ADVENTURE

När det så blev dags för Vasastafetten så blev det med ett slutgiltigt lag som var en bra bit från hur ursprungslaget såg ut. Det var i stort sett bara jag kvar. Vi fick därför kasta in en del andra i laget och bl.a. inringdes råstarke Bill Impola som sprang riktigt bra på andra sträckan. Arvika-Axel Danielsson sprang bra på sin korta sträcka och en del andra gjorde också bra lopp.

När så triathlet-kungen K-J Danielsson avverkat sin sträcka till Evertsberg och växlat ut mig som 5:a bar det av för mig på Vasastafettens längsta och mest krävande sträcka som tack vare mkt regn var extra tunglöpt (mjuk) detta år vilket kanske inte direkt gynnar en ”tung” luns som mig. På denna sträcka sätter lagen sina absolut starkaste kort för att tappa minst möjliga tid. Banan går lätt utför till vägundergången vid Vasslan. Efter fäboden Björnarvet kommer sedan de branta backarna där flera Vasalopp har avgjort samt en tuff avslutning i Lundbäcksbacken upp till Oxberg. En stor del var också sunkiga myrpartier och annat smått och gott.

Kan inte riktigt säga att jag toppat formen till loppet då jag bl.a. körde maxstyrka på torsdagen med maxlyft på 210 kg i knäböj men när nummerlappen väl kommer på så kör man väl, dock var det svårt att gå ut ensam med en minut framåt och någon bakåt, väldigt lätt att bli alltför bekväm. Tog det nu i efterhand alldeles för piano i början där banan var lättlöpt men det är alltid lätt att säga efteråt, likaså att jag hade alldeles för stor respekt för Lundbergsbackarna där jag smög upp. Denna 15 kilometersbanan var också mer svårlöpt än jag räknat med, på sina ställen stod man helt still. Tre ggr stod jag dessutom på öronen då spängerna över vissa myrpartier som redan var ganska genomsura var riktigt farliga och hala. Blev riktigt försiktig efter detta och över myrpartierna gick det därför inte värst fort för mig. På de partierna med lite grusunderlag gick det bra och sprang upp killen som gick ut en minut framför vilket kändes bra då speakern pratat upp killen innan och sa bl.a. att han skulle definitivt inte tappa på denna sträcka mm. Hade som mål innan att springa under 53 min och det hade jag nog klarat om inte jag varit som Bambi på hal is.

Slutade 4:a på sträckan vilket jag får vara nöjd med då jag dunkade i backen och fick tvärstopp några ggr som sagt och fegade efter detta. 2 av gubbarna framför är ju också proffs/svinstarka/lätta landslagsmän i orientering som banan passar perfekt och de körde dubbat så på vissa ställen kunde de nog ösa på klart mer. Dubbla VM trean i sprintorientering, Martin Johansson som var 4,4 ??!! sekunder från sprintguldet i VM alldeles nyss vann sträckan och frågan är om någon i Sverige springer fortare på en sådan här bana, knappast ingen med Ursvenska gener iaf. Tom Martin Holmstrand som langade dricka åt mig på ett oerhört proffsigt sätt tyckte det gick ”riktigt bra” och det har jag aldrig hört den mannen sagt om någon tidigare. Borde va ett bra tecken ;-)!

Och om inte ”om” hade funnits så hade vi inte heller fått en muskelbristning i laget sen och heller inte ett så kraftigt håll som vår stackars Fredrik Eriksson fick då han låg trea på näst sista sträckan och tappade 2 minuter på sista 3 kilometerna. Han var så besviken på detta och visst hade det varit kul att komma på pallen istället för 5:a men med 10 sträckor så ska allt fungera som sagt och med 5-6 återbud i laget så var det riktigt jävla bra att bli 5:a av 375 lag. Hade räckt med någon av västsönerna Nilsson, Holmstrand eller Larsson i laget så hade vi troligtvis fixat det. Riktigt kul stafett var det och det var trevligt att köra!

Resultat

Deltagare, totaltid, sträcktid, kilometertid, km/h

1 Gustafsson, Johan Smågan 00:34:18 34:18 03:37 16.62 5 5

2 Impola, Bill Mångsbodarna 01:28:41 54:23 03:44 16.11 5 7

3 Eriksson, Torbjörn Tennäng 01:44:56 16:15 03:42 16.25 6 10

4 Svensson, Emil Risberg 02:11:18 26:22 04:00 15.01 5 4

5 Danielsson, Karl-Johan Evertsberg 02:56:45 45:27 03:56 15.32 5 6

6 Jävert, Lars-Olov Oxberg 03:50:36 53:51 03:36 16.72 5 4

7 Hårrskog, Andreas Gopshus 04:08:15 17:39 03:51 15.64 5 7

8 Danielsson, Axel Hökberg 04:25:40 17:25 03:43 16.18 4 4

9 Eriksson, Fredrik Eldris 05:04:12 38:32 03:49 15.73 5 8

10 Halvarsson, Ronny Mål 05:38:35 34:23 03:45 16.05 5 5

Imorgon ska jag bege mig upp till Dalarna och springa Vasastafetten som går på lördag. Har blivit ”värvad” till ett lag. Det är en stafett där lagen består av 10 personer, 10 delsträckor från Sälen till Mora ska avverkas (från 4,4 till 15km). Jag kommer antagligen bli placerad på sträcka 6. Den längsta och hårdaste sträckan som går mellan Evertsberg- Oxberg och är ca 15 km lång. Första delen är tydligen lätt utför till Vasslan, sedan är det några tuffa stigningar med bl.a. Lundbäcksbacken upp till Oxberg. Underlaget är varierande med asfalt, grus, bark, stig och lite myrinslag. Har någon sprungit den sträckan tidigare som läser detta så får ni gärna tipsa om rätt ”skoval” . Blir ungefär som med valla, gäller att välja rätt! <!–
WriteFlash('’);
//–>

Tävlar för ICA Siljan. Från början var det meningen att laget skulle bestå av en del Arvikafolk vilket jag tyckte var riktigt kul. Bl.a. Jag, Nilsson, Larsson och Holmstrand men tyvärr har sjukdomar och annat kommit i vägen så nu är det väl i stort sett bara jag kvar. Hade sett fram emot att få tävla i samma lag som genomsympatiska Nilsson och Larsson men nu är det inte lika roligt längre när de inte är med. Ingen aning om vad jag tävlar med för andra folk men tror inte vi har riktigt samma lagkraft efter avhoppen vi fått. Får iaf fint, bra hotellboende och bra mat.

På söndag är det sedan Värmlandsserien i orientering. Startar 2 minuter före Janne Olm, urkraften från Forshaga och Kils OK så det kanske kan bli lite tåg i skogen då han verkar vara i fin form och säkert springer rakare än mig.

Ikväll åkte jag och Maria på tisdagsorientering vid Jössestugan. Var en ganska kul och stundtals tuff bana som jag gjorde bort mig själv på några ggr. Målsättningen innan var att få ett lugnt roligt löppass i terrängen och det uppnådde jag verkligen. Dessutom löpte jag förbi 7:an så jag diskade mig själv vid målgång. Hade redan förlorat mot Elin eftersom hon sprang ikapp mig typ 8 ggr efter banan då jag var vilse och Maria hann jag aldrig ikapp trots att jag ökade på slutet. (Vi hade en egen intern tävling, och jag fick alltså storstryk) Det gjorde nog hon med när jag skrek på henne vid näst sista. Så gör man för att få fart på tjejerna, man skriker rätt ut att man är på gång för hon drog på ordentligt.

Karta med GPS-rutt

Annars så var frukostpasset bra och långt idag. Skönt att inte behöva tänka.

Igår körde jag Brunskogsloppet i Edane. Runt 100 deltagare kom till start i andra upplagan av detta trevliga arrangemang med initiativtagare och tävlingsledaren Gunnar Grahn i spetsen. I år var bansträckning lite annorlunda och enligt mig betydligt tuffare. Frågan är om inte banan tillhör de mest krävande 10 kilometrarna jag sprungit faktiskt, igår kändes det onekligen så. Värmen gjorde säkert sitt till också. Dessutom hade hällregnet dagen innan gjort terrängen riktigt tungsprungen.

Startskottet gick och min förhoppning var att ha lite piggare ben än på Häljebodaloppet förra helgen och det hade jag också, trots en ganska tuff träningsvecka men 2 lugna dagar gjorde susen. Tanken innan var väl att ville någon springa fort så skulle jag försöka hänga och sedan spurta sista biten. Efter startrusningen som blev klart lugnare när starten var i en uppförsbacke så blev det strax jag och David Sjögren i täten. Därefter harvade Juhlén på bakom. David hade fått upp självförtroendet ordentligt eftersom han hängde mig i Häljeboda och var taggad i början. Första kilometern gick strax under 3,10 och då är det ändå en hel del upp och ner så det var en snabb öppning men den kändes hyfsat kontrollerad från min sida ändå. Skönt att känna att segheten var så gott som borta iaf.

Andra kilometern gick också snabbt. Där blev jag ensam i spåret och fick försöka borra själv i täten vilket inte var helt enkelt. Hela tredje kilometern är i stort sett en enda lång slakmota och riktigt tuff så där gick det inte fort. Sen dyker man in i skogen och där var det tungt men jag höll väl ändå upp farten, klarade dock inte springa mig riktigt flåsig eftersom det är stundtals knixig löpning. Höll på att stå på näsan några gånger. När jag sedan kom ut på grusvägen/asfalten igen var det som en vägg mötte mig i värmen och det blev riktigt jobbigt. Kände också av mina vader i det läget och det brukar jag aldrig göra men med tanke på vilka träningspass jag gjort tidigare i veckan var det kanske inte så konstigt. Nästan jag tänkte stanna och gå några ggr. Kollade bakåt och såg ingen där så då kunde jag lunka in i mål som etta. Tvåan David blev ca 2 minuter efter. Min tid blev inte bättre än 34,48 men banan är klart tyngre detta år och säkert ett par minuter långsammare än vissa andra millopp. Det ser man också på hur alla andra som var med här sprungit på andra lopp.

Brorsan kom visst runt i år också såg jag. Han sa att han trodde han kunde ta mig innan om jag hade en dålig dag men det hade jag som tur var inte.

Resultat

Senare idag ska jag ge mig ut med Arvika basket och leda dom genom ett myrpass. Tar med nödvisselpipan så de inte missar intervallsignalerna. Ska bli intressant att se om de kan bli trötta. Tvivlar på att de blir lika trötta i benen som jag själv är just nu men imorgon är det äntligen planerat vila. Ska bli skönt värre!

Bilden ovan är från i söndags då jag och Holmstrand sprang ett par timmar i skogen uppe i Gunnarskog. Mörttjärnet är det ni ser.

Kanske dags att inse att man inte är stålmannen även om jag har svårt för att tro det. När man kör ett race ska man dock tro att man är stålmannen, alltid!! Är mycket mera sliten efter multisporten än jag vill tro och det känns ganska segt för närvarande. Det var några hårda dagar som tog hårt på kroppen, ingen tvekan om det. Var en riktig urladdning men det var det verkligen värt. Hört mycket positivt om vårt lag efteråt vilket är grymt kul. Fotbollsfällningen som jag gjorde på Per och som de spelade upp på storbildsskärmen några ggr i repris efter sprintetappen vore riktigt kul att se igen. Får nog räkna kallt med någon vecka till innan det känns helt 100 % igen.

Fakta multisporten, från Pers träningsdagbok

* Effektiv tävlingstid = 19 timmar och 30 minuter.
* Tävlingstid i snitt per etapp = 3 timmar och 54 min.
* Totalsträcka = 256,6 km.
* Snittsträcka per etapp = 51,3 km.
* Snittfart = 13.2 km/h, 4.32 min/km eller 3.7 m/s.
* 19803 kcal förbrukade.
* Snittförbrukning per etapp = 3961 kcal.
* 144096 st hjärtslag.
* 28819 st hjärtslag i snitt per etapp.
* 1920 m total stigning.
* 384 m stigning i snitt.Igår skulle jag springa Häljebodaloppet för 5:e gången. Det är en ganska tuff och rolig bana som de hade ändrat lite på sista delen till i år. Även om jag visste innan att jag skulle vara lite seg så hoppades jag nog att jag kanske skulle kunna springa hem det igen men det blev ruskigt tufft. Eda-talangen, David Sjögren som var tvåa även ifjol bjöd upp till en tuff kamp och hade en riktigt fin dagsform vilket gjorde att det blev riktigt tufft för mig att hålla honom bakom sig.

Märkte väl egentligen redan efter 1 kilometer att detta inte riktigt var min dag, benen var sega och det kändes ospänstigt men det var bara att försöka jobba på. Syreupptaget kändes gott med men benen ville inte riktigt. Upp till Bergspriset på klätten märkte jag att David slet hårt och uppför var jag ganska pigg. Utför sprang dock David bättre än mig, iaf ett tag och efter Bergspriset gick han om mig och fick en liten lucka eftersom jag dök ner i en lergrop då det var ganska svårlöpt över de hala rötterna i skogen. Vet inte vad jag letade efter där, formen kanske? Iaf så började det kännas lite bättre efter detta! I sista stigningen hade David det jobbigt men bet ihop och krigade grymt bra bakom mig. När vi kom till sista långa utförsbacken kunde jag driva ut steget bättre än tidigare på loppet så då la jag några meter mellan oss och kunde springa i mål drygt 20 sekunder före. Så det blev 5:e raka segern i detta lopp för mig.

Riktigt imponerad av Davids insats och krigande idag, han förbättrade sig en hel del mot i fjol. Min egen form och insats var inte riktigt lika imponerande och som jag ville den skulle vara men det är bara att inse att när man kör så pass många race som jag kör så kan man inte vara i form alltid även om man skulle vilja det. Brukar ta många race som ett bra träningspass och då kan det sluta på olika sätt även om man försöker tagga till lite extra vid en tävling. Skrämmande nog verkar det faktiskt som om formen blir mer skiftande ju bättre tränad man är. Kanske beror på att det är lättare att köra ner sig när kapaciteten blir högre.

Resultat Herrar

1. L-O Gävert 27:28

2. David Sjögren 27:47

3. Anders Frykblom 31:19

4. Peter Lindmark 32:02

5. Gunnar Grahn 34:15

6. Bengt Martinsson 34:47

7. Kristian Magnusson 35:15

Länk

Ska jag försöka summera ihop de 5 etapperna av multisporten så varvade vi riktigt bra insatser med mindre bra, eller ja, riktigt dåliga om man ska se efter vilken skala vi bedömer. Det kanske blir så när vi (jag) är nya i gamet. Ja föresten, t o m 6 tävlingar blev det ju för elit-klasserna som körde dubbla etapper på tisdagen då stadssprinten avgjordes på ett mkt intressant sätt. Uppskattningsvis 5000 personer måste väl vara publikrekord för multisport i Sverige och där vann vi ganska övertygande efter en perfekt genomförd tävling.

Saxat från Svenska multisportcupens sida: I Elit Herr inledde Magazinet Karlstad(Per Eklöf/Lars-Olof Gävert) starkt på första etappen och tog en ledning med 10 minuter men när paddling kom in programmet på andra etappen visade FK Herkules(Richard Karlsson/John Andén) att man var ett mer komplett lag som behärskade alla grenar bäst. Man tog då en ledning som man sedan aldrig släppte ifrån sig även om det blev lite spännande efter sprinten då Magazinet Karlstad i kraft av 6 fler bonusminuter knappade in lite på försprånget. Men i slutet rann tiden iväg och segermarginalen blev till slut nästan 36 minuter.

Etapp 4.

Dagen startade med ca. 10 minuters terränglöpning som flöt på utan problem. Jag stukade till foten lite men ingen värre utan jag kunde fortsätta springa.

Ut på cykelorienteringen hade vi bra häng och jag hade Lance Armstrong ben, hade ju fått några timmars cykel i benen vid detta laget 😉 , ett lite sämre vägval till första kontrollen gjorde dock att vi fick slita oss ifatt Herkules, det tog några kilometer. Sen jobbade vi tillsammans med kartläsning och farthållning. Ett större misstag på en stig som var lite dåligt redovisad blev det så att några andra lag kom ifatt. När det var några km kvar så fick vi lite problem med min bakväxel efter en vurpa, kedjan fastnade i hjulet, och vi tappade dyrbara minuter in till kajakväxlingen på att reda ut det hela.

Ut på paddelsträckan så hade vi satt på en lina till min kajak (pråm) och det fungerade riktigt bra och vi tappade endast 8 min på 10 km paddling, det var fint.

Glada och nöjda drog vi iväg på nästa mtb-orienteringssträcka vilket tyvärr inte började bra. Vi körde kontrakurs i full fart i typ 3-4 minuter, och fick tyvärr dåligt flyt på resten av banan efter detta. Det osade hett om Per på detta moment eftersom han var besviken på sig själv då han skötte navigeringen på cykeln. Var några mindre fina ord som inte tåls att redovisas här. Ut på sista orienteringen blev det bra flyt och bra fart, skönt med en bra avslutning iallafall.

Etapp 5

Blev en liten avslagen etapp för våran del.

Vi gick ut ensamma ca. 28 minuter efter ledarna och vi fick köra ett solorace hela dagen. Ingen hotade bakifrån. Cykeln fungerade bra och det blev endast ett litet misstag på ca. 1 minut på mtb-orienteringen. Vi visste att vi inte kunde göra något åt John och Richard om de inte havererade på något sätt så det var lite svårt att motivera sig att köra för fullt. Annars så kändes benen pigga idag igen, blev inte riktigt så bra drag på paddlingen idag som igår men bra gick det iallafall. All löpning flöt på bra och där hade vi bra tryck.

I mål så var vi ca. 36 minuter efter vilket jag ändå tycker är klart godkänt efter ca 17 timmars tävlande. Det är riktigt hög klass på killarna som tvålar till oss. Vi vet vad vi har tappat och gjort bort oss på och är framöver ännu lite klokare av detta. Per gick tom ut i radion och sa att jag var en sopa på paddlingen, kanske inte ordagrant men visst var det sant. Hade vi haft bättre flyt på paddelsträckorna så hade vi kunnat vinna hela skiten, ingen tvekan om det men jag tycker det är fullt godkänt att bli 2:a i multisportdebuten och jag vet vad som måste förbättras om det ska gå ännu bättre. Har faktiskt kollat runt lite på kajaker på nätet ;-)…

Tur förresten att det var mig som han sa så om i radion, det ska mer än så om det ska bita på mig.

Det viktigaste var att vi visade på sprinten hur det ska gå till. Den segern betydde mkt. Otroligt kul race! En riktigt adrenalinkick.

Bra

* Utrustningen höll

* Stark hela vägen

* Bra flyt på löpmomenten

* Bättre och bättre cykling

* Bra humör på L-O hela vägen

* Vann 3 etapper utav 6

Mindre bra

* Kalle Anka verkstaden som lagade min cykel efter vurpan

* Svag paddling

* Nybörjarslarv på cykelorienteringen

* Jobbig logistik, tror det blev 50 mil i bil under veckan för att placera ut kajaker mm.

Idag var det endast en sak i huvudet. Extremt fokus på mtb-orienteringen efter gårdagens alla idiotiska misstag och jordgetingsbesök.

Vi började med 9.5 km orientering där vi tog kommandot direkt och stämplade först på alla kontroller. FK Herkules, laget som leder, hängde med bra och sprang på våra ryggar men vi lyckades få en lucka vid näst sista kontrollen och hade 48 sekunder till växlingen. Det var en riktigt hård bana med bra kuperingen hela tiden, det passade oss fin fint.

Ut på mtb-orienteringen så tog vi det lite lugnt i början så allt flyt skulle infinna sig. Det gjorde det och vi missade endast 3-4 min totalt sett på hela banan. Eftersom Herkules kanske var lite slitna efter orienteringen så missade de i inledningen på MTB-orienteringen..

Ut på den sista avslutade korta orienteringen så körde vi på det vi orkade, benen var ganska trötta men det löste sig bra iallafall. I mål så var vi 15 min före så det var skönt att plocka in lite tid på dagens etapp. Hemfärd blev det ganska snart och direkt uppladdningen inför den korta sprinten som skulle vara i Stadsparken och Stora Holmen i Örebro. Blev ryssen mellan dessa pass. (Ingen dusch!) Vi körde samtidigt som den vanliga orienteringssprinten för elitserien så det var mycket publik, storbildsskärm och bra drag. Här var sträckorna 1 km kanot, 2 km mtb och 1.1 km sprint-orientering.

Innan start var det grymt nervöst, man vill ju inte göra bort sig inför storpublik och vi visste ju att vi hade tappat som tusan på paddlingen dagen innan men här var det annorlunda. Här var det inte prylbögutrustning (blixtkajaker och kolfiberpaddlar för 10 000-tals kronor mm) utan alla hade samma snabba kanadensare och då är det mer rå styrka än teknik. Paddlingen gick riktigt bra för oss, det blev en masskrasch efter några minuter men vi kom iväg bra igen och kunde köra kontrollerat i täten hela vägen till växlingen där vi var först in. Skön revasch!

Ut först på de två mtb-varven som var runt Stora Holmen. Vi fick hoppa av cyklarna och hoppa över två hinder två gånger per varv pga. säkerheten vid en bro, det var skoj och det momentet klarade vi av riktigt bra, det var flygtur över hindren som en gassel. FK Herkules som är riktigt grymma multisportare och vinner massor av tävlingar attackkörde verkligen på mtbn och körde ifatt de 3 sekunder de var efter vid växlingen. Vi la oss i suget och bara gled med in till växling 2 sekunder efter.

Ut på sista sprint-orienteringen så sprang vi fokuserat och spik på till alla kontroller. Herkules bytte från cykelskor till löparskor och tappade 15 sekunder och viktigt drag där. Vi körde självklart med löparskor hela tiden. Vi (mest Per) var endast lite osäker på en kontroll men annars så gick det bra hela vägen. Bra ben. I mål så blev vi hela 1.25 före tvåorna. Riktigt bra drag på benen var det också, det var skönt. Riktigt skön seger..

Extremt nöjd och adrenalinkicken sitter fortfarande i :)…