ADVENTURE

Prisutdelning. Grymt bra arrangemang dessa tre solbergaelever fixat. MVG!!!

I lördags var det en lokal löpartävling på Arvikas gator. Ca 7,4 km stod det på GPS´n efter tävlingen. Ett mkt välordnat arrangemang av tre idrottsintresserade Solbergaelever som hade gjort detta som sitt avslutande specialarbete. Imponerad av mycket kring loppet som var riktigt proffsigt gjort som passade alla deltagare, oavsett nivå. Kul! MVG++ i betyg från mig. Lätt! Jämfört med en del andra race man har kört genom åren så var detta ordentligt genomtänkt och banan var ordentligt markerad. Dessutom krävdes många vägvakter i gatukorsningar osv. Så det gick åt mkt folk och dessa gjorde ett gediget arbete.

Formen var ganska bra, iaf till att börja med. HMF Falken Kristoffer drog upp 3 minuters tempo första 300 hundra och han hade innan lovat att vara min hare så det var bara att följa, så min första kilometer gick strax under 3 minuter per km. Höll sedan bra fart i ytterligare 2 kilometer innan vaden sa – nej, nu räcker det. Hade så gott som kramp efter 4 kilometer så tempot föll nog ner mot 3.25-3.30 per km sista delen av banan. Men eftersom jag säkert hade ett par minuter i försprång redan där så var det ingen fara att någon skulle hota Falkens förstaplats iaf. Vet faktiskt inte hur mkt tid det blev bakåt i mål.

Kul att få chansen att springa en tävling i Arvika, va längesen nu och med tanke på min missade Terräng-SM start var det helt klart plåster på såren att få deltaga i ett sådant här välordnat arrangemang. Va SM-klass på det också, iaf om man ser till det mesta runt omkring. Samtliga deltagare som ställer upp är de stora vinnarna en sådan här dag…
HMF Falken dominerade tävlingen med både flest deltagare och snabbast till mål..

Efter den fina tävlingen åkte jag och Maria direkt till Dalarna, närmare bestämt Borlänge där vi bla skulle vara med på 30-årskalas bland annat för Martin Larsson, Ölme, Ekholm och Fredda Östberg. Vi bodde hos Kajsa Richardsson och skidorienterarkungen Granath. Hade inte sett flera som jag träffade där uppe på riktigt länge så det var väldigt trevligt. Ett kanonkul kalas med mkt och god mat. Bra band (Herr Nilsson´s band) och rolig dans. Fick bla diskutera demontränaren Pitchlers träningsupplägg med Davva (Ekholm) och Helena Jonsson (hon som åkte hem världscupen i skidskytte i vinter). En galen man han Wolfgang ;-).. Pulsfiler ska skickas hit och dit.. Veckoprogramen är stenhårda och väl genomtänkta. Larsson och Thynell dominerade nog dansgolvet mest. Stark skidåkare. 140 kg i bänk. En riktig björn är han..
Dans på 30-års kalas. Maria dansar med bla Vasaloppskungen Thynell som va grym på dansgolvet…

Var uppe till 04.00 så det sliter på kroppen känner jag även om inte jag tog något med alkohol i. Varit rätt så seg flera dagar nu. Inte van storkalas…

<!–
WriteFlash('’);
//–>Fick order av självaste Atletklubbshövdingen Samson igår när jag stötte på honom på Konsum. ”Om foten ska bli bra vettu! Du bör nog vile ett par uker” Han har koll på mig och det är ju kul att någon som håller på med något helt annat än orientering och löpning etc har koll på en annans träning. Kul!
Ja, då är det väl bara att följa hövdingens råd då ;-)… Soffpotatis i två veckor.
Inte första gången han säger att man behöver vila. Visst, ibland kanske man behöver det men inte så ofta som han tror. Det är skillnad på styrketräning och konditionsträning i det avseendet. Där behöver muskeln få återhämtningen på ett helt annat sätt.

Foten blir bättre och bättre men vaden har blivit lite försvagad på högerbenet på grund av fotskadan och kommit lite efter känner jag. Henrik (Hagapraktiken) bjöd både på glass och knådning av vaden idag så då blir det nog snart bättre. Han kan ju det mesta om hur kroppen fungerar och han lär sig hela tiden saker så det känns tryggt att vara i hans händer. Man märker också hur kroppen ”tar åt sig” när han går igenom den. Gå dit om ni har problem med muskler, leder el likn, jag vill hävda att han är ganska unik i Arvika med sin kunskap. Förmodligen i hela Värmland.

Allt för snabb bil för mig, någon som kan ge ett bra bud??

Började intervallerna kanske lite väl snabbt igår, 2.56 på första tusingen på Tingvalla trots rundandet av en massa fotbollsspelare som körde 150 meters i långsammare tempo. Sen sjönk farten ner till 3.05 på två, tre och sedan 3.08 på de sista och fotbollsspelarna hade en enorm förmåga av att vara i vägen mest hela tiden. Foten funka ganska bra men idag var den lite ond på mig för att den blir utsatt för dessa hemska behandlingar. Hoppas verkligen den blir helt bra snart.

För fort körde jag också idag med Mercan. Enormt klumpigt gjort. Blev ruskigt besviken på mig själv. Hade lite smått bråttom då jag hämtade en kille med downs syndrom som jag är ledsagare åt som jag skulle med på innebandy. Han är inte världens snabbaste i omklädningsrummet så jag skyndade mig lite. Det skulle jag inte ha gjort – 73 km/h körde jag och det var 50-väg. På den tvåfiliga vägen mellan Dottevik och Arvika. Aj aj, grymt orutinerat gjort och polisen gör ju bara sitt jobb även om man kanske kan tycka att det finns kanske viktigare saker att göra för poliserna i den här stan än att stå bakom buskarna och smyga. Blåsa fick jag göra också: -Verkligen stor chans att den här mannen kör bil med alkohol i kroppen. 3200 kr kostade det. Lysande. Sen måste jag tydligen ha nya bakdäck, det påpekade poliserna noga. Mönsterdjupet var för dåligt. Vadå, det ska vara slicks på den här bilen! Det värsta var att jag kände en av poliserna och jag fick plötsligt en lust av att strypa denna person..

För fort tyckte Elin att Kristin sprang på intervallerna vi körde med VVOK idag, så hon släppte en lucka på 20 meter men sprang sedan i samma fart. Vi körde 300 meters x 5 x 4. Alltså 20 st. Eftersom Elin är lillasyster till Maria så tycker jag har lite ”rätt” att säga till när hon inte tar i. Finns inga genvägar liksom och det finns de som behöver höra det för att lära sig ta i. Även jag behöver verkligen jobba på det, då det sitter enormt mkt av kapaciteten i skallen. -Talade om för henne att den där luckan du släpper, det sitter enbart i huvudet om du ska täta den eller inte. Det gäller att tänka positivt och tänka lätt, snabb mm. Du tror att Kristin ska vara före dig för att hon brukar vara det etc… Tydligen var man ganska bra psykolog för när jag senare kollade så var Elin plötsligt 20 meter före Kristin istället. Hon verkade uppåt efteråt också så det gjorde nog susen. Elin är verkligen en naturbegåvning med karta och kompass i handen. Har enormt lätt för sig där jämfört med exempelvis mig som krånglar till det hela tiden. Hade hon bara en högre maxfart vore hon en enorm orienterare..

Var jag, Juhlen, Flaxen, Elin och Kristin på intervallerna idag. Var är alla andra ol-löpare tro? Dags att komma ur vinterdvalan snart eller? Att det är ett klent släkte på de där ol-löparna i Västvärmland har jag börjar jag tro mer och mer på…

Utsikt från Tanderudshöjden, sjön ni ser ut över är Glafsfjorden…

Blev ett 310 pass idag. Mitt på dagen. Jobbade till 03.00 inatt. Pulsen slog 20 pulsslag högre än normalt efter nattens arbete så det verkar ta på kroppen att vara uppe sent. Det va fint väder och kanonfint i skogen. Var gött att springa i skogen igen i de långa fina stigningarna på 310-rundan. Foten fungerade inte speciellt bra i tre av fyra uppförsbackar men sen tyckte jag den började uppföra sig som den ska. Blev kanske väl tufft för den igår på racet och det tar antagligen fortfarande någon vecka innan den är helt 100% återställd verkar det som. Tråkig fot, men som tur är att kan jag nu åtminstonde träna som jag vill så närmaste 3 veckorna blir det nog ganska mkt träning är det planerat…

Några race som träning åker nog garanterat med också. Inget spikat än men tar det som dyker upp. Ska dunka på rätt hårt med styrketräning här en period också så man håller ihop framöver.

Riktiga orienteringsdebuten med upptejpade fotleder vet jag dock inte när den blir än. Kanske inte rent av förrän 6 juni. Sprint-DM. Klicka på länken nedan så ser ni hur det såg ut sist jag befann mig på 310.

310 i februari

Blev en resa till Karlskoga i morse. Korta Terräng-DM 4 km på en tuff och krävande bana stod på agendan. 2 ggr halvägs uppför en slalombacke och diverse branta utförslöpningar var ganska krävande. Benen var tyvärr inte riktigt lika pigga som jag räknat med även fast jag kört 2 lätta dagar innan loppet. Kroppen kändes mkt lättare och bättre på senaste NRC men då hämmade fotskadan dessto mer. Positivt var helt klart att foten kändes mkt bättre än i tisdags men jag var dock fortfarande lite smått rädd i utförsbackarna och bromsade onödigt mkt på en del ställen. Det har man inte råd med på en sådan bana.

På första varvet blev vi snabbt vi en klunga på 4 löpare och det gick i ganska behaglig fart men i slalombacken andra gången gick Sören upp och körde på rätt hårt så då släppte genast 1 kille där. På krönet gav jag några meter fram för att inte få onödigt med mjölksyra men i följande 2 utförsbackarna därefter tappade jag allt för många meter och jag var i stort sett avhängd. Sedan var det lite svårt att motivera sig när man visste att det var kört så avståndet fram blev väl lite större än det borde.

Tror Bagge vann med 6 sek före Sören och sen var nog jag ytterligare kanske 10-15 sek efter Sören. Sedan ett större tidsavstånd till fyran. Eftersom Bagge inte bor i Värmland och tävlar för en utomlänsklubb gick alltså DM-guldet till Sören och silvret till mig. Troligtvis inte ofta 2 från Arvika får guld och silver på terräng-DM. Det får vi ändå vara nöjda med tycker jag. Även om jag själv såklart önskat att jag haft en bättre dag rent formmässigt.

Sören imponerar som alltid enormt på mig och han blir bara bättre och bättre med åren. Han är ju klart bättre nu än för 15 år sedan. Sådant inspirerar oerhört. Kan meddela att han sprang en långt ifrån lätt tiokilometerstävling i Örebro som enbart träning som dessutom tom var lite över 10 k i onsdags, dagen efter NRC, och hade bara en bit över 33 min. IVSM-Mästare, ggr 2 i vinter. Tror han helt klart är en medaljasspirant på terräng-SM i sin klass nästa helg.

Terräng-SM i STHLM blir dock inställt för mig eftersom känslan inte är riktigt som jag vill att den ska vara och skadan gjort att jag inte har kunnat köra någon formtoppande träning än så då får det vara denna gång…

Imorgon ska jag försöka få foten att fungera på 4 kilometers terränglöpning i Karlskoga. Enligt vad jag har hört är det två rejäla och branta backar på banan. Hoppas inte det är allt för mkt utförslöpning bara med tanke på skadan. Men jag ska göra ett tappert försök att vara med där framme så gott det går. Ska i alla fall bli väldigt kul att köra.

Spår efter ett djur som skapar enorma rädslor

Galna personer försöker förgifta vargar med cyanid.

Sedan den svenska vargstammen återhämtat sig en aning från slutet av 80-talet så har den illegala jakten ökat lavinartat. Hur många vargar man lyckats ha ihjäl med gifterna vet ingen. Men gifter dödar andra djur, och gärningsmännen har även dödat och förgiftat bla kungsörnar, rävar och korpar.

De som vet något om brotten hotas systematiskt till tystnad. Poliser som Efterlyst har varit i kontakt med säger att stämningen i byarna är som hämtad ur filmen ”Jägarna”. Många är rädda och vågar inte berätta det de vet. Varghatet har fått såna proportioner att utredare från Rikskriminalpolisen, som vanligtvis jobbar med grov organiserad brottslighet nu är inkopplade i fallet.

I BRÅ-rapporten (2007:22) Illegal jakt på stora rovdjur, så föreslog utredarna att de lokala polismyndigheterna skulle be Säkerhetspolisen om hjälp när det gäller att lösa den här typen av brott. Det handlar om människor som sätter sig upp mot lagen och använder sina vapen för att lösa, som de tycker, ett problem som orsakats av politiker. Situationen är egentligen ganska allvarlig och ur demokratisk synpunkt så är det mycket angeläget att lösa, innan den får konsekvenser för fler än våra fyrbenta medborgare.

Det handlar alltså om ett varghat som är så kraftigt att människor som anser att ett fridlyst djur ska lämnas ifred riskerar att hotas till livet. Att man blir lite sur när man möter en meningsmotståndare ibland är en sak och förmodligen mänsklig reaktion, men när det tar sig uttryck som leder till hot med en uttalad önskan om en snar död så har det för länge sedan passerat gränsen för det acceptabla.

Länk 1

Länk 2

Länk 3: Publikation: Dödlighet och illegal jakt av den Svenska vargstammen.<!–
WriteFlash(”);

//–>Kan väl säga som så att det här problemet med rovdjurshatare har vissa starka motståndare mot vargens existens i Sverige skapat med hjälp av ett grupptryck där svaga individer i samhället går med utan att tänka längre än näsan räcker.

Jag är definitivt ingen vargkramare och jag är definitivt ingen varghatare. Däremot tycker jag om sk sunt bondförnuft som verkar vara en sinande vara i ett underutvecklat Sverige. Och jag anser mig dessutom kunna se saker från flera håll vilka de flesta vargmotståndarna ej någonsin kommer klara av. Deras argument är ofta: -Det sitter folk i Stockholm och bestämmer hur vi ska ha det på landsbygden.

Ja! Och vad är problemet med det? De har vi röstat dit själva!

I början av detta årtionde övernattade jag i bara sovsäcken i Glaskogen åtskilliga gånger. Även vintertid. Det var spännande att spåra vargarna och det sas att det fanns ett tiotal i området då. Flera nätter hörde jag dom. Men de höll sig långt, långt borta från mig. Men rädslan var (är) tydligen enormt stor hos vissa. Jag har flera gånger frågat vargmotståndare om de vill följa med mig och övernatta i ett vargrevir. Ingen har hittills tackat ja…

******************************************************************

Även i Glaskogsreviret blev det utlagt gifter i skogen när vargar fanns där.

Den här tjejen är inte rädd för varg när vi är ute på Glaskogen. Däremot för konstiga människor hon har träffat i skogen…

Bakgrundsinfo om Glaskogenreviret

Vintern 1998-1999 registrerade man en ensam varg i området, och enligt rykten i området har denna vargan uppehållit sig stationärt i området under vintern.
Det går även rykten om att det finns två vargar i området.

Vintern 99-00 bekräftas rykten av vargförekomst då man spårar ett revirmarkerande par i området, och vid tre olika spårningar i februari 2000 även löpblod. Våren 2000 föder tiken ett kull valpar. Följande vintern, 2000-2001, spårar man mellan 6 och 7 vargar i området och våren 2001 föder tiken igen.

Ett par mil söder om E18 kan det finnas ytterligare ett revir. 2-3 vargar har observerats tillsammans i området rund Svanskog, men det har inte varit möjligt att utesluta att det är Glaskogsvargarna som har varit därnere. Även vintern 2001-2002 har man hittat spår efter varg söder om E18, i ett område norr om sjön Limmen mellan Bengtsfors och Svanskog. Samtidig har man hittat spår efter en varg som har korsat E18, så troligen är det Glaskogsflocken som har utökad sitt revir i sydlig riktning.

Söndagen den 27 januari 2002 lyckades man att söva en varg från detta reviret. Det var en tikvalp från årets kull, 29kg , som blev utrustad med en radiosändare av vanlig VHF-typ. Registreringsnummer för denna varg blev 0210. Torsdagen den 31 januari 2002 lyckades man söva ytterligare tre vargar i området, därav båda alfadjuren. Alfahanen som vägde 52kg blev utrustad med en av dem nya GPS-sändare, bedömdes till att vare mellan två och tre år gammal fick nummer 0213, och alfahonan nummer 0212. Alfahonan vägde 46 kg , var mellan fyra och fem år gammal och blev utrustad med en VHF-sändare. Den sista vargen i området som märktes, var en ung hane. Likasom alfahanen bedömdes han till att vare mellan två och tre år, och fick registreringsnummer 0214. Denna ungvarg vägde 47 kg och blev utrustad med en vanlig VHF-sändare.
Nu då båda alfadjuren är radiomärkta, får man helt andra möjligheter för att följa denna flocken i framtiden.

Sedan hände följande och flocken upplöstes: M0210 – Hona Hittat druknad apr-02. M0212 – Alfahona trafikdödad februari 2004. M0213 – Hane Tjuvskjuten av rävjägare december 2002 utanför Åmål, äldre skottskada i kroppen. M0214 – Hane Utvandrad till Mangenreviret. Ihjälkört strax efter märkningen..

Tydligen är några vargar åter på gång att starta upp ett nytt revir i Glaskogenområdet. Återstår att se hur länge de klarar sig denna gång?

Vargspår på Byamossarna. Den här mannen är inte rädd för varg och han är ofta ute i skogen, har varit det i dryga 70 år…

Att uppmana till tjuvjakt tycker jag är helt sinnessjukt och denna bild skapades av enormt uträknade och elaka människor. Det värsta är att flertalet av dessa innehar vapen. Inte bra alls! Det om något är farligt…

”Att sätta sig i bilen och åka till någon av de hundratals informationsmöten jag har hållit om varg är mer riskfyllt än att ströva omkring i ett vargrevir ett helt liv!”

– Viltbiolog Olof Liberg

Ikväll testade jag om foten höll på allvar i Karlstad. Var dags för första deltävlingen i Nike Run Cup som gick på elljusbanorna vid Våxnäs. Vore kul att vara med och springa så jag tejpade upp foten lite och värmde upp. Ganska tuffa 5 km terräng var det som gällde för seniorerna. Ett ganska stort och bra startfält för att vara NRC var det dessutom.

Kändes bra i foten på uppvärmningen men när tävlingen väl drog igång och man sprang i tävlingsfart kände jag att i framförallt utförsbackarna bromsade man onödigt mkt pga lite smärta och problem med frånskjutet. Så där tappade jag lite mark mot övriga löpare. Kändes ovant att springa i tävlingsfart och var osäker på vilket tempo man klarade hålla så jag la mig lite bakom SM-kungen Sören Persson. I utförsbackarna drog han ifrån lite men på platten och uppför hade jag inga problem med att ”hänga med”.

Johan Bagge, tidigare IF Göta men nu tävlandes för Ume Friidrott vann tävlingen med ca 20 sekunder. Han är riktigt duktig medeldistansare och jag tror han gjort 1.50 på 800 och en bra bit under 4.00 på 1500 meter så nog har han speed i kroppen. Sören blev tvåa, jag trea 1 sek efter Sören. Sir Väs som bara blir starkare med åren utnyttjade sin rutin och var taktisk. I sista uppförsbacken kom jag upp i rygg på honom snabbt och täppte luckan men eftersom han visste om min fotskada drog han på allt vad han hade i sista utförsbackarna in mot mål och fick genast en hel del meter som gjorde att han kunde hålla undan in i mål. Smart!

Med tanke på min nuvarande form och fysiska status får jag vara ganska nöjd med loppet. Det viktigaste var att foten skulle fungera och det gjorde den nästan fullt ut. Härligt! Kändes också som jag knappt var ansträngd då jag gick i mål och att jag kunnat fortsätta i den farten en bra bit till så det bådar gott tycker jag. Dock saknas en hel del snabbhet och rytm i löpningen men det kommer så småningom.