ADVENTURE

Igår blev det Forshaga och Sisujoggen. 8 kilometers löpning på en tvåvarvsbana. Ganska trevlig bana. På varje varv var det ett terrängavsnitt på ca 1,5 km. Svenske mästaren i militär femkamp, Cimmie Wignell bjöd upp till en stenhård spurtduell efter att vi två gått loss från övriga fältet efter ca 3 kilometers löpning. Första kilometern kändes lätt och gick första varvet på 3.02, andra kilometern lätt, passerades på 6.06 då jag gått upp i täten. Dock tyckte jag mig vara lite seg i benen (kanske satt kvar lite halvmaralånganatten sen förra helgen) men flåset var bra och andningen kändes lätt. Tredje kilometern var uppför med motvind och fjärde gick i terrängen. Ut på andra varvet kändes det lite halvsegt och när jag dragit i ca 5 kilometer och Cimmie fortfarande tassade med lät jag honom gå upp i täten och dra i en kilometer, innan jag gick om strax innan terrängavsnittet började. Blev lite konfunderad då han fortfarande var med och jag antog att han skulle kunna avsluta snabbt. I terrängen kunde jag sedan ligga första innan sista brant backen i terrängen där jag ökade tempot för att vara först i sista kurvan.

Efter kurvan var det bara att spurta för vad tygen höll men det var nära att Cimmie slog mig för han var satans snabb i spurten. Snabbare än jag trodde även om jag misstänkte att han skulle vara snabb då han har en talang utöver den vanliga för idrott. Endast en halvmeter skiljde oss åt på mållinjen. Så det blev tårta, blommor och en elgrill med hem.

Herrar 8 km.

1 Lars-Olov Gävert IF Göta 26.28

2 Cimmie Wignell Sisu Forshaga 26.28

3 Fredrik Nordström Grums 27.01

4 Leif Sjöström IF Göta 27.24

5 Daniel Brånn Kumla SF 27.36

6 Mattias Zachriksson Gammelkroppa 29.00

7 Lennart Eriksson IF Göta 29.11

8 Christer Skoog Sisu Forshaga 29.27

9 Anton Nilsson Kils OK 29.33

10 Denny Pedersen IF Göta 29.39

Form (1-10) Ben 6, Flås 8

Innan jag skulle värma upp så råkade jag ut för en jobbig händelse. För att göra en lång historia kort så handlar det hela om en kille som jag blev kompis med i det militära. En person som gjorde oerhört stort intryck på mig. En vältränad, trevlig och naturlig grabb från Forshaga. Varje dag efter avslutat dagsverke så gick han, jag och militärmannen på gym eller tränade på annat sätt. De flesta andra i vår pluton låg i sängen och såg på tv eftersom de var trötta efter en dag. Men vi tre gick alltid och tränade och var i övrigt ganska framåt. Killen var en av de snällaste och mest vältränade killar jag någonsin träffat, såg bra ut och framtiden såg väldigt ljus ut. Efter lumpen höll vi kontakten lite sporadiskt men det var ändå någon som man alltid visste var man hade och vad han stod för. En dag när vi inte hade hörts av på ett tag så hörde jag talas om att han och en kille till blivit påkörda av en rattfyllerist när de korsade en väg till fots. De båda var mkt allvarligt skadade och det såg ovisst ut hur det skulle gå men hoppet levde. Den ena grabben återhämtade sig och kunde komma tillbaka till livet, men min kompis han blev totalförlamad och förpassad till ett liv i rullstol. Det var oerhört jobbigt att veta att det gått så illa och att gärningsmannen kom undan. Ringde upp hans mamma ett tag senare och hon berättade hur det var och att de inte visste hur han reagerade på omvärlden då han inte visade några tecken på det. Han levde men ändå inte. Tänkte jag skulle hälsa på honom men det blev aldrig så. Mamman tyckte dessutom det bästa nog vore att jag skulle minnas honom för hur han var innan olyckan, för jag skulle nog bli väldigt illa berörd av att se vad han hade blivit trodde hon. Sen har åren gått.

När jag skulle anmäla mig till gårdagens lopp så var det samtidigt en loppmarknad vid startplatsen och många Forshagabor hade sökt sig ut på gatan. Plötsligt kom det två tjejer och sköt en stor rullstol framför sig med en multihandikappad kille i. Jag blev helt förskräckt när jag fick se vem det var och vad det blivit av honom så det knöt sig totalt för mig. Det var en syn jag aldrig kunnat föreställa mig fast jag tänkt på det så många ggr. Från en av de stiligaste människor jag träffat till en krympling som inte kan göra något själv. Jag blev totalt knäckt och var tvungen att springa ut i skogen och gråta. Jag blev både ledsen och oerhört förbannad på den som gjorde så att det blev så här. Alkoholen är ett livsfarligt berusningsmedel som ställer till enormt elände, inte bara för den som brukar det utan även för de som kommer i vägen för dess framfart.

Idrotten betydde ingenting igår och detta har funnits i mina tankar sen dess…

<!–
WriteFlash('’);
//–>För några dagar sedan visade svt dokumentären Vargkriget, vilket visade att det pågår en organiserad tjuvjakt på varg i Sverige. Systematiskt dödas vargar med diverse djävulska metoder utan tanke på vilka fruktansvärda lidande djuren utsätts för. En osannolik historia kan tyckas men forskning visar även den att en stor del av vargstammens dödlighet just beror på att det skjuts varg illegalt varje år. Kodordet för jakten är ”jaga räv”. Har genom bekanta hört talas om detta, dock tvivlar jag på att det är i så stor omfattning som visades på TV. Tror de överdrev något om omfattningen de självgoda kriminella typerna som medverkade i filmen. De är kriminella som vilken annan person som helst men ändå tycks det på något osannolikt sätt vara legitimt då vargen anses som ett ”ont” djur??!! (vilket i sig är mkt underligt då människans bäste vän hunden är samma art och dess egenskaper vi anser goda kommer direkt från vargen)

Det kanske mest skrämmande med hela historien är nog att dessa människor själva och dess bekanta tror att de gör något positivt och därigenom rättfärdigar sitt beteende. De har så att säga en sjuklig, inte så lite religiös tro som styr dess handlande för det är inte direkt en värmande päls de är ute efter. Människan står i centrum, allt som är i vägen ska dö och vi är ekosystemets herrar. Dessa människor påverkas varken av fakta eller kunskap, här är det tron som får avgöra. Det var samma korkade människor som brände häxor på bål för 400 år sedan. De svenska häxprocesserna ledde till att nästan 300 kvinnor dog. Häxjakten godkändes till och med offentligt av kyrkan år 1484. Känns det igen? Inte bara häxan som kyrkan ansett ”ond”. Kyrkan i Sverige, har ju förutom kvinnor också torterat katter genom att bränna dem levande! De har också spridit myter om vargen i århundraden. Vid sekelskiftet predikade prästerna om vargens onda natur. Och katten är ett djur som jagar på natten och på det viset ansetts stå i förbund med mörkrets furste! Sjukt som de flesta ser det idag men det är samma känslor som styr dessa människors jakt på vargen istället för häxan. Jag trodde vi i Sverige hade kommit längre men tydligen inte. Jag är övertygad om att när det gäller vargen kommer alla fördöma hatet mot vargen om bara några årtionden. Det gör alla riktiga jägare redan nu. De som inte gör det förstör för de som vill ha acceptans för vanlig legal jakt på samtligt vilt och blir betraktad som byfånar av varje sunt tänkande person.

Stora däggdjur lär sig och ändrar sitt beteende hela tiden: älgar, björnar, vargar och, ja, även människor. För vår del är vi nog tvungna att formulera bättre svar på de frågor som vargarnas förekomst innebär. Inte de vargar vi känner från folksagorna utan de äkta vargarna, som håller till i de Värmländska skogarna. Vi får helt enkelt anpassa oss till den situation som råder idag. När vi säger att vi vill bevara djurlivet, gäller det även vargen!

Full förståelse har jag för att ingen vill ha vargen i sin renhjord eller bland tamboskapen eller över sorgen och ilskan om ens hund blir vargdödad, men för den skull finns ingen rättighet att försöka utrota vargen. Jag ser dock personligen hellre att min hund dör i strid med en annan hund eller varg än att bli mosad av en plåtburk på 2 ton som kommer farandes i 100 km/h. En naturlig död är en bra död.

Lördagen bjöd på små utmaningar. Hur skulle kroppen klara av två långa tuffa lopp under samma dygn? Dessutom mitt i natten. Kroppen skulle klara det, det visste jag, i kroppen finns enorma outnyttjade resurser, frågan var snarare om hjärnan skulle tro att det skulle gå. Aldrig hört någon annan som gett sig på detta projekt men någon måste väl vara den första. Tanken med halvmaraton-DM var att absolut inte gå på hårdare än vad som behövdes för den dagen, helt enkelt hålla ett kontrollerat tempo och enbart fokusera på placering och DM-medaljer. En rövarspurt om det skulle behövas. Efter ett tag med ändå ganska lugnt tempo var det bara jag och Martin Holmstrand (kanske väntat) kvar i täten och vi kom tidigt överrens om att bara se till att hålla undan för de övriga och lusa så mkt som möjligt. Så resten av loppet blev egentligen bara en bevakning av positionerna och vi sprang och pratade. Vi turades om lite att ligga i täten i motvinden. Hårdaste motståndet bjöd som väntat orienteraren Fredrik Nordström på. Fick kolla lite var vi hade honom sista biten så han inte skulle komma för nära. Så vi delade alltså DM-guldet rakt av. Kroppen kändes bra och jag kände ingen trötthet/stelhet så jag hoppades att jag skulle kunna genomföra tiomila på ett bra sätt om jag fick i mig lite mat.

21,1 km Halvmarathon Topp 5

1 207 GÄVERT L-O -77 DM IF Göta 1:15:49 0

2 268 HOLMSTRAND Martin -86 DM KFUM Arvika 1:15:49 0

3 205 NORDSTRÖM Fredrik -72 DM Sunne LK 1:16:08 19

4 229 OTTERSTEN Per Anders -61 DM IF Göta 1:17:25 1:36

5 206 JUHLÉN Thomas -82 DM IF Göta 1:20:35 4:46

Länk VF

Länk NWT

Sen blev det raka spåret till Finspång och Tiomila. Farsan var med som coach och chaufför.

Klockan 01.00 gick jag ut på den mytomspunna ”långa natten”. Den längsta nattsträckan kallas långa natten, och är en stenhård svensk idrottsklassiker. Historier har gått om hur löpare på ”långa natten” stulit båtar för att komma över sjön som de råkat hamna på fel sida om, eller orienterare som liftat med bil. Sträckan i år mätte 16,8 km fågelvägen, och hade 490 höjdmeter. Total löpsträcka blev 21 km enligt GPS. Ett halvmaraton till alltså, fast i skogen. Långa natten är sannerligen inte som andra idrottsklassiker, nästan vem som helst kan klara av ett Vasalopp efter lite träning. Här krävs mer. För att citera Anders Gärderud: ”man kan inte skicka ut vilken amatör som helst på långa natten, de skulle aldrig komma i mål, möjligen hitta första kontrollen”. Löpstyrkan är avgörande, för här gäller det att kunna springa två mil i svårframkomlig och kuperad skog. Förmågan att ”hänga”, alltså följa efter andra löpare är en mkt viktig egenskap på denna sträcka då den är en rak sträcka. Typ alla vill vara med i tåget. Något tåg såg jag inte förrän på slutet och då var det mest i vägen. Jag fick gå ut som omkring 280 placering och en bra bit efter. Detta eftersom våra normalt starka och säkra löpare på sträckorna innan (långa natten var sträcka 3) hade haft lite otur med sig och missat rejält, framförallt på startsträckan.

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Blev ganska tidigt uppsprungen av Jan Olm Kils OK, eller uppsprungen, jag såg en lampa som gick fortare än de andra genom skogen och den måste jag bara hänga tänkte jag. När jag kom upp i rygg såg jag att det var Janne som fick ge sig ut på långa natten 3 minuter efter mig. Totalt plockade jag in 65 placeringar på min sträcka med Jannes hjälp och det kunde ha varit ännu fler om inte det blivit lite bommar men även mindre då jag inte skulle kunna orientera så snabbt själv. Såg ingen efter banan som höll ett högre tempo.

På slutet av banan, efter varvningen (där farsan skrek att det var en klunga framför) började man komma upp i rygg på stora klungor och dessa var inte lätt att ta sig förbi då de sprang bästa vägen. Fick ge sig ut i skogen utanför stigarna för att komma om och detta var inte helt lätt, tappade fart på detta. Kände bara för att springa rakt över folk till slut eftersom de bara var i vägen. Banan blev här också ganska tuff och kuperad så man fick bita i för att ta sig uppför backarna men kroppen kändes fortfarande ganska stark.

Det värsta som kan hända under en sådan etapp är om lampan slocknar och 4 kontroller innan mål råkade jag givetvis ut för detta. Fick försöka att köra på Jannes hälsenor och se var jag sätter fötterna från ljusskenet från en klunga som nu var bakom. Det var inte helt lätt och jag mosade in i några små träd några ggr men jag klarade mig på något sätt till sista kontrollen och sedan var det bara att ta sig till mål och växla ut näste löpare.

Tror faktiskt vi slutade som 149:e lag när allt var klart. Det tycker jag är över förväntan när mer än halva laget knappt tränar. Trodde nog vi skulle komma klart längre bak. Hade alla tränat lite mer hade vi varit topp 100, och det finns förutsättningar för ännu bättre resultat. Totalt detta dygn avverkades en nätt sträcka på ca 50 km med nedjogg, uppvärmning mm.

Karta här

Kanske inte var så konstigt att det gick lite segt för mig under helgen ändå. På söndags natten fick jag kraftig huvudvärk och näsan började rinna och jag fick även grymt ont i magen så nu har jag varit helt utslagen i ett par dygn med magsjuka och annat kul. Typiskt virus. Trodde jag tränat för hårt men det var nog inte så utan att det var något som låg i kroppen och spökade. Jogga lite lätt med MMA-mannen, Ali och Tsappo igår kväll. Gjorde också lite tåhävningar tidigare samtidigt som jag såg på när MMA-mannen drog 260 kg i marklyft några ggr.<!–
WriteFlash('’);
//–>

Har satt ihop ett bildspel från några av vinterns skidturer också. Var riktigt fint många gånger. Otrolig natur vi har i Västvärmland.

FinserudsmarschenFör att köra kroppen i sänk ytterligare efter Kumlaupplevelsen (se tidigare inlägg) så smugglade jag mig hastigt och lustigt till Norge och sprang en tävling där (ungefär 9km, blandat grusväg, terräng, asfalt och riktigt hård kupering) idag. Kanske lite dumt då det var tröga ben igår och lite med sömn under helgen, men det kändes inte helt dåligt första halvan av loppet iaf. Mitt ute i ingenstans så samlas över 250 norskar och kör en tävling. Någon skillnad på uppslutningen mot om det vore i Värmland, då hade det varit på sin höjd 30 stjärnor på plats. Skaffade mig en ledning på ca 60 meter men sprang fel så jag hamnade efter och fick jobba ikapp. Tappade huvudet av detta och orkade inte pressa på mer utan låg kvar med två andra ända in mot målet då en kille som jag aldrig fått stryk av tidigare krossade mig i spurten.

Eller spurt, va ingen idé att ens försöka då mina ben var allt annat än snabba denna dag. Så de 3 sista racen jag kört har jag alltså hamnat 2:a. En lustig sak hände vid fellöpningen, en kille på cykel som jag trodde var ”förcyklare” skrek på mig när jag sprang fel. Jag som givetvis tyckte att han skulle ligga först vid vissa korsningar eller där det var svårt att se var banan gick och började skälla på honom. – F.. ska inte du ligga först! I mål visade det sig att det var pappa till killen som tillslut vann och det var därför han var en bit bakom mig då detta hände. Rätt lustigt och vi skrattade gott åt detta efteråt. Alla sa att jag vunnit om jag inte sprungit fel men ingen vinner förrän man är imål så det kan man aldrig säga.

Nu är jag nermosad till fotsulorna och det är dags för att ta en lugn och fin vecka med lite träning och mkt sömn då det blivit lite för lite med detta och det känns…

Igår (lördag) åkte jag iväg tillsammans med några Götister till Kumla stadslopp. Kumla-Brånns hemmaplan och han såg verkligen laddad ut. Hade på förhand hoppats ha bra fart i benen men hade i bakhuvudet att det kunde gå tungt efter 2 ganska tunga träningsveckor med en hel del spänst och fart. Kände väl egentligen redan efter 300 meters startrusning att det här kommer bli grymt jobbigt. Kändes verkligen trögt i kroppen. Första kilometerna låg jag längst bak i en klunga med bla Brånn och Leif S framför. En bit innan varvning så började folk släppa och jag låg ca tio meter efter Erik som nu vann.

Tänkte jag kunde få tillbaka lite krafter ut på andra varvet men inte, blev istället segare och tappade konstant mot Erik så då orkade jag inte pressa på ända in utan slog av på tempot lite annars hade jag väl dött. Så kändes det iaf! Skamgränsen gick vid 34 så jag fick se till att vara under den iaf så jag slapp bura in mig själv bakom lås och bom på Kumlabunkern. Dock var känslan att det gick 2 minuter långsammare än vad det egentligen gjorde, hemsk tröghets känsla. Precis tvärtom mot startmilen två veckor tidigare där det kändes ruskigt lätt och man hade mkt krafter kvar när man nådde målet. Höll på att avlida även under nerjoggen med bla Anna Rahm (tidigare Svensk mästare på maraton och EM, VM deltagare) Juhlén hade tydligen en liten kamp med henne efter banan som han gick segrande ur.

Webb TV från Kumla stadslopp

Resultat Kumla stadslopp

1 Erik Anfält Örebro AIK 33,05

2 L O Gävert -77 IF Göta 33,47

3 Tomas Bjurström -87 KFUM Örebro 34,21

4 Daniel Brånn -82 Kumla SF 34,24

5 Peter Wiker -72 Hällefors LK 34,37

6 Henrik Östling -76 Enhörna IF 34,39

7 Leif Sjöström IF Göta 35,23

8 Mokhtar Bennis Örebro AIK 35,40

9 Jonas Rosengren -72 KFUM Örebro 35,51

10 Fredrik Djupström -68 Glanshammars IF 36,00

13 Thomas Juhlén -82 IF Göta 36,59

Gjorde premiär med karta. Det var lite ovant och det blev lite krokar. Sprang tom utanför kartan en bit men kunde visst på något konstigt vis läsa in mig där och hittade rätt. Blev ca 10 min ”bomtid” men höll god fart däremellan, hade 2,40 per/km i några medlut så där gick det undan.Karta här

Testlöpte även banor till elitserien igår. Det är fint i skogen men tyvärr har några nötter kört sönder delar av vandringslederna i Gunnarskog med motorcykel. Såg inget vidare ut på en del ställen, tråkigt då bygdelaget har slitit och lagt ner mkt tid på att få till detta. Personligen tror jag inte att det är ungdomligt oförstånd som ligger bakom, utan det är vuxna människor som har kört omkring. De orkar sig väl inte ut i skogen annars. Vore roligt att träffa på dess miffon nån gång. I skogen finns inga vittnen och där gäller naturens lag, äta eller ätas..

Korta terräng-DM avgjordes i Forshaga igår på en riktigt brutalhård terrängbana som var ca 4 km. En del av banan bestod av terrängstig/ren terräng och var mycket svårlöpt. Trodde på förhand att jag ev. kanske skulle ha chansen på guldet. Men förhoppningarna grusades en aning när jag provlöpte banan, med tanke på hur banan såg ut och just långa branta backar kanske är min svaghet, åtminstone om man jämför med Henrik Örnstedt som nu vann. Henrik är riktigt råstark och har ett vägvinnande steg uppför, branta backar är kanske hans absolut starkaste sida i löpning. Dessutom får jag dra runt på en tyngre kropp som kostar på i uppförsbackarna. Kände redan i första branten att det här kommer bli grymt tufft och jag valde att släppa Henrik tidigt för att inte riskera en ”stumbjörn”. Enda chansen för mig var om Henrik bara hade kanske 30-40 meter när sista backen var gjord och jag kunde göra en ”grymspurt” genom sista skogen, men avståndet blev nu större än så. 20 sekunder skiljde i mål. Ännu ett DM-silver i terräng, känns som det har blivit en del silver nu. Var ruskigt besviken faktiskt, tror sällan jag har varit så besviken när jag blir tvåa som denna gång. Vet faktiskt inte varför men kanske att det fungerar som motivation i fortsättningen.

Det positiva jag tar med mig är att jag får vara nöjd med att jag klarade hålla de snabba och duktiga juniorerna bakom mig i spurten och att jag blev starkare ju längre jag sprang. Uthålligheten verkar ganska bra men behöver lära mig tåla hög fart och syra i backar bättre.

Herrar senior 4000 m

1 Henrik Örnstedt IF Göta 12.58

2 Lars-Olov Gävert IF Göta 13.18

3 Stefan Johansson Kils AIK 14.32

4 Per-Anders Ottersten IF Göta 14.35

5 Lennart Eriksson IF Göta 14.41

6 Markus Ekholm Sisu Forshaga 14.45

7 Lars Lundegård IF Göta 14.47

8 Christer Skoog Sisu Forshaga 14.55

9 Erik Olsson IF Göta 15.51

10 Henrik Sköllerhag IK Spring Väst 15.55

11 Patrik Horner Sisu Forshaga 16.08

12 Dan Carlsson IF Göta 16.15

13 Magnus Thorstensson IF Göta 16.24

14 Hans-Erik Andersson IF Göta 16.48

15 Björn Engström Sisu Forshaga 16.51

16 Kjell Svensson Säffle Friidrott 18.14

Tore Axelsson SK Bore bröt