ADVENTURE

Blev en tur på sjön Gunnern idag med. Min ”hemmaplan”. Upptäckte att bävern glädjande nog verkar vara tillbaka i någon av de tre hyddorna. Bävern är ett coolt djur. En gnagare som med sin livsstil kan gynna annat djurliv. Bävern gör nytta genom sina dämningar och bidrar till att skapa biologisk mångfald, där den drar fram. Men trädfällningar och dämningar orsakar också skador för den väldigt egocentriska apan homosapiens (som definitivt inte gynnar andra arter förutom råttor och möss kanske?) och bävern har därför tyvärr fått något av skadedjursstämpel på sig. Detta är synd. Turister gillar bäver så de ska vi vara rädda om.

Var tvungen att gå upp på ena kanten av Näsberget för att se om det skulle vara någon utsikt fast det var lite vanskligt. Råkade riva ner en stor sten när jag klättrade upp och stenen höll på att krossa min lilla båt, så där hade jag tur annars har jag fått gått hem.

Imorgon blir det en resa till Grums och Woodjoggen som startar upp igen efter ett uppehåll. Blir ett fint träningspass. Hoppas på en fin genomkörare och resultatet är mindre viktigt men jag hoppas att jag ska ha en fin känsla. Skulle inte förvåna mig om Nilsson kommer käka mig till middag imorgon.

Blivit en hel del skog på sistone. Idag drog jag till skogen med min oerhört lilla och behändiga gummibåt. 4 hk fyrtakt gör att det går undan. Besökte en gammal eldplats som jag byggde för ett tiotal år sedan. Låg där och filosoferade ett tag. Somnade och vaknade av korpens skorrande läte. Många löpturer har också gått ”rakt ut” helt i obanad terräng. Har tydligen en liten skada i ena låret så då är det perfekt att köra i den mjuka skonsamma skogen. Dessutom får man samtidigt fina naturupplevelser. Sett hundratals djur de senaste veckorna, bl.a. rävar, grävlingar, kungsörn, en tjäderhöna som låg och ruvade på 8 ägg, en hel del älgar. En älg kom ut på stigen alldeles framför mig när jag kom löpandes uppifrån Gallberget ner mot Hartjärn. Så jag satte av i full fart efter den och tog in faktiskt in på den. Blev ett litet race där på skogen – stackars älg, att ha den där galningen i hasorna kan inte vara kul. När vi närmade oss Hartjärn var jag 7-8 meter bakom älgkraken och han kastade sig rakt ut i tjärnet och simmade över till andra sidan. Var inget dåligt magplask älgen gjorde och han simmade ruskigt fort, ingen chans att hänga med där iaf.

Herr Nilsson har varit med på flera av skogspassen och han blir starkare för varje pass. Känns som att jag snart är illa ute! Vi körde bl.a. ett fint och kontrollerat backpass på onsdagen, 3 vändor uppför vägen till Gallberget.

Igår smög jag och Nilsson runt 310-rundan tillsammans med junior och senior Ekman. Fast vi joggade lugnt så bromsar det allt en del i de backarna som finns där. Stor tack till dem som röjt upp vissa av stigarna på rundan. Kanon. Ikväll var jag och Jonne ute och lunkade runt Sotarblixtleden. En fin tur det också.

Elitserien i orientering som vi hade på Ryggestaberget i helgen blev riktigt lyckad tycker jag, åtminstone sportligt sett. De elitlöpare jag pratat med har alla berömt terrängen. Pratade med Martin J före långdistansen på lördagen och sa att det kommer vara en terräng som passar för honom och visst blev det så. Martin vann 11 sekunder före Emil Wingstedt (bild). Det var också mitt förhandstips. Martin var förvånad då han trodde det skulle vara brötigare terräng och var överraskad av hur fint det var. Detsamma var David Andersson från Malungs OK. David tyckte bara positivt om allt runt tävlingen. Kul att höra tycker jag då jag drev på ganska mkt för att vi skulle ha tävlingen på ett bra terrängområde och detta fanns i mina träningsmarker.

Martin H och jag körde faktiskt ett rätt speciellt träningspass där en gång för några år sen. Vi började med rullskidor från botten och upp till toppen på vägen förbi grushålorna 10 ggr, sen sprang vi upp från skjutbanan och upp till högsta punkten av stigen på väg till utsiktstornet, också 10 ggr. Rätt rått pass, testa om ni vill bli trötta. Det va bättre förr ;-)..

GPS tracking H21 långdistans här

På lördagen hade jag, Maria och Martin H hand om vätskelangningen mm. Men innan det var jag och några till att vid starten och byggde upp toaletterna igen då några förstört det vi byggt dagen innan. Finns tydligen en del knasiga människor i Gunnarskog. Detta ska jag ta tag i så småningom. En minut innan första toabesökare kom var vi färdiga med återställandet som tur var.

Synd att min gamle rektor Tore Andersson som bidrog till kartframställningen med sitt effektiva arbete inte fick vara på plats och bevittna tävlingen, men jag är säker på att hans ande vakade över tävlingarna.

På söndagen satte jag och Martin H ut kontroller. Martin den klanten glömde att stämpla i stämpelkorten men han sprang runt och gjorde det medans jag satte upp de sista posterna. Nog aldrig varit någon som forcerat den terrängen så fort som han gjorde med vanliga kläder och kängor tidigare. Han höll rent av Wingstedt tempo i skogen. Emil Wingstedt vann medeldistansen på söndagen, det var förövrigt under testlöpningen av den banan som jag stukade till foten på onsdagen. Martin J sprang dessutom rakt i en sten och blev liggandes ett tag på den banan så det var nått lurt med den 😉

På söndagskväll blev det förövrigt årsdebut på rullskidor tillsammans med Holmstrand, 4mil och grymma blåsor i händerna blev resultatet av den turen. Man är för vek helt enkelt!

Igår var det dags för Krystallmarsjen i Norge. 8,5 km på terrängspåren i tallhedsmarkerna runt Magnor med start och mål vid Glasverket. Var lite osäker på formen efter en seg vecka och dessutom stukade jag till foten när jag provlöpte elitseriebanor i Gunnarskog igår så jag var lite orolig hur det skulle kännas. Efter en lugn start (förutom startrusningen där några heta norskar sprang ihop och svor åt varandra) med några ganska lugna kilometer var det efter 2,5 km dags för spurtpris där tempot skruvades upp och jag lyckades ta hem det med några meter. Kändes ganska ok i kroppen då. Efter det försökte jag hålla i tempot och alla släppte men det var en löpare som smög med ganska lätt verkade det som, ca 10 meter bakom. Var psykologiskt jobbigt att ha honom där och visste inte hur jag skulle göra där ett tag. Skulle jag släppa upp honom och låta honom dra? När det var ca 2 km kvar kände jag mig lite trött och han kom i sin tur närmare. När han sedan kom upp vid sidan av mig så fick jag nya krafter och det blev lite lurpassande löpning fram till sista backen där amerikanen satte in stöten (javisst det var en amerikan). Dock var jag beredd och tryckte till för fulla muggar och flög över krönet. Så jag lyckades vara en halvmeter före imål, igen! Ruskigt skönt att veta att spurten verkar fungera i år. När jag sedan fick reda på vem löparen var som jag spurtade mot så var det väl tur jag inte visste det innan. Det var SK Vidars Amerikan. Ifjol sprang han bla Sentrumslöpet i Oslo på 30.03 och 3000 meter på 8,13 på Bislett och då går det minsann undan så det var en fin skalp jag tog i den spurten. Mer om killen här: Länk

Eftersom killen ofta springer de största och mest prestigefyllda tävlingarna i Norge så kanske han inte hade väntat sig att få spurtstryk av en tjock svensk i en mindre bonntävling ;-). Vad jag hörde så sattes det alltså banrekord på loppet med ca 40 sekunder och det är många som jag anser är mycket bra som har deltagit i detta lopp genom åren. ”Det ble satt løyperekord med stor margin, hvor Lars Olaf Gävert, Karlstad Magazinet så vidt spurtslo Rolf Staier fra Vidar. Begge fikk registrert tiden 27:00”

Resultat Krystallmarschen 2010 top 5

1. Lars-Olof Gävert Magazinet 27.00

2. Rolf Steier Vidar 27.00

3. Per-Erik Monserud Austmarka 27.27

4. Tore Axelsson Bore 28.21

5. Christian Nilsson Magazinet 28.25

Christian var med och gjorde ett mkt bra lopp trots mindre träning mot när han satsade som mest. Bara 20-talet sekunder från fjolårets vinnartid. En annan som jag är ruskigt imponerad av är Tore Axelsson som en gång i tiden gjorde urstarka resultat. Riktigt grymt imponerande resultat idag också med tanke på åldern. Fick en hel del bra tips av Tore om träning efter loppet och han berättade att han gillade min hemsida. Det var väldigt kul att höra.

Form (1-10) Ben 8, Flås 8

Länk: Kondis

Igår blev det Forshaga och Sisujoggen. 8 kilometers löpning på en tvåvarvsbana. Ganska trevlig bana. På varje varv var det ett terrängavsnitt på ca 1,5 km. Svenske mästaren i militär femkamp, Cimmie Wignell bjöd upp till en stenhård spurtduell efter att vi två gått loss från övriga fältet efter ca 3 kilometers löpning. Första kilometern kändes lätt och gick första varvet på 3.02, andra kilometern lätt, passerades på 6.06 då jag gått upp i täten. Dock tyckte jag mig vara lite seg i benen (kanske satt kvar lite halvmaralånganatten sen förra helgen) men flåset var bra och andningen kändes lätt. Tredje kilometern var uppför med motvind och fjärde gick i terrängen. Ut på andra varvet kändes det lite halvsegt och när jag dragit i ca 5 kilometer och Cimmie fortfarande tassade med lät jag honom gå upp i täten och dra i en kilometer, innan jag gick om strax innan terrängavsnittet började. Blev lite konfunderad då han fortfarande var med och jag antog att han skulle kunna avsluta snabbt. I terrängen kunde jag sedan ligga första innan sista brant backen i terrängen där jag ökade tempot för att vara först i sista kurvan.

Efter kurvan var det bara att spurta för vad tygen höll men det var nära att Cimmie slog mig för han var satans snabb i spurten. Snabbare än jag trodde även om jag misstänkte att han skulle vara snabb då han har en talang utöver den vanliga för idrott. Endast en halvmeter skiljde oss åt på mållinjen. Så det blev tårta, blommor och en elgrill med hem.

Herrar 8 km.

1 Lars-Olov Gävert IF Göta 26.28

2 Cimmie Wignell Sisu Forshaga 26.28

3 Fredrik Nordström Grums 27.01

4 Leif Sjöström IF Göta 27.24

5 Daniel Brånn Kumla SF 27.36

6 Mattias Zachriksson Gammelkroppa 29.00

7 Lennart Eriksson IF Göta 29.11

8 Christer Skoog Sisu Forshaga 29.27

9 Anton Nilsson Kils OK 29.33

10 Denny Pedersen IF Göta 29.39

Form (1-10) Ben 6, Flås 8

Innan jag skulle värma upp så råkade jag ut för en jobbig händelse. För att göra en lång historia kort så handlar det hela om en kille som jag blev kompis med i det militära. En person som gjorde oerhört stort intryck på mig. En vältränad, trevlig och naturlig grabb från Forshaga. Varje dag efter avslutat dagsverke så gick han, jag och militärmannen på gym eller tränade på annat sätt. De flesta andra i vår pluton låg i sängen och såg på tv eftersom de var trötta efter en dag. Men vi tre gick alltid och tränade och var i övrigt ganska framåt. Killen var en av de snällaste och mest vältränade killar jag någonsin träffat, såg bra ut och framtiden såg väldigt ljus ut. Efter lumpen höll vi kontakten lite sporadiskt men det var ändå någon som man alltid visste var man hade och vad han stod för. En dag när vi inte hade hörts av på ett tag så hörde jag talas om att han och en kille till blivit påkörda av en rattfyllerist när de korsade en väg till fots. De båda var mkt allvarligt skadade och det såg ovisst ut hur det skulle gå men hoppet levde. Den ena grabben återhämtade sig och kunde komma tillbaka till livet, men min kompis han blev totalförlamad och förpassad till ett liv i rullstol. Det var oerhört jobbigt att veta att det gått så illa och att gärningsmannen kom undan. Ringde upp hans mamma ett tag senare och hon berättade hur det var och att de inte visste hur han reagerade på omvärlden då han inte visade några tecken på det. Han levde men ändå inte. Tänkte jag skulle hälsa på honom men det blev aldrig så. Mamman tyckte dessutom det bästa nog vore att jag skulle minnas honom för hur han var innan olyckan, för jag skulle nog bli väldigt illa berörd av att se vad han hade blivit trodde hon. Sen har åren gått.

När jag skulle anmäla mig till gårdagens lopp så var det samtidigt en loppmarknad vid startplatsen och många Forshagabor hade sökt sig ut på gatan. Plötsligt kom det två tjejer och sköt en stor rullstol framför sig med en multihandikappad kille i. Jag blev helt förskräckt när jag fick se vem det var och vad det blivit av honom så det knöt sig totalt för mig. Det var en syn jag aldrig kunnat föreställa mig fast jag tänkt på det så många ggr. Från en av de stiligaste människor jag träffat till en krympling som inte kan göra något själv. Jag blev totalt knäckt och var tvungen att springa ut i skogen och gråta. Jag blev både ledsen och oerhört förbannad på den som gjorde så att det blev så här. Alkoholen är ett livsfarligt berusningsmedel som ställer till enormt elände, inte bara för den som brukar det utan även för de som kommer i vägen för dess framfart.

Idrotten betydde ingenting igår och detta har funnits i mina tankar sen dess…

<!–
WriteFlash('’);
//–>För några dagar sedan visade svt dokumentären Vargkriget, vilket visade att det pågår en organiserad tjuvjakt på varg i Sverige. Systematiskt dödas vargar med diverse djävulska metoder utan tanke på vilka fruktansvärda lidande djuren utsätts för. En osannolik historia kan tyckas men forskning visar även den att en stor del av vargstammens dödlighet just beror på att det skjuts varg illegalt varje år. Kodordet för jakten är ”jaga räv”. Har genom bekanta hört talas om detta, dock tvivlar jag på att det är i så stor omfattning som visades på TV. Tror de överdrev något om omfattningen de självgoda kriminella typerna som medverkade i filmen. De är kriminella som vilken annan person som helst men ändå tycks det på något osannolikt sätt vara legitimt då vargen anses som ett ”ont” djur??!! (vilket i sig är mkt underligt då människans bäste vän hunden är samma art och dess egenskaper vi anser goda kommer direkt från vargen)

Det kanske mest skrämmande med hela historien är nog att dessa människor själva och dess bekanta tror att de gör något positivt och därigenom rättfärdigar sitt beteende. De har så att säga en sjuklig, inte så lite religiös tro som styr dess handlande för det är inte direkt en värmande päls de är ute efter. Människan står i centrum, allt som är i vägen ska dö och vi är ekosystemets herrar. Dessa människor påverkas varken av fakta eller kunskap, här är det tron som får avgöra. Det var samma korkade människor som brände häxor på bål för 400 år sedan. De svenska häxprocesserna ledde till att nästan 300 kvinnor dog. Häxjakten godkändes till och med offentligt av kyrkan år 1484. Känns det igen? Inte bara häxan som kyrkan ansett ”ond”. Kyrkan i Sverige, har ju förutom kvinnor också torterat katter genom att bränna dem levande! De har också spridit myter om vargen i århundraden. Vid sekelskiftet predikade prästerna om vargens onda natur. Och katten är ett djur som jagar på natten och på det viset ansetts stå i förbund med mörkrets furste! Sjukt som de flesta ser det idag men det är samma känslor som styr dessa människors jakt på vargen istället för häxan. Jag trodde vi i Sverige hade kommit längre men tydligen inte. Jag är övertygad om att när det gäller vargen kommer alla fördöma hatet mot vargen om bara några årtionden. Det gör alla riktiga jägare redan nu. De som inte gör det förstör för de som vill ha acceptans för vanlig legal jakt på samtligt vilt och blir betraktad som byfånar av varje sunt tänkande person.

Stora däggdjur lär sig och ändrar sitt beteende hela tiden: älgar, björnar, vargar och, ja, även människor. För vår del är vi nog tvungna att formulera bättre svar på de frågor som vargarnas förekomst innebär. Inte de vargar vi känner från folksagorna utan de äkta vargarna, som håller till i de Värmländska skogarna. Vi får helt enkelt anpassa oss till den situation som råder idag. När vi säger att vi vill bevara djurlivet, gäller det även vargen!

Full förståelse har jag för att ingen vill ha vargen i sin renhjord eller bland tamboskapen eller över sorgen och ilskan om ens hund blir vargdödad, men för den skull finns ingen rättighet att försöka utrota vargen. Jag ser dock personligen hellre att min hund dör i strid med en annan hund eller varg än att bli mosad av en plåtburk på 2 ton som kommer farandes i 100 km/h. En naturlig död är en bra död.

Lördagen bjöd på små utmaningar. Hur skulle kroppen klara av två långa tuffa lopp under samma dygn? Dessutom mitt i natten. Kroppen skulle klara det, det visste jag, i kroppen finns enorma outnyttjade resurser, frågan var snarare om hjärnan skulle tro att det skulle gå. Aldrig hört någon annan som gett sig på detta projekt men någon måste väl vara den första. Tanken med halvmaraton-DM var att absolut inte gå på hårdare än vad som behövdes för den dagen, helt enkelt hålla ett kontrollerat tempo och enbart fokusera på placering och DM-medaljer. En rövarspurt om det skulle behövas. Efter ett tag med ändå ganska lugnt tempo var det bara jag och Martin Holmstrand (kanske väntat) kvar i täten och vi kom tidigt överrens om att bara se till att hålla undan för de övriga och lusa så mkt som möjligt. Så resten av loppet blev egentligen bara en bevakning av positionerna och vi sprang och pratade. Vi turades om lite att ligga i täten i motvinden. Hårdaste motståndet bjöd som väntat orienteraren Fredrik Nordström på. Fick kolla lite var vi hade honom sista biten så han inte skulle komma för nära. Så vi delade alltså DM-guldet rakt av. Kroppen kändes bra och jag kände ingen trötthet/stelhet så jag hoppades att jag skulle kunna genomföra tiomila på ett bra sätt om jag fick i mig lite mat.

21,1 km Halvmarathon Topp 5

1 207 GÄVERT L-O -77 DM IF Göta 1:15:49 0

2 268 HOLMSTRAND Martin -86 DM KFUM Arvika 1:15:49 0

3 205 NORDSTRÖM Fredrik -72 DM Sunne LK 1:16:08 19

4 229 OTTERSTEN Per Anders -61 DM IF Göta 1:17:25 1:36

5 206 JUHLÉN Thomas -82 DM IF Göta 1:20:35 4:46

Länk VF

Länk NWT

Sen blev det raka spåret till Finspång och Tiomila. Farsan var med som coach och chaufför.

Klockan 01.00 gick jag ut på den mytomspunna ”långa natten”. Den längsta nattsträckan kallas långa natten, och är en stenhård svensk idrottsklassiker. Historier har gått om hur löpare på ”långa natten” stulit båtar för att komma över sjön som de råkat hamna på fel sida om, eller orienterare som liftat med bil. Sträckan i år mätte 16,8 km fågelvägen, och hade 490 höjdmeter. Total löpsträcka blev 21 km enligt GPS. Ett halvmaraton till alltså, fast i skogen. Långa natten är sannerligen inte som andra idrottsklassiker, nästan vem som helst kan klara av ett Vasalopp efter lite träning. Här krävs mer. För att citera Anders Gärderud: ”man kan inte skicka ut vilken amatör som helst på långa natten, de skulle aldrig komma i mål, möjligen hitta första kontrollen”. Löpstyrkan är avgörande, för här gäller det att kunna springa två mil i svårframkomlig och kuperad skog. Förmågan att ”hänga”, alltså följa efter andra löpare är en mkt viktig egenskap på denna sträcka då den är en rak sträcka. Typ alla vill vara med i tåget. Något tåg såg jag inte förrän på slutet och då var det mest i vägen. Jag fick gå ut som omkring 280 placering och en bra bit efter. Detta eftersom våra normalt starka och säkra löpare på sträckorna innan (långa natten var sträcka 3) hade haft lite otur med sig och missat rejält, framförallt på startsträckan.

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Blev ganska tidigt uppsprungen av Jan Olm Kils OK, eller uppsprungen, jag såg en lampa som gick fortare än de andra genom skogen och den måste jag bara hänga tänkte jag. När jag kom upp i rygg såg jag att det var Janne som fick ge sig ut på långa natten 3 minuter efter mig. Totalt plockade jag in 65 placeringar på min sträcka med Jannes hjälp och det kunde ha varit ännu fler om inte det blivit lite bommar men även mindre då jag inte skulle kunna orientera så snabbt själv. Såg ingen efter banan som höll ett högre tempo.

På slutet av banan, efter varvningen (där farsan skrek att det var en klunga framför) började man komma upp i rygg på stora klungor och dessa var inte lätt att ta sig förbi då de sprang bästa vägen. Fick ge sig ut i skogen utanför stigarna för att komma om och detta var inte helt lätt, tappade fart på detta. Kände bara för att springa rakt över folk till slut eftersom de bara var i vägen. Banan blev här också ganska tuff och kuperad så man fick bita i för att ta sig uppför backarna men kroppen kändes fortfarande ganska stark.

Det värsta som kan hända under en sådan etapp är om lampan slocknar och 4 kontroller innan mål råkade jag givetvis ut för detta. Fick försöka att köra på Jannes hälsenor och se var jag sätter fötterna från ljusskenet från en klunga som nu var bakom. Det var inte helt lätt och jag mosade in i några små träd några ggr men jag klarade mig på något sätt till sista kontrollen och sedan var det bara att ta sig till mål och växla ut näste löpare.

Tror faktiskt vi slutade som 149:e lag när allt var klart. Det tycker jag är över förväntan när mer än halva laget knappt tränar. Trodde nog vi skulle komma klart längre bak. Hade alla tränat lite mer hade vi varit topp 100, och det finns förutsättningar för ännu bättre resultat. Totalt detta dygn avverkades en nätt sträcka på ca 50 km med nedjogg, uppvärmning mm.

Karta här

Kanske inte var så konstigt att det gick lite segt för mig under helgen ändå. På söndags natten fick jag kraftig huvudvärk och näsan började rinna och jag fick även grymt ont i magen så nu har jag varit helt utslagen i ett par dygn med magsjuka och annat kul. Typiskt virus. Trodde jag tränat för hårt men det var nog inte så utan att det var något som låg i kroppen och spökade. Jogga lite lätt med MMA-mannen, Ali och Tsappo igår kväll. Gjorde också lite tåhävningar tidigare samtidigt som jag såg på när MMA-mannen drog 260 kg i marklyft några ggr.<!–
WriteFlash('’);
//–>

Har satt ihop ett bildspel från några av vinterns skidturer också. Var riktigt fint många gånger. Otrolig natur vi har i Västvärmland.