ADVENTURE

Idag blev jag inlåst i min egen lägenhet. Eftersom jag var ledig nästan hela dagen så var jag hemma och fixade lite. Under tiden så bytte några hantverkare min ytterdörr. Det ska bytas ytterdörrar till alla lägeheterna i mitt bostadshus. Bra men när hantverkarna hade gått så skulle jag iväg på ett möte men jag kom inte ut för det gick inte att öppna dörren! Hantverkarna hade dessutom redan dragit så dom gick det inte att få tag i. Frågade grannen om han kunde testa med nyckel utifrån och det gjorde han efter att jag kastat ner nyckeln från balkongen. Det funkade inte det heller så jag fick försöka ta i och vrida upp låset inifrån. Tog i allt vad jag hade tills det gick i sönder men ut kom jag inte ändå, allt snurrade bara runt.

Ringde MMA-mannen och han kom till undsättning med en yxa i högsta hugg. Bra att man har vänner som ställer upp. Grannarna såg rädda ut och han hade lätt kommit genom dörren men han föreslog att jag först skulle ringa nån låssmed och kolla om dom hade tid. Sagt och gjort, en låssmed dök upp inom 10 minuter och fixade så att dörren kunde öppnas. Det kändes befriande. De hade tydligen satt i låset åt fel håll och nyckeln passade inte ens i låset. Låssmeden fixade dock nya nycklar åt mig som passade snabbt och smidigt. Han funderade på vad det var för skumt företag som hade installerat dörrarna och det undrar jag med. De ska få en räkning från låssmeden.

Hann precis på VVOK-träningen och allt var frid och fröjd men mötet missade jag.

Igår körde vi delar av Gunnarskogsleden på VVOK-långpasset, 24,37 km fick jag ihop på min GPS. Vi var ett gäng med Maria, jag, Sebbe, Andreas, Lindmarkarn, Oskar, Fogelbergarn och norsk-Eivind som åkt ända från Norge för att uppleva Gunnarskogsnaturen. Det var en regnig och ganska kall tur. Riktigt fint novemberväder. Snön låg kvar i skogen och gjorde att iaf jag halkade omkring rätt så mkt utan dubbskor.Under Rövarstenen, ett jättekasst, enda stället där vi slapp regnet

Efter ca 11 km´s upp och ner löpning på smala stigar ville Sebbe och Maria gena hemmåt. Nackdelen var att det var 8 km närmaste vägen därifrån men det var bara för dom att köra. Runt 20 kilometer var det en del andra som blev lite slitna och en fick vi hämta upp med bil då benen inte var löpbara längre.

En fin tur var det, trevligt att springa i skogen och det var kul att så många trotsade regnet. Dimma och regn

Jag är ansvarig för lördagens långpass och vi kommer samlas vid Helmia bil 10.30 för samåkning till skolan i Gunnarskog. Annars samling 11.00 i Gunnarskog.Vi kommer att springa Gunnarskogleden i ett lugnt tempo. En ca 22 km lång, orangemärkt vandringsled. Leden passerar bl a Gunnarskogs hembygdsgård, Rövarstenen, kolarkojorna vid korstjännet, flera vindskydd och Ryggestadbergets utsiktstorn.

Välkomna!

Nu har vi kommit igån ordentligt med VVOK-träningen på måndagar men fortfarande fattas det en del lämpliga kandidater på träningen, ålderspannet hittills är väl omkring 70 år. Precis som det ska vara på klubbträning. Vi kör en lätt löptur först och sedan en církelstyrkebana som är anpassad för den som håller på med konditionsidrott. Riktigt bra. Avslutningsvis en frivillig prestigefylld fotbollsmatch som det kanske är ännu mer prestige i än Nattjakta. Väl mött!

Jobbat lite under helgen. På lördagen fick jag chansen att vara ute på Tiki Room. Det var trevligt. Var lite folk hos chefen innan. Militärmannen var bla tillbaka i stan. Vi är så lika på flera sätt men även så otroligt olika på andra. Tillsammans var vi oslagbara. Iaf som militärer, under övning så tror jag inte att det är några andra soldater som till fots någonsin har klarat av att skjuta ut en hel stridsvagnspluton med 60 tons stridsvagnar, leoparder. Kompisen fortsatte sin militära bana medans jag valde ett mera civilt liv men denna händelse kan ingen ta ifrån oss då alla gamla befäl som minns detta var alldeles lyriska efteråt. Förstår än idag inte hur vi kunde klara detta! Det började med att hela vår skyttepluton blev utskjuten av dessa leoparder utom just vi två som låg på varsin flank, jag med prickskyttegevär och militärmannen passade också huvudet när leoparderna kom inmullrandes.

När leoparderna åkt vidare så rusade vi tillbaka till plutonen där alla satt samlade och lekte döda (de var alltså ur striden för ett par timmar). Vi rafsade åt oss så mkt utrustning vi kunde bära, ca 10 pansarskott var i första omgången + en AK 5 och PSG 90 som jag hade. Sen fick vi med oss en blågul (ett befäl som fungerar som domare). Började spåra leoparderna och det var ju inte så svårt med tanke på att de väger ca 60 ton och lämnar en del spår efter sig. Vi kom ikapp dom där det var riktigt kuperad terräng vilket gjorde det möjligt för oss att smyga oss på dom en efter en utan att de kunde se oss. Sen brassade vi i åtminstonde 3 pansarskott i ändan på leopard efter leopard. Först dubbelskott och sedan snabbt flera skott till. Det gäller att skjuta fort som ögat och utan upptäckt annars har du ingen chans. Attacken ska ske bakifrån och om du inte lyckas slå ut den , ja då är du i princip död, för i samma sekund som p-skotten går iväg så är du upptäckt om inte dessförinnan. Stridsvagnar är inget man vill strida emot om man inte själv sitter i en. Här hade vi terrängen på vår sida och vi sköt ut stridsvagn efter stridsvagn. Vet att på en stridsvagn sköt jag ut både vagnchefen och laddaren med psg´n innan den andre av oss dunkade in några pansarskott i röven på den.Sista stridsvagnen var vi ikapp på ett öppet fält och den stack som ögat för den visste att något hade skjutit ut de andra vagnarna. När vi rusade till en bättre position för att skjuta ramlade hörselskydden ur örat och när vi brassade iväg alla skotten så gjorde det riktigt ont i örat men inget man tänkte på just då. Under kvällen sen så var det ett pipande ljud hela tiden i örat men det var det värt för vi gjorde något som ingen annan hade klarat innan.

5 år senare ringde ett gammalt befäl upp och frågade om jag ville följa med på utlandstjänstegörning, då tog han upp bla detta händelseförlopp ovan. Det var ett fint erbjudande men jag tackade nej. Kompisen som forfarande är kvar med de gröna kläderna har hört talas om dessa killar som sköt leoparder med bara händerna även på senare tid. Verkar som det blivit en myt, men den är faktisk sann….

Punktering på mercan i helgen. Körde hem på fälgen. Holmstrand fick problem med fläkten men det lagade vi med en klädhängare. He, he! Det flög lite delar innan vi var färdiga men det fixade sig riktigt bra. Får byta däcket imorgon. Subarun fick jag reda på vad felet berodde på och det var att när de bytte kamremmen så skruvade de sönder en bult till ett drev och när detta lossnade så blev det alltså motorhaveri. Så nu ska de fixa fram en annan motor på verkstaden. En bättre förhoppningsvis…

Tyvärr måste jag stå över Lången imorgon. Knät sätter stopp. I samråd med Henrik på Hagapraktiken kom vi fram till att det var rätt beslut att ta i detta läget. Bättre att missa en tävling än att förstöra ett halvår. Man börjar nog bli rutinerad ;-). Känns lite tråkigt när jag hade sett fram emot denna tävling relativt mkt och det var DM-status i H21. Missade också denna tävling ifjol så jag hoppas det blir tredje gången gillt nästa säsong då…

Nu är målsättningen istället att fixa knät så snabbt som möjligt. Ska jogga lite lätt så det blir blodgenomströmning i området så ska det nog släppa på hoppas jag.

Förra veckan var jag, Maria, Elin, Jörgen och Sebastian och provlöpte på nya kartan i Gunnarskog. Gillar terrängen och kartan skarp måste jag säga. Nedan kan ni se ett kartprov från området.Kartprov från tävlingskartan till Elitserien i Gunnarskog maj 2010

Igår kväll var det dags för final i nattjakta. Årjängs OK med Åke Dahl i spetsen hade strängat banorna vid Kjölen sportcenter alldeles vid norska gränsen. Det snöade och ganska kyligt blev det minsann i skogen då det inte gick att löpa ut någonstans i den risiga brötterrängen. Tycker det varit mkt brötig terräng på hela nattjaktaserien faktiskt. Går liksom inte att springa ut någonstans utan man får gå på halvfart och det är inte min melodi då jag bommar oavsett hur jag gör och behöver hög fart.

En erfarenhet rikare blir man ju iaf och det är alltid bra. Gjorde inte direkt något allvarligt försök att gå ikapp de löpare som var framför då jag märkte ganska snart hur terrängen såg ut. Jag och Sebastian som startade 10 sekunder bakom kom tillsammans och vi tog oss runt banan lugnt och sansat men missade ändå en del.

Andreas som gick ut i täten efter att ha tagit mest poäng efter alla deltävlingarna vann tillslut med lite stolpe in kanske man kan kalla det. Jörgen Ekman var nämligen först till målet men missade på något konstigt sätt att stämpla vid sista kontrollen utan sprang direkt till mål.

Återstår att se om det blir orientering till helgen då Ultra lång- DM går i Karlstad. Är lite sugen på att vara med men känner lite smärta på utsidan av knät. Eller strax ovanför knät, inget löparknä men lite kopplat till detta då det sitter i muskeln strax ovanför. Bestämmer mig ikväll hur jag gör närmaste dagarna. Kanske blir en signal till Henrik på hagapraktiken…

Karta med GPS rutt