ADVENTURE

Fintur med Nilsson på skogen blev det igår. Vi knallade runt en halvdag i nysnön och hade med oss käk ut. Kanon! Kallare än på Gran Canaria men lika fint. Apropå temperatur så var vi förbi vid Perrys stuga och i solväggen visade termometern +30 när vi kom dit mitt på dagen. På kvällen när vi gick tillbaka visade det -10 på samma ställe. Chrille hårdtestade sina nya turskidor med att forcera diverse bergväggar och testade även isar som man inte bör gå över. Blev lite is under skidorna och de blev ganska tunga. Nilsson verkade nöjd för det blev mer belastning då.

Varit lite sjuk ett tag, eller lite – tömde matsmältningsystemen totalt här på allt innehåll så jag var riktigt mör i kroppen ända tills idag egentligen så första träningspasset efter GC blev idag med VVOK. Kändes lite halvsegt men gott att röra på sig igen även om det såklart är rörelse att åka turskidor också men det är mer friluftsliv och grymt kul än träning. Man räknar det inte som träning även om det säkert är bra mycket bättre träning än det de flesta sysslar med på sina träningspass nuförtiden.

Hade problem med knän när jag kom hem efter resan men ett besök hos Henrik på Hagapraktiken idag gjorde att jag kände ingenting på dagens träning. Osteopaten är en säker man, minst sagt.

Ca 15 mils löpning blev det totalt på 6 dagar och inte mycket av detta var platt löpning utan det var antingen uppför eller nedförslöpning mest hela tiden. På ett av bergspassen sprang vi ex en mil på en grusväg/stig och tog då 774 positiva höjdmeter sedan var det att vända där och springa samma sträcka tillbaka med 774 negativa höjdmeter. Det var en lång nedförsbacke. Gran Canaria är belägen ca 21 mil från Afrikas kust och värmen där låg nu runt 25 grader vilket gjorde att det var perfekt att träna på morgonen och sent på eftermiddagarna. Ön är rund och vulkanisk fast det senaste vulkanutbrottet skedde för ca 3000 år sedan. Ytan är 1532 kvadratkilometer och landskapet faller ner från de höga centralt belägna bergstopparna. Långa uttorkade vattendrag och raviner sträcker sig mot kusten som ekrarna i ett hjul till en cykel. Ön har fyra olika klimatzoner. Här finns svindlande bergsformationer där vi sprang flera pass med flera tusen år gamla vandringsleder och förtrollande urskogar. Öken, bergsterräng och raviner ger häftiga kontraster och uppför bergen slingrar sig serpentinvägarna som med blotta ögat ser livsfarliga ut. Högsta berget är Pozo de las Nieves som når 1 950 meter över havet och där sprang jag och Martin upp av misstag då vi missade en led. Bergspassen var annars den riktiga behållningen av veckan. Riktigt läckra vyer men resorna dit tog lite tid då vägarna var krokiga och smala. De infödda körde som galningar på de smala vägarna, även tjejerna men vi kom in i deras tempo efter några dagar och då flöt det på bättre.

Träningen flöt på helt ok men lite skavanker i truppen blev det efterhand, började med Fredrik som låg en dag med frossa och kass mage. Sören fick ont i en häl, Martin i knäna och jag hade ont i vänster knä sista dagarna förmodligen av all monoton utförslöpning. Inte direkt ofta man löper en mil utför här hemma. Det lustiga är att jag åkte dit med en liten känning i höger knä men när jag avslutade veckan var det vänster knä som spökade. Två skor lämnade jag kvar där nere då sulorna tog helt slut efter bergsturerna. Trots att vi rörde oss i flera naturreservat så såg man inte mycket till liv. Endast två kaniner på alla kilometrar. Och tre stora fåglar som vi tror var örnar. <!–
WriteFlash('’);
//–>Sista dagen tog vi en stor katamaran-segelbåt och gled ut och njöt av havet. Omtänksamme Sören handlade åksjuke-tabletter till mig eftersom jag lätt blir sjösjuk. Dessa tog jag dubbel dos utav så jag mådde som en prins hela båtresan. Nu vet jag hur det känns att vara drogad ;-). Passet efter den trippen blev intressant. Hade inte 100% kontroll på kroppen direkt och skrämde upp en kanin ur buskarna.

Gran Canaria blev sammantaget en fin upplevelse med trevligt umgänge. Sällskapet bestod av olika personligheter som livade upp stämningen.

Nu har jag landat på svensk mark igen. Känns bra. Borta bra men hemma bäst. Vart en fin vecka med mestadels trailrunning i bergen. Bilder och ett längre inlägg kommer så småningom.

Ikväll blir det sista träningspasset på svensk mark på en vecka. Sen bär det iväg till varmare breddgrader. Ska bli lite skönt att springa i shorts och t-shirt istället för att pälsa på sig fyra par byxor som man har gjort vid vissa tillfällen denna vinter. Tar det rätt lugnt sista dagarna med träningen för att hämta in lite innan lägret, har dunkat på helt ok med träning sista veckorna och jag har varit ganska nerkörd. Testade lite form i lördags och med en sådan nerkörd kropp som jag då hade har jag i stort sett aldrig haft så bra testresultat så det var ju positivt.

Hade förövrigt ett intressant samtal med en vargjägare här en dag, att vi var lite oense i vargfrågan kunde man kanske räknat ut innan och det var inget konstigt med det men att våra åsikter var så otroligt långt ifrån varandra i andra frågor kunde man inte riktigt veta innan. Det var intressant men det är klart att är man världsmästare i att veta allt så tar man inte till sig några nya saker eller andra värderingar heller. Kan med tanke på det säga att jag är otroligt glad och tacksam över att ha haft en så fin förebild där hemma i farsan (även mamma när hon var i livet) som gett mig bra och sunda värderingar..

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Två bröder på fel sida gränsen. I ett krig som aldrig var deras. Filmen Gränsen var grym! En ovanligt trovärdig krigsskildring. Klart sevärd. Faktum är att nästan 300 svenska soldater försvann spårlöst under kriget. Det troligaste är att de flesta deserterade då man inte ville gå i krig. Men vad hände med dom andra? Det är där denna historia kommer in i bilden. Tänk om några av dessa soldater faktiskt klev över gränsen och hamnade i en krigssituation, under en tid då Sverige skulle hålla sig utanför kriget till varje pris. Måste ha varit ett spänt läge. Sverige sköt ner 19 stridsflygplan under kriget. 11 tyska och 8 allierade.

Fy.., levde mig in i filmen, har ju själv passerat gränsgatan med skidor precis som dessa grabbar på ungefär samma plats, kände nästan igen skogarna kändes det som. Dock lite lugnare nu än på denna tid. Bilder nedan är från när jag och Holmstrand forcerar gränsgatan i full stridsutrustning, vi slapp dock få Tyskarna efter oss efter att ha varit inne i Norge och vänt.

Tsappo hängde med på en tur. Han var nöjd men han sjönk ner i sjön en bit då han är rätt tung den lille. Vi tog en sväng på Säterudskogen. Färska Älg, hare och rävspår. Tsappo satte av efter älgen som han verkade vilja sätta tänderna i. Fick en fråga om kök till friluftsliv.

Sen jag lämnade Trangia-tiden bakom mig använder jag numera ett gaskök till samtliga mina turer. Ett litet smidigt kök som kallas jetboil. Blir mest att man kokar vatten när man är ute och det fungerar det utmärkt till. Använder också elden så mycket som möjligt till att smälta is/snö i en kastrull och häller i en termos. På vintern funkar en gasblandning med isobutan/propan bäst men kom ihåg att skaka om flaskan lätt innan användning så vätskan blandas. Man kan också värma gasbehållaren innanför kläder för att få en bättre effekt. MSR har en tub som ska klara -23 grader. Den funkar ok med förvärmning. På hög höjd går gaskök som en raket (>3000 m) tack vare det betydligt lägre lufttrycket. Testar en variant som jag gjort en hemmabyggd isolering på som jag ska testa framöver och se om den är bra.

En del som använder gaskök i kyla brukar göra en spiral i koppartråd som sedan sticks in i lågan och sedan viras runt gasbehållaren för att värma den. Detta är INGET att rekommendera för den glada amatören, snarare självmordsbombaren då en potentiell bomb uppstår om det blir lite mycket av det goda…

Tänk på:

1. Flaskan skall stå eller hänga upprätt. Välter flaskan kan butan/propan rinna ut och förorsaka explosionsartade flammor i brännaren om köket inte är försett med flamskydd. Av samma skäl bör man aldrig ha huvudet ovanför brännaren. Eftersom propan är lättare än butan kommer propangasen att förbrännas först, vilket gör att du får oproportionerligt hög effekt i början av flaskan. Skaka lite innan du tänder så blandas gasen.

2. Vid kylig väderlek, förvara gärna flaskan nära kroppen om du kan, då blir effekten bättre.

3. Kolla att bränsleslangens anslutningar är täta och att packningar och O-ringar är hela.

4. Tänk på att gas slukar syre – var noga med ventilation i tält så du inte somnar in för evigt.

5. Ta alltid med tomma flaskor hem.

Fina dagar nu. Ska ut på en ny tur imorgon. Då får den närmaste vargen jag känner, Tsappo följa med tycker jag. Han vill gärna det. Han ylar i natten! Tur vargjakten är över för hans skull. Om någon undrar varför jag engagerar mig så i just vargen så är det framförallt för att jag ogillar orättvisor. Och jag kommer alltid kämpa mot orättvisor i samhället, så enkelt är det och vargen behandlas nu utifrån andra värdegrunder än ren fakta och detta tycker jag helt enkelt är värdelöst. Jag tycker också vi har ”råd” att låta naturen vara naturlig och innehålla olika typer av djur. Fullvärdiga ekosystem har förutom att de ger oss förutsättningar för ett bra liv även rent ekonomiskt visat sig vara ovärderliga.

Idag sköts alltså den sista Värmlandsvargen på jakten (6 av 6 vargar). I Gunnarskog även denna gång, undrar om någon varit ute i de skogarna så mkt som farsan eller jag har varit däruppe. Runt tusen mil per år, till fots eller med skidor. För farsan orienterarens del under snart 60 års tid. Ingen av oss har någonsin sett mer än spår efter dem eller hört dom yla på avstånd trots alla timmar i skogen.

Indien är fattigt (BNP 3 800 usd). Sverige är rikt (BNP 37 700 usd). Indien är stort, faktiskt 7,5 ggr större än Sverige. Samtidigt har Indien en befolkning som gör att befolkningstätheten är 363 inv/km2, medan Sverige enbart har 21 inv/km2. Vilket innebär att det i vårt land finns ett mycket större utrymme för skog och djurliv. I Indien bor dessutom bara 28% i storstäder, i Sverige är motsvarande siffra 83%. De som bor på den indiska landsbygden brukar alla jorden och håller djur till skillnad mot oss. I Indien finns en topp-predator som kallas tigern. Ca 1500 tigrar som kan väga upp emot 300 kg och knäcka en människas nacke på 2 sekunder. Den dödar några människor varje år och tar tamboskap men folk vill inte utrota den ändå trots att det inte finns rovdjursersättningar för riven boskap mm, det finns farligare djur där nere säger man. Vissa giftiga ormar mm som kan vara farliga om man råkar trampa på dem. Och tigern drar dit turister så man är glad att den finns.

Vi har tappat all känsla för allt omkring oss utan vi bryr oss enbart om oss själva. Egoismen har blivit fruktansvärd. Hade ex prästen som frös ihjäl på Glaskogen bott i ett Sverige på 1940-50 och 60-talet hade garanterat byborna gått man ur husen för att leta och hjälpa till med de resurser man haft till förfogande. Vad gör vi här istället? Vi tror någon annan löser problemet istället eller bryr oss inte alls. Det är så jä… dåligt! Minst 5 dygn klarade hon i bilen då hon skrev lappar. Måste varit jobbiga dygn för den gamla stackars damen men hon var minst sagt stark och höll ut långt längre än man kan förvänta sig. Jag mår illa över att jag kunde ha gjort något men enbart lät det bli till tankar. Det kommer aldrig att hända igen…

Fredagen bjöd på en heldag i skogen. Fint skarföre för turskidor så det var bara att knalla på överallt. Man tar sig fram snabbt i skog och mark på detta sätt. Fin fint. Körde fram emot sjön Alken på höjderna och följde Alkenmossen över mot Byamossarna/jättestolsmyren. Detta är områden man rört sig i många gånger dag som natt. Men på något sätt upptäcker man alltid nått nytt när man skidar omkring däruppe. En sådan dag som denna vill man inte åka tillbaka till lägenheten men när mörkret föll på skogen drog jag mig långsamt hemåt igen då plikten kallade. Perfekt tur att testa utrustningen på inför längre turer. Har införskaffat mig nya stavar. Det måste ha varit något fabrikationsfel på ena trugan för det släppte i några fästen. Duger inte. Får man alltså justera så det inte släpper.<!–
WriteFlash('’);
//–>Har hört många säger att de upplever att de kämpar ”mot naturen” när de är ute på friluftsturer o likn. Själv föredrar jag att kämpa med naturen för jobbar man mot naturen stryker man förr eller senare med. Tänkte informera lite vad som är viktigt att tänka på när man är ute på tur på vintern. Fått några mail med frågor om detta. Kanske inte speciellt jobbigt att vara ute i enbart -10 och bara en dag men ska man ta längre turer i kyligare omgivningar kan det vara bra att tänka på. Så här kommer lite tips:

På vintern är det viktigt att man klär sig enligt flerskiktsprincipen, så att man har lämpligt med kläder i förhållande till vädret och den fysiska ansträngningen.

Bidragande orsaker till kylskador

*Bristande kunskaper
*Ingen eller felaktig behandling av kylskador

*Bristfällig eller felaktig klädsel
*För lite mat och dryck
*Dålig kondition
*Stress
*Trötthet och utmattning
*Skada eller sjukdom
*Bristande kontroller

Bra klädsel skall kunna bevara kroppsvärmen när de behövs och även kunna ventilera när så behövs. Klädseln måste alltid anpassas efter aktiviteten du utför. Ett lämpligt sätt att klä sig för att kunna anpassa klädseln är enligt flersiktsprincipen som består av 4 skikt:

*Inre skiktet – skall leda ut fukten från huden. Tunna ullunderställ är överlägset enligt min åsikt, långärmad samt likvärdig långkalsong.

*Mellanskiktet – svarar för värmen. Själv använder jag en lagom tjock tröja här. Även där fungerar ull utmärkt.

*Yttre skiktet – skall skydda mot vind och väta. Använder själv ekologisk bomull i stark kyla som fungerar bra i ytterplagg (värdelöst som underställ mm) och exempelvis militärens M90 byxor fungerar alldeles utmärkt i torrt och kallt väder. Gore-tex etc fungerar dåligt i kyla då den är för tät att ”jobba” i men vid funktigare väderlek är det ett utmärkt plagg då bomullsplaggen torkar alltför långsamt.

*Förstärknings skikt – ”Förstärkningsplagg” används för att förstärka klädseln vid stark kyla, vind eller kraftigt regn. Förstärkningsplagg skall alltid hållas torra, bärs inte vid fysisk aktivitet m.m. Exempel på förstärkningsplagg är Lovikkavantar, halsduk/buff. Här använder jag en tunn dunjacka. Tar liten plats och ger bra värme, fungerar ner mot -30. Klä er luftigt och undvik att pressa ihop luftlagren. Det är luftlagren i plaggen som behåller värmen.

Skor rekommenderar jag att ni tar till storleken något nummer på så ni har god plats för att röra tårna. Har själv ett nr för stora turskidpjäxor och de fungerar bra ner mot -30.

Reservplagg för händer och fötter är bra att ha med sig. Dessa skall packas fuktskyddat.

Testa er utrustning och lär er hur kroppen fungerar på kortare turer och kom ihåg att om ni börjar frysa så rör på er för att få upp värmen i kroppen. Spring omkring, bär ved, skotta undan snö i lägret mm är ett bra sätt att hålla värmen på. Eller däng turkamraten och har ni ingen sådan med er letar ni upp ett björnide och sticker ner skidstaven i så ska ni se om ni inte kan bli varma igen 😉

Hoppas det var något tips som kommer till användning för er.