ADVENTURE

Igår vart det ett litet äventyr till Norge. Det blev en riktigt trevlig resa. Det var jag, Bore-Tore Axelsson och Martin Holmstrand som skulle springa en terrängtävling och så hade vi några supporters med oss också. Vår destination var den nystartade norska tävlingen Fjellaløpet som gick i det vackra friluftsområdet ”FJELLA” i Indre Østfold. Det var faktiskt ett riktigt brutalt skogslöp med svårlöpt stig upp och ner mest hela tiden. Som trailrunning i Sverige ungefär. Nästan värre! Starten och mål var i Dynjan som ligger ett par kilometer öst om Mysen i Eidsberg kommun i Østfold. Dynjan ligger nära ett ganska orört och spännande naturområde på nordostsidan av Trømborgfjella. Lokalbefolkningen kallar Trømborgfjella för ”Fjella”. Det fanns två distanser för oss vuxna att välja på, 10km och 21 km. Martin och Tore drog 10 kilometern och jag gav mig på 21:an. Min (ur)laddning var alldeles optimal. Tävling dagen innan, flyttbärning och nattarbete. Var i säng ca 04.00 och gick väl upp vid 07.00. Trodde nog jag skulle bli trött och det blev jag, ordentligt! Man är inte omänsklig, i alla fall inte än.

Starten gick 12.00 och solen gassade på ordentligt, hade innan sett att det skulle vara svårlöpt och det var som jag trodde, även värre faktiskt. Tyckte det rullade på bra en bit efter den sedvanliga startrusningen med heta norskar som alltid ska trängas. Även de som slutar en timme efter i mål så slåss för livet för positionerna i början. Efter några kilometer blev det en grupp på 4:a gubbar. Kändes som någon slet ganska bra ibland, men en kille sprang riktigt bra i partierna som gick i skogen och det var väl mest hela tiden. Det var en Halden SK orienterare som visste var han skulle sätta fötterna. Det var rakt upp och rakt ner hela tiden, med mkt inslag av klippor och myrar mm. Riktningsändringar hela tiden. Tufft för hela kroppen alltså. Jag drog hela tiden eller i 17 kilometer ska jag säga. Kändes som de hade lite problem att följa där det var ”finare” underlag men i skogen hängde de med lätt.

Strax efter varvningen blev det en rejäl klättring rakt uppför klippor som var ihållande i en kilometer även om det planade ut på sina ställen. Där blev jag riktigt trött, det bara slog till ordentligt och jag kunde knappt ta mig framåt och samtidigt satte Halden killen in ett ryck och gick förbi. Hade inte en chans att följa och sen var jag inte i närheten av att få upp tempot igen. Blev en väggning alltså. Första gången på ett så kort!? race faktiskt. Kanske inte var optimal laddning och jag testade att låta bli drickan under loppet som ett test och det verkade heller inte vara så smart. Men målsättningen innan var ett bra träningspass och det blev det minsann. På slutet kom killen upp som slutade 4:a upp i rygg på mig och han ryckte förbi. Upptäckte dock målet en bit längre fram och då fick jag upp tempot igen och spurtade förbi. Det var bra för det var fina pris för de som hamnade på pallen. En del som sprang långa banan låg helt utslagna efteråt och det kan man förstå.

Martin och Tore låg med täten i början av 10 km men fick släppa lite och slutade 3:a och 5:a. Måste säga att Tore imponerade ordentligt, han var endast 20 sekunder efter Martin H. Brutalt på en sådan terrängbana för Martin är ju inte den som står helt still precis! Tore vann sin klass med 11 minuter! Har man varit med på terräng-VM en gång i tiden så har man liksom och är man född med kenyan-vader så är man. Det är kul att prata träning med en som Tore för han är eftertänksam och värderar olika träningsfilosofier utifrån den personens förutsättningar och färdigheter. Helt rätt tycker jag. Fått en del riktigt fina tips som jag ska testa i sommar.

Idag var det dags sprint-DM i Koppom. Rena hemmaplan även om jag inte kände till terrängen. Kände mig laddad innan start och hade bestämt mig för att ta det lugnt i början och komma in i orienteringen. Löpmässigt hörde jag till förhandsfavoriterna men visste att orienteringen blir den avgörande faktorn då jag räknade med att orienteringen var lite svårare än de två senaste åren då jag varit 2:a. Och jag hade rätt i det avseendet. Taggade till inför start. En liten krok på första och sedan rakt på 2:an. På väg till 3:an läser jag på något sätt sänkan som höjd och springer förbi kontrollen jag ser (som är min) eftersom jag vill ha kontrollen på andra sidan. Tar en minut innan jag upptäcker misstaget och när jag ska över sänkan och ta kontrollen så kommer Göran Grevelius som startar 1 minut efter mig. Han hörde också till favoriterna och jag visste nästan att loppet här var kört då en minut är en evighet i sprintorientering. Försökte springa på men tekniken hämmade löpfarten. Fick någon lucka till 11:an då jag tog ett annat vägval till kontrollen än Göran men såg inte riktigt var jag skulle sedan och kunde inte springa på så han kom snabbt upp i rygg igen. När vi kom in i slutdelen av banan så kunde jag inte orientera tillräckligt fort så jag fick finna mig i att ”ligga” i rygg mesta delen av det partiet. Så jag slutade alltså på en fjärde plats exakt en minut efter.

Upplevde orienteringen klart mer teknisk detta år mot tidigare och det var inte till min fördel men banan var kul. Vore intressant att springa om den och se vad man skulle få för tid. En rejäl skillnad skulle jag tro och det visar att det fattades en hel del i orienteringen. Ja, ja bara att bryta ihop och komma igen. När jag joggade ner var jag ganska besviken men som ett tecken från ovan så mötte jag en dam i en elrullstol. Då tänker man att man ska vara glad att man överhuvudtaget kan springa.

Karta

Har varit och hälsat på hos Maria några dagar. Hon är strax
klar med sitt pluggande i storstan och flyttar strax tillbaka till
Värmlandsskogarna. Under tiden jag varit här har jag försökt mig på lite
sprintträning (sprintorientering). Det är nämligen DM i sprint i Koppom med OK
Hierne som arrangör nu på lördag. Efter två raka andraplatser är endast
guld gott nog och allt annat är ett misslyckande. Genrepen tydde tyvärr inte på
särskilt stabil orienteringsförmåga men hoppas kunna skärpa till mig på tävlingsdagen.
En av träningarna fixade Maria åt mig runt åsen uppe på Fiskartorpet. Vid Fiskis,
som det ibland kallas, byggdes en av Sveriges första hoppbackar på 1890-talet som
kallades för ”självmördaren”. Där fick jag försöka ta mig fram på ett
bra sätt men det var inte lätt både fiskare och rådjur störde koncentrationen
då jag plöjde fram i terrängen.

Dessutom så provsprang jag tillsammans med Maria idag
Lidingöloppets sista mil. Har inte sprungit banan tidigare så det var spännande
att se hur det såg ut sista biten då tanken är att köra loppet till hösten. Var
rena motorvägen, skrämmande att kalla denna terrängtävling. Den beryktade
Abborrbacken var ett skämt. Vore roligt att ta med dem som tycker Abborrbacken
är tung på 310-rundan så de får stifta bekantskap med riktiga backar. Dock så
blir den såklart hård med 2,5 mil i benen men nyckeln att springa ok i detta
lopp är att få ett flyt både uppför och utför alla backar efter banan.

Det kan nog bli en intressant sprint på lördag då informationen
som gått ut säger:

”Tävlingsområdet består av tre skilda terrängtyper.
Inledningen sker i starkt kuperad skogsmark med uppvuxen granskog (samt en del
tät ungskog som kan undvikas). Mellanpartiet går i samhället och även där är
det kuperat för de längsta banorna. Avslutningen går i en stor fårhage med ett
glest björkbestånd och helt öppen sikt. Några bäckraviner bidrar till gör att
det finns gott om kurvbildsorientering även här.”

Topp 5 Woodjoggen 2010

Idag stack jag och Christian tillsammans med våra farsor som supporters ner till Grums för att ge oss på nygamla Woodjoggen. Första loppet gick 1981 och sen gick sista 2001, banan var då 10 km. Nu var det 5 km som gällde på en kuperad bana, avslutningskilometern var ihållande uppför så där fick man bita i. Starten gick och jag blev inträngd flera ggr av en het Göta-Lennart Eriksson som satsade ”allt” första kilometern. Hade han kommit från annan klubb hade jag sprungit ner honom. Första kilometerna gick inte dödsfort men jag hade respekt för en mörkhyad man som de sa hade gjort 2.18 på maran så det var bäst att låta honom dra ett tag. Han hade iaf ett lätt steg. När jag legat i rygg ett tag så tyckte jag han flåsade mkt men det drev på helt ok. När vi kom ner på platten efter några kilometer så gick Leif Sjögren upp och drog hårt, han lyckades spräcka upp tätgruppen men mattades något på kuppen.

Därmed tog jag över ledningen och den ville jag inte släppa så lätt så jag gick ganska hårt på det platta partiet innan långbacken. Hörde dock fotstegen från Fredrik Nordström som har tagit ett rejält kliv framåt detta år. När jag gick in i backen ville jag vara offensiv så att han inte tog de meterna jag haft som försprång allt för lätt och kunde öka luckan ner mot Fredrik något. Hörde att det blev tyst bakom. Kände mig stark uppför men sista kilometern tog ut sin rätt så jag blev ganska trött. Hade tiden 15,37 i mål, helt ok med tanke på banprofilen. Chrille tryckte på bra under hela loppet och blir bara bättre och bättre, han hamnade på 16.00 och det räckte till en fin 3:e plats. IF Göta lag 2 tog också hem lagpriset efter kanonvärvningen av Christian i sista stund då vi blivit en man kort i laget.

Artikel VF

Länk inför VF

Resultat

1. L-O Gävert IF Göta 2 15:37,00

2. Fredrik Nordström Grums 15:45,58

3.
Christian Nilsson IF Göta 2 16:00,71

4. Yassin
Ahmed Nuray 16:08,69

5. André
Rangelind IF Göta 1 16:09,33

6. Leif Sjöström IF Göta 1 16:15,00

Har nu testlöpt mina nya Icebug senaste veckorna. Hade även skon på 10-mila natten utan att springa in dem innan och det fungerade utmärkt. Spirit olx blev en favorit hos många under 2009 på grund av sin fina löpkänsla, men produktionen hade vissa problem och dubbarna lossnade på många skor. Till årets modell hade mer än utseendet uppdateras (cool grön färg) och hållbarheten är på en helt annan nivå. Förra årets modell tappade jag fem dubb efter bara ett par, tre turer. Dubbarnas huvud är på årets modell ca 3 ggr större än tidigare, och dubbens hals är nästan dubbelt så lång. Så dubbhuvudet fäster 3mm längre in i sulan och vissa gummidobbar är förstärkta och förstorade. Märker alltså en klar skillnad i hållbarheten från fjolårets modell. En riktigt skön OL-sko som jag kan rekommendera.

Betyg (1-10) 9

Har också provlöpt den odubbade varianten som är lite lättare och smidigare. Celeritas betyder snabbhet. Detta innebär en sko med ännu bättre löpkänsla. Dock så är de lite halkiga om underlaget är vått. Sulan har här en speciell gummiblandning och ett aggressivt mönster där lera leds iväg ut åt sidorna i diagonala kanaler enligt samma princip som gör att traktordäck greppar i lera. Hela skon är mjuk och följsam och tillåter foten att behålla sitt naturliga rörelsemönster. Kan även rekommendera denna sko då den har en skön löpkänsla. Betyget blir dock lite lägre då den som odubbad variant konkurrerar med flera andra skor på marknaden.

Betyg (1-10) 8

Blev en tur på sjön Gunnern idag med. Min ”hemmaplan”. Upptäckte att bävern glädjande nog verkar vara tillbaka i någon av de tre hyddorna. Bävern är ett coolt djur. En gnagare som med sin livsstil kan gynna annat djurliv. Bävern gör nytta genom sina dämningar och bidrar till att skapa biologisk mångfald, där den drar fram. Men trädfällningar och dämningar orsakar också skador för den väldigt egocentriska apan homosapiens (som definitivt inte gynnar andra arter förutom råttor och möss kanske?) och bävern har därför tyvärr fått något av skadedjursstämpel på sig. Detta är synd. Turister gillar bäver så de ska vi vara rädda om.

Var tvungen att gå upp på ena kanten av Näsberget för att se om det skulle vara någon utsikt fast det var lite vanskligt. Råkade riva ner en stor sten när jag klättrade upp och stenen höll på att krossa min lilla båt, så där hade jag tur annars har jag fått gått hem.

Imorgon blir det en resa till Grums och Woodjoggen som startar upp igen efter ett uppehåll. Blir ett fint träningspass. Hoppas på en fin genomkörare och resultatet är mindre viktigt men jag hoppas att jag ska ha en fin känsla. Skulle inte förvåna mig om Nilsson kommer käka mig till middag imorgon.

Blivit en hel del skog på sistone. Idag drog jag till skogen med min oerhört lilla och behändiga gummibåt. 4 hk fyrtakt gör att det går undan. Besökte en gammal eldplats som jag byggde för ett tiotal år sedan. Låg där och filosoferade ett tag. Somnade och vaknade av korpens skorrande läte. Många löpturer har också gått ”rakt ut” helt i obanad terräng. Har tydligen en liten skada i ena låret så då är det perfekt att köra i den mjuka skonsamma skogen. Dessutom får man samtidigt fina naturupplevelser. Sett hundratals djur de senaste veckorna, bl.a. rävar, grävlingar, kungsörn, en tjäderhöna som låg och ruvade på 8 ägg, en hel del älgar. En älg kom ut på stigen alldeles framför mig när jag kom löpandes uppifrån Gallberget ner mot Hartjärn. Så jag satte av i full fart efter den och tog in faktiskt in på den. Blev ett litet race där på skogen – stackars älg, att ha den där galningen i hasorna kan inte vara kul. När vi närmade oss Hartjärn var jag 7-8 meter bakom älgkraken och han kastade sig rakt ut i tjärnet och simmade över till andra sidan. Var inget dåligt magplask älgen gjorde och han simmade ruskigt fort, ingen chans att hänga med där iaf.

Herr Nilsson har varit med på flera av skogspassen och han blir starkare för varje pass. Känns som att jag snart är illa ute! Vi körde bl.a. ett fint och kontrollerat backpass på onsdagen, 3 vändor uppför vägen till Gallberget.

Igår smög jag och Nilsson runt 310-rundan tillsammans med junior och senior Ekman. Fast vi joggade lugnt så bromsar det allt en del i de backarna som finns där. Stor tack till dem som röjt upp vissa av stigarna på rundan. Kanon. Ikväll var jag och Jonne ute och lunkade runt Sotarblixtleden. En fin tur det också.

Elitserien i orientering som vi hade på Ryggestaberget i helgen blev riktigt lyckad tycker jag, åtminstone sportligt sett. De elitlöpare jag pratat med har alla berömt terrängen. Pratade med Martin J före långdistansen på lördagen och sa att det kommer vara en terräng som passar för honom och visst blev det så. Martin vann 11 sekunder före Emil Wingstedt (bild). Det var också mitt förhandstips. Martin var förvånad då han trodde det skulle vara brötigare terräng och var överraskad av hur fint det var. Detsamma var David Andersson från Malungs OK. David tyckte bara positivt om allt runt tävlingen. Kul att höra tycker jag då jag drev på ganska mkt för att vi skulle ha tävlingen på ett bra terrängområde och detta fanns i mina träningsmarker.

Martin H och jag körde faktiskt ett rätt speciellt träningspass där en gång för några år sen. Vi började med rullskidor från botten och upp till toppen på vägen förbi grushålorna 10 ggr, sen sprang vi upp från skjutbanan och upp till högsta punkten av stigen på väg till utsiktstornet, också 10 ggr. Rätt rått pass, testa om ni vill bli trötta. Det va bättre förr ;-)..

GPS tracking H21 långdistans här

På lördagen hade jag, Maria och Martin H hand om vätskelangningen mm. Men innan det var jag och några till att vid starten och byggde upp toaletterna igen då några förstört det vi byggt dagen innan. Finns tydligen en del knasiga människor i Gunnarskog. Detta ska jag ta tag i så småningom. En minut innan första toabesökare kom var vi färdiga med återställandet som tur var.

Synd att min gamle rektor Tore Andersson som bidrog till kartframställningen med sitt effektiva arbete inte fick vara på plats och bevittna tävlingen, men jag är säker på att hans ande vakade över tävlingarna.

På söndagen satte jag och Martin H ut kontroller. Martin den klanten glömde att stämpla i stämpelkorten men han sprang runt och gjorde det medans jag satte upp de sista posterna. Nog aldrig varit någon som forcerat den terrängen så fort som han gjorde med vanliga kläder och kängor tidigare. Han höll rent av Wingstedt tempo i skogen. Emil Wingstedt vann medeldistansen på söndagen, det var förövrigt under testlöpningen av den banan som jag stukade till foten på onsdagen. Martin J sprang dessutom rakt i en sten och blev liggandes ett tag på den banan så det var nått lurt med den 😉

På söndagskväll blev det förövrigt årsdebut på rullskidor tillsammans med Holmstrand, 4mil och grymma blåsor i händerna blev resultatet av den turen. Man är för vek helt enkelt!