ADVENTURE

Nu har vi kommit igån ordentligt med VVOK-träningen på måndagar men fortfarande fattas det en del lämpliga kandidater på träningen, ålderspannet hittills är väl omkring 70 år. Precis som det ska vara på klubbträning. Vi kör en lätt löptur först och sedan en církelstyrkebana som är anpassad för den som håller på med konditionsidrott. Riktigt bra. Avslutningsvis en frivillig prestigefylld fotbollsmatch som det kanske är ännu mer prestige i än Nattjakta. Väl mött!

Jobbat lite under helgen. På lördagen fick jag chansen att vara ute på Tiki Room. Det var trevligt. Var lite folk hos chefen innan. Militärmannen var bla tillbaka i stan. Vi är så lika på flera sätt men även så otroligt olika på andra. Tillsammans var vi oslagbara. Iaf som militärer, under övning så tror jag inte att det är några andra soldater som till fots någonsin har klarat av att skjuta ut en hel stridsvagnspluton med 60 tons stridsvagnar, leoparder. Kompisen fortsatte sin militära bana medans jag valde ett mera civilt liv men denna händelse kan ingen ta ifrån oss då alla gamla befäl som minns detta var alldeles lyriska efteråt. Förstår än idag inte hur vi kunde klara detta! Det började med att hela vår skyttepluton blev utskjuten av dessa leoparder utom just vi två som låg på varsin flank, jag med prickskyttegevär och militärmannen passade också huvudet när leoparderna kom inmullrandes.

När leoparderna åkt vidare så rusade vi tillbaka till plutonen där alla satt samlade och lekte döda (de var alltså ur striden för ett par timmar). Vi rafsade åt oss så mkt utrustning vi kunde bära, ca 10 pansarskott var i första omgången + en AK 5 och PSG 90 som jag hade. Sen fick vi med oss en blågul (ett befäl som fungerar som domare). Började spåra leoparderna och det var ju inte så svårt med tanke på att de väger ca 60 ton och lämnar en del spår efter sig. Vi kom ikapp dom där det var riktigt kuperad terräng vilket gjorde det möjligt för oss att smyga oss på dom en efter en utan att de kunde se oss. Sen brassade vi i åtminstonde 3 pansarskott i ändan på leopard efter leopard. Först dubbelskott och sedan snabbt flera skott till. Det gäller att skjuta fort som ögat och utan upptäckt annars har du ingen chans. Attacken ska ske bakifrån och om du inte lyckas slå ut den , ja då är du i princip död, för i samma sekund som p-skotten går iväg så är du upptäckt om inte dessförinnan. Stridsvagnar är inget man vill strida emot om man inte själv sitter i en. Här hade vi terrängen på vår sida och vi sköt ut stridsvagn efter stridsvagn. Vet att på en stridsvagn sköt jag ut både vagnchefen och laddaren med psg´n innan den andre av oss dunkade in några pansarskott i röven på den.Sista stridsvagnen var vi ikapp på ett öppet fält och den stack som ögat för den visste att något hade skjutit ut de andra vagnarna. När vi rusade till en bättre position för att skjuta ramlade hörselskydden ur örat och när vi brassade iväg alla skotten så gjorde det riktigt ont i örat men inget man tänkte på just då. Under kvällen sen så var det ett pipande ljud hela tiden i örat men det var det värt för vi gjorde något som ingen annan hade klarat innan.

5 år senare ringde ett gammalt befäl upp och frågade om jag ville följa med på utlandstjänstegörning, då tog han upp bla detta händelseförlopp ovan. Det var ett fint erbjudande men jag tackade nej. Kompisen som forfarande är kvar med de gröna kläderna har hört talas om dessa killar som sköt leoparder med bara händerna även på senare tid. Verkar som det blivit en myt, men den är faktisk sann….

Punktering på mercan i helgen. Körde hem på fälgen. Holmstrand fick problem med fläkten men det lagade vi med en klädhängare. He, he! Det flög lite delar innan vi var färdiga men det fixade sig riktigt bra. Får byta däcket imorgon. Subarun fick jag reda på vad felet berodde på och det var att när de bytte kamremmen så skruvade de sönder en bult till ett drev och när detta lossnade så blev det alltså motorhaveri. Så nu ska de fixa fram en annan motor på verkstaden. En bättre förhoppningsvis…

Tyvärr måste jag stå över Lången imorgon. Knät sätter stopp. I samråd med Henrik på Hagapraktiken kom vi fram till att det var rätt beslut att ta i detta läget. Bättre att missa en tävling än att förstöra ett halvår. Man börjar nog bli rutinerad ;-). Känns lite tråkigt när jag hade sett fram emot denna tävling relativt mkt och det var DM-status i H21. Missade också denna tävling ifjol så jag hoppas det blir tredje gången gillt nästa säsong då…

Nu är målsättningen istället att fixa knät så snabbt som möjligt. Ska jogga lite lätt så det blir blodgenomströmning i området så ska det nog släppa på hoppas jag.

Förra veckan var jag, Maria, Elin, Jörgen och Sebastian och provlöpte på nya kartan i Gunnarskog. Gillar terrängen och kartan skarp måste jag säga. Nedan kan ni se ett kartprov från området.Kartprov från tävlingskartan till Elitserien i Gunnarskog maj 2010

Igår kväll var det dags för final i nattjakta. Årjängs OK med Åke Dahl i spetsen hade strängat banorna vid Kjölen sportcenter alldeles vid norska gränsen. Det snöade och ganska kyligt blev det minsann i skogen då det inte gick att löpa ut någonstans i den risiga brötterrängen. Tycker det varit mkt brötig terräng på hela nattjaktaserien faktiskt. Går liksom inte att springa ut någonstans utan man får gå på halvfart och det är inte min melodi då jag bommar oavsett hur jag gör och behöver hög fart.

En erfarenhet rikare blir man ju iaf och det är alltid bra. Gjorde inte direkt något allvarligt försök att gå ikapp de löpare som var framför då jag märkte ganska snart hur terrängen såg ut. Jag och Sebastian som startade 10 sekunder bakom kom tillsammans och vi tog oss runt banan lugnt och sansat men missade ändå en del.

Andreas som gick ut i täten efter att ha tagit mest poäng efter alla deltävlingarna vann tillslut med lite stolpe in kanske man kan kalla det. Jörgen Ekman var nämligen först till målet men missade på något konstigt sätt att stämpla vid sista kontrollen utan sprang direkt till mål.

Återstår att se om det blir orientering till helgen då Ultra lång- DM går i Karlstad. Är lite sugen på att vara med men känner lite smärta på utsidan av knät. Eller strax ovanför knät, inget löparknä men lite kopplat till detta då det sitter i muskeln strax ovanför. Bestämmer mig ikväll hur jag gör närmaste dagarna. Kanske blir en signal till Henrik på hagapraktiken…

Karta med GPS rutt

Brr! Kallt i skogen på söndagsmorgonen. Starke orienteraren och multiidrottaren Per Eklöf hjälper till att hålla värmen uppe.

Kristinehamn Multisport arrangerade igår den 3:a upplagan av Kristinehamn Trailrace. Loppet är ca 16 km långt och bansträckningen är kuperad och går på smala stigar (ca 14km) varvat med elljusspår (ca 2,5 km) med bitvis tuff och blöt terräng. Start och mål är på Hultets Friluftsgård i Kristinehamn.

Antog före start att KFUM Örebros orienterar-Eklöf skulle springa fort längst den svårlöpta och stundtals halkiga banan. Såg också en del andra orienterare som var på plats som säkert springer fort här. Efter 1,5 km så var det jag och Per Eklöf som låg i täten. Jag agerade lok tills vi sprungit ungefär ca 11 km då gick Per fram och drog ett tag. Per var mkt stark där det var svårlöpt i terrängen. Fick slita både uppför och utför i de steniga utförslöporna för att hänga med då det kändes livsfarligt att släppa på så som Per gjorde. Min fot är jag också lite rädd om fortfarande i sådana stenpartier så det var att göra så gott man kunde.När sedan banan (stigen) blev lite jämnare och lättare att följa började jag känna mig stark. Vi hade då sprungit ca 13 km och jag hade på känn att jag var starkare än Per i det terrängpartiet då jag kunde flyta med utan att förta mig. Tror Pers ben mattades lite snabbare än mina också då det kändes som tempot gick ner lite. Funderade på om jag skulle sticka eller vänta till spurt. Jag valde vänta och väntade tills det var ca 500 meter kvar och gjorde sedan en tempoökning i backarna på väg ner mot målet. Det flöt på fint och jag kunde gå i mål som segrare i denna tävlingen för tredje gången. Kändes riktigt bra och kul! Jag och Eklöf var väl i en klass för sig detta race då näste man var ca 4,20 efter till mål. Också orienterarkille från OK Tyr. Tror jag hade några sekunder bättre tid än ifjol och eftersom banan enligt tävlingsledningen var ca 500 meter längre var det helt ok. Verkar som jag trivs bra i Kristinehamnskogen och det är väl inte konstigt då jag under Löjtnant Olssons befäl gick bärsärk genom de här skogarna mer än en gång i det militära…

Träffade också på ”Ölme-bonden” efter målgång som var där och tittade. Det var kul!

Blev en skogtur idag med Tsappo och hans trevlige och sympatiske Mixed martial arts björn till husse. Vi gick upp på Gallberget i Rackstadskogen. Riktigt fint som vanligt. Vi hade en diskussion om varg när vi var ute eftersom vi hade en varg med oss. En stor del varg iaf. Helt otroligt vilken power det är i denna hundras. Kan springa hur mkt som helst trots att han är stor och tung. Ska bli grymt häftigt att åka skidor efter Tsappo till vintern. Det kommer gå undan värre.Vi kom fram till att många vet så otroligt lite om hur hunddjur fungerar överhuvudtaget och jag har sett exempel på folk vars favoritdjur är hund men samtidigt hatar dom verkligen vargar. Är inte det konstigt så säg? Vargfrågan speglar olika individers personlighet. Varghatet visar på människans absolut sämsta egenskaper. Det visar på fördomar, egoism och intolerans. Människan har en benägenhet att skapa sig fördomar, eftersom våra hjärnor hela tiden jobbar med att sortera och kategorisera omvärlden. Det kan räcka med att vi får höra talas om något främmande, som vi aldrig sett och som vi inte vet något om. Snabbt tror vi kanske ändå att det säkert ”är” på ett visst sätt…. Som Rödluvan och Vargen!!

Igår blev det återigen lite krokar på nattorienteringen. Kan tydligen inte hålla kursen i styr hur jag än försöker. En del av de andra var också ute och snurrade för den delen och jag måste säga att det var ett mkt svårt område som första fjärilskontrollen låg i. Det hade varit krångligt på dagen men nu på natten var det riktigt bökigt. En massa berg och stenar att trampa på som bromsade ner farten kraftigt dessutom. Missade ca 13 minuter på 6:an, det var kvällens största miss. Mellanbanan med bla Maria som hade ett par kilometer kortare än oss på långa kom i mål långt efter mig eftersom dom missade i detta området och då ska man ändå ha i åtanke att jag missade omkring 20 minuter. Riktig skadeterräng var det också i området så man fick se upp var man satte ner foten.

Hade lånat en gammal pannlampa av Jörgen igår eftersom min sponsorlampa slutade fungera och det funka men vilken skillnad det är på lite mer moderna lampor alltså. Det kände man nu när man använde en gammal igen. Det lyser betydligt bättre och framförallt med ett vitare ljus i de nya ledlamporna.

Trots alla missar var jag ändå väldigt positiv igår. Var på grymt gott humör och det är ju alltid bra. Så det ska va. Arrangemangsstaben fungerade klockrent, det bjöds på korv och bilen höll ihop och allt var frid och fröjd. Eller min bil är fortfarande på verkstad men farsans gamla Golf funka bra. Även om jag var tveksam när vi åkte hem då det lät som vi hade en grävling i baksätet. Kanske hade vi det också men jag såg den inte.

Karta med GPS-rutt

Bild tagen i närheten av Storkasberget

Följde veckans planerade träning till punkt och pricka. Formeln är att skriva ner det man ska genomföra. Det rullade på ganska fint. Igår (måndag) var jag i Forshaga med IF Göta gänget och tränade ett lätt pass där och sedan hade vi lite snack kring vinterns aktiviteter. Löpar-Nisse (Lars-Erik Nilsson) var där och berättade om sin träning när han var elitaktiv på -80 talet. Det var intressant. Han tränade ungefär det dubbla mot vad jag gjorde denna veckan, varje vecka. Grymt. Bla tog Lars-Erik 6 SM-guld i terräng i följd på 12 000 meter. 1984 sprang Lars-Erik 900 mil. Största besvikelsen upplevde ”Löpar-Nisse” 1984 när han inte fick åka till Los Angeles.

ÅRET BÖRJADE HOPPFULLT för Lars-Erik med ett millopp på tiden 28,27 i Florens, endast sju sekunder över Internationella friidrottsförbundets kvalgräns. Anders ”Pampen” Borgström samtalade med SOK (Sveriges olympiska kommitté) och hade med sig deras rekommendation så om Lars-Erik gör 15 sekunder bättre än i Florens så blir han OS-aktuell. I DN-galan sprang Lars-Erik milen på 28.09. SOK struntade i det formbeskedet. ”- Det var den största besvikelsen under mina år som aktiv. Mitt namn fanns inte med när SOK kompletterade OS-truppen. Jag hörde det i sportradion…”

”- Jag stack ut i skogen och sprang. Där stötte jag på löparkompisen Tore Axelsson (också enormt bra löpare). Han visste hur hårt jag hade satsat för att komma till Los Angeles. Vi började gråta.”

Det var inspirerande att höra Lars-Erik berätta om sin träning, hur man skulle tänka och lägga upp träningen. Fanns nog en hel del som man kunde plocka in i sin träning för att forcera skogen bättre.

För övrigt kan nämnas att Martin Holmstrand tränas av Lars-Erik just nu och han verkar tycka det är ett genomtänkt program han följer. På söndag körde jag , Martin H och Sören Persson en Blanka pannan tur från Agneteberg, Högvalta, Speked, Vassvika, Graninge och tillbaka till Agnetberg. Strax över 25 kilometer. Sören var het när han kom tillbaka till skogarna kring Arvika så han drog upp tempot lite ibland. Typiskt juniorer, eller för den delen veteraner…