ADVENTURE

Har varit ganska slö senaste tiden när det gäller träningsbiten. Har haft någon typ av bristande motivation och känt mig allmänt nerkörd. Inte varit så lätt att träna i värmeböljan heller för den delen. MEN HAR ANTAGLIGEN TRÄNAT MER ÄN DUBBELT SÅ MKT SOM ARVIKA FOTBOLLS HERRLAG ÄNDÅ SENASTE VECKORNA men det säger egentligen ingenting och är långt ifrån den nivån jag vill hålla. Men ärligt talat har det inte varit någon vidare kvalité på det jag själv gjort senaste tiden heller.

Det är kanske då man behöver träningskompisar som mest. Även om det är individuella idrotter man numera håller på med så har man fantastisk nytta av dessa alla träningskompisar. Som tur är kommer Juhlèn och kör ett pass med mig ikväll. Maria hänger också med. Det är väldigt bra men saknar ett par till. Skulle finnas några riktigt ivriga, seriösa träningskompisar till som höll Henrik Örnstedt, Sören Persson, Martin Holmstrand eller Martin Larsson-klass på träningen. Eller för den delen Christian Nilsson som jag tränat många pass med tidigare år men som jag inte sett mkt av senaste tiden. Han var väldigt givande att träna med på alla sätt så jag hoppas vi får träna tillsammans igen. Är det någon som har en grym kapacitet så är det han. Tyvärr har han inte fått visa det på tävlingar sista åren vilket är väldigt synd. Ska ringa nån dag och tjata lite på han så kanske han hänger med.

Sören Persson tog för övrigt 3 Guld!!! på veteran-NM förra veckan. Alltså på Nordiska veteran mästerskapen i H40 klassen. Både på 1500, 800 och stafett. Han mötte löpare som hade klart bättre personbästa än honom själv men var helt respektlös och krossade dom i spurten som riktiga mästerskapslöpare gör. Riktigt imponerande och inspirerande.

Nej nu ska jag köra ett pass. Hoppas motivationen är på topp nu då…

Håkan Lobb fick äntligen hälsa på några hårda idrottare

På Myrvarvet 2009 hade jag ett ärofullt uppdrag som farthållare åt Homstrand som ville ta vandringspriset efter tre inteckningar. Ingen har gjort det sedan 1993. Var inte vidare tävlingssugen själv efter en del lopp som tagit luften ur mig (läs 42 kilometers helvete och spä på det med en massa andra kortare saker) men ett bra träningspass med utflykt på Glaskogen efteråt kunde jag ju inte tacka nej till.

Ett uppdrag till var också att se till att Banrekordet från 2005 raderades ut. Ett rekord som Martin Larsson för övrigt har. 2005 tog han som sagt det då han verkar ha varit som bäst att löpa (hittills) och en bana som passade honom bra. Jag började kontrollerat och höll lagom fart. Passerade första kilometern på 3.02 – är en del utför där så det kändes hur lätt som helst. Fortsatte i bra fart och Holmstrand satt i ryggen som planerat. När vi kom ur skogspartiet på banan så sa Holmstrand att jag skulle ta det lite lugnare. Där låg vi förmodligen klart under Banrekordet, det är jag övertygad om då tidigare lopp gått betydligt långsammare dit. Banprofil

Sen blev det kanske som max en kilometer med lugnare tempo innan jag drog på lite igen. Sista 400 meterna som består bla av en kuperad backe tog Martin över och körde så mkt han orkade i mål. Tyvärr missade han rekordtiden med ca 10 sekunder. Jag ville inte dra på onödigt med syra i sista backen och hade väl 8 sekunder sämre tid. Tävla utan att träna är faktiskt riktigt bra då det inte sliter på samma sätt som om man går på absolut maxfart. Så för min del var det kanon men var ju lite surt för Mr Holmstrand att missa rekordtiden.

Att det var 30 grader varmt och kändes ganska bedrövligt att springa på slutet kanske också spelade viss roll. Näste man som kom imål efter oss var 4 minuter efter så det verkade som iaf de som kom efter oss hade problem med värmen.Bansträckning runt Holmedalssjön

Holmstrand har alltså haft samma tid i tre år i rad på denna banan fast han har blivit bättre att springa varje år. (Strax över 23 min på 7,2 km. Banrekordet 22.55) Skumt. Det tyckte han själv med men det fanns antagligen flera orsaker till att vi inte kom under den tiden. Var ju ganska dumt att slå av på farten där efter skogspartiet och slölöpa ett tag men Martin kanske behövde det just då. Värmen var som sagt fruktansvärd. Själv gjorde jag vad uppdraget innebar och det var skönt att inte behöva maxa ut allt.

Är jag med några fler gånger på detta lopp kan jag lova att den tiden ryker all världens väg. Kan ju inte låta en långloppa-skidåkare ha den tiden. Holmstrand funderade på att peta bort märket med rekordtiden på så han har alla andra riktigt bra tider i loppet ;-)…

Var kul att Håkan Lobb var där som prisutdelare också. Han hade en bra syn på idrott i allmänhet tyckte jag och gav ett väldigt seriöst intryck. Han utgick såklart från hockeyn när han pratade idrott men han hade också en bred erfarenhet själv genom att han hållit på med 5-6 olika sporter. Han sa bla att han tyckte att det var bra att hålla på med flera olika sporter eftersom det ena gav det andra osv. Han tyckte också det var fel när Hockepelare var som orörliga kylskåp som far omkring på isen. För övrigt verkade han rätt imponerad av mig och Martin som for runt i terrängen på 23 minuter då alla andra behövde typ 27 eller mer. Kul att någon reflekterade över det ;-)..Hade viss tur att jag vann ett utlottningspris också som bestod av en fin träbänk i furu. Det är den jag och Håkan provsitter på bilden ovan. Riktigt fin faktiskt, vet dock inte var jag skall ha den än. Det priset tycker jag att jag var värd efter farthållaruppdraget. Tur hade jag också att Andreas (som blev tvåa på långa banan) var med som hade en bil där den gick in så jag kunde få den fraktad till Arvika. Tack Andreas! Sen blev det badutflykt i Glaskogen med Maria. Helt toppen…

Bilder från badutflykt på Glaskogen och båttur på Värmeln med Marias familj

<!–
WriteFlash('’);
//–>Dags att ta min MTB-cykling till en annan nivå. Tränar man tillräckligt mycket kan man klara nästan vad som helst vilket Danny MaCaskill visar väl i videon ovan. Filmen är inspelad i Edinburgh.

Igår var det dags för den första Hiernmannen för året. Var hårt i skogarna öster om Östervallskog. Åke Dahl o co i Årjängs OK hade hittat ett riktigt vildmarksområde med otroligt tuff undervegetation och stora myrområden. Spelade liksom ingen roll om man sprang på myrar eller i terrängen, det tog emot överallt. Var till och med lättare på myrarna än vad det var i skogen på sina ställen. Otroligt! Kartskalan var 1:25000 del och det var en uppförstorning av terrängkartan som användes. Funkade faktiskt riktigt bra.

Tyvärr hittade jag inte kontroll nr två. Som ni kan se på GPS-spåret var jag ganska nära och där jag snurrade så fanns en jättetydlig sänka som inte är med på kartan. Irrade omkring där tillsammans med Jörgen, Andreas och Tommy. Vi kom överens om att köra vidare eftersom kontrollen verkade sitta fel?! (Trodde vi alltså) Jag och Andreas körde ihop resten av banan och vi tog oss till slut till målet. Väl där diskade vi oss själva. Sedan bjöds det på jättegod pastasallad mm. Ett fint pris efter genomfört arbete i skogen.

Ett riktigt fint träningspass blev det. Saknade dock förra årets dominant på Hiernmannen-myren. Christian Nilsson. Han mosade på otroligt starkt ifjol minns jag. Hoppas han dyker upp nästa gång det är ”Järnman”.

Karta med GPS-rutt här

De återstående deltävlingarna är:

7/7 Buvattnet – Vägvisning från Växvik mellan Sulvik och Koppom

14/7 Valfjället – Vägvisning norr om Köla kyrka

Mer info

Prispallen Värmlands DM 5000 meter. Sören Persson 2:a, Henrik Örnstedt 1:a och jag 3:a

DM på 5000 meter gick på Nobelstadion i Karlskoga på onsdagskvällen. DM kördes tillsammans med Närke´s DM. Totalt kom ca 80 personer till start. Mitt första 5000 meterslopp någonsin. 12,5 varv på en 400 meters bana kändes sådär inspirerande att springa. Var också väldigt spänd på hur kroppen skulle funka denna vecka när jag inte kommit upp i ”normalt” tryck och spänst i kroppen sen trail-SM men nu hade det gått ca 3 veckor så jag hade ju lite förhoppningar om en bättre känsla än tidigare åtminstonde. Starten gick och det blev ett ganska bra tempo från start. Kändes ändå ganska lätt att följa tyckte jag.

Klubbkamraten i Göta Henrik Örnstedt gick upp i täten efter några varv och då gick det lite fortare. Funderade på att hänga med då jag kände mig förvånadsvärt pigg i det läget men bestämde mig för att ligga med Närkes Källmén istället. Kändes bra och vi hade en lucka bakåt och en bit framför låg Henrik. Började bli frusterad på varven och vid 5 varv kvar hände något oväntat. Sören Persson kom som ett skott och mosade förbi mig och Källmén i full sula. Antar att han körde i 2,50 tempo just då. Blev psykologiskt knäckt av detta och sprang inte alls snabbt i en kilometer. Källmén rann också ifrån i det läget. På slutet tog jag dock in på dessa båda igen och när jag gick i mål var jag inte särskilt sliten. Kändes som jag lätt kunde fortsätta i samma tempo länge till. De före låg på marken och kröp omkring så de var duktigare på att ta ut sig denna dag.

Klart ett fall framåt och utan tempoträning, banerfarenhet och med ett galet extremt lopp i benen måste jag vara nöjd med att bli 3:a. Tiden är jag väl inte lika nöjd med och jag trodde nog det skulle gå lite fortare rent tidsmässigt men kände också att det fanns ”mkt inne” som jag inte fick ut denna gång och det var en klart bättre känsla nu än tidigare veckor åtminstonde. Sören verkade också nöjd, han slog ju mig 😉

Resultat

Artikel NWT

*******************************************************************

Borejoggen 2009 Holmstrand dominerade totalt för Arvika löparklubb i Borejoggen

Blev en traditionell midsommarafton med en morgonresa till Torsby och Borejoggen. Banan är tuff och riktigt krävande. Dessutom har de ändrat på bansträckningen de senaste två åren så den är längre. Med en klart längre och jobbigare avslutning. Blev ett lite underligt lopp för mig minsann då jag nästan gav upp många gånger under resans gång men kunde avsluta på ett bra sätt.

Första 2 kilometerna kände jag mig ganska pigg och det blev snabbt en lucka med mig, Henrik Örnstedt och Martin Holmstrand i täten sedan var det en ganska stor lucka ner till resten av de ca tusen löparna. När vi kom upp till toppen på första långbacken så blev jag ruskigt trött. Då var all kraft och spänst borta kändes det som. Henrik sprang på som om han var helt oberörd av backen så honom fick jag släppa. Holmstrand som legat i rygg på mig och haft det lite jobbigt kom upp och vi körde tillsammans i ett klart lägre tempo.

Tänkte att den här känslan var inte ju bra alls. Detta blir riktigt slitigt. När sedan Hällefors löparklubbs Simon Sveder kom upp i rygg på oss ganska snabbt kändes det lite surt. Sedan blev det en otroligt ryckig körning hela vägen in till mål där jag kände mig som den som hade det klart jobbigast. Fick släppa en liten lucka i den ganska tuffa kyrkbacken och det kändes som detta fixar jag inte idag. Fick verkligen bita ihop då det var en av mina sämre dagar detta året rent känslomässigt och formmässigt.

Var fruktansvärt illa ute hela tiden kändes det som. På slutet innan sista backen ner mot Torsby centrum körde Martin på hårt och det blev en lucka till både mig och Sveder. När det sedan planade ut så kom jag plötsligt upp i löpsteget igen och tätade luckan snabbt till Martin och Sveder hade 20 meter upp till oss. Blev plötsligt bra mkt piggare i det läget rent psykologiskt. Trodde vi var av med Sveder för gott. Men när det var ca 800 meter kvar då kom han som skjuten ur en kanon och körde förbi och ökade tempot rejält.

Enligt GPS´n så gick det då i 2,50 fart. Den farten höll jag sedan hela vägen ända in i mål. Simon blev 12 sek efter och Holmstrand 19 sek efter i mål så det var en klart godkänd avslutning. Sveder har bla ändå gjort klart under 2 minuter på 800 meter så det var gött att spurta ner honom. Den spurten från mig var klart godkänd, hade tryck i spurtmusklerna denna dag vilket var en himla tur annars hade jag aldrig blivit tvåa. 800 meter från mål låg vi 1.20 efter Örnen sa gamle storskidåkarn Sune Persson. 55 blev det i mål för mig vilket ändå var godkänt med tanke på vilken otroligt klen kropp jag hade utefter banan. Detta var bra för framtiden i och med att jag fick slita som aldrig förr och kan man pressa sig så när man har en pigg kropp så kommer det gå fort.

Holmstrand gav Arvika löparklubb en fin placering i Borejoggen. Var några år sedan någon från den klubben var med i toppen antar jag.

Som avslutning joggade jag, Holmstrand och Henrik hela banan igen. Lika bra. Folk hejade på oss även andra varvet..

Resultat

Nya Bansträckningen

Torsbys skidgymnasielever skriver om tävlingen

Den här filmen gillar jag. Mkt. Tycker den har allt. Har sett den några gånger genom åren. Ett drama med otroligt fina vildmarksbilder, med bla Björnen Bart the Bear – som jag antar att det är. Ett drama som är väl värt att se om ni inte har gjort det. Tror att om man tycker om denna filmen så gillar man den nog ganska mkt eller också inte alls. Två av världens absolut bästa skådespelare enligt mig gör filmen klart sevärd: Brad Pitt (f 63) och Anthony Hopkins (f 37) som båda gör mästerliga rollprestationer.

Det hela utspelar sig i tidigt 1900-tal i den natursköna staten Montana. På en enslig farm ute i det vilda bor där den f.d. översten Ludlow (Anthony Hopkins) tillsammans med sina tre söner och sina hjälpredor. Översten hyser föga respekt för varken armén eller regeringen, mest därför att de nästan utrotat indianerna. Handlingsförloppet börjar när överstens yngste son Samuel (Henry Thomas) återvänder till Montana, nu tillsammans med sin vackra fästmö Susannah (Julia Ormond). Inte bara Samuel faller för Susannah, utan även hans äldre bröder; Alfred (Aidan Quinn) och den egensinnige äventyraren Tristan (Brad Pitt). Dessa komplicerade kärleksband blir om möjligt än mer komplicerade när ödet leder bröderna Ludlow genom kriget i Europa, sorg, avund, förräderi och övergivande.

”He was a rock they broke themselves against however much he tried to protect them. After the Fall from Innocence the Legend begins. The men of the Ludlow family. A woman’s grace brought them together. Then her passion tore them apart”Vedhuggarscenen

Lång väg tillbaka?

Verkar som om det kommer ta ett tag innan man når den nivån man hade inför SM. Onsdagen före SM körde jag som sagt terrängtestloppet på 11.56 och dagen efter så sprang jag ifrån samtliga i Krystallmarschen fast jag körde en bit under maxfart. Klarade också på något sätt av att få en liten tillfällig form under lördagens sprint-DM i orientering men sedan dess har det varit helt godnatt.

Körde terrängtestloppet igen under veckan tillsammans med Juhlén just för att kolla hur mkt sämre man var just nu och då blev tiden ca 12.30. Ungefär vad jag misstänkte. Lite skillnad på dryga 4 km´s löpning. Men det är där jag ligger just nu. Tyckte jag tog i för kung och fosterland nu men det hjälpte inte. När jag satte rekordet var känslan att jag istället inte orkade komma upp i fullt flås utan hade ”lite mer inne”. Precis motsatt känsla alltså. Den här SM-banan tog nog mer än vad jag trodde på krafterna. Känns som man kan springa på ganska bra i början när man har kört fortare men sen liksom ”dör” kroppen. Troligtvis lite utslitna muskler.

Så nu blir att försöka bygga upp sig lite igen, framförallt inför höstens roliga tävlingar både i terrängen och i orienteringsskogen. Har dock lovat Holmstrand att försöka springa Borejoggen på midsommarafton. Blir ett fint litet träningspass så man blir rejält hungrig och kan äta ordentligt på kvällen. Inga förhoppningar om en framskjuten placering dock men där har jag väl aldrig fått till det tidigare heller så det kvittar väl…

<!–
WriteFlash('’);
//–>Namn: Hans Carlsson

Ålder: 31 år

Idrott: Fotboll har väl varit huvudidrotten i alla år men jag har även spelat innebandy för att det är kul. Åkte en del längdskidor när jag var yngre. I fotbollen har jag spelat på de flesta positioner men det är främst på mittfältet och förståss då som målvakt jag spelat mest.

Rekord/Meriter: Utvisad efter 15 sekunder i en A-lagsmatch mot Brunskog. Är det en merit? Kanske rekord iaf. Spelade då innermittfältare i Bortans IK Olympia. Endast 5 insläppta mål på hela serien med Fiskevik som målvakt ett år.

Träningsfilosofi: Ju mer man tränar desto bättre blir man. Det säger sig självt. Speciellt fotboll. Man smittas ofta av övriga lagets inställning till fotbollen och därför är det viktigt att jobba med hela lagets inställning. En bra inställning är oerhört viktigt för att kunna vara eller bli en duktig fotbollsspelare. För en fotbollsmålvakt handlar det om nötning på olika matchsituationer hela tiden. Väldigt viktigt med en målvaktstränare för att hålla uppe klassen och för att kunna bli bättre. Tyvärr har vi ingen målvaktstränare i Fiskevik så det är svårt att få tillräckligt bra kvalité i träningarna för mig.

Råd till Elit: Helst då söka sig ifrån Arvika kommun om du vill bli en duktig fotbollsspelare. Finns tyvärr ingen bra fotbollskultur här. Önskar det vore annorlunda men så är det faktiskt. Jobba med din egen inställning. Oerhört viktigt med en seriös och ha en bra inställning om du vill bli bättre. Viktigt att våga, inte vara rädd för att göra misstag.

Råd till motionär: Det viktigaste är att ha roligt. Då blir träningarna roliga och automatiskt vill man då träna mera.

Speciella händelser i idrottskarriären: Div 3 med Arvika fotboll på bla Rambergsvallen (Häckens hemmaplan). Vi låg då i ”Göteborgstrean” det året så vi mötte många spelande, duktiga lag med många fd allsvenska storspelare i lagen. Hallvärmländskan med Fiskeviks IF när vi kom ända till final men tyvärr förlorade efter straffar mot Ölme i finalen var riktigt bra gjort. Kil borta ifjol. Tog en straff i 90:e minuten och Kil hade pressen på oss i stort sett hela matchen så jag fick göra många direkt avgörande räddningar. Många frilägen som jag fick ta. Efter matchen så sa Kilspubliken att den där målvakten i FIF har spelat i Hammarby tidigare så nu är det flera som faktiskt tror det.

Roligaste matchen: Se ovan

Hur såg idrotten ut i Arvikatrakten då du var aktiv: Började som 15 åring spela i A-laget i Gunnarskogs IK. Det var direkt från pojklag till A-lag som gällde på den tiden. Skillnaden mot idag är att det var mkt mera rejäla tag då, även på lägre nivå, detta har ändrat sig mkt till dagens fotboll i Västvärmland. Man gick in till 100 % under matcherna. Flera pådrivare i varje lag som gav allt. Det var tuffare helt enkelt. Tror det är största skillnaden mot dagens fotboll i framförallt västvärmland.

L-O kommentarer: Fotboll engarerar. Läktarexperter finns det gott om i västvärmland. Åk på en match och sätt dig på läktarn och bara lyssna. Att Hasse är en riktigt bra målvakt är det ingen tvekan om och han är solklart och överlägset den bäste målvakten i västvärmland enligt mig. Förmodligen för ett antal år till. Räddningen på videon ovan tycker jag är riktigt cool. Hasse hade då gått upp mot motståndarnas mål för att försöka nicka in en hörna i slutminuterna av matchen och då kontrar motståndarlaget och Hasse hinner precis upp bollen på mållinjen. Personligen tycker jag det är synd att inte något lag kring Arvika har ett bättre lag för då hade man kunnat gå dit och titta på ”målvaktshasse” där han verkligen hör hemma. Ryktet säger ”Skolad i Hammarby” – ja hade han varit det så hade han garanterat spelat minst allsvensk fotboll idag, det är jag säker på för förutsättningarna finns. Är ni fotbollsintresserade? Åk då gärna ut och titta på Fiskeviks IF i Div 5 västra om ni vill se en talangfull målvakt. Man ska också ha i åtanke att första gången Hans ställde sig i ett mål var han 23 år.