ADVENTURE

Bild från serien med bla Mathias och legendaren Åke som trivs länge i skogen är laddade för race.

Idag avgjordes Värmlandsserien i orientering. Tävlingen arrangerades av Kristinehamns OK och var förlagd till friluftsgården Hultet en liten bit utanför Kristineham. Vi var alltså i den högsta serien. Serie A. Och vi lyckades med bedriften att vinna denna vilket som får anses som klart godkänt. Riktigt kul tävling där hela klubben är med och tävlar för att få ett gemensamt bra resultat. Ungefär som en fotbollsmatch alltså.

För egen del var det ett framsteg orienteringsmässigt (det hade varit svårt att upprepa förra helgens bravader iof) dock tog jag det mkt lugnt och höll medvetet en väldigt låg fart för att inte göra några stora missar. När jag sedan tänkte växla upp farten så sparkade jag foten rakt i en sten och fick ruskigt ont så jag kunde nästan inte springa. Så det blev jogg ungefär halva banan. Missade trots detta en del men inget dräpande så jag blev 7:a på längsta banan. Var en bit efter i tid men det viktigaste var att komma runt och inte göra om förra helgens katastrof-lopp..

Tyvärr känns foten riktigt illa just nu och jag har svårt att gå, hoppas och tror att det kommer gå över snabbt men det blir nog ingen högre hastighet närmaste dagarna. Ska dock försöka ta mig ut i skogen ikväll tillsammans med Andreas och utvärdera lite pannlampor. Han får väl bära mig antar jag men han är stark så det ska nog gå…

En rolig sak jag måste berätta var att ungefär 20 minuter innan min start så står jag och pratar med Mats. En klubbkamrat i VVOK. Tittar på hans skor och ser att han är på väg att tappa hela sulan på ena skon. – Du den där skon skulle inte jag springa 8 kilometer med i skogen iaf. – Va fan, den är ju helt kass, hjälp! säger Mats. Så Mats beordrar mig att ta hans sportident (stämpelenhet) och göra den klar för start, medans han rusar ner till sportförsäljningen och vrålar: – Jag startar om 2 minuter och jag behöver ett par nya orienteringsskor i storlek 45..

Under tiden har jag fixat och tömt och checkat hans sportident. En minut senare kommer Mats farande med splitter nya orienteringsskor, jag håller ut sportidentpinnen rakt ut som att jag langar sportdryck och han tar den i farten och rusar till starten….

Skön person…

Karta med GPS-rutt

Mellan 10:an o 11:an springer jag tillbaka till 10:an och letar efter 11:an osv..

Stafett-DM går inte till historien som mitt bästa lopp. Vet inte var jag var överhuvudtaget förrän jag kom i mål kändes det som. Var iaf en bit utanför Kil men var på väg till Karlstad. Trodde inte ens jag skulle överleva men på något sätt kom jag helskinnad till mål, hur det nu gick till. Kils OK var alltså arrangörer och banläggaren hade gjort fina banor på en ny karta som var mkt bra, tyvärr hade jag svårt att använda den som man ska. Roger Larssons legendariska missar måste vara relativt lindriga mot det jag sysslade med idag…

Missär är nog ett passande ord för hur jag skötte mig i skogen. Allt som någonsin kan gå fel gick också fel. Vek av från klungan då jag tyckte de höll för långt öster ut mot 1:a kontrollen, det skulle jag aldrig ha gjort. Sen började det. Orkar inte redogöra för mina misstag men de var inte få kan jag säga och sprang nästan dubbelt så långt som jag borde ha gjort. 14 km istället för 7,8. Nästan svårt att göra det så dåligt som jag gjorde det nu. Är inte inne i en bra trend just nu…

Kände mig berusad, helt snurrig och bang i kolan där ute i skogen men det vore ju väldigt konstigt då jag inte druckit i stort sett en droppe alkohol sen midsommar 2007. Svalde dessutom en fluga som fastnade i halsen och jag höll på att spy upp hela tarmsystemet, en äldre farbror undrade om jag höll på att dö där ute i skogen.

– Nej då, det går bra sa jag. Det var väl inte riktigt sant men jag höll masken. Trampade sedan bort ena skon i en myr så jag fick leta efter den. Tummen stukade jag vid elvan eller var väl egentligen vid tian andra gången, fast jag trodde jag var vid kontroll elva. Sprang in i ett träd så jag gjorde en volt. Lyckades med allt som ni hör.

På slutet av banan letade jag förgäves efter en jägare som kunde förkorta lidandet men misslyckades såklart även med detta. Stackars mina medtävlare Andreas och Johannes. Men vi får se det positivt. Det borde inte kunna gå sämre iaf- borde inte som sagt…

Vill ni se min fullständiga löpväg klickar ni på karta nedan. Bered er på det värsta.

Karta

Igår var det lång-DM i orientering och jag lärde mig hur man bommar ordentligt. Började med kontroll 1 och så höll det på hela banan men jag bestämde mig för att jag skulle runt. Bra träning iaf och det kändes som jag utvecklade orienteringsförmågan med typ 100%. Blev kloss sist av de som gick runt. Sista 2 kontrollerna väggade jag förmodligen beroende på gårdagens ”lång-tur”. Visste inte riktigt var jag var då men det visste jag väl ingen annanstans heller så det gjorde inte så mkt. Var på väg kontrakurs från sista till mål (fast det var snitslat). Andreas hade gjort en tuff och ganska svår bana men skogen var fin och jag trivdes bra där så jag hade inget emot att stanna ute på banan länge..

Blev ikappsprungen av Fredrik Nordström OK Älgen, och då gick det lite bättre ett tag, fick tillbaka lite gnista men sen gjorde vi båda bort oss totalt på 13 kontrollen. En erfarenhet rikare.

Karta

Sträcktider

Dalkarlen Martin Johansson var förmodligen i sin livs form och formligen flög fram i skogen under VM-stafetten i orientering. Han hade jobbat sig ikapp de övriga tätlagen då han gick ut som 4:e man på sista sträckan och låg i guldläge då han spetsades på en torr gren i skogen som trängde långt in i låret. Turligt nog träffades ingen stor kroppsartär. Martin Johansson fördes till sjukhus i Miskolc där han röntgades och sövdes ner för att få det kraftiga såret ordentligt rengjort.Tre topplag avbröt sitt tävlande
Övriga tre löpare i tätklungan, Thierry Gueorgiou för Frankrike, Anders Nordberg för Norge och Michal Smola för Tjeckien, avbröt omedelbart sitt tävlande för att hjälpa svensken. – Martin sa först åt oss att fortsätta, men vi kunde ju se hur han hade en torr pinne rakt in i låret och vi insåg allvaret i situationen, berättar Anders Nordberg. Thierry Gueorgiou tog omedelbart av sig sin tävlingströja för att lägga ett förband om det kraftigt blödande såret. Därefter skickades Nordberg som kurir till målet för att hämta läkarhjälp, medan fransmannen och tjecken hjälptes åt att bära Martin ut till närmaste väg.

Se video här

Länk

<!–
WriteFlash('’);
//–>Naturligtvis så missade jag tian trots att jag redan varit där tidigare. Här dök det upp en lustig figur som sprang lite fortare än jag men han hade noll koll cocosboll. Jag gick kompass och försökte pricka av det tydliga. Han däremot sprang till alla kontroller som låg i närheten och frågade var han var. Tror att han besökte fem kontroller innan elvan osv…

<!–
WriteFlash('http://galleri.l-ogaverth.com/#19’);
//–>http://galleri.l-ogaverth.com/#19Karta med GPS-rutt

Jag och Maria skulle springa den Engelska milen i orientering som brukar gå på sommaren varje år. Den som vinner blir arrangör. Årets banläggare var Lars Johansson. Vi kunde inte vara med vid själva tävlingstillfället men tänkte springa banan i efterhand. Ett kul träningspass helt enkelt. Började med att transportera oss från Skjutsbolshållet genom skogen till Tasebodaskogen för att nå startplatsen. Sen började vår resa på de 1609 meterna som blev en bit längre…

Fina skyltar efter leden

Igår så sprang jag och Julen upp till Blanka pannan på kvällen. Sommarleden upp och vinterleden tbx. Var gårdagens andra träningspass så det blev lite slitigt på slutet. Var riktigt höstlikt i skogen. Blött och mörkt. Körde över Högvalta hem. Var nästan mörkt när vi kom tillbaka till Graninge. Julén på Blanka pannan

Ikväll körde jag tisdags-ol. Hade huvudet under armen så det blev många snurriga krokar efter banan. Tror både Maria och Elin klådde mig med några minuter. Det får jag säkert höra närmaste dagarna…

Karta tisdagsorienteringen

Jag kan inte låta bli att länka till den här filmsnutten med Samson. Kanske kommer en film om honom från Norge snart. Har väl gjorts någon film redan. Julén pratade om att han hade fått tag i en där Samson var med. Han har en jäkligt cool utstyrsel, sväljer rakblad och silar mygg, bär på en jävligt tung sten, springer, 4 man böjer ett järnrör över ryggen på honom mm. Han är så jävla skön person. När jag fråga han om det var bra att ligga på spikmatta så sa han: – Nej för fan, det är int bra för noe de. Gör jaevligt ont bare. Icke naturligt de, men springe som du gör det är naturligt om noe är!

Kontrolltagning

Även i år blev det ett silver på DM-sprinten i orientering. Fredrik Nordström OK Älgen tog guldet och alltid orienteringssäkre Jan Olm fick brons. Jan har tillräckligt med medaljer, bla ett EM-guld i stafett och en massa andra fina orienteringsmeriter så det var kul att Fredrik fick vinna, han har varit på pallen många gånger men inte fått något DM-guld förrän idag. Fredrik var bla trea efter mig ifjol. Han fick till ett bra lopp så han var en värdig DM-segrare. Trodde innan att jag skulle ha en bra chans idag eftersom hela OK Tyr ligan med bla fjolårssegraren, landslagsmannen Leandersson som f.ö. befann sig på Nordiska mästerskapen, i Salo, Finland inte fick starta på dagens tävling då OK Tyr var arrangör. OK Tyr har klart flest löpare i länet i seniorklassen. Prispallen i H21, jag, Fredrik Nordström och Jan OlmSprint-DM på Skutberget bjöd på en kustnära terrängtyp. Lite smålurigt. Flera av kontrollerna låg bara några meter från Vänervattnet. En del skogslöpning men öppen och fin terräng. Nationaldags-sång som invigning av tävlingen var en stämningshöjjare. Publikvänlig avslutning på banan. Banläggaren Lennart Moberg hade tänkt till och bjöd på två varningskontroller och en inspurt på slutet där man kunde följa löparna under flera kontroller.

Fick tyvärr inget riktigt flyt i orienteringen, var också lite för passiv i löpningen och sprang inte tillräckligt fort där det gick att springa på utan gick väldigt mkt på säkerhet. Man måste kunna växla tempo hela tiden på en sprintbana och springa på där det går och springa långsammare där det krävs detta. Kom efter redan från början ser jag när jag analyserar sträcktiderna. Som längst från ledning var jag +31 sekunder (kontroll 8-9), som minst +9 sekunder (kontroll 13-14). +13 skiljde imål. Vinnaren hade min rygg att springa på några ggr då han startade 1 min bakom. Silver i år igen alltså…Alla VVOK´s medaljörer. Jocke och Johannes fixade guld till klubben, i H35 resp H 20

Sträcktider/Resultat : Winsplits

Karta med vägval

Artikel NWT

VVOK nytt

Artikel i VF