ADVENTURE

Allt för snabb bil för mig, någon som kan ge ett bra bud??

Började intervallerna kanske lite väl snabbt igår, 2.56 på första tusingen på Tingvalla trots rundandet av en massa fotbollsspelare som körde 150 meters i långsammare tempo. Sen sjönk farten ner till 3.05 på två, tre och sedan 3.08 på de sista och fotbollsspelarna hade en enorm förmåga av att vara i vägen mest hela tiden. Foten funka ganska bra men idag var den lite ond på mig för att den blir utsatt för dessa hemska behandlingar. Hoppas verkligen den blir helt bra snart.

För fort körde jag också idag med Mercan. Enormt klumpigt gjort. Blev ruskigt besviken på mig själv. Hade lite smått bråttom då jag hämtade en kille med downs syndrom som jag är ledsagare åt som jag skulle med på innebandy. Han är inte världens snabbaste i omklädningsrummet så jag skyndade mig lite. Det skulle jag inte ha gjort – 73 km/h körde jag och det var 50-väg. På den tvåfiliga vägen mellan Dottevik och Arvika. Aj aj, grymt orutinerat gjort och polisen gör ju bara sitt jobb även om man kanske kan tycka att det finns kanske viktigare saker att göra för poliserna i den här stan än att stå bakom buskarna och smyga. Blåsa fick jag göra också: -Verkligen stor chans att den här mannen kör bil med alkohol i kroppen. 3200 kr kostade det. Lysande. Sen måste jag tydligen ha nya bakdäck, det påpekade poliserna noga. Mönsterdjupet var för dåligt. Vadå, det ska vara slicks på den här bilen! Det värsta var att jag kände en av poliserna och jag fick plötsligt en lust av att strypa denna person..

För fort tyckte Elin att Kristin sprang på intervallerna vi körde med VVOK idag, så hon släppte en lucka på 20 meter men sprang sedan i samma fart. Vi körde 300 meters x 5 x 4. Alltså 20 st. Eftersom Elin är lillasyster till Maria så tycker jag har lite ”rätt” att säga till när hon inte tar i. Finns inga genvägar liksom och det finns de som behöver höra det för att lära sig ta i. Även jag behöver verkligen jobba på det, då det sitter enormt mkt av kapaciteten i skallen. -Talade om för henne att den där luckan du släpper, det sitter enbart i huvudet om du ska täta den eller inte. Det gäller att tänka positivt och tänka lätt, snabb mm. Du tror att Kristin ska vara före dig för att hon brukar vara det etc… Tydligen var man ganska bra psykolog för när jag senare kollade så var Elin plötsligt 20 meter före Kristin istället. Hon verkade uppåt efteråt också så det gjorde nog susen. Elin är verkligen en naturbegåvning med karta och kompass i handen. Har enormt lätt för sig där jämfört med exempelvis mig som krånglar till det hela tiden. Hade hon bara en högre maxfart vore hon en enorm orienterare..

Var jag, Juhlen, Flaxen, Elin och Kristin på intervallerna idag. Var är alla andra ol-löpare tro? Dags att komma ur vinterdvalan snart eller? Att det är ett klent släkte på de där ol-löparna i Västvärmland har jag börjar jag tro mer och mer på…

Utsikt från Tanderudshöjden, sjön ni ser ut över är Glafsfjorden…

Blev ett 310 pass idag. Mitt på dagen. Jobbade till 03.00 inatt. Pulsen slog 20 pulsslag högre än normalt efter nattens arbete så det verkar ta på kroppen att vara uppe sent. Det va fint väder och kanonfint i skogen. Var gött att springa i skogen igen i de långa fina stigningarna på 310-rundan. Foten fungerade inte speciellt bra i tre av fyra uppförsbackar men sen tyckte jag den började uppföra sig som den ska. Blev kanske väl tufft för den igår på racet och det tar antagligen fortfarande någon vecka innan den är helt 100% återställd verkar det som. Tråkig fot, men som tur är att kan jag nu åtminstonde träna som jag vill så närmaste 3 veckorna blir det nog ganska mkt träning är det planerat…

Några race som träning åker nog garanterat med också. Inget spikat än men tar det som dyker upp. Ska dunka på rätt hårt med styrketräning här en period också så man håller ihop framöver.

Riktiga orienteringsdebuten med upptejpade fotleder vet jag dock inte när den blir än. Kanske inte rent av förrän 6 juni. Sprint-DM. Klicka på länken nedan så ser ni hur det såg ut sist jag befann mig på 310.

310 i februari

Blev en resa till Karlskoga i morse. Korta Terräng-DM 4 km på en tuff och krävande bana stod på agendan. 2 ggr halvägs uppför en slalombacke och diverse branta utförslöpningar var ganska krävande. Benen var tyvärr inte riktigt lika pigga som jag räknat med även fast jag kört 2 lätta dagar innan loppet. Kroppen kändes mkt lättare och bättre på senaste NRC men då hämmade fotskadan dessto mer. Positivt var helt klart att foten kändes mkt bättre än i tisdags men jag var dock fortfarande lite smått rädd i utförsbackarna och bromsade onödigt mkt på en del ställen. Det har man inte råd med på en sådan bana.

På första varvet blev vi snabbt vi en klunga på 4 löpare och det gick i ganska behaglig fart men i slalombacken andra gången gick Sören upp och körde på rätt hårt så då släppte genast 1 kille där. På krönet gav jag några meter fram för att inte få onödigt med mjölksyra men i följande 2 utförsbackarna därefter tappade jag allt för många meter och jag var i stort sett avhängd. Sedan var det lite svårt att motivera sig när man visste att det var kört så avståndet fram blev väl lite större än det borde.

Tror Bagge vann med 6 sek före Sören och sen var nog jag ytterligare kanske 10-15 sek efter Sören. Sedan ett större tidsavstånd till fyran. Eftersom Bagge inte bor i Värmland och tävlar för en utomlänsklubb gick alltså DM-guldet till Sören och silvret till mig. Troligtvis inte ofta 2 från Arvika får guld och silver på terräng-DM. Det får vi ändå vara nöjda med tycker jag. Även om jag själv såklart önskat att jag haft en bättre dag rent formmässigt.

Sören imponerar som alltid enormt på mig och han blir bara bättre och bättre med åren. Han är ju klart bättre nu än för 15 år sedan. Sådant inspirerar oerhört. Kan meddela att han sprang en långt ifrån lätt tiokilometerstävling i Örebro som enbart träning som dessutom tom var lite över 10 k i onsdags, dagen efter NRC, och hade bara en bit över 33 min. IVSM-Mästare, ggr 2 i vinter. Tror han helt klart är en medaljasspirant på terräng-SM i sin klass nästa helg.

Terräng-SM i STHLM blir dock inställt för mig eftersom känslan inte är riktigt som jag vill att den ska vara och skadan gjort att jag inte har kunnat köra någon formtoppande träning än så då får det vara denna gång…

Imorgon ska jag försöka få foten att fungera på 4 kilometers terränglöpning i Karlskoga. Enligt vad jag har hört är det två rejäla och branta backar på banan. Hoppas inte det är allt för mkt utförslöpning bara med tanke på skadan. Men jag ska göra ett tappert försök att vara med där framme så gott det går. Ska i alla fall bli väldigt kul att köra.

Ikväll testade jag om foten höll på allvar i Karlstad. Var dags för första deltävlingen i Nike Run Cup som gick på elljusbanorna vid Våxnäs. Vore kul att vara med och springa så jag tejpade upp foten lite och värmde upp. Ganska tuffa 5 km terräng var det som gällde för seniorerna. Ett ganska stort och bra startfält för att vara NRC var det dessutom.

Kändes bra i foten på uppvärmningen men när tävlingen väl drog igång och man sprang i tävlingsfart kände jag att i framförallt utförsbackarna bromsade man onödigt mkt pga lite smärta och problem med frånskjutet. Så där tappade jag lite mark mot övriga löpare. Kändes ovant att springa i tävlingsfart och var osäker på vilket tempo man klarade hålla så jag la mig lite bakom SM-kungen Sören Persson. I utförsbackarna drog han ifrån lite men på platten och uppför hade jag inga problem med att ”hänga med”.

Johan Bagge, tidigare IF Göta men nu tävlandes för Ume Friidrott vann tävlingen med ca 20 sekunder. Han är riktigt duktig medeldistansare och jag tror han gjort 1.50 på 800 och en bra bit under 4.00 på 1500 meter så nog har han speed i kroppen. Sören blev tvåa, jag trea 1 sek efter Sören. Sir Väs som bara blir starkare med åren utnyttjade sin rutin och var taktisk. I sista uppförsbacken kom jag upp i rygg på honom snabbt och täppte luckan men eftersom han visste om min fotskada drog han på allt vad han hade i sista utförsbackarna in mot mål och fick genast en hel del meter som gjorde att han kunde hålla undan in i mål. Smart!

Med tanke på min nuvarande form och fysiska status får jag vara ganska nöjd med loppet. Det viktigaste var att foten skulle fungera och det gjorde den nästan fullt ut. Härligt! Kändes också som jag knappt var ansträngd då jag gick i mål och att jag kunnat fortsätta i den farten en bra bit till så det bådar gott tycker jag. Dock saknas en hel del snabbhet och rytm i löpningen men det kommer så småningom.

Foten börjar fungera någotsånär igen och jag har faktiskt gjort några små joggingpass. Härligt! Ska försöka köra en mil jogg ikväll. Senaste dagarna har jag gjort 200 tåhävningar morgon och kväll. Bra för att stärka upp fotleden och få lite genomblödning. Grundträningsperioden blir klart längre än vad jag tänkt mig från början. Är nu bara kvar en endaste tävling under våren som jag vill (kan) vara i riktig form på och det är inte förrän 25 maj, så då hoppas jag på att en bättre form finns i kroppen. Framförallt hoppas jag på att uthålligheten och hårdheten finns där för att springa över 4 mil på Sveriges kanske hårdaste terrängbana.

Satsar på att få upp snabbheten från sommarn och framåt. Ska nog försöka gå under 2 min på någon 800 om jag hittar något lopp med bra sparring. Är också en hel del spännande lopp under hösten både i orienterings-skogen och ren terränglöpning. Riktigt terränglöpning dessutom. Bla Kilterrängen. Ett riktigt fint race som jag varmt kan rekommendera. Där kan ni få både naturupplevelser och kämpaglöd genom att stifta närmare bekantskap med Frykstabacken några ggr..

Igår var det 4 år sedan mamma tog farväl. 12 April 2005. Kändes inte som det var så längesen. Var uppe vid graven ett tag och städade undan lite löv. Gick runt på kyrkogården i Gunnarskog några timmar och hälsade bla på hos farmor, farfar, faster, min granne Sven och min högstadielärare Ingrid. Verkligen fint på kyrkogården i Gunnarskog.

Jag saknar er…

Mamma, du kommer alltid finnas med mig.

Då var sista VVOK måndagsträningen gjord. I alla fall den som vi har bedrivit i Agnetebergskolans gympasal. Det har varit ett bra träningstillfälle. Lite löpning och sedan cirkelstyrka direkt efteråt. Sällan man gör något sådant själv. Ibland har vi också avslutat med en fotbollsmatch. Har varit riktigt roligt och givande, dock tycker jag det är konstigt att inte vi haft fler deltagare på måndagarna då det är ett tillfälle då alla kan vara med och träna, ung som gammal. Till och med lille Malte på 2 år har varit med. Han har suttit på min rygg när jag kört plankan så det har blivit extra jobbigt. Ett tränarämne måntro? Vi som varit där mest har i alla fall oftast haft ganska kul och det är väl det absolut viktigaste när man håller på med idrott och bor i Sverige.

Dessa måndagar lär återkomma nästa vinter och då med fler deltagare. Det ska jag se till på något sätt. Det tror vi ska gå.

Ikväll körde jag och löpartalangen Juhlén ett tapperingspass med order från högre ort. Vet inte om vi gjorde rätt men vi körde i alla fall 6 x 400 meters på en väg vi mätte upp med lång joggvila emellan. Gick i 2.55 fart ungefär. Ett enkelt pass som ska vara bra för löpteknik mm. Jaja, det var ju inte mkt att komma med till träningspass så men det blir säkert bra…

Såg grymt många Arvikabor som var ute och sprang. Vad händer liksom? Blir grymt glad av att se sånt..

Top 3 med segraren från Etiopien i mitten och Gulars Hallvard Nilssen som tvåa.

Baksjøløpet avgjordes idag i Åbogen utanför Kongsvinger. Hade bra minnen därifrån då jag gillar banan som är ganska hård med många backar. 2007 var jag med och körde vilket resulterade i en seger och nu var det åter dags igen att springa detta trevliga lopp.

Inte varje dag man får chansen att spurta mot en Etiopisk långdistanslöpare. Svårt att tänka mig att det kommer bli några fler ggr heller. De är i en klass för sig. Men att jag överhuvudtaget får stryk i en spurt var jag grymt besviken på när jag gick i mål. Taktiskt gjorde jag ett stort misstag i spurtuppgöret då den drogs upp alldeles för våldsamt och för tidigt.

Blev ett avvaktande lopp redan efter några kilometer. Banan startar med en lång backe. Efter 1,5 km uppförsbacke var vi tre man i täten med en ordentlig lucka bakåt och därefter gick det verkligen inte fort. Verkade som alla tre var ute på söndagstur då ingen ville sätta fart på loppet. Vi låg på mellan 3.15 till 3.30 fart enligt GPS och medelpuslen efter loppet i mål var bara 162 vilket är en bra bit från vad man brukar ha på tävling. Jag som kört en ganska hård vecka tänkte att detta var väl bra och normalt sett litar jag på min spurt. Blev lite misstänksam när det var ett par tre kilometer kvar och de andra inte ville springa fortare fast det märktes att det fanns kapacitet. Antagligen litar dom också så mycket på sin spurtförmåga så de väntar tills spurten. Så jag tänkte ett tag gå fram och köra lite och känna på dom men jag testade aldrig utan fortsatte avvakta.

Om loppet gick långsamt så gick spurten ganska mkt snabbare. När ca 600 meter återstod av loppet drar Hallvard igång en riktig raket. Var nere på 2.16 per/km enligt GPS´n när jag kollade klockan efter loppet. Detta slutade med att 150 meter från mål hade alla tre tätlöparna benen fulla med mjölksyra men då var etiopiern med minst muskelmassa den som orkade springa bäst med syra i benen och vann loppet trots en liten vurpa i sista kurvan. Hade jag bara ökat lite grann istället och kunnat spurta ordentligt med 250 meter kvar tror jag det hela kunnat slutat annorlunda men jag var dum nog att tänka- släpp inte nu. Men just i det läget trodde jag ju inte heller alla tre skulle stumna så totalt på slutet. Men med den farten borde man egentligen ha förutsett detta. Alltid lär man sig något. Nu får det bli spurtträning 😉

De andra två killarna är riktigt bra löpare. Det är det ingen tvekan om. Nilssen vann loppet ifjol. Nilssen är nere på 4 blankt på 1500 och kör 3000 på 8.30 och Etiopiern hade gjort 14.30 på en tuff 5 kilometer så på platt löpning har han förmodligen grym kapacitet. Konstigt att han inte drog mer och hårdare ute på banan då utan låg som trea hela tiden men han kanske inte trivdes så bra i snön. Hörde också efteråt att han nyligen dragit igång träningen igen efter en tids uppehåll så det kanske var därför han höll sig i bakgrunden och verkade trött. Skulle ha testat att köra hårdare så kanske han släppt…

Den Etiopiska killen kunde varken norska, svenska eller engelska men hade en tolk med sig från en flyktingförläggning i närheten där han bodde som vi pratade med efter loppet. Det var intressant. Ett annat liv.

Min thaiboxarvän hade en go kommentar direkt efter loppet. – Du måste ju för fan bli lättare i kroppen. Du får ju banta…

Reportage tryck här xxx

Tio snabbaste män 18-34 år
1 Dadi Oda, Magensa Orion 39.15,8
2 Nilsen, Hallvard Gular 39.16,7
3 Gavert, Lars-Olof Magazinet Karls 39.20,6
4 Adan, Abdiuwali Orion 42.35,5
5 Solberg, Hans Amund Romerike Politi 42.48,7
6 Bergkvist, Sigurd Åbogen 44.13,2
7 Sørli, Torbjørn Kongsvinger Skøyteklubb 46.39,2
8 Sørli, Ole Martin Kongsvinger Skøyteklubb 46.41,1
9 Sandstad, Håkon Lee Kongsvinger 46.42,9
10 Furulund, Einar Ren-Eng 47.00,2