ADVENTURE

Abborren fick simma tillbaka i Gunnerns mörka vatten för att växa till sig

I fredags var jag och Maria ute och fiskade lite i regnvädret. Maria fick en abborre när vi körde drag som vi släppte tillbaka så att han skulle växa till sig lite. Annars var det dåligt med napp. Det var ganska rejäl nederbörd när vi åkte ut så vi fick en fin chans att testa regnkläderna ordentligt. På eftermiddagen klarnade det dock upp och blev finare. Vi hade med oss lite frystorkat så vi kunde vara ute ett tag. Rastade vid ett av flertal vindskydd kring Gunnern.

Under helgen har det varit lugnt med träning. Vila fredag, med fisketur. Ett halvlugnt pass idag uppe hos farsan i Gunnarskog och ett riktigt fint, lugnt joggpass med Maria igår runt Silverleden i Värmskog.

Annars var det lite tuffare körning tidigare i veckan, måndag till och med torsdag då jag körde 7 st olika typer av intervallpass på dessa 4 dagar. Ca eff tid varje intervallpass var 20´ min enligt direktiv från framtida coachen. Formen gick upp och djupt ner dessa dagar men faktiskt så kändes det riktigt bra någon dag. Betydligt mkt lättare och bättre känsla än senaste två tävlingarna så det var ett framsteg. Hoppas på en stegrande form närmaste tiden. Julhén var med på kvällspassen och fick känna på en intervallperiod vilket är ganska utbrett hos skidåkare och orienterare men kanske inte hos löpare. Sista dagen körde vi backintervaller (2 minuter x 10) vid grusvägen som går upp på Gallberget nära Jössestugan. Riktigt fin intervallbacke.

Dalkarlen Martin Johansson var förmodligen i sin livs form och formligen flög fram i skogen under VM-stafetten i orientering. Han hade jobbat sig ikapp de övriga tätlagen då han gick ut som 4:e man på sista sträckan och låg i guldläge då han spetsades på en torr gren i skogen som trängde långt in i låret. Turligt nog träffades ingen stor kroppsartär. Martin Johansson fördes till sjukhus i Miskolc där han röntgades och sövdes ner för att få det kraftiga såret ordentligt rengjort.Tre topplag avbröt sitt tävlande
Övriga tre löpare i tätklungan, Thierry Gueorgiou för Frankrike, Anders Nordberg för Norge och Michal Smola för Tjeckien, avbröt omedelbart sitt tävlande för att hjälpa svensken. – Martin sa först åt oss att fortsätta, men vi kunde ju se hur han hade en torr pinne rakt in i låret och vi insåg allvaret i situationen, berättar Anders Nordberg. Thierry Gueorgiou tog omedelbart av sig sin tävlingströja för att lägga ett förband om det kraftigt blödande såret. Därefter skickades Nordberg som kurir till målet för att hämta läkarhjälp, medan fransmannen och tjecken hjälptes åt att bära Martin ut till närmaste väg.

Se video här

Länk

Blev lite myrlöpning idag. Gick ganska tungt men det ska det väl göra i en blötmyr. Kroppen kändes faktiskt ganska bra igår för första gången sen jag kände att något var fel. Det var skönt. Har annars märkt av en viss snorig nos senaste dagarna och kroppen visar antikroppar mot TWAR men så länge det inte känns sämre än det gör är det ingen ide att dra en antibiotikakur. Bara att vänta ut och förhoppningsvis kommer en bättre form så småningom….

Tycker all löpning känns som om jag befinner mig i en myr just nu…Brunskogsloppet avgjordes idag. Många deltagare var det, säkert en bra bit över 100 st. Tio kilometer kontrollmätt bana med varierat underlag på en del asfalt, terrängstig och grusväg. Ett riktigt fint arrangemang. Banan skulle vara lätt men jag tycker den var ganska tung. Blev en del motbackar ändå både i skogen och på väg/grusväg. Med tanke på hur kroppen fungerar just nu så blev den också ännu tyngre. Var ett rejält lerigt terrängparti på en hel del kilometerar man skulle över med bla en åkerpassage mm, där gick det inte fort och man halkade nästan hela tiden. Tror många hade det tufft där. Så banan var minst sagt varierad.Ett steg framåt mot senaste tävlingen var det ju iaf, jag kom runt hela banan. Yes! Men det var nätt och jämt, hade precis samma känsla i kroppen även detta lopp som i senaste (DM 10000). Vid 4 kilometer tänkte jag kliva av då kroppen kändes helt knasig men tänkte att jag kan ju inte kliva av i ännu ett lopp då är det ju riktig katastrof. Kanske var det egentligen dumt att fortsätta när det känns som det gör, vad vet jag? Nu har jag iaf ont i varenda liten muskel i ben, rygg och mage. Känns helknasigt faktiskt för så brukar jag aldrig känna annars och det är något som spökar med mig just nu, frågan är vad? Konstigt nog så körde jag intervaller i onsdags med ganska ok resultat och bra känsla, hade bla 2,52 på en lite snabbare tusing och sen en intervall på 2,15 på 800 och sen blev det 5×800 i strax över tröskelfart.

Klubbkamraten i Göta Leif Sjöström, vann överlägset och ohotat på ca 33,50 vilket var riktigt bra på denna banan när man bromsades rätt så ordentligt i det småtekniska skogspartiet på den regntunga banan. Själv var jag väl ca en minut efter och det är ju långt ifrån lika bra men känslan var grymt mkt sämre än den tiden. Känns som jag knappt rörde mig framåt. Blev spurtstrid om andraplatsen och som tur är verkar iaf snabbheten fungera hyffsat trots att jag får slita som en gris för att ta mig framåt. Var med Leif i ca 4 km. Jag märkte redan efter 1,5 km att det var samma skumma känsla i kroppen som på DM och förstod som sagt vart det skulle barka.

Många andra sprang dock bra tycker jag. Julle och Köla-sonen Sjögren hade en fin duell igen. Gert var nöjd. Min store tjocke bror var också med och han kom ju runt riktigt fint och slog ju många vilket imponerade. Undrar om han får träningsvärk?? 😉

Hoppas kroppen fungerar bättre snart iaf och att det inte blir en långvarig svacka. Vad nästa race blir är ännu inte planerat. Kan bli orientering. Beror lite på hur kroppen känns närmaste veckorna..

<!–
WriteFlash('’);
//–>Naturligtvis så missade jag tian trots att jag redan varit där tidigare. Här dök det upp en lustig figur som sprang lite fortare än jag men han hade noll koll cocosboll. Jag gick kompass och försökte pricka av det tydliga. Han däremot sprang till alla kontroller som låg i närheten och frågade var han var. Tror att han besökte fem kontroller innan elvan osv…

Inbjudan Värmlands tuffaste löpartävling

29 Augusti, 25 kilometer terränglöpning i riktigt terräng..

Kilterrängen är en löptävling för de som inte tycker att det inte gör något att lyfta fötterna mer än 1 mm ovanför marken då och då.

Endast 6 km kom jag på DM på 10000 meter. Sen var den kvällen tyvärr över, kändes surt att kliva av men jag kom ju inte framåt så det var inte mkt annat att välja på. Förstår inte riktigt vad det berodde på men jag hade väl helt enkelt en dålig dag.

Värmland körde sitt DM på tiotusen tillsammans med Närke i Glanshammar en bit utanför Örebro. Totalt kom ca 65 löpare till start.

Kändes ganska bra på uppvärmningen. Kändes också ganska bra första kilometerna även om jag fick slita lite mer än jag tänkte mig innan för den farten. Låg i en tätklunga med 4 löpare där Henrik Örnstedt anförde. Strax efter 4 kilometer känner jag dock att kroppen är lite konstig och börjar tappa fart. Släpper en liten lucka till Henrik och Sören Persson passerar mig strax där efter också. Tror ju givetvis jag ska hänga med då men kroppen svarar inte alls. Vid 5,5 kilometer blir det ännu värre och folk som jag tidigare haft en rejäl lucka på börjar komma upp i rygg på mig. Sedan efter något varv ytterligare börjar folk som jag varvat springa i samma tempo som jag själv. Tänker dock att jag ska f.. inte bryta iaf och slår av på takten ytterligare men vid 6 kilometer kommer jag knappt inte framåt längre så då har jag liksom inget val utan kliver av. Mår liksom lite illa och känner mig allmänt konstig, har inte upplevt detta tidigare mer än något liknande när man har typ 3 km kvar av ett 50 km lopp och alla glykogendepåer är tömda men riktigt så långt kom jag ju inte nu..

Orkar knappt inte hänga med på nerjoggen efteråt och har ont i huvudet. Idag har jag haft träningsvärk och haft ont i huvudet hela dagen och varit alldeles varm så det verkar som det var någon skit i kroppen och det är väl den enda rimliga förklaring jag kan komma på för kan man springa 50 kilometer i skogen borde man iaf komma runt på 10 km.

Henrik sprang riktigt bra på slutet och vann på 31.54, (nästan pers). Sören tvåa i DM på 32.38 (pers på bana, kul att se att folk kan bli bättre ju äldre de blir). Julhén tog sin första DM medalj någonsin oavsett sport, men inte den sista.

Första DNF på en ”normal” distans i löpning detta. Bröt ett 75 km´s lopp efter sisådär 51 km en gång men detta var första gången jag bröt en vanlig löptävling och nån gång blir väl den första. Var iaf en riktigt underlig känsla jag hade i kroppen och ruskigt besviken blir man såklart men världen går förmodligen inte under för detta.

Bara att bryta ihop och komma igen…

Veckan som gått har varit en helt ok träningsvecka. Känns som formen är på uppgång igen efter att ha varit en bit under normal kapacitet. Har för mig att jag brukat ha en svacka på sommarn och sen vara på gång lite bättre till hösten igen. Verkar som det blir samma visa detta år.

Tisdagen blev det faktiskt basketträning för mig. Ett riktigt bra pass dessutom. Hade lovat Camilla i Arvika Basket att köra ett pass med dom. Var riktigt kul och de var överraskande ambitiösa. Riktigt duktiga på att löpa också. De hade kört på bra under hela sommaren och var väldigt motiverade så det var lätt att driva på dom. Där ligger nog faktiskt alla andra lagidrottare i Arvika kommun i lä rätt rejält skulle jag tro. Jag körde 30/30 sek x 5 x 5 med både dam och herrlaget vilket var en variant de inte testat tidigare men som jag trodde skulle passa basketspelare. De flesta verkade gilla intervallformen. Efter att jag var färdig med de olika lagen hade jag hållit på i nästan 3h så det blev ett fint distanspass.

Onsdag 5 x 1000 meter med Fryk, Julle, Gert, Jonne och Axel som körde sista, tiderna blev 2,58 – 3,01 – 3,08 – 3,12 – 3,01.

Tiderna blev ju lite ojämna. Hade lite svårt att motivera mig på intervallerna i mitten då jag ju fick borra själv i täten men gjorde så att jag körde ca ett varv bakom Frykblom och Julhén för att sedan trycka på sista varvet. Därför blev nog de tiderna lite långsammare. Alltså en lugn start på dragen. Sista intervallen gjorde stavhopparskidåkarmedeldistansar-Axel ett inhopp på intervallerna och skulle dra åt mig. Han drog bra i ett varv innan han stoppade upp lite och jag tyckte det gick långsamt. (Ett bra tecken?!) Han ville spurta lite sista hundra så jag tryckte max. Tyckte faktiskt jag försvann förvånadsvärt lätt från en som alldeles nyligen gjorde 2,04 på 800 och inte hade kört 4 intervalldrag innan…’Fredagen blev en kort backvariant vid Jössestugan med Frykblom, Julhén och Gert. Vi körde 30 sek x 10 med ”lång” 2 min vila för att få upp lite tryck i steget. Kände mig ganska stark. Hoppas känslan hänger i ett tag nu. Känns som sagt att det har börjat vända formmässigt nu och går åt ”rätt” håll. Verkar som fler är på gång också så det är kul nu..