ADVENTURE

Igår körde vi delar av Gunnarskogsleden på VVOK-långpasset, 24,37 km fick jag ihop på min GPS. Vi var ett gäng med Maria, jag, Sebbe, Andreas, Lindmarkarn, Oskar, Fogelbergarn och norsk-Eivind som åkt ända från Norge för att uppleva Gunnarskogsnaturen. Det var en regnig och ganska kall tur. Riktigt fint novemberväder. Snön låg kvar i skogen och gjorde att iaf jag halkade omkring rätt så mkt utan dubbskor.Under Rövarstenen, ett jättekasst, enda stället där vi slapp regnet

Efter ca 11 km´s upp och ner löpning på smala stigar ville Sebbe och Maria gena hemmåt. Nackdelen var att det var 8 km närmaste vägen därifrån men det var bara för dom att köra. Runt 20 kilometer var det en del andra som blev lite slitna och en fick vi hämta upp med bil då benen inte var löpbara längre.

En fin tur var det, trevligt att springa i skogen och det var kul att så många trotsade regnet. Dimma och regn

Jag är ansvarig för lördagens långpass och vi kommer samlas vid Helmia bil 10.30 för samåkning till skolan i Gunnarskog. Annars samling 11.00 i Gunnarskog.Vi kommer att springa Gunnarskogleden i ett lugnt tempo. En ca 22 km lång, orangemärkt vandringsled. Leden passerar bl a Gunnarskogs hembygdsgård, Rövarstenen, kolarkojorna vid korstjännet, flera vindskydd och Ryggestadbergets utsiktstorn.

Välkomna!

Nu har vi kommit igån ordentligt med VVOK-träningen på måndagar men fortfarande fattas det en del lämpliga kandidater på träningen, ålderspannet hittills är väl omkring 70 år. Precis som det ska vara på klubbträning. Vi kör en lätt löptur först och sedan en církelstyrkebana som är anpassad för den som håller på med konditionsidrott. Riktigt bra. Avslutningsvis en frivillig prestigefylld fotbollsmatch som det kanske är ännu mer prestige i än Nattjakta. Väl mött!

Tyvärr måste jag stå över Lången imorgon. Knät sätter stopp. I samråd med Henrik på Hagapraktiken kom vi fram till att det var rätt beslut att ta i detta läget. Bättre att missa en tävling än att förstöra ett halvår. Man börjar nog bli rutinerad ;-). Känns lite tråkigt när jag hade sett fram emot denna tävling relativt mkt och det var DM-status i H21. Missade också denna tävling ifjol så jag hoppas det blir tredje gången gillt nästa säsong då…

Nu är målsättningen istället att fixa knät så snabbt som möjligt. Ska jogga lite lätt så det blir blodgenomströmning i området så ska det nog släppa på hoppas jag.

Förra veckan var jag, Maria, Elin, Jörgen och Sebastian och provlöpte på nya kartan i Gunnarskog. Gillar terrängen och kartan skarp måste jag säga. Nedan kan ni se ett kartprov från området.Kartprov från tävlingskartan till Elitserien i Gunnarskog maj 2010

Bild tagen i närheten av Storkasberget

Följde veckans planerade träning till punkt och pricka. Formeln är att skriva ner det man ska genomföra. Det rullade på ganska fint. Igår (måndag) var jag i Forshaga med IF Göta gänget och tränade ett lätt pass där och sedan hade vi lite snack kring vinterns aktiviteter. Löpar-Nisse (Lars-Erik Nilsson) var där och berättade om sin träning när han var elitaktiv på -80 talet. Det var intressant. Han tränade ungefär det dubbla mot vad jag gjorde denna veckan, varje vecka. Grymt. Bla tog Lars-Erik 6 SM-guld i terräng i följd på 12 000 meter. 1984 sprang Lars-Erik 900 mil. Största besvikelsen upplevde ”Löpar-Nisse” 1984 när han inte fick åka till Los Angeles.

ÅRET BÖRJADE HOPPFULLT för Lars-Erik med ett millopp på tiden 28,27 i Florens, endast sju sekunder över Internationella friidrottsförbundets kvalgräns. Anders ”Pampen” Borgström samtalade med SOK (Sveriges olympiska kommitté) och hade med sig deras rekommendation så om Lars-Erik gör 15 sekunder bättre än i Florens så blir han OS-aktuell. I DN-galan sprang Lars-Erik milen på 28.09. SOK struntade i det formbeskedet. ”- Det var den största besvikelsen under mina år som aktiv. Mitt namn fanns inte med när SOK kompletterade OS-truppen. Jag hörde det i sportradion…”

”- Jag stack ut i skogen och sprang. Där stötte jag på löparkompisen Tore Axelsson (också enormt bra löpare). Han visste hur hårt jag hade satsat för att komma till Los Angeles. Vi började gråta.”

Det var inspirerande att höra Lars-Erik berätta om sin träning, hur man skulle tänka och lägga upp träningen. Fanns nog en hel del som man kunde plocka in i sin träning för att forcera skogen bättre.

För övrigt kan nämnas att Martin Holmstrand tränas av Lars-Erik just nu och han verkar tycka det är ett genomtänkt program han följer. På söndag körde jag , Martin H och Sören Persson en Blanka pannan tur från Agneteberg, Högvalta, Speked, Vassvika, Graninge och tillbaka till Agnetberg. Strax över 25 kilometer. Sören var het när han kom tillbaka till skogarna kring Arvika så han drog upp tempot lite ibland. Typiskt juniorer, eller för den delen veteraner…

Lördagseftermiddag/kväll – Arvika från Storkasberget

Blev uppstart med ca 11 mils träning denna vecka (ons-sön). Många pass på stigar i skogen i lugnt tempo. Det har varit fint träningsväder nu ett tag och det är bra. Börjat att trappa upp mängden så att kroppen ska vänja sig för lite högre volymer i träningen. Martin Holmstrand har varit med mig på många av passen. Idag körde vi 20 kilometer och igår blev det ett pass på 19´mest på skogsstigar runt och uppepå Storkasberget.

Planering nästa vecka:

Mån – Skogsarbete och VVOK träning.

Tis – 2 pass ca 10´ på varje

Ons – lätt 10´ + Nattjakta i Norge

Tor- 10´ + spänst

Fredag 2 x 10´

Lör 3 min x 12 (1min) A2/A3

Sön Långtur i skogen?

Så om det är någon som vill med och träna så är ni välkomna. Med reservation för ev ändringar.

Tillbaka i de gamla vanliga rutinerna igen. Fotskadan känns nästan ingenting alls längre så den är så gott som hel. Ruskigt bra. Igår blev det lite träning med Martin Holmstrand här i Arvika. Kändes fint. Ett lagomt pass. Vi körde lätta 200 meters x 15 + uppv 3km och nerjogg 3 km. Känns att det drar mot vinter då man fått använda mössor och vantar när man varit ute och tränat. Har varit ett par minusgrader på morgonen nu i flera dagar så jag passade på att sätta på vinterdäcken på bilen. Eller på en av bilarna rättare sagt… Hoppas på lika fina turer som denna i Norge i vinter…

Ser fram emot första snön. Ser ju att det har snöat en del på andra håll i Sverige. Hoppas på en riktigt fin vinter utan slask och tö men det är väl för mkt begärt men hoppas kan man ju alltid.

Nu på måndag börjar VVOK´s måndagsträning på gamla Agnetebergskolan. 17-19 har vi träningstid. Eller själva hallen har vi mellan 18-19 för cirkelstyrketräning och klockan 17 är det löpning för de som vill. Riktigt bra träningstillfälle som jag tycker ni ska komma på om ni har möjlighet. Cirkelstyrkan är helt optimal för samtliga i klubben då man kan vara med på detta gammal som ung. Tror yngsta deltagaren ifjol var runt 2 år. Han var utmärkt som extra vikt på ryggen vid övningan plankan. Ska se om jag inte kan lura med Roger på måndagarna. Han kanske blir lagom att ha på ryggen i år eftersom man måste öka belastningen för varje år…

Chefen gillar brorsans maskin och studerar minsta detalj…

Äntligen kan jag köra igång med lite träning igen efter en 3 veckor med total nedbrytning av kroppen. Igår var jag och Ekman ute på en lättare runda och idag blir det två lättare pass. Imorgon nattorienteringscup vid Jössestugan där jag hoppas att gå runt på ett bra sätt. Foten är inte riktigt bra än men det går och den blir bättre och bättre för varje dag så det ser ljust ut. Går åt mkt bensin när terminator går fram som x-2000 och mosar genom skogen…

Under helgen passade jag på att mosa ner kroppen totalt för att ha en så låg nivå som möjligt att bygga upp den ifrån. Började som sagt fredagen med ett arbetspass i skogen med Terminator-brorsan och sedan blev det lite party på kvällen. Jag var väl i säng vid 04 kanske. Sen upp 10 och sålde lotter på Mârten åt handikappidrottsföreningen Falken. Det gick bra. Hem ett tag och sedan jobb med chefen klockan 18 som var sugen på att gå ut. Han ville vara kvar tills det stängde så jag var väl i säng 04 för andra natten i rad. Falkarna i vitt var spelsugna och Lasse med nr 4 var som bäst när han var arg för då sprang han dubbelt så fort…

Sen på söndagen efter ca 2,5h sömn så studsade jag upp klockan 07.00 för att bli med Falken som ledare/ledsagare på Värmlandsserien i fotboll som gick i Karlstad. Det var kul och gick bra även om flera av de andra lagen var ruskigt bra. Vi fick i alla fall en oavgjord match och Lasse hade mosarblicken riktad mot nr 20 i motståndarlaget. Det lilla priset man fick efter en sådan tillställning kanske är det allra finaste pris man kan få. Mer värt än alla andra pris man fått genom åren då det betyder så oerhört mkt för många att överhuvudtaget kunna vara med. Utan oss ledare skulle många aldrig få chansen att spela organiserad fotboll så den insatsen man gör är guld värd. Direkt när jag var klar med allt runt Falken vid ca 17.00 åkte jag på ettårskalas hos Målvakts-Hasses lille grabb och min gudson Axel. Var trevligt. Axel gillade sin nya bil med riktiga däck…