ADVENTURE

Idag har jag provlöpt delar av tänkta Elitseriebanan i orientering som OK Jösse arrangerar 15-16 maj i Gunnarskog. Det var lördagens långdistans för herrarna jag testade. Tuff bana men helt klart omväxlande och fin terräng. Kommer bli hårt och häftigt. Många trötta ben på slutdelen av banan. Blir tufft att springa under 6 min/km. Tippar de bästa kommer ha mellan 5.45-5.55 i medelfart när tävlingen är avgjord. Tävlingen kommer samtidigt att vara World Ranking Event vilket innebär att tävlingen får lite extra status och ingår i Världsrankingen.

Missade lite trots att jag känner skogen men varje sten kan man inte ha koll på än så länge.

Blir ett antal vilodagar nu för mig då jag känner att jag behöver det. Ska också försöka mig på en tuffare träningsperiod efter vilan. Tar 3 dagar. Åker till STHLM imorgon. Blir trevligt, ska bla på bio. Lite häftigare att gå på bio där då bild och ljud är ett par snäpp vassare än i Arvika.

Ni har antagligen inte missat att en Arvikatjej blev mördad i STHLM. Fruktansvärt tragiskt. Alltid glade och positiva Erika, hon kommer vara saknad av många då hon var en riktig glädjespridare. Fotbollstjejen Erika var från Slärteg utanför Koppom. Jag var hemma hos henne några gånger och hon va hemma hos mig när jag bodde hos mor och far då vi umgicks en del för ca tio år sen. Vi hade en del gemensamma bekanta. Såg henne som hastigast i fredags kväll och sedan ett dygn senare var hon borta för alltid. Konstig värld vi lever i så ta vara på varje dag för man vet aldrig vad som väntar och tur är väl det…

Häftig löparbild från söndagens pass i skogen med VVOK

Denna helg har varit omväxlande träningsmässigt. Drog 2 pass på fredag sen kom militärmannen hit och vi var ute och käka pizza. Efter pizzakalaset drog militär-mannen vidare och jag hängde med MMA-mannen och biff MMA-mannen ut på stan under kvällen. Va kul att vara ute lite och träffa lite folk. En dansk höll låda hela kvällen så underhållningen var det inget problem med. Något som var väldigt speciellt var att en god vän berättade att han tyckte väldigt bra om mig och jag hade gett honom så mycket positivt i livet så att han skulle kunna offra sitt liv för att rädda mig om något händer och för att jag skulle få leva. Det var nog det finaste någon har sagt till mig, någonsin, för jag vet att han menade det. Kändes väldigt ärofyllt att någon sa så, nog inte så många som får höra det. Den här personen som sa detta har gett mig oerhört mycket också, och har bla lärt mig att allt är inte bara svart eller vitt här i livet, utan att det finns flera perspektiv på det mesta. En av de finaste människor jag träffat.

Lördagspasset körde jag i skogen. Uppe hos farsan i Sälboda. Fint solväder så det var ett gott pass. Nästan direkt efter träningen hängde jag med och tränade fotboll med FIF. Det va kul. Helt ok för att inte spelat på väldigt länge men timingen var klart eftersatt kände jag. Deras nye tränare Micke Nordström som jag spelade mittfält tillsammans med för en del år sen tyckte det va kul att jag va med och han såg gärna att jag kom fler ggr. Vi får se hur det blir med det men helt klart så kan det ge träningseffekter som folk inte trodde. Fick lite träningsvärk, men bara lite!

Idag söndag, var vi i Andreas Blomgrens hemmamarker och tränade med VVOK. Regnade och så men det var fint ändå. Ett ställe som jag ska besöka igen var Dammtjärn, där det var en rejäl klippvägg och häftig terräng. Ska ta med Jonne dit. Tror han kommer gilla berget. Efter att passet var klart bjöd Blomgrens på fika. Helt optimalt. Varm glögg, pepparkakor, julmust och bullar kändes toppen efter ett blött löppass i skogsterrängen.

Lördagen bjöd på strålande solsken i Gunnarskogs skogarna medan söndagen mest bestod av regn, dimma och blöta stigar, men fint va det uppe vid Dammtjärn.Mamma och pappa Blomgren bjöd på glögg och bullkalas efter ett blött skogspass

Ruskigt seg kropp just.nu, var tvungen att skippa gårdagens planerade träning helt. Åkte till Hasse-man och såg på fotboll istället. Fotboll är lugnare. Hasse försöker övertala mig att jag ska spela igen. Imorse sprang jag 16´, kände mig seg. Se om det släpper i kväll. Oj vad mkt man hinner tänka på när man springer en tur i skogen. Jag brukar ofta vandra iväg i tankarna totalt men något som ofta är återkommande är att jag tänker på morsan, farmor och Ayla. (Våran lilla tax som vi hade förr) Grymt rolig hund som hade enorm personlighet. Hon jagade tom älg – såg lite lustigt ut när en stor älgtjur kom ut på åkerkanten med den lilla taxen i bakhasorna. Sen gillade hon verkligen att åka bil, så om hon smet var det bara att skrika att vi skulle åka bil så kom hon som ett skott.

<!–
WriteFlash('’);
//–>När jag ser sådant här skäms jag för min egen art. Den värsta parasiten av alla!

Människan är ond av naturen. Vi är inte guds utsände utan djävulens om man nu ska tolka kristendomen och det gör väl de flesta i västvärlden. Människan är väl den enda djurart som aktivt, och i stor skala förstör sin egen och andra djurs livsmiljö. Många turister besöker gärna ett delfinarium på semestern. Delfinerna är vackra och ser ut att njuta av livet i bassängen. Verkligheten är tyvärr en helt annan. Delfiner trivs inte alls i fångenskap. De är intelligenta däggdjur med komplexa behov som inte kan levas ut i fångenskap. Hade delfinerna varit i det öppna havet hade de kunnat simma sina vanliga 8 mil om dagen. Det är långt ifrån möjligt i en bassäng. Delfinerna får dessutom sår och skador av solen eftersom de inte kan dyka tillräckligt djupt och ögoninfektioner av kemikalierna i vattnet. Infektionerna leder ibland till blindhet. Delfinerna dör i typfallet av stressrelaterade sjukdomar eller av klorförgiftning. Faktum är att delfinerna sällan lever i över fem år i bassäng. I naturen lever de i upp till 40 år. Men mardrömmen börjar redan på väg mot livet i fångenskap: En del europeiska delfinarier köper vilda delfiner. När de fångas i havet blir de skilda från sin grupp som de har starka sociala band till. Jakten stressar djuren och många dör i processen. Säg till att EU bör handla: I Europa finns det idag runt 60 delfinattraktioner och flera nya tillkommer varje år. Det är näst intill omöjligt för delfiner att anpassa sig till ett liv på öppet hav efter en tillvaro i fångenskap – men vi kan förhindra att fler djur tvingas att leva ett liv som strider så kraftigt mot deras natur.

Arter har ju alltid dött ut, som dinosaurierna. Är det verkligen ett problem?

Visst har arter alltid dött ut. De har mycket långsamt ersatts av andra arter som bättre passat in i miljön vid den aktuella tiden. För tillfället lever vi i den artrikaste, alltså mest biologiskt varierade, tid som någonsin funnits på Planeten.

Klimatet har varit stabilt relativt länge, vilket gjort att många olika specialiserade djur, växter, svampar, bakterier med mera utvecklats för att klara sig på olika sätt, i olika miljöer.

Problemet är att en enda art nu håller på att utrota de andra arterna i en takt som är omkring tusen gånger högre än vad som är naturligt. Dels går det snabbare än någonsin, dels är skälet till utrotningen inte detsamma som tidigare. Det är inte troligt att människans ”val” av arter som ska försvinna är särskilt bra för Planeten på längre sikt. Vi håller på att på ett mycket slumpmässigt och oförnuftigt sätt förhindra grunden för evolutionen. Antalet kvarvarande arter som kan utvecklas till nya arter, som passar i framtidens värld, blir snabbt allt mindre. Att en varierad natur med många olika arter är tåligare och ger oss människor livsviktiga saker som ren luft, rent vatten, stabilare klimat, mat, en fungerande kolcykel och mycket mer, är en viktig insikt. Dessa samband lär vi oss sakta mer om. De globala sambanden är även på detta område mycket mer omfattande än vi tidigare trott.

Dessutom är den biologiska mångfalden en försäkring över tiden. Vid förändringar i naturen, till exempel genom bränder, kan andra arter än tidigare gynnas och ta över viktiga funktioner från arter som inte klarade av förändringen. Detta gäller även inför de stora miljöförändringar som vi människor nu skapar. Att utarma den biologiska mångfalden och därmed tåligheten hos ekosystemen nu – i ett läge där stora förändringar väntar på Planeten – är förmodligen bland det dummaste vi kan göra. Och ändå fortsätter vi tränga undan det vilda allt mer och utrota art efter art. I Sverige, ett rikt land, hotas hundratals arter som lever i skogar eller i jordbrukslandskapet. Även tidigare vanliga arter som sånglärkor försvinner från område efter område.Genom att utrota arter tar vi inte bara ifrån oss själva – och alla framtida generationer – enorma skönhetsvärden. Vi riskerar också att de funktioner som naturen har – och som vi lever av – rubbas och slutar att fungera. Eller fungera så dåligt att vi måste lägga enorma resurser på att producera sådant som naturen tidigare producerade gratis, till exempel rent vatten. När vi utrotar andra arter är det inte bara synd om dem, det är synd om oss som sågar av den gren vi själva sitter på. Som den kände biologen Paul R. Ehrlich resonerade: jämför med ett flygplan där arterna är nitarna i plåten. Man kan säkert ta bort några av nitarna utan att planet går sönder och störtar. Men frågan är hur många? Och vilka? Idag utrotar vi arter som om vi visste att vi klarade oss utan dem. Men vi vet egentligen ingenting om konsekvenserna.

Idag blev jag inlåst i min egen lägenhet. Eftersom jag var ledig nästan hela dagen så var jag hemma och fixade lite. Under tiden så bytte några hantverkare min ytterdörr. Det ska bytas ytterdörrar till alla lägeheterna i mitt bostadshus. Bra men när hantverkarna hade gått så skulle jag iväg på ett möte men jag kom inte ut för det gick inte att öppna dörren! Hantverkarna hade dessutom redan dragit så dom gick det inte att få tag i. Frågade grannen om han kunde testa med nyckel utifrån och det gjorde han efter att jag kastat ner nyckeln från balkongen. Det funkade inte det heller så jag fick försöka ta i och vrida upp låset inifrån. Tog i allt vad jag hade tills det gick i sönder men ut kom jag inte ändå, allt snurrade bara runt.

Ringde MMA-mannen och han kom till undsättning med en yxa i högsta hugg. Bra att man har vänner som ställer upp. Grannarna såg rädda ut och han hade lätt kommit genom dörren men han föreslog att jag först skulle ringa nån låssmed och kolla om dom hade tid. Sagt och gjort, en låssmed dök upp inom 10 minuter och fixade så att dörren kunde öppnas. Det kändes befriande. De hade tydligen satt i låset åt fel håll och nyckeln passade inte ens i låset. Låssmeden fixade dock nya nycklar åt mig som passade snabbt och smidigt. Han funderade på vad det var för skumt företag som hade installerat dörrarna och det undrar jag med. De ska få en räkning från låssmeden.

Hann precis på VVOK-träningen och allt var frid och fröjd men mötet missade jag.

Igår körde vi delar av Gunnarskogsleden på VVOK-långpasset, 24,37 km fick jag ihop på min GPS. Vi var ett gäng med Maria, jag, Sebbe, Andreas, Lindmarkarn, Oskar, Fogelbergarn och norsk-Eivind som åkt ända från Norge för att uppleva Gunnarskogsnaturen. Det var en regnig och ganska kall tur. Riktigt fint novemberväder. Snön låg kvar i skogen och gjorde att iaf jag halkade omkring rätt så mkt utan dubbskor.Under Rövarstenen, ett jättekasst, enda stället där vi slapp regnet

Efter ca 11 km´s upp och ner löpning på smala stigar ville Sebbe och Maria gena hemmåt. Nackdelen var att det var 8 km närmaste vägen därifrån men det var bara för dom att köra. Runt 20 kilometer var det en del andra som blev lite slitna och en fick vi hämta upp med bil då benen inte var löpbara längre.

En fin tur var det, trevligt att springa i skogen och det var kul att så många trotsade regnet. Dimma och regn

Jag är ansvarig för lördagens långpass och vi kommer samlas vid Helmia bil 10.30 för samåkning till skolan i Gunnarskog. Annars samling 11.00 i Gunnarskog.Vi kommer att springa Gunnarskogleden i ett lugnt tempo. En ca 22 km lång, orangemärkt vandringsled. Leden passerar bl a Gunnarskogs hembygdsgård, Rövarstenen, kolarkojorna vid korstjännet, flera vindskydd och Ryggestadbergets utsiktstorn.

Välkomna!