ADVENTURE

Imorgon onsdag startar höstens Nattorienteringscup i väst. Nattjakta. Västklubbarna är tillsammans med några norska klubbar arrangörer för de 6 deltävlingar som ingår i cupen. 2008 års segrare på Nattjakta, jag och Elin. I år får nog båda det svårt att försvara vandringspriset ytterligare…

Det blir tufft att försvara segern från ifjol för de båda segrarna kan man lugnt säga. Elin har bosatt sig i Luleå och jag är skadad i en fot. Även om jag varit helt frisk så har det såklart varit svårt men nu blir det verkligen jättesvårt. Jag kommer dock sälja mig dyrt och jag kommer att ställa upp första gången nu på onsdag trots att jag inte kan springa för att försöka ta åtminstone någon poäng. Blir hård tejpning som gäller då. Kanske man hittar runt på ett bra sätt nu när det inte går så fort får man hoppas…

Foten har annars inte blivit nämnvärt bättre vilket jag tycker är lite konstigt, det har ändå gått en tid. Var en satans smäll kan man nu konstatera. Tråkigt, men det är sådant som händer så det är bara att bita ihop. Tids nog blir det förmodligen bättre…

Vilka är då största utmanare till vandringspriset i herr klassen? Svårt att veta när man inte har någon aning om vilka som startar men förmodligen är väl gamle världsmästarn Sigurd med. Han kanske har ökat sina träningstimmar i år. Tränade ”bara” 5-6 dagar i veckan förra säsongen sa han men var uppe runt 1000 årliga träningstimmar som mest. Är han i form så blir han farlig för han missar väldigt sällan. Andreas är laddad med sin nya pannlampa och går han rätt så är han snabbare än han någonsin tror själv så då blir han vass. Jocke, är alltid säker på kartan och tjuvtränar 3 ggr mängden han säger att han tränar. Martin Fogelberg visade på stafetten att han har ett ess i rockärmen och kommer garanterat vara med i toppstriden. Han har dessutom tränat mer sista tiden. Sen kommer det säkert minst ett par norskar till och dominerar i de främre leden. Synd att Björnen Andersson är på träningsläger i Asien för vi pressade på varandra bra i skogen när det är gemensam start…

Ruskigt kul tävling är det iaf och det är en hel del prestige på spel förutom ett fint vandringspris som jag ska försöka få behålla på min vägg…

PROGRAM

Tyvärr är foten fortfarande skrot så det har inte bivit mkt till träning hela denna vecka. Verkar som om muskler, senor och nerver på insidan av foten fått sig en rejäl dyngsmäll och foten fungerar helt enkelt inte som den ska. Tråkigt och lite segt. Så detta blir alltså ett naturligt säsongsavbrott vare sig jag vill eller inte men det kan vara bra för motivation och att kroppen får återhämta sig. Sällan är man så motiverad för träning som när man är skadad.

Just nu befinner jag mig i STHLM. Hjälpte Lyw att flytta igår och åkte sedan med henne till STHLM. Eller rättare sagt jag körde henne och moster Ewa i Lywans lilla japanbil så vi skulle komma fram någongång. Ewa hade med sig sin vovve, en liten, liten hund, eller var det en ekorre? Är inte riktigt säker.

Och idag har jag och Maria varit ute och kört lite lättare styrka med kroppen som vikt ute på kungliga Djurgården. Helt stilla är ju lite svårt att vara.
Ikväll blir det bio…

Nästan man blev badsugen, blev ju inte så mkt badande denna sommar…

Min fot är fortfarande skrot men jag bestämde mig efter två lata dagar att imorse skulle jag köra någon träning. Träning som då inte belastade foten speciellt mycket. Sagt och gjort, packade orienteringsskor i ryggsäcken och cyklade MTB längsta vägen jag hittade till Byn, Gunnarskog. Tog ca 1h – lite mer än 23 km varav sista två kilometerna med ca 200 meter stigning upp norr om Ingersbyberget. Bytte kläder och satte på mig terrängskor och sprang sedan upp på Byamossarna där det var härligt rejält blött i myrarna. De svarta hålen som finns vill man inte springa ner i för då finns man inte mer. Annars var det riktigt fint och solen värmde stundtals skönt så jag var nästan sugen på att hoppa i.

Det blev totalt 2 h myrlöpning med en avstickare upp på Ingersbyberget också (se bild nedan). Foten gick det ganska bra med för det blir ingen direkt belastning på den i myren. Efter löpningen blev det en cykeltur tillbaka till Arvika men körde inte närmaste vägen såklart utan åkte över Sälboda och Brättne hem. Ca 1h MTB. Så det blev alltså totalt ett ca 4h A1-pass. Va ett tag sen jag hade den längden på ett pass och jag körde bara med vatten i tanken så jag blev lite seg sista milen.

Foten är dock tråkig, öm och inte funktionsduglig så det måste ha varit en rejäl smäll när jag sopade i den i en sten på orienteringen. Jäkligt ont när man trycker på en viss punkt på insidan och jag kan inte skjuta ifrån eller gå på tå. Hoppas det blir bättre framåt helgen. Imorgon blir det väl också ett lugnare alternativt pass dock inget långpass. Får se vad jag hittar på för något…

Samtliga bilder från turen i stort format

Bild från serien med bla Mathias och legendaren Åke som trivs länge i skogen är laddade för race.

Idag avgjordes Värmlandsserien i orientering. Tävlingen arrangerades av Kristinehamns OK och var förlagd till friluftsgården Hultet en liten bit utanför Kristineham. Vi var alltså i den högsta serien. Serie A. Och vi lyckades med bedriften att vinna denna vilket som får anses som klart godkänt. Riktigt kul tävling där hela klubben är med och tävlar för att få ett gemensamt bra resultat. Ungefär som en fotbollsmatch alltså.

För egen del var det ett framsteg orienteringsmässigt (det hade varit svårt att upprepa förra helgens bravader iof) dock tog jag det mkt lugnt och höll medvetet en väldigt låg fart för att inte göra några stora missar. När jag sedan tänkte växla upp farten så sparkade jag foten rakt i en sten och fick ruskigt ont så jag kunde nästan inte springa. Så det blev jogg ungefär halva banan. Missade trots detta en del men inget dräpande så jag blev 7:a på längsta banan. Var en bit efter i tid men det viktigaste var att komma runt och inte göra om förra helgens katastrof-lopp..

Tyvärr känns foten riktigt illa just nu och jag har svårt att gå, hoppas och tror att det kommer gå över snabbt men det blir nog ingen högre hastighet närmaste dagarna. Ska dock försöka ta mig ut i skogen ikväll tillsammans med Andreas och utvärdera lite pannlampor. Han får väl bära mig antar jag men han är stark så det ska nog gå…

En rolig sak jag måste berätta var att ungefär 20 minuter innan min start så står jag och pratar med Mats. En klubbkamrat i VVOK. Tittar på hans skor och ser att han är på väg att tappa hela sulan på ena skon. – Du den där skon skulle inte jag springa 8 kilometer med i skogen iaf. – Va fan, den är ju helt kass, hjälp! säger Mats. Så Mats beordrar mig att ta hans sportident (stämpelenhet) och göra den klar för start, medans han rusar ner till sportförsäljningen och vrålar: – Jag startar om 2 minuter och jag behöver ett par nya orienteringsskor i storlek 45..

Under tiden har jag fixat och tömt och checkat hans sportident. En minut senare kommer Mats farande med splitter nya orienteringsskor, jag håller ut sportidentpinnen rakt ut som att jag langar sportdryck och han tar den i farten och rusar till starten….

Skön person…

Karta med GPS-rutt

Tre Götalöpare främst på långa terräng-DM 2009 – 3:an jag, 1:an Henrik och 2:an Sören

Ikväll avgjordes långa terräng DM på en varvbana ( 6 varv för senior) vid Frykstahöjden. Kils OK var traditionsenligt arrangör. Banan var fin men är krävande och i år var det lite mjukare underlag jämfört med fjolårets DM så det var inte direkt lätt att ta sig runt i sex varv. Kändes ganska långt men det krävs ändå att man håller en god fart hela vägen.

Blev ett ganska klart fall framåt mot senaste veckornas form då jag blev 3:a, knappt slagen av klubbkompisen Sören Persson som jag höll sällskap hela banan. Han gjorde det klart bäst taktiskt på slutet med en patenterad Persson-spurt och kom bakifrån med ett ryck sista 150 meterna som överraskade mig något så han fick en lucka och jag vek ner mig. Den taktiken har funkat bra för Sören tidigare i år och gjorde så även idag. Han har fina spurtmeriter den mannen. Kan verkligen inte säga att jag är särskilt besviken trots spurtförlusten då det var ett ganska stort steg framåt överhuvudtaget formmässigt mot senaste månaden och jag hade ändå ett hårt orienteringslopp i benen som blev bra mkt längre än det borde från i söndags som jag kände av lite. Höll ändå runt 2.40 tempo sista 200 meterna och ändå fick jag stryk med 5 sek. Stark den där sluggern…

Hade det varit 3 veckor sen hade jag varit över 1,5 minut bakom Sören skulle jag tro. Så jag är mkt nöjd med bronsmedaljen jag fick ikväll. Har väl alla valörer från långa terräng-DM nu.

Henrik Örnstedt var i fin form och gick ifrån ganska tidigt i uppförsbackarna och hade en liten lucka i 4 varv. Han är mkt stark i terrängen. Under varv 5 och 6 blev luckan ganska mkt större då det blev lite lurpassande löpning från mig och Sören då vi båda förstod att det blir ett spurtuppgör. Faktiskt så tog vi in lite tid på varv tre enligt vissa i publiken och det kändes som vi var närmare då också.

Gött att få lite revanch på Birgersson också som mosade allt och alla på Kilterrängen med sin grymma löpning. Han var en bit efter idag. Träningskompisen Juhlén blev 4:a efter stark löpning på slutet.

Långa terräng-DM Värmland, 12 km – Herrar Seniorer (top 5)

1. Henrik Örnstedt IF Göta 40:38

2. Sören Persson IF Göta 41:38

3. L-O Gävert IF Göta 41:43

4. Tomas Juhlen IF Göta 46:43

5. Jonas Birgersson Kvarnsvedens IF 47:17

Mellan 10:an o 11:an springer jag tillbaka till 10:an och letar efter 11:an osv..

Stafett-DM går inte till historien som mitt bästa lopp. Vet inte var jag var överhuvudtaget förrän jag kom i mål kändes det som. Var iaf en bit utanför Kil men var på väg till Karlstad. Trodde inte ens jag skulle överleva men på något sätt kom jag helskinnad till mål, hur det nu gick till. Kils OK var alltså arrangörer och banläggaren hade gjort fina banor på en ny karta som var mkt bra, tyvärr hade jag svårt att använda den som man ska. Roger Larssons legendariska missar måste vara relativt lindriga mot det jag sysslade med idag…

Missär är nog ett passande ord för hur jag skötte mig i skogen. Allt som någonsin kan gå fel gick också fel. Vek av från klungan då jag tyckte de höll för långt öster ut mot 1:a kontrollen, det skulle jag aldrig ha gjort. Sen började det. Orkar inte redogöra för mina misstag men de var inte få kan jag säga och sprang nästan dubbelt så långt som jag borde ha gjort. 14 km istället för 7,8. Nästan svårt att göra det så dåligt som jag gjorde det nu. Är inte inne i en bra trend just nu…

Kände mig berusad, helt snurrig och bang i kolan där ute i skogen men det vore ju väldigt konstigt då jag inte druckit i stort sett en droppe alkohol sen midsommar 2007. Svalde dessutom en fluga som fastnade i halsen och jag höll på att spy upp hela tarmsystemet, en äldre farbror undrade om jag höll på att dö där ute i skogen.

– Nej då, det går bra sa jag. Det var väl inte riktigt sant men jag höll masken. Trampade sedan bort ena skon i en myr så jag fick leta efter den. Tummen stukade jag vid elvan eller var väl egentligen vid tian andra gången, fast jag trodde jag var vid kontroll elva. Sprang in i ett träd så jag gjorde en volt. Lyckades med allt som ni hör.

På slutet av banan letade jag förgäves efter en jägare som kunde förkorta lidandet men misslyckades såklart även med detta. Stackars mina medtävlare Andreas och Johannes. Men vi får se det positivt. Det borde inte kunna gå sämre iaf- borde inte som sagt…

Vill ni se min fullständiga löpväg klickar ni på karta nedan. Bered er på det värsta.

Karta

Idag var jag förlöpare i knattejoggen här i Arvika. KFUM Arvika och Arvika Löparklubb var arrangörer. En bana på ca 700 meter som gick i centrala Arvika hade de dragit upp. Ett mkt ärofyllt uppdrag. Hade med mig Martin Holmstrand också. Det var kul att se alla barn som kämpade och gjorde sitt allra bästa i regnet. Väldigt duktiga var de allihop. Borde väl egentligen ha varit utklädd till björnen Baloo men det får bli nästa år det. Startskottet var nog den värsta startsmällen jag hört så jag tror fler än jag skvatt till ordentligt.

Borde ha kört en ”centrumsprint” för vuxna också på den banan. Hade varit spännande att testa kurvorna (gatukorsningarna) i full sula. Var lite halkigt pga allt regn så det kunde nog ha sett dråpligt ut.

Imorgon är det DM-stafett i orientering. Blir spännande att se hur det går. Har startsträckan. Sedan följer Andreas upp på andra och Johannes har ankarsträckan. Många grymma orienterare i startfältet. Rent löpmässigt är jag nog bland de starkaste på förstasträckan men det ska mkt till om man ska komma in först men det är iaf målet.

Det är rejält blött ute i markerna nu. Det fick jag och Jonne erfara på gårdagens löppass på gamla Dotteviksrundan. Klafs, klafs hela vägen och mörkt i skogen blev det redan innan klockan 20:00. Vi körde i jättelugnt tempo hela vägen så det var ett trivsamt pass trots det eviga regnet och blåsten.

Med tanke på att jag tar det ganska lugnt med träningen denna vecka så hoppas jag att formen ska hoppa upp ett par hack. Annars får väl tränarn ge mig råd och besluta vad som ska göras framöver då jag överlämnar mig i dennes våld. Eftersom jag har kört på i samma hjulspår ett par år nu så har jag bestämt mig för att ta lite hjälp med träningsupplägget. Att vi har en liknande träningsfilosofi är också en förutsättning för ett bra upplägg som förhoppningsvis passar mig. Killen som ska hjälpa mig ser ni på bilden ovan. Johan Granath – dalmas, själv elitidrottare på toppnivå som skidorienterare i absoluta världseliten och anställd som tränare vid skidhögskolan i Borlänge. Han arbetar alltså som tränare och har lång erfarenhet från flertalet olika konditionssporter, är mkt kunnig och intresserad. Tror det kan bli ett lyft till nästa år detta. En stor fördel är att vi känner varandra sedan tidigare också. Blir intressant.

Resultatet i nästa DM tävling i terränglöpning som går på tisdag (långa terräng-DM 12 km) blir direkt avgörande om det blir något Lidingölopp. Bra resultat efterfrågas alltså…