ADVENTURE

Prispallen Värmlands DM 5000 meter. Sören Persson 2:a, Henrik Örnstedt 1:a och jag 3:a

DM på 5000 meter gick på Nobelstadion i Karlskoga på onsdagskvällen. DM kördes tillsammans med Närke´s DM. Totalt kom ca 80 personer till start. Mitt första 5000 meterslopp någonsin. 12,5 varv på en 400 meters bana kändes sådär inspirerande att springa. Var också väldigt spänd på hur kroppen skulle funka denna vecka när jag inte kommit upp i ”normalt” tryck och spänst i kroppen sen trail-SM men nu hade det gått ca 3 veckor så jag hade ju lite förhoppningar om en bättre känsla än tidigare åtminstonde. Starten gick och det blev ett ganska bra tempo från start. Kändes ändå ganska lätt att följa tyckte jag.

Klubbkamraten i Göta Henrik Örnstedt gick upp i täten efter några varv och då gick det lite fortare. Funderade på att hänga med då jag kände mig förvånadsvärt pigg i det läget men bestämde mig för att ligga med Närkes Källmén istället. Kändes bra och vi hade en lucka bakåt och en bit framför låg Henrik. Började bli frusterad på varven och vid 5 varv kvar hände något oväntat. Sören Persson kom som ett skott och mosade förbi mig och Källmén i full sula. Antar att han körde i 2,50 tempo just då. Blev psykologiskt knäckt av detta och sprang inte alls snabbt i en kilometer. Källmén rann också ifrån i det läget. På slutet tog jag dock in på dessa båda igen och när jag gick i mål var jag inte särskilt sliten. Kändes som jag lätt kunde fortsätta i samma tempo länge till. De före låg på marken och kröp omkring så de var duktigare på att ta ut sig denna dag.

Klart ett fall framåt och utan tempoträning, banerfarenhet och med ett galet extremt lopp i benen måste jag vara nöjd med att bli 3:a. Tiden är jag väl inte lika nöjd med och jag trodde nog det skulle gå lite fortare rent tidsmässigt men kände också att det fanns ”mkt inne” som jag inte fick ut denna gång och det var en klart bättre känsla nu än tidigare veckor åtminstonde. Sören verkade också nöjd, han slog ju mig 😉

Resultat

Artikel NWT

*******************************************************************

Borejoggen 2009 Holmstrand dominerade totalt för Arvika löparklubb i Borejoggen

Blev en traditionell midsommarafton med en morgonresa till Torsby och Borejoggen. Banan är tuff och riktigt krävande. Dessutom har de ändrat på bansträckningen de senaste två åren så den är längre. Med en klart längre och jobbigare avslutning. Blev ett lite underligt lopp för mig minsann då jag nästan gav upp många gånger under resans gång men kunde avsluta på ett bra sätt.

Första 2 kilometerna kände jag mig ganska pigg och det blev snabbt en lucka med mig, Henrik Örnstedt och Martin Holmstrand i täten sedan var det en ganska stor lucka ner till resten av de ca tusen löparna. När vi kom upp till toppen på första långbacken så blev jag ruskigt trött. Då var all kraft och spänst borta kändes det som. Henrik sprang på som om han var helt oberörd av backen så honom fick jag släppa. Holmstrand som legat i rygg på mig och haft det lite jobbigt kom upp och vi körde tillsammans i ett klart lägre tempo.

Tänkte att den här känslan var inte ju bra alls. Detta blir riktigt slitigt. När sedan Hällefors löparklubbs Simon Sveder kom upp i rygg på oss ganska snabbt kändes det lite surt. Sedan blev det en otroligt ryckig körning hela vägen in till mål där jag kände mig som den som hade det klart jobbigast. Fick släppa en liten lucka i den ganska tuffa kyrkbacken och det kändes som detta fixar jag inte idag. Fick verkligen bita ihop då det var en av mina sämre dagar detta året rent känslomässigt och formmässigt.

Var fruktansvärt illa ute hela tiden kändes det som. På slutet innan sista backen ner mot Torsby centrum körde Martin på hårt och det blev en lucka till både mig och Sveder. När det sedan planade ut så kom jag plötsligt upp i löpsteget igen och tätade luckan snabbt till Martin och Sveder hade 20 meter upp till oss. Blev plötsligt bra mkt piggare i det läget rent psykologiskt. Trodde vi var av med Sveder för gott. Men när det var ca 800 meter kvar då kom han som skjuten ur en kanon och körde förbi och ökade tempot rejält.

Enligt GPS´n så gick det då i 2,50 fart. Den farten höll jag sedan hela vägen ända in i mål. Simon blev 12 sek efter och Holmstrand 19 sek efter i mål så det var en klart godkänd avslutning. Sveder har bla ändå gjort klart under 2 minuter på 800 meter så det var gött att spurta ner honom. Den spurten från mig var klart godkänd, hade tryck i spurtmusklerna denna dag vilket var en himla tur annars hade jag aldrig blivit tvåa. 800 meter från mål låg vi 1.20 efter Örnen sa gamle storskidåkarn Sune Persson. 55 blev det i mål för mig vilket ändå var godkänt med tanke på vilken otroligt klen kropp jag hade utefter banan. Detta var bra för framtiden i och med att jag fick slita som aldrig förr och kan man pressa sig så när man har en pigg kropp så kommer det gå fort.

Holmstrand gav Arvika löparklubb en fin placering i Borejoggen. Var några år sedan någon från den klubben var med i toppen antar jag.

Som avslutning joggade jag, Holmstrand och Henrik hela banan igen. Lika bra. Folk hejade på oss även andra varvet..

Resultat

Nya Bansträckningen

Torsbys skidgymnasielever skriver om tävlingen

Den här filmen gillar jag. Mkt. Tycker den har allt. Har sett den några gånger genom åren. Ett drama med otroligt fina vildmarksbilder, med bla Björnen Bart the Bear – som jag antar att det är. Ett drama som är väl värt att se om ni inte har gjort det. Tror att om man tycker om denna filmen så gillar man den nog ganska mkt eller också inte alls. Två av världens absolut bästa skådespelare enligt mig gör filmen klart sevärd: Brad Pitt (f 63) och Anthony Hopkins (f 37) som båda gör mästerliga rollprestationer.

Det hela utspelar sig i tidigt 1900-tal i den natursköna staten Montana. På en enslig farm ute i det vilda bor där den f.d. översten Ludlow (Anthony Hopkins) tillsammans med sina tre söner och sina hjälpredor. Översten hyser föga respekt för varken armén eller regeringen, mest därför att de nästan utrotat indianerna. Handlingsförloppet börjar när överstens yngste son Samuel (Henry Thomas) återvänder till Montana, nu tillsammans med sin vackra fästmö Susannah (Julia Ormond). Inte bara Samuel faller för Susannah, utan även hans äldre bröder; Alfred (Aidan Quinn) och den egensinnige äventyraren Tristan (Brad Pitt). Dessa komplicerade kärleksband blir om möjligt än mer komplicerade när ödet leder bröderna Ludlow genom kriget i Europa, sorg, avund, förräderi och övergivande.

”He was a rock they broke themselves against however much he tried to protect them. After the Fall from Innocence the Legend begins. The men of the Ludlow family. A woman’s grace brought them together. Then her passion tore them apart”Vedhuggarscenen

Lång väg tillbaka?

Verkar som om det kommer ta ett tag innan man når den nivån man hade inför SM. Onsdagen före SM körde jag som sagt terrängtestloppet på 11.56 och dagen efter så sprang jag ifrån samtliga i Krystallmarschen fast jag körde en bit under maxfart. Klarade också på något sätt av att få en liten tillfällig form under lördagens sprint-DM i orientering men sedan dess har det varit helt godnatt.

Körde terrängtestloppet igen under veckan tillsammans med Juhlén just för att kolla hur mkt sämre man var just nu och då blev tiden ca 12.30. Ungefär vad jag misstänkte. Lite skillnad på dryga 4 km´s löpning. Men det är där jag ligger just nu. Tyckte jag tog i för kung och fosterland nu men det hjälpte inte. När jag satte rekordet var känslan att jag istället inte orkade komma upp i fullt flås utan hade ”lite mer inne”. Precis motsatt känsla alltså. Den här SM-banan tog nog mer än vad jag trodde på krafterna. Känns som man kan springa på ganska bra i början när man har kört fortare men sen liksom ”dör” kroppen. Troligtvis lite utslitna muskler.

Så nu blir att försöka bygga upp sig lite igen, framförallt inför höstens roliga tävlingar både i terrängen och i orienteringsskogen. Har dock lovat Holmstrand att försöka springa Borejoggen på midsommarafton. Blir ett fint litet träningspass så man blir rejält hungrig och kan äta ordentligt på kvällen. Inga förhoppningar om en framskjuten placering dock men där har jag väl aldrig fått till det tidigare heller så det kvittar väl…

<!–
WriteFlash('’);
//–>Namn: Hans Carlsson

Ålder: 31 år

Idrott: Fotboll har väl varit huvudidrotten i alla år men jag har även spelat innebandy för att det är kul. Åkte en del längdskidor när jag var yngre. I fotbollen har jag spelat på de flesta positioner men det är främst på mittfältet och förståss då som målvakt jag spelat mest.

Rekord/Meriter: Utvisad efter 15 sekunder i en A-lagsmatch mot Brunskog. Är det en merit? Kanske rekord iaf. Spelade då innermittfältare i Bortans IK Olympia. Endast 5 insläppta mål på hela serien med Fiskevik som målvakt ett år.

Träningsfilosofi: Ju mer man tränar desto bättre blir man. Det säger sig självt. Speciellt fotboll. Man smittas ofta av övriga lagets inställning till fotbollen och därför är det viktigt att jobba med hela lagets inställning. En bra inställning är oerhört viktigt för att kunna vara eller bli en duktig fotbollsspelare. För en fotbollsmålvakt handlar det om nötning på olika matchsituationer hela tiden. Väldigt viktigt med en målvaktstränare för att hålla uppe klassen och för att kunna bli bättre. Tyvärr har vi ingen målvaktstränare i Fiskevik så det är svårt att få tillräckligt bra kvalité i träningarna för mig.

Råd till Elit: Helst då söka sig ifrån Arvika kommun om du vill bli en duktig fotbollsspelare. Finns tyvärr ingen bra fotbollskultur här. Önskar det vore annorlunda men så är det faktiskt. Jobba med din egen inställning. Oerhört viktigt med en seriös och ha en bra inställning om du vill bli bättre. Viktigt att våga, inte vara rädd för att göra misstag.

Råd till motionär: Det viktigaste är att ha roligt. Då blir träningarna roliga och automatiskt vill man då träna mera.

Speciella händelser i idrottskarriären: Div 3 med Arvika fotboll på bla Rambergsvallen (Häckens hemmaplan). Vi låg då i ”Göteborgstrean” det året så vi mötte många spelande, duktiga lag med många fd allsvenska storspelare i lagen. Hallvärmländskan med Fiskeviks IF när vi kom ända till final men tyvärr förlorade efter straffar mot Ölme i finalen var riktigt bra gjort. Kil borta ifjol. Tog en straff i 90:e minuten och Kil hade pressen på oss i stort sett hela matchen så jag fick göra många direkt avgörande räddningar. Många frilägen som jag fick ta. Efter matchen så sa Kilspubliken att den där målvakten i FIF har spelat i Hammarby tidigare så nu är det flera som faktiskt tror det.

Roligaste matchen: Se ovan

Hur såg idrotten ut i Arvikatrakten då du var aktiv: Började som 15 åring spela i A-laget i Gunnarskogs IK. Det var direkt från pojklag till A-lag som gällde på den tiden. Skillnaden mot idag är att det var mkt mera rejäla tag då, även på lägre nivå, detta har ändrat sig mkt till dagens fotboll i Västvärmland. Man gick in till 100 % under matcherna. Flera pådrivare i varje lag som gav allt. Det var tuffare helt enkelt. Tror det är största skillnaden mot dagens fotboll i framförallt västvärmland.

L-O kommentarer: Fotboll engarerar. Läktarexperter finns det gott om i västvärmland. Åk på en match och sätt dig på läktarn och bara lyssna. Att Hasse är en riktigt bra målvakt är det ingen tvekan om och han är solklart och överlägset den bäste målvakten i västvärmland enligt mig. Förmodligen för ett antal år till. Räddningen på videon ovan tycker jag är riktigt cool. Hasse hade då gått upp mot motståndarnas mål för att försöka nicka in en hörna i slutminuterna av matchen och då kontrar motståndarlaget och Hasse hinner precis upp bollen på mållinjen. Personligen tycker jag det är synd att inte något lag kring Arvika har ett bättre lag för då hade man kunnat gå dit och titta på ”målvaktshasse” där han verkligen hör hemma. Ryktet säger ”Skolad i Hammarby” – ja hade han varit det så hade han garanterat spelat minst allsvensk fotboll idag, det är jag säker på för förutsättningarna finns. Är ni fotbollsintresserade? Åk då gärna ut och titta på Fiskeviks IF i Div 5 västra om ni vill se en talangfull målvakt. Man ska också ha i åtanke att första gången Hans ställde sig i ett mål var han 23 år.

Kontrolltagning

Även i år blev det ett silver på DM-sprinten i orientering. Fredrik Nordström OK Älgen tog guldet och alltid orienteringssäkre Jan Olm fick brons. Jan har tillräckligt med medaljer, bla ett EM-guld i stafett och en massa andra fina orienteringsmeriter så det var kul att Fredrik fick vinna, han har varit på pallen många gånger men inte fått något DM-guld förrän idag. Fredrik var bla trea efter mig ifjol. Han fick till ett bra lopp så han var en värdig DM-segrare. Trodde innan att jag skulle ha en bra chans idag eftersom hela OK Tyr ligan med bla fjolårssegraren, landslagsmannen Leandersson som f.ö. befann sig på Nordiska mästerskapen, i Salo, Finland inte fick starta på dagens tävling då OK Tyr var arrangör. OK Tyr har klart flest löpare i länet i seniorklassen. Prispallen i H21, jag, Fredrik Nordström och Jan OlmSprint-DM på Skutberget bjöd på en kustnära terrängtyp. Lite smålurigt. Flera av kontrollerna låg bara några meter från Vänervattnet. En del skogslöpning men öppen och fin terräng. Nationaldags-sång som invigning av tävlingen var en stämningshöjjare. Publikvänlig avslutning på banan. Banläggaren Lennart Moberg hade tänkt till och bjöd på två varningskontroller och en inspurt på slutet där man kunde följa löparna under flera kontroller.

Fick tyvärr inget riktigt flyt i orienteringen, var också lite för passiv i löpningen och sprang inte tillräckligt fort där det gick att springa på utan gick väldigt mkt på säkerhet. Man måste kunna växla tempo hela tiden på en sprintbana och springa på där det går och springa långsammare där det krävs detta. Kom efter redan från början ser jag när jag analyserar sträcktiderna. Som längst från ledning var jag +31 sekunder (kontroll 8-9), som minst +9 sekunder (kontroll 13-14). +13 skiljde imål. Vinnaren hade min rygg att springa på några ggr då han startade 1 min bakom. Silver i år igen alltså…Alla VVOK´s medaljörer. Jocke och Johannes fixade guld till klubben, i H35 resp H 20

Sträcktider/Resultat : Winsplits

Karta med vägval

Artikel NWT

VVOK nytt

Artikel i VF

I mitt desperata försök till att hitta en löpbar förmåga tills på lördag så såg jag att Nike Run Cup gick på Tingvalla under gårdagskvällen. 3000 meter. Resonerade med min tränare (mig själv) ang ett upplägg inför helgen och kom fram till att det är lika bra att sticka och köra då det kan ge bra effekt på kroppen. Något måste iaf göras för kroppen måste bli bättre och att segheten ska släppa. Sagt och gjort, bara att packa väskan och åka men först lite innebandy med jobbet. Kände mig ruskigt slö i benen på uppvärmningen så jag tänkte att det här blir inget kul. Får vara glad om jag orkar hålla 3.20 per/km då all träning jag gjort innan SM var upplagt mot långdistans i skogen och definitivt inte korta sträckor på banan som kräver löpsteg och snabbhet. (Dessa olika träningsmetoder som i stort sett motverkar varandra) Sen har jag ju också loppet i benen fortfarande så det kändes som det här blir nog ren överlevnad. Musklerna lär dö förr eller senare i loppet. Regn och blåst blev det också.. Ja,ja bara att köra. Ett bra träningspass skulle det åtminstonde bli.

Henrik Örnstedt drog och jag låg i rygg sedan var det en lucka bakåt i två kilometer innan jag fick grymma seghetskänslor i benen och fick släppa. Inte mjölksyrastum utan bara kraftlös. Men i två kilometer var jag ganska pigg och knappt anfådd. Första km gick på 3.04, andra på 3.00 och sista på 3.16!!! enligt klockan. Inget snabbt sista varv kan jag lova. Så det kom en kille bakifrån och spurtade ner mig hur lätt som helst. Kunde omöjligen spurta eller något, all fart var som borta ur kroppen på något sätt. Jag var också inte särskilt anfådd när jag gick imål. Benen orkade helt enkelt inte pressa hjärtat tillräckligt. Henrik slutade på 9.05. Tror ingen av oss två egentligen är nöjda med tider över 9.00 men jag var skitnöjd igår eftersom jag trodde det inte skulle gå alls och Henkan har varit skadad. Egentligen skiter jag i tider hit och dit annars också, jag vill bara ha en positiv känsla av att jag gjort vad jag kunnat när jag tävlar/tränar. Tidsnördar finns det tillräckligt många av…

Imorse var jag som en helt ny person i benen. Plötsligt fanns det kraft igen. Kändes lätt. Nästan som innan långloppet då jag bevisligen var i fin form. Ojsan. Det behövdes alltså ett 3000 meterslopp för att skrämma benen, precis som tränaren resonerade. Smart. Hoppas känslan åtminstonde varar över lördagen!Så ikväll genrepade jag inför sprint-DM med att köra en liten banan på styckåsskogen. Gick klart bättre än förra testet så nu finns det iaf hopp…

Blir verkligen intressant att se hur kroppen svarar på snabbhetsträningen jag och Mister ”Löplabbet” Holmstrand körde på måndagskvällen. Jag ligger långt efter med den nu känner jag eftersom fokus senaste månaden var att springa i skogen i 4h. Vi körde några 200 meters intervaller på grus i mellan 2.33-2.45 fart. Sedan avslutade vi med några hundringar också. Kroppen blev piggare ju längre passet gick. Hoppas verkligen på det bästa då kroppen före och efter SM har varit som natt och dag. En ganska bra form blev till en riktigt usel form men det är ju inte konstigt så efter den urladdningen som den grymma SM-banan krävde men det vore kul om man kunde få ett åtminstonde tillfälligt lyft på sprint-DM. Det är viktigt att långsamt smyga igång träningen efter ett maratonlopp och då borde det rimligtsvis vara ännu viktigare efter ett trailrun-SM där man springer lika långt men hoppar upp och ner bland bergen i över 3.5h. Muskelfibrerna går sönder och det tar ett tag för musklerna att återhämta sig. Lätt jogg kan vara bra för att hålla igång kroppen och få den genomblödning i muskeln som hjälper till i läkprocessen.

Efter ca tio dagars lättare träning som jag nu har kört kan man kanske trappa upp lite igen. Men det är smart att ta det lite lugnt, kroppen är inte till fullo återhämtad ännu. Det är några saker som man ska vara speciellt försiktig med: Intervaller och snabbare träning. Långpass. Så det blir minimalt med dessa ett tag.

Efter DM blir det inga mer tävlingar i vår (under vårsäsongen) som jag satsar på men jag kommer delta i så många jag kan för att det är bra träning. Till hösten ska jag försöka leta upp tävlingar jag vill vara i form på. Blir väl de klassiska tävlingarna för mig, långa terräng-DM, Kilsterrängen, Ultralång-DM i orientering mm. Lidingöloppsdebut blir det nog också.

Nästa tävlingsmål för mig är 6 juni då är det dags för Värmlands sprint-DM i orientering. Årets DM har OK Tyr som arrangör och går på Skutberget i Karlstad. Har ett DM-silver från ifjol som jag vill göra till ett guld i år. Det kommer att krävas ganska snabb löpning men det viktigaste blir att minimera misstagen och reglera farten på ett bra sätt.

Idag körde vi ett VVOK sprinttestrace som Andreas fixat där jag gjorde ett riktigt dåligt lopp. Hade dåligt med kraft i löpningen och orienterade som en kratta. Tror jag var ca 3 minuter efter Andreas. Gör jag ett sådant lopp på DM blir jag klart sist så jag får försöka mobilisera på något sätt men efter idag ser jag att det blir tufft, men mkt kan hända på en vecka så jag hoppas på det bästa.