ADVENTURE

Tre Götalöpare främst på långa terräng-DM 2009 – 3:an jag, 1:an Henrik och 2:an Sören

Ikväll avgjordes långa terräng DM på en varvbana ( 6 varv för senior) vid Frykstahöjden. Kils OK var traditionsenligt arrangör. Banan var fin men är krävande och i år var det lite mjukare underlag jämfört med fjolårets DM så det var inte direkt lätt att ta sig runt i sex varv. Kändes ganska långt men det krävs ändå att man håller en god fart hela vägen.

Blev ett ganska klart fall framåt mot senaste veckornas form då jag blev 3:a, knappt slagen av klubbkompisen Sören Persson som jag höll sällskap hela banan. Han gjorde det klart bäst taktiskt på slutet med en patenterad Persson-spurt och kom bakifrån med ett ryck sista 150 meterna som överraskade mig något så han fick en lucka och jag vek ner mig. Den taktiken har funkat bra för Sören tidigare i år och gjorde så även idag. Han har fina spurtmeriter den mannen. Kan verkligen inte säga att jag är särskilt besviken trots spurtförlusten då det var ett ganska stort steg framåt överhuvudtaget formmässigt mot senaste månaden och jag hade ändå ett hårt orienteringslopp i benen som blev bra mkt längre än det borde från i söndags som jag kände av lite. Höll ändå runt 2.40 tempo sista 200 meterna och ändå fick jag stryk med 5 sek. Stark den där sluggern…

Hade det varit 3 veckor sen hade jag varit över 1,5 minut bakom Sören skulle jag tro. Så jag är mkt nöjd med bronsmedaljen jag fick ikväll. Har väl alla valörer från långa terräng-DM nu.

Henrik Örnstedt var i fin form och gick ifrån ganska tidigt i uppförsbackarna och hade en liten lucka i 4 varv. Han är mkt stark i terrängen. Under varv 5 och 6 blev luckan ganska mkt större då det blev lite lurpassande löpning från mig och Sören då vi båda förstod att det blir ett spurtuppgör. Faktiskt så tog vi in lite tid på varv tre enligt vissa i publiken och det kändes som vi var närmare då också.

Gött att få lite revanch på Birgersson också som mosade allt och alla på Kilterrängen med sin grymma löpning. Han var en bit efter idag. Träningskompisen Juhlén blev 4:a efter stark löpning på slutet.

Långa terräng-DM Värmland, 12 km – Herrar Seniorer (top 5)

1. Henrik Örnstedt IF Göta 40:38

2. Sören Persson IF Göta 41:38

3. L-O Gävert IF Göta 41:43

4. Tomas Juhlen IF Göta 46:43

5. Jonas Birgersson Kvarnsvedens IF 47:17

Mellan 10:an o 11:an springer jag tillbaka till 10:an och letar efter 11:an osv..

Stafett-DM går inte till historien som mitt bästa lopp. Vet inte var jag var överhuvudtaget förrän jag kom i mål kändes det som. Var iaf en bit utanför Kil men var på väg till Karlstad. Trodde inte ens jag skulle överleva men på något sätt kom jag helskinnad till mål, hur det nu gick till. Kils OK var alltså arrangörer och banläggaren hade gjort fina banor på en ny karta som var mkt bra, tyvärr hade jag svårt att använda den som man ska. Roger Larssons legendariska missar måste vara relativt lindriga mot det jag sysslade med idag…

Missär är nog ett passande ord för hur jag skötte mig i skogen. Allt som någonsin kan gå fel gick också fel. Vek av från klungan då jag tyckte de höll för långt öster ut mot 1:a kontrollen, det skulle jag aldrig ha gjort. Sen började det. Orkar inte redogöra för mina misstag men de var inte få kan jag säga och sprang nästan dubbelt så långt som jag borde ha gjort. 14 km istället för 7,8. Nästan svårt att göra det så dåligt som jag gjorde det nu. Är inte inne i en bra trend just nu…

Kände mig berusad, helt snurrig och bang i kolan där ute i skogen men det vore ju väldigt konstigt då jag inte druckit i stort sett en droppe alkohol sen midsommar 2007. Svalde dessutom en fluga som fastnade i halsen och jag höll på att spy upp hela tarmsystemet, en äldre farbror undrade om jag höll på att dö där ute i skogen.

– Nej då, det går bra sa jag. Det var väl inte riktigt sant men jag höll masken. Trampade sedan bort ena skon i en myr så jag fick leta efter den. Tummen stukade jag vid elvan eller var väl egentligen vid tian andra gången, fast jag trodde jag var vid kontroll elva. Sprang in i ett träd så jag gjorde en volt. Lyckades med allt som ni hör.

På slutet av banan letade jag förgäves efter en jägare som kunde förkorta lidandet men misslyckades såklart även med detta. Stackars mina medtävlare Andreas och Johannes. Men vi får se det positivt. Det borde inte kunna gå sämre iaf- borde inte som sagt…

Vill ni se min fullständiga löpväg klickar ni på karta nedan. Bered er på det värsta.

Karta

Idag var jag förlöpare i knattejoggen här i Arvika. KFUM Arvika och Arvika Löparklubb var arrangörer. En bana på ca 700 meter som gick i centrala Arvika hade de dragit upp. Ett mkt ärofyllt uppdrag. Hade med mig Martin Holmstrand också. Det var kul att se alla barn som kämpade och gjorde sitt allra bästa i regnet. Väldigt duktiga var de allihop. Borde väl egentligen ha varit utklädd till björnen Baloo men det får bli nästa år det. Startskottet var nog den värsta startsmällen jag hört så jag tror fler än jag skvatt till ordentligt.

Borde ha kört en ”centrumsprint” för vuxna också på den banan. Hade varit spännande att testa kurvorna (gatukorsningarna) i full sula. Var lite halkigt pga allt regn så det kunde nog ha sett dråpligt ut.

Imorgon är det DM-stafett i orientering. Blir spännande att se hur det går. Har startsträckan. Sedan följer Andreas upp på andra och Johannes har ankarsträckan. Många grymma orienterare i startfältet. Rent löpmässigt är jag nog bland de starkaste på förstasträckan men det ska mkt till om man ska komma in först men det är iaf målet.

Det är rejält blött ute i markerna nu. Det fick jag och Jonne erfara på gårdagens löppass på gamla Dotteviksrundan. Klafs, klafs hela vägen och mörkt i skogen blev det redan innan klockan 20:00. Vi körde i jättelugnt tempo hela vägen så det var ett trivsamt pass trots det eviga regnet och blåsten.

Med tanke på att jag tar det ganska lugnt med träningen denna vecka så hoppas jag att formen ska hoppa upp ett par hack. Annars får väl tränarn ge mig råd och besluta vad som ska göras framöver då jag överlämnar mig i dennes våld. Eftersom jag har kört på i samma hjulspår ett par år nu så har jag bestämt mig för att ta lite hjälp med träningsupplägget. Att vi har en liknande träningsfilosofi är också en förutsättning för ett bra upplägg som förhoppningsvis passar mig. Killen som ska hjälpa mig ser ni på bilden ovan. Johan Granath – dalmas, själv elitidrottare på toppnivå som skidorienterare i absoluta världseliten och anställd som tränare vid skidhögskolan i Borlänge. Han arbetar alltså som tränare och har lång erfarenhet från flertalet olika konditionssporter, är mkt kunnig och intresserad. Tror det kan bli ett lyft till nästa år detta. En stor fördel är att vi känner varandra sedan tidigare också. Blir intressant.

Resultatet i nästa DM tävling i terränglöpning som går på tisdag (långa terräng-DM 12 km) blir direkt avgörande om det blir något Lidingölopp. Bra resultat efterfrågas alltså…

Ikväll körde jag, Jonne, Juhlén, Ekman senior och Ekman junior intervaller i Styckåsskogen. 30´/ 30´x 10 x 3 var det vi skulle köra. Alltså korta 30 sekunders med 30 sek vila. När vi hade kört ca 13 drag så hörde jag hur Jörgen skrek till en bit bakom mig och en bristning i baklåret var ett faktum. Det konstiga var att jag hade sett det framför mig när han några drag innan sa att han kände lite av låret. Han gjorde likadant ifjol när vi körde ett pass. -Ta det lugnt då sa Julle men strax efter det så small det. Otäckt när det blir en skada så tycker jag. Det var jag som avslöjade intervallplanerna för honom när han ringde och frågade om jag skulle träna också. Skulle ha sagt att jag skulle vara hemma och se på tv´n eller nått…

Blev lite spänstträning igår. En massa hopp alltså. Kör ganska lugnt med träningen denna veckan då det blir tävling på söndag (orienteringsstafett) och sedan en på tisdag (DM-lång terräng 12 km) som jag hoppas kunna springa ok på. Efter spänsten blev det en provlöptur med en framtida träningskompis som lätt kommer kunna hålla runt 20 km/h i 12-13 mil. Grym kapacitet. Han är bara 5 månader gammal än men väger ändå över 30 kg så det blir en stor en. Som en av världens äldsta hundraser är alaskan malamute något av en legend. Dess upphov är lite av ett mysterium, men vi vet att den delar stamträd med vargen och att den har levt tillsammans med människor i flera tusen år, säkerligen ett resultat av att eskimåer vid något tillfälle lyckats tämja ett antal vargar, som sedan utvecklats till denna ras. Hunden är uppkallad efter malhemut-folket i nordvästra Alaska, för vilket den spelat en viktig roll under historien. Livet norr om polcirkeln skulle helt enkelt ha varit omöjligt utan malamuten, som går under namnet – snötåget från norr – pga hundens styrka som arbets och slädhund.

Husse till valpen var också med, thaiboxarn och MMA-mannen, han har väl inte riktigt samma löpkapacitet kanske men är istället stark som en björn. Vi körde lite styrka på gräsmattan efteråt. Björnen körde med 90 kg på stången i press bakom nacken som det inte var någonting. Riktigt brutal styrka det om något.

Igår var det lång-DM i orientering och jag lärde mig hur man bommar ordentligt. Började med kontroll 1 och så höll det på hela banan men jag bestämde mig för att jag skulle runt. Bra träning iaf och det kändes som jag utvecklade orienteringsförmågan med typ 100%. Blev kloss sist av de som gick runt. Sista 2 kontrollerna väggade jag förmodligen beroende på gårdagens ”lång-tur”. Visste inte riktigt var jag var då men det visste jag väl ingen annanstans heller så det gjorde inte så mkt. Var på väg kontrakurs från sista till mål (fast det var snitslat). Andreas hade gjort en tuff och ganska svår bana men skogen var fin och jag trivdes bra där så jag hade inget emot att stanna ute på banan länge..

Blev ikappsprungen av Fredrik Nordström OK Älgen, och då gick det lite bättre ett tag, fick tillbaka lite gnista men sen gjorde vi båda bort oss totalt på 13 kontrollen. En erfarenhet rikare.

Karta

Sträcktider

Den här bilden på prisutdelningen säger väl allt om Kilterrängen. Vinnare Jonas, jag, sliten deltagare och SörenBlev en delad andraplats i 25 km´s Kilterrängen detta år tillsammans med den mkt meriterade veteranlöparen, klubbkamraten i Göta och Arvikabördige Sören Persson. En annan veteranlöpare, Jonas Birgersson, Kvarnsveden vann klart med ett par minuter och hade någon sagt till mig innan att Jonas skulle stå som segrare efter 25 löpta kilometer så hade jag blivit ganska förvånad. En häst som gett väldigt fina odds tror jag. Kilterrängen är visserligen kilterrängen och här kan en toppendagsform som den Jonas visade idag vara guld värd. För han verkade vara i sin livs form och hade kramp i vaderna när han gick över mållinjen och var grymt nöjd så han fick nog verkligen ut allt han hade i kroppen denna dag. Grattis Jonas, mkt imponerande löpning! Många andra imponerade också genom att ta sig runt banan på ett mkt imponerande sätt, evigt unge, grymme Christer Skoog var stark som vanligt och flög lätt genom Öhmansmilen. Många veteraner som är starka nuförtiden, det ska jag med va när jag blir veteran. Träningskompisen Julhén var inte nöjd själv men jag tycker han gjorde det helt okej även om han helt klart har en hel del kapacitet som han inte fick ut i detta race. Han tyckte iaf att banan var som jag beskrev den innan.

Nog första gången faktiskt som Jonas är i närheten av att slå någon av mig eller Sören tror jag bestämt. Nu krossade han alltså oss båda två vid samma tillfälle istället. Ex var han 3 minuter och en sekund efter mig i Borejoggen tidigare i sommar. Jag och Mr Persson sprang inte direkt sakta heller och jag trodde länge in i loppet att Jonas skulle stå parkerad någonstans vid runt 20 kilometer men han matade på grymt bra hela vägen in. Härligt på ett sätt att man inte kan ta ut någon segrare eller värsta konkurrent innan en tävling är avgjord. Varje tävling är en ny tävling. Detta är verkligen en tävling som jag gillar och banan är riktigt fin, tuff och omväxlande. 25 kilometer i den terrängen är inte att leka med. Tävlingen i sig är väldigt trevlig och Jonas Uller o co i Kils OK gör ett jättebra jobb kring arrangemanget.Hur upplevde jag då loppet? Kände vid 4 kilometer att jag fick jobba för att hålla en fart som jag tycker normalt sett inte ska ha några problem som helst med. I första vändan av slalombacken var jag riktigt trött och tänkte att idag blir det nog riktigt jobbigt sista biten. Upplevde att jag var helt död där jämfört med förra året. Sen ut på Öhmansmilen höll jag väl upp farten helt ok. Var tvungen att stanna och pinka i skogen så Sören gick om mig där. Märktes tydligt att i uppförsbackarna var jag starkare än honom och utför var han starkare än mig. Så Sören låg en liten bit framför hela tiden sen min paus. På ett ställe där det var riktigt lång utförslöpning försvann han nästan. På slutet är det som sagt delar av och en hel slalombacke som ska forceras och här kom jag ikapp Persson ganska snabbt.

Det konstiga var att jag var klart starkare andra vändan i slalombackepartierna vid 24 km än första vändan vid 10 km. (min kropp är nog ett mysterium och jag blir inte klok på hur den funkar ;-)??) Låg i ryggen på Sören tills utförslöpningen ner i botten på slalombacken där han återigen för ungefär hundrade nedförsbacken fick en liten lucka igen men plockade snabbt in den luckan i själva slalombacken och där var jag som sagt riktigt pigg. Frågade Sören om han ville spurta eller om vi skulle dela andraplatsen och han ville då dela om inte jag ville spurta. Mig spelade det ingen roll i det läget då det inte var om placering ett så vi beslöt att dela. Kunde ju faktiskt ha blivit en skada på någon av oss också om vi plötsligt efter 25 kilometers löpning skulle dra full sula för vi är ju ganska snabba båda två i spurt så det hade nog varit en hård fight och det var det nog inte värt. Vill ju inte spekulera i vem som hade varit först av oss två men jag tror iaf jag var klart piggast i det läget och troligtvis minst skadeutsatt. Måste ju tänka lite på de snabba veteranernas vader…

Kändes också som jag kunde köra vidare en bra bit till i detta tempo men kunde ju heller inte springa direkt fortare utefter banan heller när jag försökte.

Fick också en fråga om jag kunde jämföra loppet med fjolårets lopp då jag hade lite sämre tid. Svårt att säga egentligen då det är svårt att jämföra, då jag inte jobbade alls lika hårt ifjol för att vara med i täten. Kändes som jag flöt fram utan ansträngning ifjol och hade väldigt mkt att gå på och nu denna gång fick jag slita väldigt tidigt i loppet så jag är relativt nöjd med resultatet och att jag blev piggare på slutet. Vet iaf att veckorna efter Kilterrängen ifjol kom jag i bättre form efter en ganska seg sommar så jag hoppas på denna utveckling i år också. Var ju garanterat ett riktigt bra träningspass i varje fall.

Nästa år blir det garanterat ingen 42 km tävling i terräng med formtopp och urladdning tidigt på året iaf. Tror jag fått sota lite för den nu på sensommaren…