ADVENTURE

FinserudsmarschenFör att köra kroppen i sänk ytterligare efter Kumlaupplevelsen (se tidigare inlägg) så smugglade jag mig hastigt och lustigt till Norge och sprang en tävling där (ungefär 9km, blandat grusväg, terräng, asfalt och riktigt hård kupering) idag. Kanske lite dumt då det var tröga ben igår och lite med sömn under helgen, men det kändes inte helt dåligt första halvan av loppet iaf. Mitt ute i ingenstans så samlas över 250 norskar och kör en tävling. Någon skillnad på uppslutningen mot om det vore i Värmland, då hade det varit på sin höjd 30 stjärnor på plats. Skaffade mig en ledning på ca 60 meter men sprang fel så jag hamnade efter och fick jobba ikapp. Tappade huvudet av detta och orkade inte pressa på mer utan låg kvar med två andra ända in mot målet då en kille som jag aldrig fått stryk av tidigare krossade mig i spurten.

Eller spurt, va ingen idé att ens försöka då mina ben var allt annat än snabba denna dag. Så de 3 sista racen jag kört har jag alltså hamnat 2:a. En lustig sak hände vid fellöpningen, en kille på cykel som jag trodde var ”förcyklare” skrek på mig när jag sprang fel. Jag som givetvis tyckte att han skulle ligga först vid vissa korsningar eller där det var svårt att se var banan gick och började skälla på honom. – F.. ska inte du ligga först! I mål visade det sig att det var pappa till killen som tillslut vann och det var därför han var en bit bakom mig då detta hände. Rätt lustigt och vi skrattade gott åt detta efteråt. Alla sa att jag vunnit om jag inte sprungit fel men ingen vinner förrän man är imål så det kan man aldrig säga.

Nu är jag nermosad till fotsulorna och det är dags för att ta en lugn och fin vecka med lite träning och mkt sömn då det blivit lite för lite med detta och det känns…

Igår (lördag) åkte jag iväg tillsammans med några Götister till Kumla stadslopp. Kumla-Brånns hemmaplan och han såg verkligen laddad ut. Hade på förhand hoppats ha bra fart i benen men hade i bakhuvudet att det kunde gå tungt efter 2 ganska tunga träningsveckor med en hel del spänst och fart. Kände väl egentligen redan efter 300 meters startrusning att det här kommer bli grymt jobbigt. Kändes verkligen trögt i kroppen. Första kilometerna låg jag längst bak i en klunga med bla Brånn och Leif S framför. En bit innan varvning så började folk släppa och jag låg ca tio meter efter Erik som nu vann.

Tänkte jag kunde få tillbaka lite krafter ut på andra varvet men inte, blev istället segare och tappade konstant mot Erik så då orkade jag inte pressa på ända in utan slog av på tempot lite annars hade jag väl dött. Så kändes det iaf! Skamgränsen gick vid 34 så jag fick se till att vara under den iaf så jag slapp bura in mig själv bakom lås och bom på Kumlabunkern. Dock var känslan att det gick 2 minuter långsammare än vad det egentligen gjorde, hemsk tröghets känsla. Precis tvärtom mot startmilen två veckor tidigare där det kändes ruskigt lätt och man hade mkt krafter kvar när man nådde målet. Höll på att avlida även under nerjoggen med bla Anna Rahm (tidigare Svensk mästare på maraton och EM, VM deltagare) Juhlén hade tydligen en liten kamp med henne efter banan som han gick segrande ur.

Webb TV från Kumla stadslopp

Resultat Kumla stadslopp

1 Erik Anfält Örebro AIK 33,05

2 L O Gävert -77 IF Göta 33,47

3 Tomas Bjurström -87 KFUM Örebro 34,21

4 Daniel Brånn -82 Kumla SF 34,24

5 Peter Wiker -72 Hällefors LK 34,37

6 Henrik Östling -76 Enhörna IF 34,39

7 Leif Sjöström IF Göta 35,23

8 Mokhtar Bennis Örebro AIK 35,40

9 Jonas Rosengren -72 KFUM Örebro 35,51

10 Fredrik Djupström -68 Glanshammars IF 36,00

13 Thomas Juhlén -82 IF Göta 36,59

Gjorde premiär med karta. Det var lite ovant och det blev lite krokar. Sprang tom utanför kartan en bit men kunde visst på något konstigt vis läsa in mig där och hittade rätt. Blev ca 10 min ”bomtid” men höll god fart däremellan, hade 2,40 per/km i några medlut så där gick det undan.Karta här

Testlöpte även banor till elitserien igår. Det är fint i skogen men tyvärr har några nötter kört sönder delar av vandringslederna i Gunnarskog med motorcykel. Såg inget vidare ut på en del ställen, tråkigt då bygdelaget har slitit och lagt ner mkt tid på att få till detta. Personligen tror jag inte att det är ungdomligt oförstånd som ligger bakom, utan det är vuxna människor som har kört omkring. De orkar sig väl inte ut i skogen annars. Vore roligt att träffa på dess miffon nån gång. I skogen finns inga vittnen och där gäller naturens lag, äta eller ätas..

Korta terräng-DM avgjordes i Forshaga igår på en riktigt brutalhård terrängbana som var ca 4 km. En del av banan bestod av terrängstig/ren terräng och var mycket svårlöpt. Trodde på förhand att jag ev. kanske skulle ha chansen på guldet. Men förhoppningarna grusades en aning när jag provlöpte banan, med tanke på hur banan såg ut och just långa branta backar kanske är min svaghet, åtminstone om man jämför med Henrik Örnstedt som nu vann. Henrik är riktigt råstark och har ett vägvinnande steg uppför, branta backar är kanske hans absolut starkaste sida i löpning. Dessutom får jag dra runt på en tyngre kropp som kostar på i uppförsbackarna. Kände redan i första branten att det här kommer bli grymt tufft och jag valde att släppa Henrik tidigt för att inte riskera en ”stumbjörn”. Enda chansen för mig var om Henrik bara hade kanske 30-40 meter när sista backen var gjord och jag kunde göra en ”grymspurt” genom sista skogen, men avståndet blev nu större än så. 20 sekunder skiljde i mål. Ännu ett DM-silver i terräng, känns som det har blivit en del silver nu. Var ruskigt besviken faktiskt, tror sällan jag har varit så besviken när jag blir tvåa som denna gång. Vet faktiskt inte varför men kanske att det fungerar som motivation i fortsättningen.

Det positiva jag tar med mig är att jag får vara nöjd med att jag klarade hålla de snabba och duktiga juniorerna bakom mig i spurten och att jag blev starkare ju längre jag sprang. Uthålligheten verkar ganska bra men behöver lära mig tåla hög fart och syra i backar bättre.

Herrar senior 4000 m

1 Henrik Örnstedt IF Göta 12.58

2 Lars-Olov Gävert IF Göta 13.18

3 Stefan Johansson Kils AIK 14.32

4 Per-Anders Ottersten IF Göta 14.35

5 Lennart Eriksson IF Göta 14.41

6 Markus Ekholm Sisu Forshaga 14.45

7 Lars Lundegård IF Göta 14.47

8 Christer Skoog Sisu Forshaga 14.55

9 Erik Olsson IF Göta 15.51

10 Henrik Sköllerhag IK Spring Väst 15.55

11 Patrik Horner Sisu Forshaga 16.08

12 Dan Carlsson IF Göta 16.15

13 Magnus Thorstensson IF Göta 16.24

14 Hans-Erik Andersson IF Göta 16.48

15 Björn Engström Sisu Forshaga 16.51

16 Kjell Svensson Säffle Friidrott 18.14

Tore Axelsson SK Bore bröt

Fin dag blev det i fredags då jag och Martin drog från Arvika vid 05.30. Först åkte vi till Naturreservatet på Danshallmyren och åkte skidor (skate) i 2,5h. Blev även så att vi åkte ner för höjden till Norska gränsen o åkte i gränsgatan som slingrar sig som en bred orm genom skogslandskapet. Första gången jag åkt skidor i gränsgatan. Vi åkte i gränsgatan nästan ända ner mot Ritamäki (Ritaberg på svenska). När vi var färdiga med skidturen i solskenet så drog vi upp till klubbstugan vid Rabakkoberg. Där stod en man och vallade skidor.

–Vad i helv…! Vem, jo Åke Wingskog såklart! Denne man, den extremaste skidåkare man kan hitta detta århundrade, som tränat mest timmar av samtliga i detta land, ja det måste vara så. Ingen kan vara i närheten. Ett stön utan dess like. Årets Vasalopp körde han på ca 5h, som pensionär måste det räknas som oerhört snabbt men hör här, han åkte dessutom loppet med tre brutna revben (efter att ha kört rakt i en stor avspärrning efter en utförsbacke med skidorna i mörkret) och en menisk som han fick slå tillbaka i benet i Oxbergsbackarna. Helt galet. Det värsta är att alla myter som går om Åke och ingen tror är sant är precis tvärtemot. Myterna når inte i närheten av verkligheten! Han är mycket värre, dubbelt värre, kanske tre ggr värre än vad det sägs.

Vi frågade hur många timmar han skulle åka denna dag och man väntar sig ett svar med kanske runt 3-4 timmar men istället säger han. -Jag ska åka i alla fall hela dagen tills det blir mörkt (det var väl 10h kvar av den dagen!!!??) , sen har jag sovsäcken med. Kanske sover några timmar och sen kör jag vidare inatt när det fryser på, sen fortsätter jag med bil till Långberget och kör en dag där, sen vidare till Trysil. Hem åker jag väl på söndagskvällen. Ja, ni hör själva. Han är inte hemma än vad jag hört och idag är det söndag kväll

En annan profil har Lekvattnets SK som vi också träffade vid klubbstugan i Rabakkoberg. Lekvattnet SK har inga aktiva men Lekvattnet SK har istället legenden Jan Sammels. Han har till och med flyttat in i klubbhuset, snacka om hängiven. I vinter har han kört upp skidspår i totalt 400 mil. Vi blev inbjudna till hans boning och han snackade nerskjutna tyska flygplan (under andra världskriget) och smuggelvägar över myrarna och gränsen. Han var glad att som han sa att ungdomar kom och hälsade på så han spelade luftgitarr till dansbandsmusik. Dessutom visade han oss det perfekta terrängfordonet som vi fick testköra. Ett amfibiefordon som det går att åka över vatten med, som han sa – Jag köpte den i Norge och körde hem den rakt över skogen och gränsen. Den rymmer exakt 754 liter smuggelsprit. Testkör pöjkar! Ruskigt skön person som skojade om det mesta. Till oss sa han t.ex. att han aldrig sett en varg men att han ville se en och till en kvinna som var från Göteborg sa han att han hade matat en varg med falukorv från sitt terrängfordon. <!–
WriteFlash('’);
//–>Därefter bar det ner mot Torsby för att träffa ytterligare en legend. En av Sveriges absolut bästa löpare genom tiderna som bland annat har sex raka SM titlar i terränglöpning på långa banan (1984–89). En av endast tre Svenskar som någonsin varit under 28 minuter på 10 000 meter bana. 2:a på all time listan i halvmaraton 3 sek efter svenska rekordet och då hade han håll i några kilometer av loppet och fick dra ner tempot berättade han. En helt brutal löpare alltså. Namnet, Lars-Erik ”löparnisse” Nilsson. Riktigt kul att diskutera löpträning och bli tränad av honom på ett av hans speciella spänstpass som han körde när han var som mest aktiv.

Han dömde ut mig direkt eftersom jag var alldeles för tung. –Du måste ner tio kilo så springer du under 30 på milen var hans slutsats. Det är kanske sant men hur lätt är det? Några kilo skulle jag kanske fixa men kanske inte mer till vilket pris som helst som det då skulle bli fråga om då man är genetiskt ”grov” från början. L-E utgår från att alla vill springa så fort som möjligt av dess förmåga och då är det nog sant att jag måste ner en hel del i vikt. Rätt inställning egentligen men jäklar vad man förmodligen skulle behöva offra annat då. I alla fall så tog Lars-Erik med oss ut till en backe där vi körde en form av ett backstuds avsnitt följt av 150 meter x2, det var en upprepning. Detta körde vi 6 ggr. L-E jagade på oss och instruerade oss under hela passet och joggade med oss när vi värmde och joggade ner. Lars-Erik är Martins personlige tränare så Martin kör efter L-E upplägg. En givande dag var det…

Igår ringde klockan vid 05.30 och det var bara att studsa upp i ottan, värma vatten – två termosar plus vätskebälte, packa ryggsäcken full med mat och rafsa ihop de skidor man kunde hitta. Blev tom två par skidor med i bilen denna dag. Ett par till träning (skateskidor) och ett par till upptäcktsfärd (turskidor). Åkte upp till Naturreservatet vid Danshallmyren på höjderna söder om Lekvattnet. Ca 6 mil enkel resa från Arvika. På vägen dit så satt det först 3 tjäderhöns på rad, sedan två tuppar. Den ene var rätt spelgalen så den attackerade bilen men jag hann undan. Sedan såg jag flera tjädrar ute på myrarna och när jag började åka skidor så hördes tjäderspel på flera ställen.Jag började med skateskidåkning med kanonförhållanden i 2,5h. -4 grader 07.30, stenhård skare och solsken. Området ligger mellan 400-500 möh så det var ganska gott om snö kvar, ca 25-45 cm på myrarna skulle jag tro. Åkte även på Noppimyrarna som ligger i anslutning till reservatet och var tänkt att åka ner över gränsen och in i Norge till det reservatet som ligger där men hade ingen karta med så jag visste inte riktigt hur jag skulle åka. Letade lite efter gränsgatan, men jag var lite fel men kan se efteråt att jag inte hade långt kvar. Danshallmyren ligger alltså på den svenska sidan gränsen och har en yta på 543 ha, och Særkilamp som ligger i Norge. Tillsammans så har de båda reservaten, som ligger intill varandra en total yta på ca 1000 ha, d.v.s. 10 kvadratkilometer. Vildmarksområdet består till stor del av en massa myrmarker.När jag var färdig med skateturen och ytan på snön började bli sämre pga. den kraftiga värmen från solen, åkte jag tillbaka till bilen och bytte till turåkningsutrusting. Efter det knallade jag ut på stormyren och gick sedan upp på Ormhöjden. Gjorde en grundlig undersökning av denna höjd och höll på att bli fast däruppe då vägen ner var riktigt besvärlig. Till slut hittade jag en bäckravin som jag kunde åka ner i med livet som insats men det gick. Hittade ett vargspår efter en varg som kommit där någon timme tidigare, han hade kanske kollat in mig uppifrån höjden när jag åkte på myren. Verkade vara en rejäl hane. Höjdskillnaden mellan berget och myren var ca 100 m så det var fin utsikt. Såg bra långt därifrån. Var uppe på ca 510 möh. Fint.När jag kom ner från berget åkte jag och hittade mig ett ställe där jag kunde sitta bra och äta lunch. Medans jag satt i godan ro och drack varm choklad så svischade det till ovanför mig. Det var en trana som flög över mig och landade omkring 50 meter bort. Det susade från de stora vingarna som säkert hade ett spann på över 2 meter. Tranan höll på och trumpetade efter sina kompisar så jag bestämde mig för att spela den ett spratt, så jag spelade in dess melodi på kameran och spelade upp den sen. Då ändrade Tranan plötsligt toner. Efter lunchen sov jag som en stock i en timme mot ett träd. Ruskigt gott att sussa ute men nu är jag bra röd i ansiktet av solbrännan jag fick den dagen.

Igår blev det en resa till Örebro och en anrik tävling. Startmilen, som i år avgjordes för 25:e gången samlade över 360 löpare till start. Det var ett starkt startfält med många goda löpare. Redan på första varvet fick Spårvägens landslagslöpare och flerfaldig SM-medaljören på alltifrån 3000m till halvmaraton, Fredrik Uhrbom en lucka och denna lyckades han hålla under hela loppet och sprang i mål på snabba 31.23. (han gör låga 29 på bana) Själv sprang jag in premiärloppet med tiden 33.05. Det räckte till en 6:e plats och 400 så man gick plus på resan. Solvädret när jag lämnade Arvika vart till +6 grader och mulet + blåst i Örebro så det var inte kul att vänta på starten i shorts och t-shirt.

Sprang egentligen allt för kontrollerat hela vägen och det kändes lite som man säkrade trots att jag innan hade sagt att jag skulle köra det jag hade, när jag gick ikapp löpare la jag mig hellre i rygg än att fortsätta i det högre tempot jag kom med. Konstigt att man inte gör som man tänker. Sen kunde jag nog ha vågat släppa på lite mer i lättlöpta partier men annars är jag ganska nöjd med genomköraren. Banan var enligt allas GPS´s längre än 10km så jag är lite skeptisk, tror mina 5 sekunder på fel sida rök där ;-).. Hade jag varit under 33 så hade jag också varit nöjd med tiden igår. Men ändå ganska ok utan någon direkt fartträning i vinter att prata på tycker jag (förutom Byamossarna med skidor då). Var stark uppför kändes det som.

Hade sällskap av starke klubbkompisen Henrik Ö under första varvet, vid varvningen fick han en lucka då jag stannade kvar bakom en löpare som vi hade kommit ikapp. Vågade inte riktigt gå med. När jag sedan gick om den löparen så gick jag jämt med Henrik men det kändes nog som han var mer offensiv (rutin?) i lättlöpta partier. Viktigt att få fart där men det kommer framöver när jag får träna lite mer. När jag kom ikapp ytterligare en löpare med 2,5 kvar la jag mig i rygg på den killen istället för att fortsätta i det högre tempot och det ångrade jag lite i efterhand då jag var pigg hela vägen. Sparade mig till en spurt och spurten var det inget fel på denna dag, det var dynamit som på den gamla goda tiden så det kanske var värt att vänta på. Vi hade många Götalöpare med i resultatlistan som gjorde bra ifrån sig. Arvika Juhlén sprang snabbare och är bättre tränad än någonsin och flög fram i Örebro. Julles blogg

Annars längtar jag nog mest till skogen faktiskt.

Tio bästa löparna startmilen 2010

Plac Namn Klubb Total

1 Fredrik Uhrbom -77 Spårvägens FK 31:23

2 Per Sjögren -79 KFUM Örebro Friidrott 31:43

3 Andreas Svensson -81 FK Studenterna 31:50

4 Linus Nilsson -83 Enhörna IF 32:00

5 Henrik Örnstedt -78 IF Göta 32:37

6 L-O Gävert -77 IF Göta 33:05

7 Erik Svahn -83 Ärla IF 33:07

8 Jonny Björk -77 IK Akele 33:10

9 Erik Anfält -76 Örebro AIK 33:15

10 Mikae l Zetterberg -76 GoIF Tjalve 33:23

Resultat

En mycket tråkig nyhet nådde mig i veckan. Järvenskolans tidigare rektor och biologilärare Tore Andersson, gick hastigt och tragiskt vidare till de sälla jaktmarkerna. Redan 1972 började Tore som lärare på Järvenskolan i Gunnarskog, då i ämnena biologi och kemi. 1991 tog Tore sedan över rektorsposten och förblev rektor tills sin pensionering år 2004. Tore var en aktiv man som gillade idrott, natur och friluftsliv. Engagerad i scouterna under många år. Tore var en av lärarna som röjde upp banan till det första Vafferhallsloppet 1973. Från 1974 och framåt sprang Tore Vafferhallsloppet så gott som varje år, även efter sin pensionering. När jag gick i högstadiet så lovade Tore alla elever som var före till mål varsin glass, så det blev glass efter målgång för de kanske 9-10 elever som var före i resultatlistan. (en av Tores f.d. elever som några år senare blev befäl inom det militära körde samma motivationsprincip pga. detta med sina värnpliktiga på deras löptävlingar) Tema friluftsliv blev under bl.a. Tores ledning på Järvenskolan en återkommande aktivitet varje läsår, åtminstone så länge Tore tillhörde personalstyrkan. Skolstyrelsen stöttade också Järvenskolans friluftstema genom att gå in med 20 000 kr, som skulle användas till inköp av diverse friluftsutrustning. Av detta blev det sedan kanothajker på Jösseälven och dressintrampning mellan Årjäng och Bengtsfors, olika cykelhajker, fiske på Gunnern och annat lägerliv. Natur, miljö och friluftsliv var under många år Järvenskolans särskilda kännetecken. Därifrån finns det minnen som för alltid etsat sig fast hos mig och jag har tillsammans med tidigare skolkamrater ofta diskuterat dessa roliga, trevliga och underbara aktiviteter. Fjällresan till norska Brennabu i högstadiet var en riktig höjdare. Dessa dagar glömmer man förmodligen aldrig. Har några ggr undrat om det finns ett samband mellan tema friluftsliv och mina egna ganska stora natur och friluftsintressen? Svaret är enkelt. Var så säker!

Tore var en av de drivande bakom Gunnarskog bygdelags senare års turismsatsningar på vandringsleder, vandrarhem, vindskydd och utsiktstorn mm. Kommer dessutom ihåg en gång när jag i 8:an hade bråkat med en riktigt knasig busschaufför som några år senare visade sig vara både rasist och kvinnomisshandlare, så fick Tore som rektor försöka reda ut det hela. Inte så lätt att reda ut kanske, då det slutade med att jag tryckte ner bussgubben mellan två busssäten så han klämdes fast och blev sittande där. Vilket elände det var och man kan skratta gott åt dessa dråpliga historier idag.

På senare år var Tore en av mina supporters såväl inom idrotten som vid friluftsaktiviteter. Tore var som sagt en av personalen på Järvenskolan som verkligen brann för natur/friluftsliv, och det var ett uppskattat inslag i skolverksamheten vilket gladde såväl elever som personal under många år. Tore hjälpte också mig och orienteringsklubben när det blev aktuellt med en ny kartframställning uppe på Ryggestadsberget, där det nu blir Elitserietävlingar i orientering 15-16 maj, i och med sina kontakter med markägare och liknande. Han försökte faktiskt också prata vett med småbonden i Sälboda som fick nått sorts fnatt och inte ville samarbeta med orienteringen ang. en orienteringskarta i ett annat område i Gunnarskog. Tore insåg värdet i en ny orienteringskarta och tänkte längre än hur vissa inskränkta människor i en liten landsortshåla kan resonera ibland. Detta märktes också i vargfrågan där Tore alltid tog fram fakta om vargen istället för en massa känslomässiga argument som en del vargmotståndare alltid kommer med. Som biologikunnig såg han ett värde med varg och tyckte självklart att vargen tillhörde Sveriges naturliga fauna och ska så förbli.

Det sista jag hörde från Tore var ett mail jag fick för någon vecka sen där det stod bl.a.

”Orienteringstävlingen ser jag fram emot. Hoppas jag hinner läka ihop till dess. Jag genomgick en stor bukoperation i november och rehabtiden är minst sex månader.

Hälsa naturvännerna.

Lycka till med framtida tävlingar”

Tråkigt att inte Tore fick chansen att se dessa tävlingar. Han kommer vara saknad, Gunnarskog har förlorat en stor profil som gjorde otroliga avtryck för bygden och skolan.

Fred över hans minne

Länk 1 http://www.nwt.se/arvika/article70707.ece

Länk 2 http://www.nwt.se/arvika/article463941.ece

Länk 3 http://www.facebook.com/topic.php?uid=12845605373&topic=8133

Länk 4 http://www.brennabu.no/kontakt/om-brennabu.aspx

Har ni några minnen från tema friluftsliv eller annat så skriv dem gärna på kommentarerna!