ADVENTURE

Idag har jag provlöpt delar av tänkta Elitseriebanan i orientering som OK Jösse arrangerar 15-16 maj i Gunnarskog. Det var lördagens långdistans för herrarna jag testade. Tuff bana men helt klart omväxlande och fin terräng. Kommer bli hårt och häftigt. Många trötta ben på slutdelen av banan. Blir tufft att springa under 6 min/km. Tippar de bästa kommer ha mellan 5.45-5.55 i medelfart när tävlingen är avgjord. Tävlingen kommer samtidigt att vara World Ranking Event vilket innebär att tävlingen får lite extra status och ingår i Världsrankingen.

Missade lite trots att jag känner skogen men varje sten kan man inte ha koll på än så länge.

Blir ett antal vilodagar nu för mig då jag känner att jag behöver det. Ska också försöka mig på en tuffare träningsperiod efter vilan. Tar 3 dagar. Åker till STHLM imorgon. Blir trevligt, ska bla på bio. Lite häftigare att gå på bio där då bild och ljud är ett par snäpp vassare än i Arvika.

Ni har antagligen inte missat att en Arvikatjej blev mördad i STHLM. Fruktansvärt tragiskt. Alltid glade och positiva Erika, hon kommer vara saknad av många då hon var en riktig glädjespridare. Fotbollstjejen Erika var från Slärteg utanför Koppom. Jag var hemma hos henne några gånger och hon va hemma hos mig när jag bodde hos mor och far då vi umgicks en del för ca tio år sen. Vi hade en del gemensamma bekanta. Såg henne som hastigast i fredags kväll och sedan ett dygn senare var hon borta för alltid. Konstig värld vi lever i så ta vara på varje dag för man vet aldrig vad som väntar och tur är väl det…

Igår kväll var det dags för final i nattjakta. Årjängs OK med Åke Dahl i spetsen hade strängat banorna vid Kjölen sportcenter alldeles vid norska gränsen. Det snöade och ganska kyligt blev det minsann i skogen då det inte gick att löpa ut någonstans i den risiga brötterrängen. Tycker det varit mkt brötig terräng på hela nattjaktaserien faktiskt. Går liksom inte att springa ut någonstans utan man får gå på halvfart och det är inte min melodi då jag bommar oavsett hur jag gör och behöver hög fart.

En erfarenhet rikare blir man ju iaf och det är alltid bra. Gjorde inte direkt något allvarligt försök att gå ikapp de löpare som var framför då jag märkte ganska snart hur terrängen såg ut. Jag och Sebastian som startade 10 sekunder bakom kom tillsammans och vi tog oss runt banan lugnt och sansat men missade ändå en del.

Andreas som gick ut i täten efter att ha tagit mest poäng efter alla deltävlingarna vann tillslut med lite stolpe in kanske man kan kalla det. Jörgen Ekman var nämligen först till målet men missade på något konstigt sätt att stämpla vid sista kontrollen utan sprang direkt till mål.

Återstår att se om det blir orientering till helgen då Ultra lång- DM går i Karlstad. Är lite sugen på att vara med men känner lite smärta på utsidan av knät. Eller strax ovanför knät, inget löparknä men lite kopplat till detta då det sitter i muskeln strax ovanför. Bestämmer mig ikväll hur jag gör närmaste dagarna. Kanske blir en signal till Henrik på hagapraktiken…

Karta med GPS rutt

Igår blev det återigen lite krokar på nattorienteringen. Kan tydligen inte hålla kursen i styr hur jag än försöker. En del av de andra var också ute och snurrade för den delen och jag måste säga att det var ett mkt svårt område som första fjärilskontrollen låg i. Det hade varit krångligt på dagen men nu på natten var det riktigt bökigt. En massa berg och stenar att trampa på som bromsade ner farten kraftigt dessutom. Missade ca 13 minuter på 6:an, det var kvällens största miss. Mellanbanan med bla Maria som hade ett par kilometer kortare än oss på långa kom i mål långt efter mig eftersom dom missade i detta området och då ska man ändå ha i åtanke att jag missade omkring 20 minuter. Riktig skadeterräng var det också i området så man fick se upp var man satte ner foten.

Hade lånat en gammal pannlampa av Jörgen igår eftersom min sponsorlampa slutade fungera och det funka men vilken skillnad det är på lite mer moderna lampor alltså. Det kände man nu när man använde en gammal igen. Det lyser betydligt bättre och framförallt med ett vitare ljus i de nya ledlamporna.

Trots alla missar var jag ändå väldigt positiv igår. Var på grymt gott humör och det är ju alltid bra. Så det ska va. Arrangemangsstaben fungerade klockrent, det bjöds på korv och bilen höll ihop och allt var frid och fröjd. Eller min bil är fortfarande på verkstad men farsans gamla Golf funka bra. Även om jag var tveksam när vi åkte hem då det lät som vi hade en grävling i baksätet. Kanske hade vi det också men jag såg den inte.

Karta med GPS-rutt

Igår var det Nattjakta i Austmarka, Norge. Bommades helvilt från min sida som vanligt. Har inget flyt i skogen och innan jag överhuvudtaget kom till orienteringen hade jag ju heller inte min bästa dag. Började med att jag skulle ladda upp pannlampan. Då tog batteriet inte åt sig laddning längre. Lampan är använd ca 10h och ska vara kvalité så det är ju skandal egentligen. Fick som tur va låna Jörgens ”kinabygge” som visade sig vara riktigt bra. Lysande! Så då var det problemet löst. Men strulet forsatte utöver kvällen.

På väg upp till farsan i Sälboda som jag skulle samåka med till Norge så börjar bilen gå ryckigt och det rasslar till fram i motorn som bara den och bilen stannar strax ovanför Speked. Lät som hela skiten skar ihop. Förmodligen gjorde den det också. Tur i oturen att jag nyss köpt den så det är garanti kvar. Ringde farsan och sen drog vi den vidare till farsan där bärgare fick hämta skiten.

Lite försenade kom vi fram till tävlingsplatsen en bit utanför Austmarka, vid sjön Mõkeren där norskarna förberedde startskottet. Riktigt risig, brötig terräng stundtals med knepig stenbunden terräng som var ruskigt svårforcerad. Tappade huvudet direkt och for i diket. Sen fortsatte det utöver banan. Gick inte att springa ut någonstans. Sprang dessutom rakt i en gren så det kändes som den var bakom ögat och vände. Såg jag dåligt i mörkret förut så såg jag bra mkt sämre efter detta onödiga tilltag. Som tur var så gick det ändå bra, tänkte på det idag att hade jag fått den grenen rakt in i ögat hade det inte varit lyckat.

Tror alla på långa banan bommade en del men Martin Fogelberg bommade minst och var först in. Kändes som det var min sista OL-tävling för säsongen igår men vi får väl se hur det blir med det…

Norge och orientering är speciellt. Blir kanske lite av orienteringsikonen Magne Lystads träningsmetoder för min del under vintern…

Karta med GPS-rutt

<!–
WriteFlash('’);
//–>Starten 25-manna 2009. ”-If you fall you die”…

I helgen blev det deltagande för orienteringsklubben i 25-manna stafetten. Tävlingen var förlagd till Åby ängar en bit utanför Västerhaininge, 25 kilometer söder om STHLM. Vi hade väl inga stora förhoppningar på ett lysande resultat då bredden inte är så stor i vår klubb jämfört med många andra föreningar och dessutom kräver tävlingen väldigt mkt av varje deltagare. Men vi kom runt och det var väl några år sedan då vi lyckats stämpla fel vid några tillfällen under åren. Lätt gjort när det är folk och kontroller överallt i skogen.
Själv gick jag ut som 180:e lag på min 24:e sträcka och med tyvärr en del bommar plockade jag bara till 164:e lag. Synd att jag inte fick springa rent för då hade jag nog haft iaf 6-7 minuter bättre sträcktid och då hade jag tagit en hel del lag till. Rent löpmässigt kändes det bra och jag kände mig stark, kom tillsammans med en finsk löpare som sprang fort men tyvärr var han i min klass orienteringsmässigt så det blev en del krokar och missar efter de 8,4 kilometenas orientering. Vi sprang om löpare hela tiden men tyvärr så sprang de flesta av dom andra lagen utan samma missar så då blev vi efter igen. Synd att man inte fick gå ut lite längre fram i fältet då min sträcka var hängsträcka då man kan hänga med i draget och få en bra placering. Min orienteringskapacitet räcker just nu inte till för att springa tillräckligt rakt och utan missar så man blir beroende av andra för att göra ett riktigt snabbt lopp.

Men vi är nöjda att ha kommit runt. Vi blev 163:a till slut av drygt 352 anmälda lag. Efter sträcka 1 låg vi på 313:e plats så vi plockade en del lag efter hand. Vi slog Kils OK till slut och det var bra. En som imponerade med sin orientering var dock coach Johan som sprang in som andre löpare efter sträcka 5 för sitt Leksands OK. Säker kille!
Farsan och Roger går igenom kartan med Maria efter tävlingen…

På söndagen var det dags för 25-manna korten, ställde upp mest för att lära mig att bli bättre på kartan. Det var ganska lurigt på sina ställen så jag fick verkligen fokusera och ta det lugnt för att överhuvudtaget hitta kontrollerna så det var bra träning för tekniken men det gick ruskigt långsamt. Klubbkamraten Martin kom ikapp mig med 4 minuter trots att även han missat en hel del och vi sprang sedan tillsammans på slutet tills det blev upploppet då jag kunde springa ut lite…

Skannade av området kring 14:e kontrollen fullständigt

Hade vissa problem med 14:e kontrollen. Blev en del småmissar i övrigt också men nr 14 glömmer jag nog inte i första taget. Letade efter den i minst en halvtimme. Vilse i skogen kan man säga. Det var jag och ljuset från månen som skymtade mellan träden i den stundtals täta skogen. Trevligt! En naturupplevelse rikare.

Börjar bli parodi med mitt orienterande denna höst. Har inte det riktiga flytet kan man säga. Dock var jag för en gångs skull ganska pigg i kroppen men det hjälpte inte så mkt. Foten var lite öm efteråt men under banan gick det ganska bra, tog det dock lite lugnt där terrängen var stenbunden osv…

Karta med GPS-rutt

Lite snurrar som vanligt och en bit utanför kartbilden och vände i mörkret..

Foten höll ihop men det var nätt och jämt. Gjorde ganska ont att ta sig fram i terrängen. Stenbunden fotknölskrossarterräng var inte direkt optimalt att navigera i men tejpningen höll. Mitt tempo var inte i närheten av vad det kan vara förståss men ändå tappar jag riktingen flera ggr och gör enkla orienteingsmisstag vilket inte får (bör) ske när farten inte är högre. Ledde ändå ett litet tag men tappade 7 min när jag var utanför kartan och vände. Det var ungefär den tiden jag var efter förste man imål. Häftigt med GPS så man ser precis vad man har gjort för misstag efter banan. Tur att jag har det på mig vid orientering egentligen för annars skulle det vara svårt att redogöra för var man har varit.

På långsträckan fullföljde jag inte mitt tänkta vägval eftersom det var en massa hundar som skällde vid en stuga där jag tänkte springa (vill ju inte ge orienterarna dåligt rykte och skrämma upp folk i stugorna) så jag tog vid sidan om istället och fastnade i det gröna, risiga och tappade en minut istället för att tjäna minst en, annars har jag nog kommit 2:a iaf. Ekmans var glada att de var före mig för de brukar se min rygg på träningarna vi kör tillsammans men det bjuder jag gärna på. Andreas vann eftersom han höll ihop orienteringen bäst och sprang snabbast i bråten. Så mitt favorittips gick in.

Blev nerspurtad av Sebbe. Han mosade mig. Bra jobbat, jag kunde inte springa fortare med foten så det var inget att säga om. Så jag blev 4:a. Det var bara 4:a som kom runt långa banan. Tacksam för det när min fot är som den är så det blev iaf några poäng…

KARTA MED GPS-RUTT

Imorgon onsdag startar höstens Nattorienteringscup i väst. Nattjakta. Västklubbarna är tillsammans med några norska klubbar arrangörer för de 6 deltävlingar som ingår i cupen. 2008 års segrare på Nattjakta, jag och Elin. I år får nog båda det svårt att försvara vandringspriset ytterligare…

Det blir tufft att försvara segern från ifjol för de båda segrarna kan man lugnt säga. Elin har bosatt sig i Luleå och jag är skadad i en fot. Även om jag varit helt frisk så har det såklart varit svårt men nu blir det verkligen jättesvårt. Jag kommer dock sälja mig dyrt och jag kommer att ställa upp första gången nu på onsdag trots att jag inte kan springa för att försöka ta åtminstone någon poäng. Blir hård tejpning som gäller då. Kanske man hittar runt på ett bra sätt nu när det inte går så fort får man hoppas…

Foten har annars inte blivit nämnvärt bättre vilket jag tycker är lite konstigt, det har ändå gått en tid. Var en satans smäll kan man nu konstatera. Tråkigt, men det är sådant som händer så det är bara att bita ihop. Tids nog blir det förmodligen bättre…

Vilka är då största utmanare till vandringspriset i herr klassen? Svårt att veta när man inte har någon aning om vilka som startar men förmodligen är väl gamle världsmästarn Sigurd med. Han kanske har ökat sina träningstimmar i år. Tränade ”bara” 5-6 dagar i veckan förra säsongen sa han men var uppe runt 1000 årliga träningstimmar som mest. Är han i form så blir han farlig för han missar väldigt sällan. Andreas är laddad med sin nya pannlampa och går han rätt så är han snabbare än han någonsin tror själv så då blir han vass. Jocke, är alltid säker på kartan och tjuvtränar 3 ggr mängden han säger att han tränar. Martin Fogelberg visade på stafetten att han har ett ess i rockärmen och kommer garanterat vara med i toppstriden. Han har dessutom tränat mer sista tiden. Sen kommer det säkert minst ett par norskar till och dominerar i de främre leden. Synd att Björnen Andersson är på träningsläger i Asien för vi pressade på varandra bra i skogen när det är gemensam start…

Ruskigt kul tävling är det iaf och det är en hel del prestige på spel förutom ett fint vandringspris som jag ska försöka få behålla på min vägg…

PROGRAM