ADVENTURE

Foten börjar fungera någotsånär igen och jag har faktiskt gjort några små joggingpass. Härligt! Ska försöka köra en mil jogg ikväll. Senaste dagarna har jag gjort 200 tåhävningar morgon och kväll. Bra för att stärka upp fotleden och få lite genomblödning. Grundträningsperioden blir klart längre än vad jag tänkt mig från början. Är nu bara kvar en endaste tävling under våren som jag vill (kan) vara i riktig form på och det är inte förrän 25 maj, så då hoppas jag på att en bättre form finns i kroppen. Framförallt hoppas jag på att uthålligheten och hårdheten finns där för att springa över 4 mil på Sveriges kanske hårdaste terrängbana.

Satsar på att få upp snabbheten från sommarn och framåt. Ska nog försöka gå under 2 min på någon 800 om jag hittar något lopp med bra sparring. Är också en hel del spännande lopp under hösten både i orienterings-skogen och ren terränglöpning. Riktigt terränglöpning dessutom. Bla Kilterrängen. Ett riktigt fint race som jag varmt kan rekommendera. Där kan ni få både naturupplevelser och kämpaglöd genom att stifta närmare bekantskap med Frykstabacken några ggr..

Igår var det 4 år sedan mamma tog farväl. 12 April 2005. Kändes inte som det var så längesen. Var uppe vid graven ett tag och städade undan lite löv. Gick runt på kyrkogården i Gunnarskog några timmar och hälsade bla på hos farmor, farfar, faster, min granne Sven och min högstadielärare Ingrid. Verkligen fint på kyrkogården i Gunnarskog.

Jag saknar er…

Mamma, du kommer alltid finnas med mig.

Ganska besviken på att jag missar touren pga fotskadan. Tävlingen startar om några timmar med sprint som första deltävling. Sedan blir det nattorientering med mass-start senare ikväll när mörkret faller på. En ganska passande början för mig alltså. Med tanke på att det även är spurtpriser och bonuspoäng efter banan så hade det varit riktigt kul att vara med då jag anser att på en sådan tävling kan jag använda min taktik fullt ut. Därför hade jag sett fram emot denna tävling och det var väl i stort sett den enda orienteringstävlingen som jag satsade lite på i vår. När det dessutom fanns lite pengar att kämpa om tror jag att jag hade skärpt till mig det lilla extra som behövs för att gå bra i en sådan tävling. Att sedan vissa riktigt vassa löpare valt att tävla på andra ställen gjorde chanserna till en bättre placering ännu större.Segrarna i respektive 21-klass vinner 5000 kr. Grymt nära att jag tejpade ihop foten så gott det går och körde ändå men risken för att skadan blir värre stoppar mig. Äntligen börjar förnuftet segra över viljan..

Istället för detta så får jag nu hålla fokus på att fixa till foten så den fungerar som den ska och träna sådant som jag kan träna. Körde faktiskt ett gympass på Atleten där jag körde bla 5×200 kg i knäböj. Att bara lyfta ut den vikten från ställningen och gå några steg bakåt innan man börjar lyften kräver sin man kan jag tala om. Vet att min vän ”F” som jag anser är jävligt stark kör på 140kg och han är bra mkt större än mig.

Undrar om stången var av sämre kvalité på Atletklubben än i Thaiboxarns hemgym eftersom stången sviktade och böjdes i en båge över ryggen?! Det såg i alla fall brutalt ut…

Fin bild från Rödvattensberget Glaskogen. Gillar denna utsiktspunkt…

06.40 var det dags att stiga upp för att försöka fånga skaren på Byamossarna för mig, Maria och Löplabbet Martin. Tyvärr var det någon enstaka grad för varmt på natten så skaren höll bara på en del ställen så ibland gick vi rätt ner genom snön ända till vattnet som låg under (se bild nedan). Förutom att det var lite för dålig skare så var det ändå en toppentur då vi kunde åka omkring och njuta av en värmande sol. Blev lite färg i ansiktet på oss alla. Härligt. Eftersom det inte var så fin skidåkning som vi tänkt tog vi oss tillbaka till Bytorpet igen och var där några timmar, gjorde lite mat samt låg och solade oss. Oftast så smakar mat som godast utomhus men ”Wildlife Kyckling med ris och curry” är inget jag rekommenderar då den smakade riktigt illa och plastigt…Martin tog sig vatten över huvudet på skidturen. Brrr!! Kall fot..

Foten är forfarande stor och blå och det är ju mindre roligt men jag hoppas att det löser sig så småningom. Blev tydligen en rejäl smäll för ledbanden i fotleden i alla fall. Blir väl tejpning hela våren när man kommer igång igen kan jag tänka mig.

Återstår att se om det kan bli någon mer skartur på ”mossarna” innan all snö är borta. Hade hoppats på några minusgrader inatt men det verkar inte bli det något mer denna veckan.

Jag somnade, farlig och hemsk bild va? Maria finåker vid öppet vatten.

Glaskogen är fantastiskt. Många ggr har man varit där men detta var faktiskt första gången jag åkte turskidor upp till Rödvattnet och Rövattensberget. Maria var med så det var både riktigt trevligt och roligt att få dela naturupplevelsen med någon annan. Vi tog oss från en liten krokig skogsbilväg upp väster om Rödvattnet och Svarthagstjärn. Därifrån bökade vi oss igenom lite besvärlig terräng innan vi tog oss ut på Rödvattnet och följde kanten runt till norra sidan. Kan varna för att gå ut på okända vattendrag just nu då isen är väldigt porös i o m dagsmejjan och det krävs då viss erfarenhet för att röra sig säkert över dessa. Jag gillar verkligen Glaskogen och då främst terrängen väster om Övre Gla som jag tycker är väldigt fin. Denna tur som vi gjorde nu ligger i västra delen av naturreservatet som är på hela 28 000 hektar.Man kan inte lägga sig ner och helt slöa till bara för att man råkat ut för en skada med en blå klumpfot som följd även om det var svårt att tvinga ner foten i turskidpjäxan. Va ganska kämpigt men det gick tack vare att storleken på turpjäxorna är ganska väl tilltagen. Tror på att vara i någon form av aktivitet även när man har är skadad så att kroppen får någon sorts genomblödning och därmed läker ihop snabbare. Sedan är man förmodligen igång bättre när man sedan ska träna upp sig igen.

Det är ju lite surt att behöva ändra i planeringen och liknande när man råkar ut för en skada men det är inte så mkt annat att göra än att bara bryta ihop och komma igen. Hjälper ju inte att ligga på latsidan direkt så imorgon kanske tom MTB´cykeln får luftast för första gången för säsongen. Gör säkert lite ont att cykla men då får man väl bita ihop lite…<!–
WriteFlash('http://galleri.l-ogaverth.com/#17’);
//–>http://galleri.l-ogaverth.com/#17Bildspel från turen

Stukade foten ganska illa ikväll. Var som vanligt på torsdagar med på HMF Falkens inomhusträning och spelade fotboll. Vi som är ledare försöker ibland spela bollen till de som är lite sämre i laget så de ska få lite bra lägen att kunna göra mål. Då får man försöka dribbla förbi några bra först. Då det framförallt är en del killar som är ganska duktiga och går in för det som det vore liv eller död så får man passa benen. När jag dribblade mot 3 st i det andra laget så fick jag samtidigt en spark på foten vilket gjorde att jag satte ner den snett med hela kroppstyngden på den och tänjde ut ledbanden. Fick inte på tryck direkt men efter ett tag kunde ledare för Arvika volleybollklubb som har träning efter falkarna hjälpa mig att lägga på ett tryck. Tack för hjälpen Herman mfl..

Hoppas inte det är allt för illa bara. Återstår att se hur länge man är invalidiserad men startmilen i Örebro på lördag är ju helt kört. Hade hoppats på ett bra träningspass där och samtidigt se lite hur formen är men nu får man ändra på de planerna.

Typiskt att sådant händer när man är med och lirar med några funktionshindrade när man har gjort en massa annat stolligt i träningsväg i vinter osv. men egentligen får man skylla sig själv. Jag är där för min uppdragsgivares sak och inte för en massa andras skull så då får jag skylla mig själv att jag tänker på att de andra ska få fina bollar. Jag är inte ledare utan är där för min uppdragsagivare, ingen annan.

Ska bli mkt mer professionell på den biten i framtiden.

Då var sista VVOK måndagsträningen gjord. I alla fall den som vi har bedrivit i Agnetebergskolans gympasal. Det har varit ett bra träningstillfälle. Lite löpning och sedan cirkelstyrka direkt efteråt. Sällan man gör något sådant själv. Ibland har vi också avslutat med en fotbollsmatch. Har varit riktigt roligt och givande, dock tycker jag det är konstigt att inte vi haft fler deltagare på måndagarna då det är ett tillfälle då alla kan vara med och träna, ung som gammal. Till och med lille Malte på 2 år har varit med. Han har suttit på min rygg när jag kört plankan så det har blivit extra jobbigt. Ett tränarämne måntro? Vi som varit där mest har i alla fall oftast haft ganska kul och det är väl det absolut viktigaste när man håller på med idrott och bor i Sverige.

Dessa måndagar lär återkomma nästa vinter och då med fler deltagare. Det ska jag se till på något sätt. Det tror vi ska gå.

Ikväll körde jag och löpartalangen Juhlén ett tapperingspass med order från högre ort. Vet inte om vi gjorde rätt men vi körde i alla fall 6 x 400 meters på en väg vi mätte upp med lång joggvila emellan. Gick i 2.55 fart ungefär. Ett enkelt pass som ska vara bra för löpteknik mm. Jaja, det var ju inte mkt att komma med till träningspass så men det blir säkert bra…

Såg grymt många Arvikabor som var ute och sprang. Vad händer liksom? Blir grymt glad av att se sånt..

Top 3 med segraren från Etiopien i mitten och Gulars Hallvard Nilssen som tvåa.

Baksjøløpet avgjordes idag i Åbogen utanför Kongsvinger. Hade bra minnen därifrån då jag gillar banan som är ganska hård med många backar. 2007 var jag med och körde vilket resulterade i en seger och nu var det åter dags igen att springa detta trevliga lopp.

Inte varje dag man får chansen att spurta mot en Etiopisk långdistanslöpare. Svårt att tänka mig att det kommer bli några fler ggr heller. De är i en klass för sig. Men att jag överhuvudtaget får stryk i en spurt var jag grymt besviken på när jag gick i mål. Taktiskt gjorde jag ett stort misstag i spurtuppgöret då den drogs upp alldeles för våldsamt och för tidigt.

Blev ett avvaktande lopp redan efter några kilometer. Banan startar med en lång backe. Efter 1,5 km uppförsbacke var vi tre man i täten med en ordentlig lucka bakåt och därefter gick det verkligen inte fort. Verkade som alla tre var ute på söndagstur då ingen ville sätta fart på loppet. Vi låg på mellan 3.15 till 3.30 fart enligt GPS och medelpuslen efter loppet i mål var bara 162 vilket är en bra bit från vad man brukar ha på tävling. Jag som kört en ganska hård vecka tänkte att detta var väl bra och normalt sett litar jag på min spurt. Blev lite misstänksam när det var ett par tre kilometer kvar och de andra inte ville springa fortare fast det märktes att det fanns kapacitet. Antagligen litar dom också så mycket på sin spurtförmåga så de väntar tills spurten. Så jag tänkte ett tag gå fram och köra lite och känna på dom men jag testade aldrig utan fortsatte avvakta.

Om loppet gick långsamt så gick spurten ganska mkt snabbare. När ca 600 meter återstod av loppet drar Hallvard igång en riktig raket. Var nere på 2.16 per/km enligt GPS´n när jag kollade klockan efter loppet. Detta slutade med att 150 meter från mål hade alla tre tätlöparna benen fulla med mjölksyra men då var etiopiern med minst muskelmassa den som orkade springa bäst med syra i benen och vann loppet trots en liten vurpa i sista kurvan. Hade jag bara ökat lite grann istället och kunnat spurta ordentligt med 250 meter kvar tror jag det hela kunnat slutat annorlunda men jag var dum nog att tänka- släpp inte nu. Men just i det läget trodde jag ju inte heller alla tre skulle stumna så totalt på slutet. Men med den farten borde man egentligen ha förutsett detta. Alltid lär man sig något. Nu får det bli spurtträning 😉

De andra två killarna är riktigt bra löpare. Det är det ingen tvekan om. Nilssen vann loppet ifjol. Nilssen är nere på 4 blankt på 1500 och kör 3000 på 8.30 och Etiopiern hade gjort 14.30 på en tuff 5 kilometer så på platt löpning har han förmodligen grym kapacitet. Konstigt att han inte drog mer och hårdare ute på banan då utan låg som trea hela tiden men han kanske inte trivdes så bra i snön. Hörde också efteråt att han nyligen dragit igång träningen igen efter en tids uppehåll så det kanske var därför han höll sig i bakgrunden och verkade trött. Skulle ha testat att köra hårdare så kanske han släppt…

Den Etiopiska killen kunde varken norska, svenska eller engelska men hade en tolk med sig från en flyktingförläggning i närheten där han bodde som vi pratade med efter loppet. Det var intressant. Ett annat liv.

Min thaiboxarvän hade en go kommentar direkt efter loppet. – Du måste ju för fan bli lättare i kroppen. Du får ju banta…

Reportage tryck här xxx

Tio snabbaste män 18-34 år
1 Dadi Oda, Magensa Orion 39.15,8
2 Nilsen, Hallvard Gular 39.16,7
3 Gavert, Lars-Olof Magazinet Karls 39.20,6
4 Adan, Abdiuwali Orion 42.35,5
5 Solberg, Hans Amund Romerike Politi 42.48,7
6 Bergkvist, Sigurd Åbogen 44.13,2
7 Sørli, Torbjørn Kongsvinger Skøyteklubb 46.39,2
8 Sørli, Ole Martin Kongsvinger Skøyteklubb 46.41,1
9 Sandstad, Håkon Lee Kongsvinger 46.42,9
10 Furulund, Einar Ren-Eng 47.00,2

Kör en lite intensivare vecka just nu. Många pass som det är en del fart på. Två race denna helg som jag tar som enbart bra träningspass. Blev ett litet träningsrace idag med IF Göta på halkiga gator i Karlstad. Larsahalvan. Ca 5 km. Kändes sådär men det ska ju inte kännas allt för lätt nu. 16.36 hade jag i tid. Öppnade rätt ok men sen tappade jag en del tid kände jag och underlaget gjorde nog att det inte gick fortare, dessutom missade jag lite vid en korsning eftersom jag inte sprungit banan tidigare. Kul race där man först skulle gissa/uppskatta sin tid och sedan fick man starta efter detta så den som gissat längst tid startade först osv. Så från början var jag ganska ensam eftersom jag varit mest optimist och gissat 16.00 men på slutet blev det en del att jaga och springa förbi då i stort sett alla varit lite optimistiska på tiderna denna gång. Snö hade nog ingen räknat med precis. Bra träning blev det i varje fall..

Målet va att vara snabbast av de som sprang nu och det tror jag att jag klarade med ca en halvminut. Imorgon blir det troligtvis den tuffa tävlingen Backsjöloppet i Norge. Ett lopp som jag sprungit en gång tidigare, 2007. Den gången utvilad så jag kunde mobilisera en spurt. Imorgon blir det antagligen tuffare tag men jag är beredd på att kriga i alla fall. Artikel från 2007

Vet att en del säkert vill se träningsveckan. ”Spontan fartvecka” kan man kalla det.

måndag Morgon STHLM Löpning 10x3min A3 Totalt 13,53km i Liljanskogen. Kväll: A1 Orientering träning 5,48 km med Maria i Liljanskogen.
tisdag Morgon STHLM Löpning 11,35 km en del fartlek. Ut mot Lidingö. Kväll STHLM A1 Orientering träning 5,38 km med Maria i Liljanskogen. Maria hittade uteliggare istället för kontroll.
onsdag Storkasberget Löpning backe A3/A3+ 5x4min Totalt 12,37 km med Andreas och Mathias
torsdag Högvalta Löpning en del fartlek Totalt 11,84 km
fredag Vila
lördag Morgon Karlstad Löpning: Träningsrace Totalt 10,87km

Detta måste vara Arvikas skönaste skratt… Hå Hå Hå! Stark man, 17 Maj!!