ADVENTURE

Idag har jag och Martin H lunkat i skogen i ett tempo som troligtvis tom Julle skulle tycka vara allt för långsamt men det var skönt för slitna max-styrkeben. Igår körde jag och några till ett testlopp på Viks elljusbana. Kändes tungt, men det var nog inte så konstigt att det tog emot med tanke på styrkepasset jag körde på förmiddagen. Faktiskt så är det något av det sämre testresultaten jag gjort där. Här är resultatet

(Bilden ovan är från när jag var uppe i Norge och jobbade för några veckor sen) Jobbar även på bilden! Bra jobb va?

Snart val och politikerna fjäskar som vanligt med minsta marginalgrupp för att vinna röster. Dessutom misskrediterar man varandra så mycket det går. Rätt lätt att genomskåda. Har inte riktigt bestämt mig ännu för vilket parti som ska få min röst. Skulle finnas ett friskvårdsparti eller likn som brydde sig om människors hälsa och vår miljö, de hade fått min röst direkt. Ska rösta på ett alternativ som ser till alla människors bästa, inte enbart till de som (just nu) är friska. Dessutom är miljön det viktigaste vi har och utan den är vi inget så den är naturligtvis något av det allra viktigaste att tänka på när man röstar.

Värmlandsserien i orientering avgjordes i år i Åmotfors idag. Vi klarade vinna denna även detta år vilket var kul. Kils OK utmanade oss länge och hårt men tillslut klarade vi knipa mest poäng. Lyckades bli 2:a på min sträcka i A divisionen. Kom tillsammans med Janne Olm, Kils OK efter ett tag men han krossade mig en dag som denna då benen inte riktigt vara med och jag gick lite snett på några ställen. Kanske hade klarat att slita mig med men kroppen ville inte riktigt så jag slog av lite. Ville helst inte helt mosa kroppen, kände lite av tuffa 15 km från igår också. Kom istället ikapp Magnus Nordström som startade framför men gjorde någon småkrok så jag låg lite på efterkälken några kontroller. Försökte gå rakt i kontrollerna utan att ta i och det gick väl ok. Härligt att kunna bidra med några poäng och spräcka Kil dominansen i bana 1. Tyckte terrängen stundtals var riktigt tunglöpt med jobbig undervegetation. Ett bra träningspass minsann. Tror jag ska köra riktigt piano på träningen imorgon. Vågar inte titta på programmet utan ber till Gud om att det är lätt..

Resultat

Karta

En multisportnyhet har jag också. Magazinet kamraten jag hade i multisport, Per Eklöf tog en överlägsen seger i soloklassen på Kristinehamns Adventure race. Fick grym mersmak på multisport alltså och blev riktigt sugen. Nästa år så blir det nog en liten satsning. K-J Danielsson hade också en annan idé, får se om det blir nått av den. Kan bli spännande. Bara att köra det man tycker är kul och tycker man det är kul går det också bra.

Video med bilder från supersprinten i multisport i centrala Örebro, jävlar vad vi paddla utan kajak 😉 <!–
WriteFlash('’);
//–>

När det så blev dags för Vasastafetten så blev det med ett slutgiltigt lag som var en bra bit från hur ursprungslaget såg ut. Det var i stort sett bara jag kvar. Vi fick därför kasta in en del andra i laget och bl.a. inringdes råstarke Bill Impola som sprang riktigt bra på andra sträckan. Arvika-Axel Danielsson sprang bra på sin korta sträcka och en del andra gjorde också bra lopp.

När så triathlet-kungen K-J Danielsson avverkat sin sträcka till Evertsberg och växlat ut mig som 5:a bar det av för mig på Vasastafettens längsta och mest krävande sträcka som tack vare mkt regn var extra tunglöpt (mjuk) detta år vilket kanske inte direkt gynnar en ”tung” luns som mig. På denna sträcka sätter lagen sina absolut starkaste kort för att tappa minst möjliga tid. Banan går lätt utför till vägundergången vid Vasslan. Efter fäboden Björnarvet kommer sedan de branta backarna där flera Vasalopp har avgjort samt en tuff avslutning i Lundbäcksbacken upp till Oxberg. En stor del var också sunkiga myrpartier och annat smått och gott.

Kan inte riktigt säga att jag toppat formen till loppet då jag bl.a. körde maxstyrka på torsdagen med maxlyft på 210 kg i knäböj men när nummerlappen väl kommer på så kör man väl, dock var det svårt att gå ut ensam med en minut framåt och någon bakåt, väldigt lätt att bli alltför bekväm. Tog det nu i efterhand alldeles för piano i början där banan var lättlöpt men det är alltid lätt att säga efteråt, likaså att jag hade alldeles för stor respekt för Lundbergsbackarna där jag smög upp. Denna 15 kilometersbanan var också mer svårlöpt än jag räknat med, på sina ställen stod man helt still. Tre ggr stod jag dessutom på öronen då spängerna över vissa myrpartier som redan var ganska genomsura var riktigt farliga och hala. Blev riktigt försiktig efter detta och över myrpartierna gick det därför inte värst fort för mig. På de partierna med lite grusunderlag gick det bra och sprang upp killen som gick ut en minut framför vilket kändes bra då speakern pratat upp killen innan och sa bl.a. att han skulle definitivt inte tappa på denna sträcka mm. Hade som mål innan att springa under 53 min och det hade jag nog klarat om inte jag varit som Bambi på hal is.

Slutade 4:a på sträckan vilket jag får vara nöjd med då jag dunkade i backen och fick tvärstopp några ggr som sagt och fegade efter detta. 2 av gubbarna framför är ju också proffs/svinstarka/lätta landslagsmän i orientering som banan passar perfekt och de körde dubbat så på vissa ställen kunde de nog ösa på klart mer. Dubbla VM trean i sprintorientering, Martin Johansson som var 4,4 ??!! sekunder från sprintguldet i VM alldeles nyss vann sträckan och frågan är om någon i Sverige springer fortare på en sådan här bana, knappast ingen med Ursvenska gener iaf. Tom Martin Holmstrand som langade dricka åt mig på ett oerhört proffsigt sätt tyckte det gick ”riktigt bra” och det har jag aldrig hört den mannen sagt om någon tidigare. Borde va ett bra tecken ;-)!

Och om inte ”om” hade funnits så hade vi inte heller fått en muskelbristning i laget sen och heller inte ett så kraftigt håll som vår stackars Fredrik Eriksson fick då han låg trea på näst sista sträckan och tappade 2 minuter på sista 3 kilometerna. Han var så besviken på detta och visst hade det varit kul att komma på pallen istället för 5:a men med 10 sträckor så ska allt fungera som sagt och med 5-6 återbud i laget så var det riktigt jävla bra att bli 5:a av 375 lag. Hade räckt med någon av västsönerna Nilsson, Holmstrand eller Larsson i laget så hade vi troligtvis fixat det. Riktigt kul stafett var det och det var trevligt att köra!

Resultat

Deltagare, totaltid, sträcktid, kilometertid, km/h

1 Gustafsson, Johan Smågan 00:34:18 34:18 03:37 16.62 5 5

2 Impola, Bill Mångsbodarna 01:28:41 54:23 03:44 16.11 5 7

3 Eriksson, Torbjörn Tennäng 01:44:56 16:15 03:42 16.25 6 10

4 Svensson, Emil Risberg 02:11:18 26:22 04:00 15.01 5 4

5 Danielsson, Karl-Johan Evertsberg 02:56:45 45:27 03:56 15.32 5 6

6 Jävert, Lars-Olov Oxberg 03:50:36 53:51 03:36 16.72 5 4

7 Hårrskog, Andreas Gopshus 04:08:15 17:39 03:51 15.64 5 7

8 Danielsson, Axel Hökberg 04:25:40 17:25 03:43 16.18 4 4

9 Eriksson, Fredrik Eldris 05:04:12 38:32 03:49 15.73 5 8

10 Halvarsson, Ronny Mål 05:38:35 34:23 03:45 16.05 5 5

Imorgon ska jag bege mig upp till Dalarna och springa Vasastafetten som går på lördag. Har blivit ”värvad” till ett lag. Det är en stafett där lagen består av 10 personer, 10 delsträckor från Sälen till Mora ska avverkas (från 4,4 till 15km). Jag kommer antagligen bli placerad på sträcka 6. Den längsta och hårdaste sträckan som går mellan Evertsberg- Oxberg och är ca 15 km lång. Första delen är tydligen lätt utför till Vasslan, sedan är det några tuffa stigningar med bl.a. Lundbäcksbacken upp till Oxberg. Underlaget är varierande med asfalt, grus, bark, stig och lite myrinslag. Har någon sprungit den sträckan tidigare som läser detta så får ni gärna tipsa om rätt ”skoval” . Blir ungefär som med valla, gäller att välja rätt! <!–
WriteFlash('’);
//–>

Tävlar för ICA Siljan. Från början var det meningen att laget skulle bestå av en del Arvikafolk vilket jag tyckte var riktigt kul. Bl.a. Jag, Nilsson, Larsson och Holmstrand men tyvärr har sjukdomar och annat kommit i vägen så nu är det väl i stort sett bara jag kvar. Hade sett fram emot att få tävla i samma lag som genomsympatiska Nilsson och Larsson men nu är det inte lika roligt längre när de inte är med. Ingen aning om vad jag tävlar med för andra folk men tror inte vi har riktigt samma lagkraft efter avhoppen vi fått. Får iaf fint, bra hotellboende och bra mat.

På söndag är det sedan Värmlandsserien i orientering. Startar 2 minuter före Janne Olm, urkraften från Forshaga och Kils OK så det kanske kan bli lite tåg i skogen då han verkar vara i fin form och säkert springer rakare än mig.

Ikväll åkte jag och Maria på tisdagsorientering vid Jössestugan. Var en ganska kul och stundtals tuff bana som jag gjorde bort mig själv på några ggr. Målsättningen innan var att få ett lugnt roligt löppass i terrängen och det uppnådde jag verkligen. Dessutom löpte jag förbi 7:an så jag diskade mig själv vid målgång. Hade redan förlorat mot Elin eftersom hon sprang ikapp mig typ 8 ggr efter banan då jag var vilse och Maria hann jag aldrig ikapp trots att jag ökade på slutet. (Vi hade en egen intern tävling, och jag fick alltså storstryk) Det gjorde nog hon med när jag skrek på henne vid näst sista. Så gör man för att få fart på tjejerna, man skriker rätt ut att man är på gång för hon drog på ordentligt.

Karta med GPS-rutt

Annars så var frukostpasset bra och långt idag. Skönt att inte behöva tänka.

Igår körde jag Brunskogsloppet i Edane. Runt 100 deltagare kom till start i andra upplagan av detta trevliga arrangemang med initiativtagare och tävlingsledaren Gunnar Grahn i spetsen. I år var bansträckning lite annorlunda och enligt mig betydligt tuffare. Frågan är om inte banan tillhör de mest krävande 10 kilometrarna jag sprungit faktiskt, igår kändes det onekligen så. Värmen gjorde säkert sitt till också. Dessutom hade hällregnet dagen innan gjort terrängen riktigt tungsprungen.

Startskottet gick och min förhoppning var att ha lite piggare ben än på Häljebodaloppet förra helgen och det hade jag också, trots en ganska tuff träningsvecka men 2 lugna dagar gjorde susen. Tanken innan var väl att ville någon springa fort så skulle jag försöka hänga och sedan spurta sista biten. Efter startrusningen som blev klart lugnare när starten var i en uppförsbacke så blev det strax jag och David Sjögren i täten. Därefter harvade Juhlén på bakom. David hade fått upp självförtroendet ordentligt eftersom han hängde mig i Häljeboda och var taggad i början. Första kilometern gick strax under 3,10 och då är det ändå en hel del upp och ner så det var en snabb öppning men den kändes hyfsat kontrollerad från min sida ändå. Skönt att känna att segheten var så gott som borta iaf.

Andra kilometern gick också snabbt. Där blev jag ensam i spåret och fick försöka borra själv i täten vilket inte var helt enkelt. Hela tredje kilometern är i stort sett en enda lång slakmota och riktigt tuff så där gick det inte fort. Sen dyker man in i skogen och där var det tungt men jag höll väl ändå upp farten, klarade dock inte springa mig riktigt flåsig eftersom det är stundtals knixig löpning. Höll på att stå på näsan några gånger. När jag sedan kom ut på grusvägen/asfalten igen var det som en vägg mötte mig i värmen och det blev riktigt jobbigt. Kände också av mina vader i det läget och det brukar jag aldrig göra men med tanke på vilka träningspass jag gjort tidigare i veckan var det kanske inte så konstigt. Nästan jag tänkte stanna och gå några ggr. Kollade bakåt och såg ingen där så då kunde jag lunka in i mål som etta. Tvåan David blev ca 2 minuter efter. Min tid blev inte bättre än 34,48 men banan är klart tyngre detta år och säkert ett par minuter långsammare än vissa andra millopp. Det ser man också på hur alla andra som var med här sprungit på andra lopp.

Brorsan kom visst runt i år också såg jag. Han sa att han trodde han kunde ta mig innan om jag hade en dålig dag men det hade jag som tur var inte.

Resultat

Senare idag ska jag ge mig ut med Arvika basket och leda dom genom ett myrpass. Tar med nödvisselpipan så de inte missar intervallsignalerna. Ska bli intressant att se om de kan bli trötta. Tvivlar på att de blir lika trötta i benen som jag själv är just nu men imorgon är det äntligen planerat vila. Ska bli skönt värre!

Bilden ovan är från i söndags då jag och Holmstrand sprang ett par timmar i skogen uppe i Gunnarskog. Mörttjärnet är det ni ser.

Kanske dags att inse att man inte är stålmannen även om jag har svårt för att tro det. När man kör ett race ska man dock tro att man är stålmannen, alltid!! Är mycket mera sliten efter multisporten än jag vill tro och det känns ganska segt för närvarande. Det var några hårda dagar som tog hårt på kroppen, ingen tvekan om det. Var en riktig urladdning men det var det verkligen värt. Hört mycket positivt om vårt lag efteråt vilket är grymt kul. Fotbollsfällningen som jag gjorde på Per och som de spelade upp på storbildsskärmen några ggr i repris efter sprintetappen vore riktigt kul att se igen. Får nog räkna kallt med någon vecka till innan det känns helt 100 % igen.

Fakta multisporten, från Pers träningsdagbok

* Effektiv tävlingstid = 19 timmar och 30 minuter.
* Tävlingstid i snitt per etapp = 3 timmar och 54 min.
* Totalsträcka = 256,6 km.
* Snittsträcka per etapp = 51,3 km.
* Snittfart = 13.2 km/h, 4.32 min/km eller 3.7 m/s.
* 19803 kcal förbrukade.
* Snittförbrukning per etapp = 3961 kcal.
* 144096 st hjärtslag.
* 28819 st hjärtslag i snitt per etapp.
* 1920 m total stigning.
* 384 m stigning i snitt.Igår skulle jag springa Häljebodaloppet för 5:e gången. Det är en ganska tuff och rolig bana som de hade ändrat lite på sista delen till i år. Även om jag visste innan att jag skulle vara lite seg så hoppades jag nog att jag kanske skulle kunna springa hem det igen men det blev ruskigt tufft. Eda-talangen, David Sjögren som var tvåa även ifjol bjöd upp till en tuff kamp och hade en riktigt fin dagsform vilket gjorde att det blev riktigt tufft för mig att hålla honom bakom sig.

Märkte väl egentligen redan efter 1 kilometer att detta inte riktigt var min dag, benen var sega och det kändes ospänstigt men det var bara att försöka jobba på. Syreupptaget kändes gott med men benen ville inte riktigt. Upp till Bergspriset på klätten märkte jag att David slet hårt och uppför var jag ganska pigg. Utför sprang dock David bättre än mig, iaf ett tag och efter Bergspriset gick han om mig och fick en liten lucka eftersom jag dök ner i en lergrop då det var ganska svårlöpt över de hala rötterna i skogen. Vet inte vad jag letade efter där, formen kanske? Iaf så började det kännas lite bättre efter detta! I sista stigningen hade David det jobbigt men bet ihop och krigade grymt bra bakom mig. När vi kom till sista långa utförsbacken kunde jag driva ut steget bättre än tidigare på loppet så då la jag några meter mellan oss och kunde springa i mål drygt 20 sekunder före. Så det blev 5:e raka segern i detta lopp för mig.

Riktigt imponerad av Davids insats och krigande idag, han förbättrade sig en hel del mot i fjol. Min egen form och insats var inte riktigt lika imponerande och som jag ville den skulle vara men det är bara att inse att när man kör så pass många race som jag kör så kan man inte vara i form alltid även om man skulle vilja det. Brukar ta många race som ett bra träningspass och då kan det sluta på olika sätt även om man försöker tagga till lite extra vid en tävling. Skrämmande nog verkar det faktiskt som om formen blir mer skiftande ju bättre tränad man är. Kanske beror på att det är lättare att köra ner sig när kapaciteten blir högre.

Resultat Herrar

1. L-O Gävert 27:28

2. David Sjögren 27:47

3. Anders Frykblom 31:19

4. Peter Lindmark 32:02

5. Gunnar Grahn 34:15

6. Bengt Martinsson 34:47

7. Kristian Magnusson 35:15

Länk