ADVENTURE

Kanske inte så konstigt att jag tyckt mig vara seg när jag försökt att prestera fysiskt. Provsvar visar bl.a. att jag har tömda depåer av järn. Även HB-värdet var lägre än någonsin och när själva depåjärnet blir dåligt så har det gått ganska långt. Så min känsla av att syreupptaget var riktigt dåligt visar sig stämma. Järnbrist ger en försämrad syreupptagningsförmåga och fysisk prestationsförmåga. Tyvärr bromsade jag inte i tid så i minst 2 mån får jag enligt läkaren käka järntabletter tills nivåerna kommer upp på rätt nivå igen. Känns töligt och mantrat ”lyssna på kroppen” ljuder i min hjärna. Egentligen förstod jag redan i början på sommarn att nått var fel men gjorde inget åt det utan trodde och hoppades det skulle ordna sig.

Så nu är det lugna puckar som gäller. Får finna mig i att vara publik på några tävligar och syssla med friluftsliv ett tag framöver.

Hade hoppats att det skulle vända efter förra helgens bottenprestation men känslan och farten denna helg var faktiskt ännu sämre. Inte mycket att göra åt men när man står still mot i stort sett alla andra löpare i terrängavsnitten på banan förstår man att något är kraftigt fel. Sprang runt och sökte efter ”brytvägar” då det kändes som att detta går inte längre. Enda som fick mig på andra tankar och tanken på att fullfölja loppet var lagtävlingen. Och lagtävlingarna var ruskigt lyckade under helgen. Laget blev 1:A på Brunskogsloppet och våra tre lag blev 1:A, 2:A och 3:A på triathlonstafetten i Karlstad. Körde där sistasträckan för Set Sail IF lag 1 och fick se oss slagna av lag 2. Med mig i normal standard så hade vi troligtvis varit ungefär samtidigt till mål men nu fick vi finna oss att bli 2:a men det kändes lika bra (förutom i kroppen) eftersom vi därmed la beslag på samtliga platser på pallen. Riktig kul att de andra gör så bra ifrån sig. Så är därför grymt nöjd! Jag själv fungerar däremot dåligt vilket är lite segt. Har tagit en del prover jag förhoppningsvis får svar på snart samt att jag har tävlingsförbud. Har skippat att träna också och passar på att vara ute i skogen så mycket det går. Igår hade jag en fin naturupplevelse med en bäverfamilj.

Hade återigen en ”knasig dag” på en tävling denna sommar. Påminde om hur jag upplevde Arvika stadslopp. Tävlingen som erbjöds var natursköna Häljebodaloppet. Ett litet favoritlopp. Min förhoppning var att springa fort, en bit fortare än banrekordet jag satte på banan med nerkörd kropp efter en lyckad Sverigecup i multisport med en effektiv tävlingstid på 19 timmar och 30 minuter, en totalsträcka på 256,6 km med 19803 kcal förbrukade. Har även 5 segrar här sedan tidigare. Ifjol på samma bana hade jag ingen dunderform och sprang med en stukad och hårt tejpad fot och fick stryk med några sekunder men nu hade jag varit bättre innan så hoppades på bättre kapacitet. Fjolårets segrare Hans Edvardsson bosatt i STHLM skulle nog bli tuffaste motståndaren tänkte jag innan start. En löpare vilken gör runt 33 min på milen.

Startskottet small och efter några hundra meter hamnade jag i täten och körde på i ett kontrollerat lagom hårt tempo med övriga fältet bakom. Kände dock snart att nått inte stämde och efter 2 km så var jag i stort sett helt färdig. På väg uppför backen till klätten och bergspriset fick jag börja gå!? Edvardsson försvann utom synhåll och dessutom sprang Andreas Blomgren och Frykblom om mig och försvann. Jag bröt därmed i stort sett loppet ett tag och fortsatte gå. När jag kom uppför värsta stigningen så började jag jogga och när det planade ut sprang jag på lite igen. Måste ju ta mig till mål ändå. Upptäckte Anders och Andreas en bit framför mig och höll jämna steg med dem genom skogen.

När jag efter skogen kom ut på grusväg igen så började jag ta in på de framför igen men det gick grymt segt. Lindmark satt med hunden efter vägen som publik och vad jag tyckte just då såg ut som ett frågetecken när han fick se mig komma efter Andreas och Anders 🙂 – Sa till honom att ”jag vet inte vad som hänt med kroppen idag”. På ett backkrön tog jag sedan ikapp Anders som slet på bra, därefter sprang jag ikapp Andreas i en utförsbacke ganska snabbt. AB låg då runt 20 meter före Anders. Har i bästa form några växlar till jämfört med dessa grabbar så det var väl därför jag kunde göra detta trots att kroppen protesterade.

Andreas såg inte att det var jag som kom utan trodde det var Anders och körde på ordentligt genom skogen för att bli av med honom. Borde ha visat vem det var så skulle han kanske blivit spakare 😉 men i det skick jag var så orkade jag inte öka tempot sista biten och i en motbacke som knappt är en backe fick Andreas en lucka så jag kom in som trea. Kan knappast bli besviken då kroppen liksom inte är med alls, det handlar inte om dålig dagsform utan det är nått annat för nivån jag presterar här och i Arvika stadslopp tidigare i sommar är så ofantligt under den nivån jag håller som bäst, och även som sämst. Hade jag ex sprungit såhär i triathlonstafetten för 14 dgr sen så hade vi inte vunnit kan jag lugnt säga.

Frågetecknet är varför det blir såhär? Riktigt skumt faktiskt. Idag kände jag mig dock lättare.

Hade farsan sett mig i Häljeboda denna dag så hade han funderat på vad jag höll på med men han hade även sagt att jag tror det blir nått helt annat nästa gång du tävlar. Det tror jag också!

Resultat

Härjat ganska ordentligt nere i Dalen. Börjar gå åt rätt håll nu. Plattan är gjuten och klar, ett jobb vi gjorde för hand. Blev riktigt bra. Skottade som en skottspoling i två tombolor så det gick snabbt. Byggchefen är rätt vild och kör på rätt ordentligt vilket är toppen. Han är effektiv som få. Har själv inte så jättemkt tid till övers för att bygga småpyssel men när det ska lyftas tungt och stenar ska flyttas så ser jag till att vara på plats. Börjar bli expert på detta. Stärkande för kroppen.

På tal om hus så är farsan´s gamla hus ute till salu: Länk här. Känns tungt att göra sig av med men ingen av oss kommer att bo där då vi har andra ställen så det är inte mycket annat att välja på. Allmänt har det känts hårt, upptäckte att min mobilräkning inte är lika hög längre. Ringde visst mkt till gubben..

Helt galen logfest har jag varit på också. På bilden ser det ut som fightclub med diverse galna upptåg. Inte hämtat mig än, fast jag var chaufför. Träningsmässigt så har det gått knackigt, har en hälsena som spökar/smärtar och kroppen har varit seg som tusan. Rent styrkemässigt känt mig stark men kanske inte så konstigt då jag lyft en hel del stora stenar och annat sista tiden. Dessutom gick jag lös med röjsågen på ett av mina 6 hektar för första gången. Mkt jobb att göra där om man vill kan man lugnt säga…

Under lördagskvällen avgjordes Arvikastafetten som arrangeras i samband med Arvika Enervit triathlon och innehåller tre sträckor med simning, cykel och löpning. Ett trevligt arrangemang där vi ifjol blev 3:a efter att inte haft helt klockrent material på cykelsträckan så vi hade förhoppningar om att hamna på pallen även detta år. Trodde nog Enervitlaget skulle bli våra tuffaste motståndare. Även Set Sail IF laget med lagkapten Frykblom skulle säkert prestera bra. Tidigare träningskompisen, storskidåkaren Martin Larsson med VM-brons i just stafett agerade informativ och duktig speaker, vilket gav tävlingen en extra dimension.Värmde upp samtidigt som simsträckan kördes så jag såg inget av denna men jag litade på att Anton skulle göra ”det han skulle” och genomföra en bra sträcka. Fick rapporter som talade för att det var just det han gjorde, och det är ju alltid skönt med en bra start. Anton växlade ut Rikard i ledningen efter en imponerande simning. Rikard tog över på cykel och genomförde sitt lopp utan problem med cykeln detta år (förra året körde han av en eker i bakdäcket så däcket blev skevt). Rikard trampade på imponerande och höll undan för de jagande lagen som stormade fram där bakom med bl.a. bröderna Renäng. Rikard och bröderna Renäng alla tidigare proffscyklister i olika tidsepoker som fortfarande kan cykla fort på kortare sträckor. Kändes lite nervöst just innan Rikard lämnade över till mig och jag skulle nu vara ett jagat byte på löpsträckan. Enervitlaget genomförde troligtvis en bättre växling och var 13 sekunder efter mig när jag gick ut på löpsträckan. Visste sedan tidigare att jag normalt sett har ett övertag på skidåkaren Wassberg som sprang sträckan för dem men inte kan man ta ut något i förskott. Öppnade lugnt och kontrollerat tyckte jag men första km gick ändå på 3,06. Flöt på och det kändes helt ok och jag sparade lite på krafterna ifall det skulle komma någon riktigt fort bakifrån. Fick sedan rapporter om att lagen bakom tappade på mig. Så andra varvet kunde jag ta det lugnare och det var nog tur då jag återigen kände av hållet i magen igen men eftersom jag kunde sänka farten och det var kort bit kvar så satte det sig inte ordentligt och jag kunde ta hem segern till Team Set Sail 56 sekunder före Enervitlaget. 2/3 av vårt lag från lilla Sälboda i Gunnarskog. Inte så pjåkigt! Riktigt kul också att Set Sail IF lag 1 också tog sig in på plats nr 3 och Set Sail IF lag 2 blev 8:a. Bra kört av alla de lokala lagen.

Resultat

Artikel VF

Riktigt fint arrangemang i sig men ska man anmärka på något så är det väl prisutdelningen som hölls på hotellet några timmar efter stafetten avslutades. Drar man dit lagen som placerade sig på pallen och de får avsätta tid för allmän beskådning så kan man åtminstone ge samtliga något pris och inte bara segrarna. Har tävlat sedan jag var liten och det är bara på denna tävling (2 år i rad) jag gått på en prisutdelning utan att de som är kallade får pris. De kunde frågat mig om priser, har massor med gamla priser som kan delas ut.. igen…

Tredje delen av Hiernmannen gick vid Gränssjön på Finnskogen i närheten av Glaskogens naturreservat. Var rätt seg av hårda dagar med stenlyftning (upp till 150 kg sten, så det blev fina marklyft) och skottning av singel, samt lite träning. Hoppades ändå kunna vara med i täten. Ganska snart visade sig Håkan Andersson från Västerås OK och tidigare OK Mangen att han var pigg för dagen och drog till 2:an och 3:an. Björn Andersson gjorde också comeback i de västvärmländska skogarna och missade precis spurtpriset till kontroll 1.Hade fullt upp med att hänga med så jag kunde inte direkt vara med och styra orienteringen. Andreas verkade heller inte ha sin piggaste dag så han drog inte heller. Mellan 3:an och 4:an kom ett gigantiskt berg i vägen så där fastnade jag och Håkan medans Andreas och Magnus Nordström gick runt höger vilket lönade sig då vi var ganska långt efter vid kontroll 4:a. (Blir intressant att se på sträcktiderna senare) Håkan körde sedan hårt och vi kommer ikapp till 6:an igen efter ganska bra löpning. Vid sista kontrollen missade jag kontrollen lite och kom in sist till den och jag läste även som att vi hade en kontroll kvar men väl uppe på vägen så fattade jag att det var målspurten som var kvar så jag varken orkade eller hann ikapp Håkan och Andreas som fått en lucka. Klart rättvist resultat och jag var nöjd att jag orkade följa hela vägen i ganska bra tempo med en sliten kropp.

Karta härFör några helger sen arrangerades även första upplagan av Värmskogsloppet. En ganska kuperad bana på 6 km med en rejäl uppförsbacke mitt på banan. Den var riktigt lång och stundtals ganska brant på en skogsbilväg. Var trött så jag hade ingen bra känsla i kroppen men lyckades skapa en lucka efter backen så jag var först till målet. Tvåa var starke orienteraren Fredrik Nordström, trea och den som imponerade mest blev Fallskärmsjägarinstruktören och hobbyskogsarbetaren Anders Frykblom.1. Lars-Olov Gävert 20.18
2. Fredrik Nordström 20.59
3. Anders Frykblom 21.07
4. Erik Nordlöf 22.35 5. Lars Olsson 22.49
6. Henrik Nilsson 23.46
7. Niklas Malmbom 24.03
8. Anders Wilhelmsson 24.32
9. Viktor Kolberg 24.53 10. Johan Hjärt 25.38

Frykblom är nog den genom tiderna med mest allround fysik i Arvika. Han tränar inte mkt men har 90 kg muskler, springer ganska fort och är grymt stark i arbete, främst då i skogen. Har varit med honom ibland så jag vet hur han kan jobba. En riktig hårding.

I helgen arrangeras Arvika Enervit Triathlon. På lördagen klockan 18.00 kör vi en stafett med sim, cykel och löpning där jag kör löpsträckan. Vi blev 3:a ifjol och laget är minst lika bra i år så hoppas på det bästa.

Hiernmannen del två avgjordes i tisdags. Första deltävlingen slutade på akuten efter en ofrivillig djup och intim kyss med en humla, så jag var ganska säker på att göra bättre ifrån mig denna gång. Bra startfält. Och ganska tuff terräng på en gammal karta från jag tror det var 1979 så den stämde inte exakt. Tog det lite lugnt och avvaktande i början. Blev en rejäl krok till 2:an av tätklungan där jag var tänkt att gå ner mot sjön för en säker ingång mot kontrollen. <!–
WriteFlash('’);
//–>Ökade upp tempot mot kontroll 4:a där den enda som orkade följa i rygg var Andreas Blomgren. Körde på ett ”runtomvägval” och det lönade sig då jag med Andreas i ryggen var först in mot kontrollen med uppskattningsvis 30-40 sek. Fick därmed en lucka tillsammans med Andreas mot 5:an där jag hade mitt vägval klart för mig, men Andreas vek av och då gjorde jag det också. Trodde han hade upptäckt något riktigt smart alternativ.

Fick sedan stora problem med det vägvalet då vi kom fel bland de stora stupen och förlorade säkert 3 min. Kom ikapp Magnus Nordström strax innan kontrollen som sprungit som mitt tänkta vägval. Sa till Andreas att nu får du reparera det du ställde till med och vi får löpa på om vi skall komma ikapp Janne Olm som säkert borrar på hårt i täten. Efter några kontroller blev jag och Andreas själva men missade igen och igen. Trodde både Eivind Lande och Olm var före men vid sista kom Olm så då drog jag på utför mot målet och höll undan för Andreas och Janne där.

Till min förvåning stod då Magnus Nordström redan i mål. Han hade gått spik på slutet så där fick vi oss en lektion allihop 🙂 Starkt gjort av Magnus, kan ärligt säga att jag innan då jag såg vilka som var med knappast trodde Magnus skulle vara snabbast men det var han med besked. Han var avhängd några ggr men höll ihop det bäst av alla och kunde vinna på sina gamla hemmamarker där han en gång lärde sig orientera. Starkt!

Lärdommar: Kanske funkar bättre att använda nattorienteringstaktik på gamla kartor

Resultat

Karta

Ville få mig ett bra träningspass igår så reste till Forshaga tillsammans med resten av Set Sail IF-ligan där Festivalloppet arrangerades. En del träning med tunga vikter sista tiden, så jag hade inga större förväntningar om en jättespänstig kropp och det var så jag kände direkt loppet startade också. Däremot var syreupptaget på topp så andningen kändes kontrollerad hela vägen. Började dra i 2 km med motvind och de andra bakom. Osmart drag men vad gör man inte för löparkompisarna.

Lade märke till många som körde alldeles för fort i början då de var väldigt långt efter i mål. Tänkte för mig själv att de där har ju ingen aning om sin egen kapacitet egentligen. Killen från Kil som vann loppet i Arvika, Adam trodde nog han skulle kunna hänga mig denna dag också för han hade väl ingen koll på att jag var som ett sänke i Arvika så det var han, Anders Eriksson (10:a på SM i Marathon 2012) och Åmåls Elias Björnsson och jag som blev till i en klunga i täten i 4km. Hörde Adam slet hårt för att följa och efter dryga 4 km släppte han, det blev sedan till 2,5 min i mål. Efter vätskan vid 5 km så fick Elias en liten lucka. Jag tog lite vatten och fick jobba ikapp en lucka till Anders men kroppen funkade så det var inga större problem.

Kändes som denna fart kunde jag hålla rätt länge men tänkte för mig själv att det var synd att jag tränade styrka så jag inte hade spänsten då det var väldigt fint att springa denna kväll och resten av kroppen var bra. Vid 8,5 km sprang jag och Anders ikapp Elias lucka. Anders drev därefter på fint. Sista kilometern hade jag inget mer i benen att gå med så jag vek ner mig med 500 meter kvar och joggade in på 33.03. Tog loppet som ren träning men synd jag inte sprang på lite mer sista hundra så jag kom under rätt minut iaf. Kändes bra i kroppen hela vägen förutom benen men det hade jag räknat med så jag var nöjd, är mer mentalt än kapacitet sista biten.

Resultat

Första racet jag kör som jag inte har en massa tankar på farsan, före, under och efter loppet. Kanske för att det var ett nytt lopp som jag inte deltagit på tidigare. Kändes lättare. Hittade en bild på pappa i en bok:Många är hårda några säsonger, få är det under många, många år….