ADVENTURE

Brukar inte vara i
speciellt vass under slutet av juni när man ser tillbaka i träningsdagböckerna.
Enligt tradition är man ändå i Torsby på midsommarafton och kör Borejoggen som
sista ”vårtävling”. Har hamnat på pallen några ggr förut men det har inte räckt
ända fram. Nu fanns det en betydligt bättre form vilket jag också hoppats på som
klart borde ha räckt längre än den gjorde idag och även klubbkamraten Henrik
som alltid är vass på den här banan var tråkigt nog skadad. Då var det istället
ett håll i sidan som bromsade farten. Tyvärr något som jag fått några ggr nu – tyvärr
ofta vid tillfällen då jag haft ganska bra drag på kroppen. Verkar vila en
förbannelse över den tävlingen 😉 även om jag fick ut allt jag hade i kroppen för två
år sen när jag blev tvåa trots riktigt tung kropp.

Redan vid undergången
i starten (ca 1,2 km) på första långa motbacken så kände jag att hållet smög
sig på och det var inte en kul känsla då jag strax innan och även på
uppvärmningen känt att idag har jag betydligt bättre kropp än på några veckor.
(NEJ, VA F.. är nog rättare vad jag kände då) Tänkte att nu måste jag ta det
väldigt lugnt både upp och ner till att börja med så kanske det släpper. Trots
att jag gick på A2 fart uppför sprang jag om folk hela vägen uppför backen och
var med i täten på krönet. (Var riktigt stark uppför hela banan trots att jag
inte kunde gå på max)

Utför fick jag ta
det riktigt lugnt och folk som släppt sprang om mig igen. Axel och Sjögren
mosade bl.a. om mig hur lätt som helst och de sprang fortsatt bra hela vägen. (Sprang
på tå utför och försökte dämpa stötarna så gott det gick, vilket gjorde att vaderna
var lite slitna efter loppet). I nästa lilla motlut fortsatte jag i mitt
”kontrollerade” tempo och gick förbi många och var uppe i täten igen. Hållet släppte
inte men det blev heller inte värre, kändes att denna fart kan jag hålla utan
att det blir värre, även kanske lite hårdare och det är en fart jag också vet
jag kan hålla i lång tid, (typ halvmara eller lite längre när jag är i bra slag)

När vi kom uppför
tunga kyrkbacken var det en del folk med och eftersom det bär utför sista så
visste jag att där kommer jag inte kunna springa så fort som jag vill eftersom
det är som värst utför med håll (vis av erfarenhet). Ville helst undvika att
bli 7:a. Drog då på lite, lite fortare så det inte skulle värre med magen men
ändå så att folk skulle få det jobbigt och det funkade och folk tappade. Höll
upp den farten på sista platten och det var bara Martinsson som vann som låg
kloss i rygg på mig och klubbkamraten André som hängde med en liten bit bakom.
Sedan bär det utför och i mitten på sista utförskörningen ca 800 m kvar satte
sig hållet ordentligt och då visste jag att det var kört med segerchanser då
det inte går att springa fort i det läget. Åtminstone klarar inte jag det. Har
oftast gått bra med detta problem tidigare i år när jag stretchat och värmt upp
magen lite innan, tyvärr glömde jag detta idag och då fick man lida utav bara
den men tillslut ska man nog bli klokare.

Huvudsaken var ändå
att formkurvan vänt åt rätt håll tidigare i år vilket jag hoppats på och det
hade varit spännande att se hur fort man kunde ha sprungit om man fått till ett
maxlopp en dag med likande form. Känslan var att det hade kunnat gå betydligt fortare
men det få vi ta en annan gång. Trodde någon mer skulle mosa om mig i
krypfarten jag höll sista biten men det dök inte upp någon och jag slutade 3:a,
10 sek efter.

Resultat

+ Ok form 8 (1-10)

+ Rolig bana

+ Kul med massor av folk som hejar på en

+ Lätta ben

+Kan inte springa en sekund snabbare med håll i 7 km

– Håll

Arvika fyllde 100 år
i helgen och jag var nere en sväng och kollade. Riktigt bra på fredag kväll då
Broken Door spelade. Tobias på JC har rätt grym röst. Tog en skogsbild kvällen
till ära, med utsikt över Arvika från Gallberget. Vattentornet ses över skogen.

Blev sittandes
framför Webb-TV sändningen från Jukola-stafetten från Finland natt till
söndag. Grymt bra TV sändning. Finnarna kan sända orientering så det blir
riktig TV-sport minsann sen fick jag uppdateringar på telefon också, dagens
teknik gör det möjligt att få ut resultat och bilder på ett fantastiskt sätt. Finska
laget Kavelan Rastis Fransman gjorde en grym sträcka tre .Del av tv sändningen här.
Tyvärr en del på finska men man förstår en del ändå. Blev riktigt taggad då man
såg bilderna från tävlingen. Eklöf i KFUM sprang fint på första och var bra med
in bland 1500 andra förstasträckslöpare.

En annan grabb
som fick till det ordentligt på orientering var Jonas Leandersson, tidigare Tyr,
nu i Södertälje/Nykvarn dräkten, då han vann för-EM i sprint förra veckan.
Jonas dunkade in ett perfekt lopp och jag tror han var hela 27 sekunder före
nästa löpare, en evighet på sprint.

Kom ett paket
från England med nya löpskor, det mest skumma var att i stl.tabeller så visar
det att UK 7 är US 8 och det gör det även i andra löpskor jag har men i Adidas
verka UK 7 vara US 7 ½. Som tur är ska väl race skor vara tighta på foten.

Börjar kännas som
formen är på väg tillbaka som jag hoppats på. Ska inte ropa hej innan jag
utsatt den för maxbelastning ännu (tävling) men helt klart är det på gång igen.
I så fall blir det vändning av formkurvan några veckor tidigare än de senaste två
åren. Kanske blir man klokare med tiden? I bra form fungerar kroppen ganska bra
i år så det är bara att köra på.<!–
WriteFlash('’);
//–>

Lite tråkigt att
jag missar den största orienteringskavlen man kan springa nu i helgen då jag
jobbar men tar med mig chefen till Karlstad på lördag och det är alltid
trevligt. Kanske får se en skymt av kenyanerna i stadsloppet istället.

Har tagit mig
några fina pass i skogarna sista tiden och vad jag reagerat lite på är nog i
Säterud, i skogarna uppe hos farsan så är vissa stigar och terrängen sönderkörd
av motorcrosscyklar. Det mest skrämmande är att det är vuxna människor över 30
år som åker omkring på motorcyklarna, förstår inte riktigt var de har tappat
hjärncellerna, eller det förstår jag nog vid närmare eftertanke då jag vet
ungefär vilka det är och vilken fysisk förmåga de håller och med en dålig fysik följer
outvecklade hjärnceller. Vore kul om de kom när man är ute på en skogsrunda så kanske
vi kan klura ut hur många delar vi kan montera ner en cross på kortast tid.

Fanns en artikel om Outside Adventure Sweden i Arvika Nyheters
sommarbilaga. Var lite faktafel i
artikeln men det kan man väl bortse ifrån. Även om Rövarstenen i Gunnarskog
redan är rejält stor så hade den i varje fall blivit ännu större nu 😉

Du kan se artikeln i helhet här:

Vår hemsida finns här: outad.se

Vafferhallsloppet på Järvenskolan i Gunnarskog kördes i fredags och
jag var inbjuden att vara med. Riktigt kul, var inbjuden och även med på detta
ifjol också. Höll i en liten föreläsning om mina aktiviteter i skog och
mark tidigare i vår så det var många som man nu hade en lite kontakt med vilket
verkade uppskattas. Körde loppet tillsammans med eleverna och pushar och hejar
på dem. Riktigt kul. Alla kämpade så otroligt bra och imponerade på mig! Kanske
faktiskt den allra viktigaste tävlingen på hela året att vara med på för då
det är viktigt att föregå med ett gott exempel på hur man mår bra med träning
och friluftsliv i skog och mark. Dessutom försöker jag påverka dessa ungdomar
att låta bli droger, alkohol och annat elände som lurar bakom hörnet. Dessa små
men kanske längre fram betydande insatser är FRUKTANSVÄRT viktiga för mig som
medmänniska till dessa ungdomar att göra. Du kan inte som vuxen säga att ”-Man
ska inte” och sedan stå bakom knuten och dra halsbloss eller supa i smyg. Det
genomskådas direkt! Ungdomar gör inte det man säger till dem att de ska göra,
de gör det du själv som VUXEN gör – var så säker!

Många problem i Svenska samhället skulle vara klart mindre och
knappast finnas om droger och alkoholmissbruk vore mindre och folk sysselsatte
sig mer med idrott eller friluftsliv. Dessutom skulle man slippa folk med
en massa sjukskrivningar pga. många som helt enkelt har en alldeles värdelös
fysisk förmåga. Nog om detta men det tåls nog att påminna om hur många ggr som
helst. Speciellt som samhället faktiskt ser ut som det gör och på så sätt
berövar många ungdomar på ett bra liv genom att ge alldeles fel signaler. Då
måste det också finnas motpoler, någon som står upp och visar på motsatsen.

När jag joggade lite efter ”vafferhalla” så sprang jag ner till
kyrkan i Gunnarskog. Kyrkan ligger så vackert alldeles vid vattnet. Var ner
till min mammas grav en sväng. Blev speciellt när jag innan hade blivit påmind
om gamla tider på Järvenskolan och många fina minnen från år som gått plötsligt
kommer tillbaka. Kände hur otroligt mycket jag saknar mamma och tänkte på hur
hon gjorde allt för de som stod henne nära. Till och med när hon låg och
väntade på döden så tänkte hon på oss och hur vi skulle ha det när inte hon
fanns längre. Kunde inte hålla tillbaka tårarna när jag tänkte på detta. Kände
en otrolig tomhet inombords när jag sprang tillbaka till bilen.

En idrottskompis jag har nämnde att man inte är särkilt hård om man
bölar då han blev rörd över en sak som hände honom i veckan, jag berättade då
att det i själva verket är precis tvärtom. Det är bara de absolut hårdaste som
kan visa sina känslor helt öppet!

Är ute på sjön och badar.

Igår var det dags
för DM på 5000 meter. Hade inga krav på mig själv då jag tappat en hel del form
senaste tre veckorna men trodde att känslan skulle vara bättre än för 1 vecka
sen iaf då kroppen kändes överbelastad och känslan var också att kroppen
fungerade bättre igår. Vore roligt att få till det ok på ytterligare ett lopp
under vårsäsongen då annat jag har velat springa bra på i år gått ganska bra. Var
helt säker på att jag skulle komma en bra bit under mina senaste DM på 5000 m
resultat eftersom jag tidigare i vår varit klart bättre på nästan allt.
Speciellt löpning i skogen och långt. Men det är iof en viss skillnad att
springa bra på bana. Min svaghet är klart banlöpning och framförallt i skogen
har det stundtals känts grymt i år.

Första kilometern var
bekväm och då låg jag som 4:a i fältet med Örnstedt först och därefter
Superveteran-Sören och André. Det här kan gå bra tänkte jag då jag märkte att
kroppen var med i matchen på ett annat sätt än veckan innan. Upptäckte efter ett
tag (för sent) att Henrik fått en lucka framför Sören och André som tappat lite
i tempo som sedan ökade till 25-30 meter då jag bestämde mig för att gå upp och
dra framför André och Sören. Var pigg och flög iväg alldeles för fort och
okontrollerat otroligt idiotiskt gjort och var i stort sett uppe i rygg på
Henrik efter bara 200 meter. Då kände jag plötsligt (allt för sent) att den
fartökningen var alldeles för kraftig och jag är inte riktigt tränad på att
springa med lite syra så jag började tappa Henrik igen. Totalt otaktiskt löpt i
det läget av mig och jag kände tack vare att det var så långt kvar att loppet
var i stort sett kört för mig då banlöpning är fruktansvärt monotont och kräver
att man är hyfsat pigg men andraplatsen ska jag väl kunna knipa tänkte jag.
André kom efter ett tag ikapp mig och gick upp och drog.

Hade fortfarande ett
trött löpsteg efter den i det läget totalt idiotiska fartökningen som jag fick
drass med sviterna av resten av loppet. Ut på sista varvet piggnade jag dock
till lite och kände att krafterna kom tillbaka men väntade med att gå om André
som var ganska trött tills sista kurvan och skulle springa i mål som 2:a då
plötsligt gubben i lådan Sören Persson som varit uträknad för 3,5 km sen dök
upp och spurtade om mig när det var 30 meter kvar. Helt oväntat och hann inte
ens reagera riktigt så ganska snopen lunkade jag in som 3:a. Var i och för sig
inte värd nått bättre när man springer så klumpigt som jag gjorde, det går inte
på banlöpning, bara Kenyagrabbarna som klarar det. Otroligt imponerande av
Sören, han gjorde allt rätt utifrån sina förutsättningar, han trivs på
banlöpning och får han vittring på någon framför på slutet så är han grym. Han
var nöjd efteråt och det ska han vara för han imponerade verkligen igår,
taktiskt som fysiskt! Och han är inte så lite nöjd att hamra ner både mig och
André förståss..

Martin debuterade på
5000 med detta loppet och springer stabilt och bra in som 5:a. Hade sällskap med
starke orienterar-Nordström efter banan, några bra träningar till så är jag
övertygad om att Mr Holmstrand snabbt sänker sin kapacitet på 5 k med över 30
sek. Vi ska köra ett L-E Nilsson influerat bra pass på måndag fm i Arvika om
någon är sugen fö?

För min del så skulle
jag antingen ha gått med Henrik direkt i rätt tempo från början när han
gick sakta ifrån eller när jag så gick förbi Sören och André bara ökat lite
grann med kontroll så tror jag det skulle kunna ha gått annorlunda i af. Lätt
att säga efter och man är aldrig bättre just då än resultatet faktiskt visar men
alltid lär man sig nått. Tycker kroppen var bättre än tiden (min sämsta på 5 k
bana) men ett par snäpp sämre än vid mina vassaste stunder i år men första
biten tycker jag kändes fin så jag tror att det kommer gå klart bättre redan på
nästa lopp vilket jag inte bestämt vad det blir än. Kan bli Borejoggen där jag
aldrig riktigt fått till det riktigt bra tidigare vilket vore kul då det är en
fin och tuff bana om än alldeles för kort för mig egentligen J
som sköne Kumla-Brånn skulle ha sagt!

Ser man tillbaka
i träningsdagboken ser man samma tendenser år efter år och det är att jag
tappar form i senare delen av maj och fram till midsommar där det sedan vänder
åt andra hållet igen och att jag kommer i bättre form igen. Ifjol hade jag en
fin form på hösten men missade lite på tävlingar jag ”gick in” för. Hoppas göra
detta bättre i år. Ska köra lite Tore
Axelsson influerad träning framöver så tror jag att formkurva ska börja
stiga igen. Tore har många bra tips. (Han vann för övrigt Veteran-SM i
halvmaraton här i vår på ett imponerande sätt.) Att formkurvan går upp och ner
är inte konstigt, speciellt inte då man som för min del kör en hel del race
både i orientering, löpning och annat som är hyfsat långa mm men det KAN även
vara så att det är en naturligt att jag tappar kapacitet i slutet av maj/juni
även om jag inte tävlat alls.

Resultat: Löparnas
Kväll den 8 juni 2011

Samma
prispall som 2009

Haft
en tung känsla i kroppen sedan Woodjoggen eller rättare
sagt, dagen efter då vi (Martin H och Erik N) körde det klassiska 310 passet. Eller
egentligen är det inte något enskilt pass som ligger bakom utan
totalbelastningen senaste veckorna. Kände att kroppen inte var med i början på
veckan efter detta men trodde att några dar med mindre aktiviteter skulle
hjälpa. Segheten satt kvar i benen över torsdagen då jag testade formen igen.
Nu tycker jag mig känna mig lite piggare men tar det ”piano” med träningen tom
onsdag då det ska löpas DM på bana. 5000 meter. Hoppas kroppen fungerar ok då
för det är ju lite prestige med DM. Gillar inte direkt banlöpning då
upplevelsen i en ovalbana sällan är vidare naturlig men det är väl bara att
borra ner skallen och köra på.

Bra
med lite lugnare dagar är att även skador återhämtat sig.
Foten som jag stukade till och är tejpad på orientering har blivit bättre.
Baklåret är inte lika smärtande. Knät känns bättre. Ja det har varit en del
skavanker som har stört lite stundtals.

Tanken
är att ev köra sprint-DM i orientering för Värmland. Får inte räkna mitt
resultat till DM då jag inte tävlar för en Värmlandsklubb längre men med kan
man vara ändå. Blir säkert svårt att tända till men ska försöka gå rent och se
hur långt det räcker. Märker väl att tändningen är viktig för prestationen
nuförtiden men det är väl så när man kör en del race att de race som man ser
som enbart träning även blir enbart träning också. En svår balansgång detta men
har kunnat vara i ok form när jag velat och sämre form när det varit planerat
även om man aldrig skulle vilja vara ur form ;-)!

Kollat
lite på tävlingar framöver och det ser ut som jag missar Jukola. Men
troligtvis kommer det att bli fjällorienteringen i början på augusti.
Elitklassen ställs inför 3 dagars tävlande med 3 mils löpande varje dag – fjäll
upp och ner. Fågelvägen brukar inte alltid vara framkomlig. Perfekt! En riktig
idrottsklassiker. Ett av de hårdaste race man kan ge sig på i Sverige. Man
springer i par. Blir nog ett trimmat rent KFUM Örebro-team till start. Gemensam
start första dagen, sedan jaktstart beroende på hur man ligger till. Först till
mål sista dagen vinner. Okomplicerat.