ADVENTURE

Blev helt klart några fina skidturer i solen under helgen. Åkte med Nilsson på lördag i Prästängspåren och med Maria på söndagen då vi besökte Byamossarna. Vi åkte till Perrys stuga och solade en timme. Fin fint. När vi var på hemväg så kom Janne Lindqvist i fin sluggerstil med sina Atomic. Han körde inte långsamt kan jag säga ;-)!

Vi har förlängt VVOK-måndagsträningen fram tom påsk. Så vi kan köra ett tag till innan det blir bart i skogen.

Dunkat på med någon skartur här i Arvika. Runt Prästängen, myren och åkrarna ligger skaren hård och fin. Kändes fint i skönt väder och med Nilsson i tankarna. Vi har gjort en del fina skarturer och jag vet hur mycket han älskar det. <!–
WriteFlash('’);
//–>

Med tanke på Nilsson gjorde jag en liten film till hans ära som jag mailade över. Fick ett mail från honom sedan som det stod typ: – Ditt j-a svin!! =) – Han är för skön han, Nilsson. Drog också skidobanan på 38 min, tror de vann på 41 när de körde race så jag höll uppe farten ganska ok men jag tror det gick lättare nu.

Körde 4 minuter x 8 – vila 1 min med Götagänget i tisdags, kul men det kändes lite ovant att springa fortare på den grusade asfalten då man sprungit i is eller snö mest hela vintern då man inte har åkt på laggen.

Blev en skidtur i vilda skogar i morse. Tanken var att spåra upp ett lodjur. Detta vackra rovdjur som är Europas största kattdjur och kan väga strax över 30 kg. Lodjuret trivs bäst i brant och blockrik terräng som är omgiven av stora skogsytor precis som den terrängen jag rörde mig i idag, men den förekommer även i kulturlandskapet. Precis som människan, slår lon sig ner där det finns gott om lättillgänglig mat. Här i Skandinavien är rådjur huvudfödan och i norr slår den en del renar. Hare och skogsfåglar är andra djur som står på lodjurets meny. Ibland händer det också att får dödas av lodjur. Lon kan också ta räv, mård eller tamkatter. Finns en del människor som tycker det är synd att lodjuren tar exempelvis rådjur i närheten av bebyggelsen men eftersom rådjuren vintertid rör sig ner mot mänskliga boningar i jakt på mat följer lodjuret efter och det finns betydligt mer rådjur än lodjur. Framförallt i Västvärmland där det är gott om rådjur.

Mindre bytesdjur äts oftast direkt efter jakten och det blir inte mycket kvar av dem. När lodjuret dödat något större byte lägger den sig ofta och vilar innan den börjar äta. Då ligger den gärna med bytet inom synhåll. När den sedan börjar äta väljer lodjuret de köttiga delarna i låren eller vid bogen och undviker inälvorna. En lodjursfamilj, bestående av hona och två ungar, äter upp ett helt rådjur på ungefär tre dygn.

Jag fick skida en rejäl tur på höjder i eländig terräng innan jag träffade på deras spår och missade detta kärlekspar med enbart 5 minuter då jag rundade en höjd. Innan fanns inte deras spår på det tjärnet jag spårade upp dem på. Kunde ha blivit vassa bilder annars. De följde också mitt gamla skidspår en bit. Lodjuren följde alltså L-Ospåret. Spårstämplar från lo ger ett påfallande runt intryck jämfört med hunddjurens spår, som är mer ovala i sin form. Mycket ofta felbestäms lospår till vargspår. Storleken för ett lodjursspår ligger mellan 7-10 cm. Framtassen är något större än baktassen. Eftersom det nu är parningstider för lodjuren går honan och hanen tillsammans. Man kunde se hur de dansat fram över snön och ibland strukit sig mot varandra.

Trots att lon är ganska vanlig till skillnad mot exempelvis vargen är det ytterst få som någonsin fått se en vild lo. Lon är väl kamouflerad, lever diskret, rör sig helst i skogen och är mestadels aktiv nattetid.

Lon anses vara det rovdjur som orsakar störst förluster för renägarna. Lodjuret är också det rovdjur som kostar staten mest i form ersättningar. Sedan 1996 får renägarna ersättning för antalet föryngringar av rovdjur inom renskötselområdet, istället för ersättning för det exakta antalet rovdjursdödade renar vilket enligt mig är en mycket tveksam typ av ersättning. Det har hänt att en renägare som fått renar rivna inte fått ersättning medans grannsamebyn fått massor med pengar utbetalat utan att ha fått en enda ren riven eftersom föryngringar skett inom deras område. På grund av hård jakt och avskogning har lodjurets utbredning i Europa minskat. Att handla med lodjurspäls är internationellt förbjudet men illegal jakt bedöms som det största enskilda hotet mot arten. Vissa mindre populationer i Europa är isolerade och kategoriseras som akut hotad eller starkt hotad. Som helhet bedöms inte arten vara hotad eftersom den har ett mycket stort utbredningsområde och populationstrenden bedöms som stabil. Utifrån dessa kriterier kategoriserar lodjuret som livskraftig. Man uppskattar att det finns 1500-2000 lodjur i Sverige.

En fin dag i skogen som förutom lo, bjöd på en gigantisk tjäder (byggartjädern), många harspår, räv och en del älglegor. Det bjöds även på avancerad turskidåkning i svårforcerad terräng. Man blir glad efter en sådan skogsdag. Precis vad man är skapad för. Dessutom är det extra roligt att veta att ingen annan är i många av dessa markerna vintertid.

När naturens krafter sätter in är vi människor små. Se bara videon nedan.

http://ow.ly/4dvh0

Annars så ser kärnkraftshaveriet i Japan rätt illa ut tycker jag. Frågan är om omfattningen av problemen verkligen framkommer i media? De stackars japanerna har fått stå ut med mycket elände genom historien. Atombomberna över Hiroshima och Nagasaki måste vara det hittills värsta. Än idag, drygt 65 år senare så dör folk av bombernas effekter då de överlevande i högre grad än genomsnittet drabbas av cancer och lider av för högt blodtryck. Det olustiga är väl egentligen att diskussionen kring kärnkraften utgår enbart från att vi människor (i framförallt rika länder) kräver massor av energi och då måste vi ha kärnkraft.

Om energibehovet hos människan nu är så oerhört stort hos oss själva så vi måste döda oss alla innan vi stoppar processen kring energibehovet kanske det är dags att börja prata om att vi tar alldeles för mkt ENERGI och istället göra allt för att minska denna energiförbrukning istället för att hela tiden sträva efter att öka densamma för att stå upp mot efterfrågan. Att jorden innehåller alldeles för mycket människor måste väl vilken idiot som helst kunna förstå i nuläget men detta verkar ingen ifrågasätta verkar det som.

Slå upp ordet parasit och ni hittar beskrivningen av er själva.

Varit livliga diskussioner kring uppgifter om att svenskar kan ha dödats av egna kulor i Afghanistan. Tycker personligen inte att det finns någon anledning att försöka bevisa något då detta inte direkt hjälper de döda. Det blir bara till spekulationer som nu lämnar ledsna och upprivna anhöriga och kamrater till de stupade. Dessa som idag försöker ta sig vidare men ständigt får bära med sig minnena av händelserna den 7 februari 2010 i Gurgi Tepa då deras nära stupade. Men var än de dödande kulorna kom ifrån så är det givetvis tragiskt men sådant är ett deltagande i ett krig. Folk dör. Så länge du sätter ett skjutvapen i en människas hand kan saker gå illa, väldigt illa.

I det militära så höll jag på att bli skjuten sönder och samman under skarpövning (skarp ammunition) då en kille med ksp (kulspruta) kom på efterkälken i skyttelinjen. Vi framryckte växelvis och sköt ner pappfigurer med kraftig automateld och plötsligt så sprutade jord och annan bråte upp våldsamt endast en halvmeter framför mig när en grabb snubblade till i skogen och samtidigt skickade iväg projektiler i en eldhastighet av 850 skott/min. Så nära var det att min kropp förvandlades till en kletig massa med dött kött. Detta var då enbart övning, man ska komma ihåg att i en krigssituation är stressen betydligt högre. Ett par år innan hade en kille på just den typen av övning vi utförde dött då ett misstag skedde. Även under övning där det ändå är ett oerhört viktigt säkerhetstänk hela tiden sker alltså olyckor.

Jag vet inte men jag tror en del omkring det som händer och sker i Afghanistan just nu. Väljer man som svensk att delta i strid genom att bära vapen och kriga som svenskarna nu gör kan man betraktas som legitimt mål medan en civilperson inte gjort ett sådant val. Var själv uttagen till utlandstjänstegörning och ”fredsbevarande” insatser för några år sen men tackade för mig i sista stund då morsan tyckte det lät allt för riskfyllt och för hennes skull stannade jag hemma vilket jag faktiskt är glad över idag. Om något land skulle anfalla Sverige skulle jag dock utan tvekan försvara vårt land men att försöka övertyga någon annan om vad som är rätt och riktigt i land där dess invånare bär med sig en helt annan världsbild än min egen vill jag helst låta bli. Låt oss exempelvis säga om man nu skulle genomföra ett rättvist o demokratiskt val i Afghanistan där ett parti som inte motsvarar den västerländska normen, säg islamistiskt eller talibaner, deltar och vinner, skulle VI i väst acceptera detta och låta dem vara i fred med de som de valt??

Vilka som är värst av ”onda talibaner” eller ISAF-styrkor ligger nog faktiskt i betraktarens ögon, talibanerna ser sig själva som ljusets soldater medan alla andra som inte följer islam är djävulens horder. Afghanska folket känner sig nog som fångar bland pest och kolera då de har hamnat i kläm mellan de olika stridande grupperingarna. Är det några man borde ha medlidande med så är det faktiskt folket, de civila.

Ett hämndbegär från USA var det som en gång styrde den gigantiska krigsmaskinen till mellanöstern och den har nu skördat tusentals liv och många av dessa är civila. Personligen tror jag inte att det går att kuva fundamentalister med kulor. Bomber och granater är lönnlöst då detta aldrig kommer fungera då situationen är långt mycket mer komplex än att man kan se konflikten i svart och vitt. Det är ÖVERHUVUDTAGET inte konstigt att den FN-stödda operationen mot Afghanistan har SKAPAT betydligt fler extremister och talibaner än den har eliminerat. Det är klart att de krigande nationerna och då inklusive Sverige får folket emot sig när deras barn, män och fruar sprängs till bitar. Troligtvis hade de flesta normala människor med stor sannolikhet också blivit det om en missil tillintetgjort deras hus tillsammans med alla där inne. Det handlar inte om ONDSKA, utan bara om mänsklig logik! Man kan inte bygga en nation genom att mörda befolkningen.

Jag är ganska övertygad om att de som kämpar mot USA och övriga västmakterna i Afghanistan drivs av en övertygelse. De tror de är frihetskämpar som slåss mot ockupationsmakten, oavsett om det är Engelsmännen, Sovjetunionen eller som nu USA plus ett antal lurade länder. Att Afghanistan heller inte är ett land att låta sig ockuperas visar ju historien – det borde amerikanerna nu ha förstått efter tio års närvaro i landet. För Ryssland tog det sju år och för britterna 40 år att lära sig samma läxa. Jag vill hävda att Sverige deltar i ett av USA:s krig vilket troligtvis inte kan vinnas med militära medel.

Antalet civila dödsoffer i konflikten i Afghanistan har ökat kraftigt. Under 2010 dödades 2777 civila vilket är en ökning med ca 15 procent jämfört med 2009. Faktum är också att krig är pengar oavsett hur illa man än tycker om det. Att man smällde den svenske politiker som starkast kämpade för nedrustning och att minska konflikter i världen var kanske ingen tillfällighet för 25 år sen. Att JFK röjdes ur vägen då han ville se ett tillbakadragande från Vietnamnkriget kanske inte heller var en tillfällighet. Efter att han mördades började Vietnamnkriget på allvar! Också det ett krig där onödigt lidande blev vardag.

Krig är en alldeles lysande affär, om än inte för dess offer…

Man får alltid en massa träningstips från olika håll. Ibland riktigt bra tips, ibland riktigt stolliga och galna men charmen kring dem är att de alla som kommer med tipsen tror att de sitter inne på sanningen. Ett tips som jag verkligen tar till mig är att lyssna på kroppen och vad den säger till mig. Igår sa den att jag borde åka turskidor över en stor höjd i skogen så det var bara att dra iväg. Han sa även att jag borde spåra upp en älg, så då gjorde jag det. Älgen rymde dock innan jag han smälla på honom 12 skott med kameran.

När jag kom hem sa kroppen först att jag inte skulle göra nått mer men efter ett tag sa degklumpen att jag borde röra på mig lite till så jag tog en liten löprunda. Den sa också att jag borde äta godis så jag tog med mig en stor godisbit ut på löppasset och smaskade på. Kroppen ville också på något underligt vis köra 4 stegringslopp så det gjorde jag. Den ville också träffa Tsappo så då sprang jag till honom och lekte med ulven. Sen ville kroppen ha mat så Maria lagade mat åt mig så hon steg i graderna. Riktigt gott. Sen ville kroppen se på tv så då gjorde jag det fast det mest var skit på den som vanligt. Efter detta ville jag inte göra något mera.

Så kom ihåg, lyssna på kroppen och vad den säger till dig.

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Blev en riktigt fin och ganska lång obanad skidtur i nya marker igår. Eller nygamla marker kanske man ska säga, har varit i trakterna tidigare på sommarn men inte riktigt så uppe på höjderna. Området jag var i ligger väster om Gröttvål och Tobol i Gunnarskog på en ganska rejäl höjdrygg. Hemmamarker men ändå inte helt kända tidigare alltså. Det var här i trakterna en omtalad stigning på Bergsjöloppsbanan (Gunnarskogs gamla storlopp på längdskidor för många år sen).

Var bl.a. uppe på en höjdrygg som kallas Ekölen ”Ekörn”. Parkerade bilen i Gröttvål och drog sedan upp på höjderna. Blev en rejäl skidning i området för att bli mer känd i dessa fina marker. Åkte efter att ha snurrat runt i skogen lite varstans ner över Långtjärn där jag tog mig fika och njöt av solen. Skidade även upp på älgtillhållet Högbacksklinten som är en liten men vass höjd där det är fin utsikt över omgivningen. Bland annat ser man väldigt tydligt Valfjällets slalombackar. Här var det hur många älglegor som helst då älgarna föredrar att ligga uppe på små höjder för att ha utsikt över omgivningarna. I hela området jag befann mig i denna dag lär nog älgtätheten uppgå till mer än 15 älgar per 1 000 hektar. Mötte två och såg några andra som försvann ur mitt synfält. Ett område som överhuvudtaget verkade vara ganska viltrikt då det var massor med hare, räv, mård och något gammalt lospår.

Fin utsikt även över Abborrtjärnshöjden och Gravåsmasten. Man såg även ända till länktornet på Storkasberget. I slutet av turen då det började skymma så frös snön till fint så det blev i stort sett skarsnö och då gick det lättare att ta sig fram.

Detta område blir det nog lite flera turer i närmaste tiden så det blir riktiga hemmamarker även här.