Jag framför ett tältläger i Sarek´s nationalpark i Lappland. Frivilligt och med massor av mat i ryggsäcken.
Ibland råkar man ut för saker även på träning som kanske kan få en att tänka till lite extra. När jag hälsade på Maria i STHLM hann vi med att köra 3 korta orienteringspass på karta tillsammans. Jättekul träning som vi kan köra ihop. Vi gjorde så att vi ritar en massa kontroller och så kör vi varje sträcka och jag får inte springa fortare än det tempo Maria håller i skogen och samtidigt försöker vi ta olika vägval. När vi skulle springa till ett litet stup sprang Maria rakt igenom ett grönområde och jag sprang runt det täta skogsområdet. När vi sedan kom ihop igen ser Maria lite skärrad ut och skriker att hon sett någon som låg i skogen. Hon hade sprungit rakt på en UTELIGGARE i det täta skogsområdet.
Hon fick se en presenning 1 meter innan hon skulle ha rusat in i den och ut ur presenningen tittar en gubbe inlindad i en filt. Det var kallt och snö på marken så jag förstår att han låg inlindad i filten. Maria var lite uppjagad efter detta så tempot blev klart högre resten av banan =). Tyckte mest synd om stackarn jag. Tänk på att allt är inte självklart här i livet. Där springer vi och har kul. Vi har ett varmt och skönt hus att gå in i, mat finns i kylskåpet. Varmvatten i duschen. Rena kläder att ta på sig efteråt. Vad har han? Man ska inte ta allt för givet här i livet. Tar det emot finns det alltid de som har det grymt mkt jobbigare än du någonsin kan föreställa dig. Så gnäll inte! 
Ikväll körde jag, Andreas och Mathias VVOK ett litet backpass i ”Storkasberget backen”. Där stötte man också på stora skillnader i liv. När vi springer flåsandes, slitandes upp och ner i backen åker samtidigt en gubbe nerför backen i en bil och röker. När jag kommer i nästan maxfart uppför möter jag gubben i bilen som blossar så mkt han orkar och när jag får tobaksröken rakt ner i mina lungor kändes det som syreupptagningen nästan dog. Usch! Hostar till innan jag mosar upp till toppen. Jag är hemskt glad att jag har gjort valet att slita och använda min kropp till det kroppen är skapad för i det läget och inte till en massa annan skit..
Tack Andreas och Mathias för ett bra träningspass. Tack Maria för rolig orienteringsträning med många olika typer av ”kontroller” i skogen.
Idag blev det en lätt orienteringsträning med Maria i den öppna skogsterrängen vid Stora skuggan i storstan. Kändes lite ovant med en karta i handen men det flöt på bättre efterhand. Finns väldigt mycket att jobba på i orienteringstekniken framöver känner jag, om man ska kunna utnyttja kapaciteten fullt ut i orienteringsskogen. Det ligger jag ganska långt ifrån nu men kul att få springa i skogen med en karta. 
Ikväll ska det bombas lite maxstyrka på benen igen. Går upp till högst 170 kg i knäböjjjen skulle jag tro. Vill ju inte riskera en skada eftersom jag ska hälsa på hos Maria i STHLM på lördagen. Hon vill förmodligen ha mig dit hel och inte i ett paket.. 
Kanske kan bli så här fin skidåkning imorgon om temperaturen är på rätt sida
Verkar som jag inte kan låta bli att ge mig ut i skogen nuförtiden. Det är något som kallar därute ;-). Efterhand som min fysiska förmåga blir allt starkare av alla utomhusaktiviteter så verkar det som om uråldriga instinkter börjar att vakna till liv inom mig. Människan är verkligen som gjord för att vara ute och röra på sig i skogen kan man ganska lätt konstatera. Blev ännu en ”turskidtur”, denna gång åkte jag upp till nordvästra delen av Ryggestadsberget i Gunnarskog. 
Önskade att jag hade haft med mig sovsäck och massor av mat så jag kunde ha stannat på skogen några dagar. Vädret blev bara bättre och bättre fram på eftermiddagen så det var verkligen bara att passa på att njuta av stunden. Kan säkert bli några mer ”skidturer” där veckan som kommer då det fortfarande finns många nya områden att utforska. Ska bli spännande när man får grundmaterialet till den nya orienteringskartan och kan se på en mer detaljerad karta hur det ser ut. Det kommer i alla fall att krävas ordentligt starka löpare och tekniskt drivna orienterare för att behärska den ibland storkuperade terrängen i området. Perfekt elitserieterräng.
Ensamt skidspår lång ute på skogen och strålande solsken. Kan det bli bättre??
Blev ytterligare skidåkning igår då hela landskapet i Arvikatrakten verkligen inbjöd till detta. Det var faktiskt skare som höll att åka på. Jag och farsan tog en mystempotur då vi åkte på åkrarna i Sälboda för att sedan följa älven norrut på en stig förbi vårforsen ända fram till Gunnern. På bilden står jag just framför Gunnerns utlopp i älven. Där får man passa sig så man inte går igenom då isen blir svag av draget från älven. Historien berättar att här drunknade 
Blev visst ännu en dag då turskidorna fick bekänna färg. Hade inte tänkt mig ut idag men eftersom solen bröt igenom molntäcket och jag inte började jobba förrän 15.00 så tyckte jag det skulle vara synd att inte passa på att ta en tur. Åkte upp till farsan och knallade sedan upp på Abborrtjärnshöjden/Lönnhöjden. Solen värmde skönt i ansiktet och lite svettig blev man allt på uppvägen trots att man tog det lugnt. Som jag sagt tidigare så är skogen och terrängen ganska fin. De enda spår man ser däruppe vintertid är gamla spår från mig, farsan, brorsans hund, ett lodjur, en räv och en grävling som har kommit ur sitt bo alldeles för tidigt.
Toppenväder och härligt frusen snö var det när man kom upp på höjden. Va riktigt fint att ta sig fram överallt. Längesen man övernattade ute nu så det får faktiskt bli snart känner jag. Saknar det grymt mkt. 
