra.

”Namn: Verklig tid: (Gissad tid) Diff:

L-O Gävert: 16,05 (16,15) -10″

Fredrik Eråker: 16,21 (16,45) -24″

Niklas Björn: 16,52 (16,41) +11″

Sören Persson: 16,53 (17,20) -27″

Fredrik Eriksson: 18,19 (18,10) +9″

Karl-Martin Nordling: 18,31 (19,10) -39″

*Denny Pedersen: 18,37 (17,49 ) +48″

Pia Thomasson: 19,06 (19,10) -4″

*Magnus Thorstensson: 19,34 (19,20) +14″

Per Vall: 21,22 (22,30) -68″

Lars Olsson: 24,07 (25,40) -93″

Överlägsen segrare blev givetvis undertecknad i ”gissa din tid-tävlingen”, följd av Fredrik Eriksson och L-O Gäwert.

/Pia”

Igår morse blev det en skarskidåkningstur på Byamossarna tillsammans med Christian. Som vi hade väntat på detta. En ganska klar natt gjorde att temperaturen sjönk ner mot -5 och då blev det perfekt skarföre. Vi drog iväg vid 07.00 för att inte missa något av denna unika möjligheten. Blev en riktigt rolig skidtur som ni kan se på bilder och video. Det kanske till och med var årtusendets finaste skaråkning denna dag. Filmade lite och tog en del bilder, tur man har med kameran. Jag gick rakt igenom snön några gånger och nästan bröt stavarna. Det är de enda bra stavarna jag har kvar sen jag satsade lite mer på skidor så jag vill helst inte bryta av dem och det är lätt gjort om man hamnar fel i en vurpa. Nilsson var ännu värre och bröt nästan skidorna ;-), gött att jag fick det på film! Blev ca 30 km runt på myrarna innan vi vände ner igen. Vi hade parkerat efter grusvägen från Byn och åkte därifrån upp till myrarna. <!–
WriteFlash('’);
//–>Den mäktiga kungsörnen spanade på oss när han cirklade i sin jakt på harpalt och det var kul att Nilsson fick vara med när den visade sig för det är inte ofta det händer då de som alla rovdjur/rovfåglar är skygga för oss människor. Han hade inte sett någon tidigare. Tyvärr lyckades jag inte ta något bra kort då den var en bit bort och min lilla kamera är allt för dålig på långa avstånd. Funderar framöver på att införskaffa en systemkamera och något som jag kan filma i full-HD med. Kungsörnen har faktiskt ökat i antal på senare år, framförallt i södra Sverige. Vi har ca 500 par kungsörnar i Sverige och den finns främst i skogslandskapet från norra Värmland och norrut samt på Gotland och i Skåne. De enormt långa och sylvassa klorna är dess främsta vapen. Kungsörn kan dräpa stora djur som räv, hundar, får, rådjur och renar. Ja även varg. Se film här. Kungsörnen dödar alltså bytet med sina extremt kraftiga klor, stora som en stor hand (och då räknar man inte med själva klorna) som med ett tryck på vad jag har hört på upp till 300 kg kan krossa skallen på i stort sett vad den får tag på. Enormt kraftfulla fåglar alltså. Märken efter örnens klor, speciellt bakklon, brukar synas på bytesdjurens huvud, hals eller rygg. Ofta perforeras som sagt kraniet och man kan se ett trekantigt hål efter bakklon. En del byten får också sina lungor punkterade av örnens klor. Kungsörnen är som ni förstår en mycket stor fågel med en vingbredd på upp till 225 cm. Imponerande varelse.Vi var ute och åkte i ca 2,5 timmar och körde överallt som ni kan se på kartan. Kort sagt, ett fantastiskt träningspass med både bra träning, trevligt sällskap och naturupplevelser på samma gång. Konceptet kallas ”fånga dagen”. Hoppas på liknande turer snart igen men molnen ligger tätt i långa perioder så det ser ut som man får vänta ett tag…

Fick väl till en ganska bra träningsvecka förra veckan med varierad träning och det blev några trevliga pass med olika träningskompisar. Även om man håller på främst med en individuell idrott så är träningskompisar viktiga då vissa pass känns betydligt roligare. Tränat med bla Göta-Henrik, Kumla-Brånn, Malung-Birgersson, Järn-Andreas (vi var ensamma på vvok långpasset – var är ni??), ett par pass med Herr Nilsson (som är pigg när han inte är nedtränad), farsan som mötte mig på löppasset igår mm. Inte ätit en enda köttbit heller och det verkar fungera bra trots att vissa säger att det ska gå åt skogen för mig. Men det är ju till skogen jag främst vill så det är väl bara bra. Här har ni förresten senaste nytt på den fina marknaden i Värmland. Kollade på träningsstatistik från GPS´n. Har mest rört mig i mellansverige som ni ser på röda markörerna ovan. Något i Norge också men inget i fjällvärlden, får bli skärpning på detta i sommar. Går ju inte att bara hålla till i låglandsterräng.Idag är det sista VVOK, måndagsträningen – löpning som uppvärmning och sedan cirkelstyrka. Vi har kört på med detta hela vintern. Varit riktigt bra och viktig skadeförebyggande träning men tyvärr är det allt för många som inte kommer på träningen. Vi har väl i medel kanske varit 5-6 personer med någon gång upp emot 15 och som lägst 1 eller 2. När vi är så många medlemmar i klubben borde det vara fler på en träning av detta slag som alla kan vara med på oavsett ålder. Denna träning som är så viktigt för klubbens äldre orienterare. Det är främst styrka/spänst man tappar när man kommer upp i åren så det är konstigt att de inte kommer då denna träning är det som är viktigast för dom. Men det verkar som det ska vara en orienteringsbana på tid som gäller för då kommer dom minsann. Och blir skadade första racet..

Imorse blev det en liten skidtur med Chrille. Vi åkte via Ingersbyn upp till Byamossarna där det var 6-7 cm nysnö och några minusgrader efter en kall natt. Snön som föll blöt i Arvika var torr uppepå höjderna. Det bästa utav allt som jag räknat ut kvällen innan var att under lagret av nysnö fanns en skare som höll att åka på. Så då blev det åkande överallt där vi kunde ta oss fram, och det är väl egentligen överallt. (Se video nedan)<!–
WriteFlash('’);
//–>

Vi åkte förbi Perrys stuga vid Näverskotjärnet innan vi vek norrut igen uppöver mossarna.

Det var en fin tur och roligt att träna med Christian då det var längesen nu. Han är så skön person och bjuder verkligen på sig själv som ni kunde se i videon. Enda djurspåren vi fann i nysnön var från räv och hare ändå åkte vi över ett ganska stort område.Vår GPS-rutt