Brr! Kallt i skogen på söndagsmorgonen. Starke orienteraren och multiidrottaren Per Eklöf hjälper till att hålla värmen uppe.
Kristinehamn Multisport arrangerade igår den 3:a upplagan av Kristinehamn Trailrace. Loppet är ca 16 km långt och bansträckningen är kuperad och går på smala stigar (ca 14km) varvat med elljusspår (ca 2,5 km) med bitvis tuff och blöt terräng. Start och mål är på Hultets Friluftsgård i Kristinehamn.
Antog före start att KFUM Örebros orienterar-Eklöf skulle springa fort längst den svårlöpta och stundtals halkiga banan. Såg också en del andra orienterare som var på plats som säkert springer fort här. Efter 1,5 km så var det jag och Per Eklöf som låg i täten. Jag agerade lok tills vi sprungit ungefär ca 11 km då gick Per fram och drog ett tag. Per var mkt stark där det var svårlöpt i terrängen. Fick slita både uppför och utför i de steniga utförslöporna för att hänga med då det kändes livsfarligt att släppa på så som Per gjorde. Min fot är jag också lite rädd om fortfarande i sådana stenpartier så det var att göra så gott man kunde.
När sedan banan (stigen) blev lite jämnare och lättare att följa började jag känna mig stark. Vi hade då sprungit ca 13 km och jag hade på känn att jag var starkare än Per i det terrängpartiet då jag kunde flyta med utan att förta mig. Tror Pers ben mattades lite snabbare än mina också då det kändes som tempot gick ner lite. Funderade på om jag skulle sticka eller vänta till spurt. Jag valde vänta och väntade tills det var ca 500 meter kvar och gjorde sedan en tempoökning i backarna på väg ner mot målet. Det flöt på fint och jag kunde gå i mål som segrare i denna tävlingen för tredje gången. Kändes riktigt bra och kul! 
Jag och Eklöf var väl i en klass för sig detta race då näste man var ca 4,20 efter till mål. Också orienterarkille från OK Tyr. Tror jag hade några sekunder bättre tid än ifjol och eftersom banan enligt tävlingsledningen var ca 500 meter längre var det helt ok. Verkar som jag trivs bra i Kristinehamnskogen och det är väl inte konstigt då jag under Löjtnant Olssons befäl gick bärsärk genom de här skogarna mer än en gång i det militära…
Träffade också på ”Ölme-bonden” efter målgång som var där och tittade. Det var kul!
Blev en skogtur idag med Tsappo och hans trevlige och sympatiske Mixed martial arts björn till husse. Vi gick upp på Gallberget i Rackstadskogen. Riktigt fint som vanligt. Vi hade en diskussion om varg när vi var ute eftersom vi hade en varg med oss. En stor del varg iaf. Helt otroligt vilken power det är i denna hundras. Kan springa hur mkt som helst trots att han är stor och tung. Ska bli grymt häftigt att åka skidor efter Tsappo till vintern. Det kommer gå undan värre.
Vi kom fram till att många vet så otroligt lite om hur hunddjur fungerar överhuvudtaget och jag har sett exempel på folk vars favoritdjur är hund men samtidigt hatar dom verkligen vargar. Är inte det konstigt så säg? Vargfrågan speglar olika individers personlighet. Varghatet visar på människans absolut sämsta egenskaper. Det visar på fördomar, egoism och intolerans. Människan har en benägenhet att skapa sig fördomar, eftersom våra hjärnor hela tiden jobbar med att sortera och kategorisera omvärlden. Det kan räcka med att vi får höra talas om något främmande, som vi aldrig sett och som vi inte vet något om. Snabbt tror vi kanske ändå att det säkert ”är” på ett visst sätt…. Som Rödluvan och Vargen!!
Igår blev det återigen lite krokar på nattorienteringen. Kan tydligen inte hålla kursen i styr hur jag än försöker. En del av de andra var också ute och snurrade för den delen och jag måste säga att det var ett mkt svårt område som första fjärilskontrollen låg i. Det hade varit krångligt på dagen men nu på natten var det riktigt bökigt. En massa berg och stenar att trampa på som bromsade ner farten kraftigt dessutom. Missade ca 13 minuter på 6:an, det var kvällens största miss. Mellanbanan med bla Maria som hade ett par kilometer kortare än oss på långa kom i mål långt efter mig eftersom dom missade i detta området och då ska man ändå ha i åtanke att jag missade omkring 20 minuter. Riktig skadeterräng var det också i området så man fick se upp var man satte ner foten.
Bild tagen i närheten av Storkasberget
På söndag körde jag , Martin H och Sören Persson en Blanka pannan tur från Agneteberg, Högvalta, Speked, Vassvika, Graninge och tillbaka till Agnetberg. Strax över 25 kilometer. Sören var het när han kom tillbaka till skogarna kring Arvika så han drog upp tempot lite ibland. Typiskt juniorer, eller för den delen veteraner… 
Igår var det Nattjakta i Austmarka, Norge. Bommades helvilt från min sida som vanligt. Har inget flyt i skogen och innan jag överhuvudtaget kom till orienteringen hade jag ju heller inte min bästa dag. Började med att jag skulle ladda upp pannlampan. Då tog batteriet inte åt sig laddning längre. Lampan är använd ca 10h och ska vara kvalité så det är ju skandal egentligen. Fick som tur va låna Jörgens ”kinabygge” som visade sig vara riktigt bra. Lysande! Så då var det problemet löst. Men strulet forsatte utöver kvällen.
Lördagseftermiddag/kväll – Arvika från Storkasberget
Hoppas på lika fina turer som denna i Norge i vinter…
