ADVENTURE

Tog en utflykt till naturreservatet Kloften här en dag. Riktigt fin tallskog och en del myrpartier. Utsikt ända till Köla. Här vi sprang ”järmannen” i sommar.

Reservatet ligger i Eda kommun och omfattar berget Kloften, några mindre myrpartier samt den branta västsidan av berget. Berget Kloften reser sig från 170 meter över havet vid sjön Östra Buvattnet i norr, till 300 meter över havet. Tack vare att området till stora delar är svårtillgängligt för skogsbruk finns det kvar många av de naturvärden som försvunnit från skogslandskapet i stort. I reservatet finns tallar som är 250 – 300 år gamla.

Hade ingen karta med denna gång mig utan gick på måfå, så jag missade fina platser vilket gör att jag får åka tillbaka.

Blev en tur till Norge igår då Nattjakta gick i Austmarka. Alltid kul med lite nattorientering så det skulle bli spännande att se vad det var för banor som skulle erbjudas då det brukar vara lite bökigt i Norge. Kallt var det, ca -2 så det hade blivit is på vattenpölarna. Var lite konfunderad om jag skulle köra med handskar eller inte. Valde att köra utan då man brukar bli ”för” varmt efter ett tag i den temperaturen men det va på gränsen. Blev ganska intensiv orientering och en omväxlande löpbarhet kan man lugnt säga att det var. På vissa ställen gick det riktigt fint att springa medans på andra där var det så grönt så där stod man helt stilla i skogen och såg bara en halvmeter framför sig. Fick en gren i ögat i ett sådant tätt område så det blev diverse svordomar därute. Mellan 11-12 blev det ett lite runt omkring vägval som jag inte fullföljde riktigt då Andreas dök in i skogen innan jag tänkte mig men jag valde ändå att hänga på i det läget. Han hade en annan gaffel, var lite skumt gafflat och skulle ha en kontroll så det var därför han dök av vägen så tidigt. Ändå var vi samtidigt vid 12:an med de två som varit med mig vid 11:an. (Jörgen och en norsk)

Långa banan hade kartbyte och innan kartbytet brakade jag rakt in i en taggtråd och blev hängandes där utan att komma loss. Hade tur och kom undan med lite rispor i lår och knän. Hade kunnat bli riktigt stygga sår av den rostiga taggtråden. Satt nog fast i 30 sekunder innan jag kunde slita sönder byxorna och löpa vidare. Tappade lite på täten och växlade ut som trea på sista slingan som var gemensam. Kunde löpa ikapp de framför men sedan missade hela klungan 2:a kontrollen och det tog ett tag innan vi kom rätt, sen blev det lite höjning av tempot men blev riktigt snett mot 4:an. Fastnade i det gröna och tappade riktningen totalt. Kom rätt tillslut och jag och Andreas fick göra upp mot sista. Vi dundrade båda iväg för långt och kom ända ner till fårstängslet innan jag snodde runt och plockade kontrollen. Tog ett säkert vägval runt till målet samtidigt som Andreas fastnade i fårstängslet så det blev en seger. Firade med att smälla i mig fem våfflor på 2 min som arrangörerna bjöd på. Riktigt trevligt. Var någon som var lite negativ till skumgafflingen men man får faktiskt vara glad att folk ställer upp och gör i ordning banor.. Karta del 1

Karta del 2

Klockan 05.00 ringde väckarklockan hemma hos L-O. Ut och skrapa rutorna på bilen för att transportera sig Karlstad och möta upp de andra Götalöparna för vidare avfärd till Bålstad som ligger mellan Enköping och STHLM. Målet för dagen var att försöka springa en halvmarathon, första gången som jag skulle köra det jag hade på denna distansen. Det var kallt ute men klart väder, vid passagen av Kilsbergen var temperaturen nere i -9. Shorts och t-shirt var det enda plaggen jag hade med att tävla i så jag hoppades att temperaturen skulle stiga lite. Det gjorde den men inte så mkt, på uppvärmningen kändes det lätt och fint, hade inte samma rappa ben som innan Lidingöloppet men helt ok. Hade förhoppningar på att springa runt 1.11-12. Banan var tuffare än jag föreställde mig med en lätt stigning varje varv (7km*) som var ihållande i nästan 2 km. Därefter var det lättare löpning men många tvära svängar, ibland i utförslöpningar så jag förstod efterhand att det inte var konstigt att de inte haft bättre tider på banan då det ändå varit vassa löpare på plats några ggr innan.

Starten gick och det blev snabbt en klunga på fem, sex man som höll samman hela första varvet. I täten låg vasse orienteraren/löparen Henrik Löfås som körde 7 km´s tävlingen. Han tog det nog som tränings snabbdistanspass annars hade han säkert kunnat köra fortare för nu fungerade han som en perfekt hare för klungan som skulle köra 21 km. Kändes väldigt bra i kroppen tyckte jag och det kändes som jag lätt skulle kunna hålla det tempot som vi gick ut i hela vägen. Låg och avvaktade bak i klungan för att spara kraft. Kändes mkt piggt i kroppen och jag hade fina förhoppningar. I det mer lättlöpta partiet ner mot varvningen vid ca 5 km började jag dock känna av ett håll. Panikkänslorna spred sig i kroppen, inte nu igen. Tredje längre loppet som det händer på i höst men nu hade jag bytt sportdryck så jag trodde det skulle bli bättre. Riktigt tråkigt, försökte desperat massera hållet och klämde allt vad jag hade men inget hjälpte, det blev som det brukar.

Arg som en aggressiv grävling hängde jag med i täten tills varvningen och strax innan varvningen så tänkte jag att jag springer in mot mål på 7 km´s tävlingen i stället. Men ändrade mig i sista stund och tänkte att jag kör lite till så får vi se hur länge det går. Hoppade över drickan resten av tävlingen. Fick också släppa de framför som fortsatte i farten vi dragit upp på första varvet men märkte att jag inte tappade allt för mkt trots hållet. Lidingöloppet kanske gjorde mig mer smärttålig då jag verkligen var illa ute, där tappade jag ca 30-40 sek per km. Här tappade jag endast 10-15 sek per km. I backarna är det dock värst så där fick jag ta det lugnt som busen. Kom upp mot 10 km och passerade där på 34.00, tänkte att ett tag till kan jag köra då det ändå blir bra träning men hade haft många bryttankar dessförinnan.

Lovade ju att inte utsätta mig för detta igen efter Lidingö men nu var jag mitt uppe i samma repa igen. Man glömmer snabbt, är huvudet dumt får kroppen lida! Fortsatte förbi varvningen igen och märkte att jag fortfarande inte tappade mer än högst 15 sek per km så jag beslöt att jag kör så länge jag klarar. Publiken var i varje fall bra! Blev långsamt omsprungen av en löpare som verkligen tog i och jag blev så arg för att så skulle jag också vilja springa men när man har håll finns det inte en möjlighet att ta ut sig. Fortsatte ut på sista varvet trots att det återigen var oerhört nära jag klev av här och gick till duschen istället, räknade långsamt ner kilometer efter kilometer. Kroppen var pigg men lite konstig löpstil pga. hållet gjorde att jag började känna av löparknä men det var så kort kvar så det var bara att trippa på mot målet.

När jag hade 2 km kvar så kom det en löpare bakifrån som lät som ett ånglok. Han jobbade hårt hörde jag. Hörde honom på 100 meters håll liksom. Var säker på att han springer om mig snart men tänkte att nu är det snart slut på plågan så jag klarade på något sätt öka lite ändå. När det var 300 kvar sprang han om mig och jag vek i stort sett ner mig direkt men då fick jag se målet och la av en raket, hade ju ändå en massa krafter kvar så jag spurtade in på en 5:e plats på tiden 1.13.40. Segraren tror jag hade 1.11.20. Hade väldiga smärtor i magen men var mest uppgiven över hur tråkigt det var att detta hållet återigen förstört ett lopp. Går under smeknamnet L-O ”Hållet” Gävert efter denna hösten. Synd jag råkade ut för detta för annars hade det blivit ett fullt godkänt lopp av detta tror jag. Ja ja, bara att glömma och gå vidare, formen har varit helt ok ändå och har kanske höjt smärttröskeln på kuppen vilket kanske kan vara användbart någon gång. Julle hade det nog ännu värre, trots mkt fin form på träning senaste tiden kom han enbart 8 km innan han fick kliva av. Sånt händer.

Eftersom det var veteran-SM på halvmaraton i loppet och även DM för Uppland så fick jag finna mig i att ha två veteranlöpare framför mig men det kan jag bjuda på en dag som denna. Det är verkligen många som har en imponerande fysik som har kommit upp i åren.

Resultat halvmarathon

Idag blev det ett ännu jobbigare pass än igår då det blev 700 höjdmeter på 20 km i 310 skogen tillsammans med Erik Nordlöf (vi förlängde passet lite). Erik bjöd på mat sen så det var riktigt suveränt. Tack Erik!

På onsdagskvällen kördes tredje deltävlingen av Nattjakta i Koppom. Var tyvärr inte med själv men stod på sidan med kameran och försökte dokumentera löparnas framfart i mörkret. Andreas hade gjort väldigt fina banor på sprintkartan sen sprint-DM 2010. Var för en gångs skull verkligen riktiga L-O banor och terräng så det kändes ganska tufft att inte vara med och springa men upptäckte hur otroligt kul jag tycker det är att springa i skogen på natten och kommer uppskatta det ännu mer nästa gång.<!–
WriteFlash('’);
//–>

Jag har sagt det förr men orientering är verkligen en häftig sport som har allt. Kanske egentligen den finaste av alla konditionskrävande sporter. Önskar själv att jag hade en bättre orienteringsteknik men jag tror det börjar komma lite mera nu faktiskt. Får springa lite mera med karta framöver så ska det nog bli ännu bättre. De som är vassa på orientering är verkligen grymma att läsa kartan.

Farsan är redan med och kutar nattorientering efter sin stora och allvarliga magoperation och det är oerhört glädjande. Han är otrolig den gubben, det märker man nu – hade han tränat på ”riktigt” när han höll på som mest så hade ingen hängt med i tung skogslöpning. Inte många som gjorde ändå iof.

Att orientering är en sport för de hårdaste fick Åke Dahl erfara på nattjakta då han strök sig i marken vilket resulterade i 10 stygn i ena knät och sprucken nos. Hårda bud men han är snart på orienteringsstigen igen.

Blir kanske lite mer rullskidåkning framöver tror jag, snart vinter. Dock försöker jag hålla mig på vägar där det inte är mkt trafik för det var en av orsakerna till att jag trappade ner den träningen. Det finns många idioter där ute på vägarna som aldrig, aldrig skulle ha körkort eller bil. Bilen blir ett rent mordvapen i deras händer. Höll på att bli mos flera ggr när jag åkte som mest.

Läs här vad Auklands råkade ut för

Värsta jag kommer ihåg är väl när bussen till Gunnarskog strök mig och fast att jag slog staven stenhårt i i sidan på bussen stannade han inte eller ens märkte att jag fanns. En annan dåre höll på att preja ner mig i en utförsbacke och hans bil spetsade jag i bakluckan. Han stannade och skulle skälla på mig?? Den dåren! Då brann det för mig och jag skällde ut den inskränkta Gunnarskogsbon efter noter. Då var jag grymt förbannad minns jag. Det var 2 sekunder från att jag slog sönder hela hans bil för det hade jag verkligen gjort om det gått 2 sekunder till… Så det är med livet som insats man tränar efter vägar där det finns bilister som inte tar hänsyn, så se upp och håll er på vägar med lite trafik. Kom ihåg – det är inget annat än en apa som kommer farande i en plåtburk i 100 km/h och då får man inte begära för mycket…

Hade en otroligt fin dag utomhus igår. Drog först båten över Gunnern från Sälboda. Enda mänskliga störningen var ett tyskt par som körde drag alldeles för fort. Frågade om de hade fått något, de bara skakade på huvudena och med den hastigheten de hade var väl inte det så konstigt kanske. Ett under att de inte small i grundet vid Gravås-ön också, var nog ruskigt nära iaf. Tokstollar! Rätt kallt i vattnet nu så då vill man helst inte ha hål i båten.

Hittade ett älgkadaver på skogen. Verkade vara en ganska liten älg, typ fjolårskalv. Nu drar älgjakten igång. Runt 95 000 älgar ska fällas i hela landet och folk säger att det inte finns älg pga. så otroligt mkt varg. Undrar hur dom räknar!!?? Ser man aldrig folk på skogarna annars så är det för att det är först nu de är ute. Jakt tycks för många också vara viktigt ur statussynpunkt tycker jag mig märka och det kan man se nu vid älgjakten. Den som fäller den största älgen får hedersplatsen i jaktlaget. Värsta geväret, kikarsiktet, gps´n, jaktkläderna mm ger status hos de imponerande jaktkamraterna.

Men om vi vänder lite på det, hur statusfyllt är det egentligen att gå ut på jakt utrustad som om det vore krig och skjuta mot obeväpnade varelser??!! Nej, jaga björn med spjut som Herman Falk och grabbarna gjorde förr i tiden så ska ni få den status ni förtjänar. Herman la väl ner ca 100 björnar, med spjut! Själv tror jag Lindmark ska börja med denna form av jakt snart med tanke på hans måndagsträningar.

Igår var det dags för andra nattjakta som gick vid Katjärn utanför Årjäng. Åke Dahl hade gjort en fin bana i den något vresiga terrängen. På långa banan var vi tyvärr bara fem stycken som startade och vi var i stort sett tillsammans alla tom gafflingskontrollen som var 4:e kontrollen. Alla snurrade dock till det för sig på ettan. Efter gaffeln var det bara jag och en norsk som hade samma gaffel. Vi var tillsammans ner till 5:an där mitt vägval var ganska dumt. På väg därifrån springer jag bredvid stigen istället för att vika ut på den direkt. Efter 6:an orkade inte norske-pål följa mig riktigt längre och jag ökade lite uppför, hade bestämt mig innan att jag skulle orientera överdrivet noggrant denna gång och det gjorde jag men uppför i riset kunde jag gå på lite. En liten krok till 7:an blev det, efter gaffeln igen blev det spik på 9:an som var lite lurig. Tog tian fint.

På väg tillbaka till gafflingskontrollen för tredje gången (kontroll 11) så strulade jag till det för mig. Innan dess hade jag mött Sebastian och Martin F som var på väg ut från gafflingskontrollen. Typiskt att jag inte skulle få den direkt för då hade jag haft häng på draget. Orienterade ganska säkert rakt in i 12:an även om jag gick lite väl långt till vänster. Till 13:e fick jag ett ok stråk även om jag tog det lugnt för att inte missa då den såg lurig ut. Kom ikapp Martin vid kontrollen. Sebbe hade här missat kontrollen. Sista var lite lurig och stigarna var lite svåra att tyda. Får den fint och vänder tillbaka mot målet, tror jag. Istället så springer jag i stort sett rakt mot 13:e kontrollen igen. Blev lite snurrig där. Kommer ut på vägen alldeles fel och får springa som en galning på vägen i 500 meter. Låg på ordentligt, 2,48 per/km enligt GPS. Lite förvånad var jag då jag ändå lyckats bli först.

Karta

Måste erkänna att jag fortfarande är något besviken efter vad som hände på Lidingöloppet även om det bara är idrott och på sin höjd en lek för oss som bor i Sverige. Hade verkligen lyckats med att få till en riktigt bra dagsform, och har inte varit i närheten av denna form någon gång under året tidigare, det närmaste var väl när jag slog banrekordet på Krystallmarschen i Norge eller kanske sprintetappen på multisporten i sommar då tävlingdjävulen verkligen visade sig hos både mig och Eklöf. När jag kollat Lidingöloppet i efterhand så ser jag att jag tappade ca 12 minuter på löpfarten sista 17 km av loppet och istället för att plocka placeringar som var planen fick jag finna mig i att bli omsprungen av ca 40 pers. Lite får man räkna med att tappa på tiden andra halvan men nu var det inte trötthet som gjorde att jag tappade och detta var oerhört frustrerande.

Men det var som tidigare terräng-VM löparen och förebilden Tore A sa till mig efteråt att ”du hade en bra dagsform och benen var pigga – ta med dig detta” och det får jag väl göra. Johans träningsprogram som jag slaviskt följde sista månaderna innan loppet var riktigt bra och det fanns stora möjligheter att nå det vi siktade på om inte ”om” funnits. Det som känns mest frustrerande var att detta var det enda loppet som jag riktigt gick in för i höst och när man inte fick till det alls där utan enbart fullföljde och därefter sågades totalt vid fotknölarna både av mig själv och av andra så är det liksom inget mer att göra. Kanske skulle ha hoppat av istället. Hoppas på ett nytt bättre försök men det är långt dit. Hoppas jag kan komma i närheten av den dagsformen igen i så fall men ett är säkert, jag ska vara brutalstark i varje muskelfiber från topp till tå nästa år och oavsett vad jag ställer mig själv inför ska jag vara kapabel till att göra ett bra resultat.

Slog till och köpte mig en ny bil, en miljövänlig bil från Hyundai som jag köpte hos Bilbolaget Arvika. En Hyundai i30 Kombi. Miljöbil – med en bränslesnål dieselmotor och därmed är skattebefriad i fem år. Farsan har en nästan likadan bil och det var därför jag kom i kontakt med denna typ av bil och denna bränslesnåla bil tror jag passar mig utmärkt som kör en hel del.

”Hyundai i30 Kombi är bilen med attityd och känsla. Intelligent, säker och praktisk. Inspirerande i sin linjeföring och med kombibilens alla fördelar. Det förlängda axelavståndet ger extra utrymme för baksätespassagerare eller last. Den breda bakdörren öppnar högt och ger bekväm tillgång till det stora lastutrymmet. Baksätet är del- och fällbart i proportionerna 60/40 och lastutrymmet saknar tröskel för smidig i- och urlastning. Tre diesel- och två bensinmotorer finns att välja mellan. Dieselvarianterna med manuell växellåda klassas som miljöbil, med fem år helt utan fordonsskatt. Vilken du än väljer får du en bil med riklig standardutrustning, ett omfattande garantipaket och en kvalitet i världsklass.”

GARANTIER

• 5 års Nybilsgaranti (med fri körsträcka)

• 5 års Vägassistans

• 5 års Serviceassistans

• 5 års Lackgaranti

• 3 års Vagnskadegaranti

• 12 års Rostskyddsgaranti

Tagit det ganska lugnt denna vecka men ändå har det blivit en del träning. Tisdagen blev det dubbla distanspass, ett lugnt och ett lite, lite snabbare – ca 4.00 fart. Onsdagen så provsprang jag Kyrkebyjoggbanan med Camilla H som visade mig banan eftersom en kille ville prova sig på banrekordet så var det bra för mig att veta hur banan gick innan eftersom det skulle bli hårt för honom att underskrida tiden.

På onsdagskvällen blev det nattorienteringscup i Norge. Var riktigt kul och det började helt ok men sedan blev det ofokuserat och en massa, massa missar och jag vände kartan åt fel håll och sprang på så vis kontrakurs. Fick inte ordning på något till slut så då tröttnade jag lite och avbröt. Var en del andra också som inte kom runt då det var lite lurigt och det gröna på kartan var riktigt grönt i verkligheten kan jag säga. Rejält blött var det i markerna också minsann men ganska kul trots allt.

Torsdag åkte jag till K-d och sprang lite med de andra rövarna. Var ingen där som ville köra så hårt som jag tänkte från början så jag ändrade om planerna lite. Sprang därför första kilometern med de andra och sprang sedan 1 km fortare. Sista kilometern sprang jag i typ flytfart igen. Avslutade med en snabb nerjogg på 600 meter som kändes seg. 1,37 tror jag det tog.

Fredag blev det Kyrkebyjoggen på morgonen. Var anlitad som draghjälp åt en kille som ville slå banrekord av idrottsläraren Camilla. Han lyckades med 5 sekunder efter 9 km´s löpning. Häftigt!

Lördag körde jag, Jonne och Erik 310-pass. Riktigt trevligt pass men mina ben var inte riktigt på hugget fast i de backarna blir det alltid tungt så det kanske bara var en ”synvilla”. Kul att visa banan för J o E som inte löpt runt den tidigare. På kvällen blev det sedan jobb och Mârten. Var ganska roligt men usch vad många man ser i Arvika som är överförfriskade en sådan helg. Riktig ”bonnvarning” på nått sätt!