ADVENTURE

<!–
WriteFlash('’);
//–>Martin Larsson satsar numera på långlopp och målet är antagligen att förbättra sin andraplacering i Vasaloppet från 2005. Förr eller senare tror och hoppas jag att han gör det. När jag följde OS-femmilen där Johan Olsson åkte så grymt bra slog det mig också att Veerpalu blev 6:a endast 6 sekunder efter spurtkanonen Northug. Helgen innan var Veerpalu 9:a, 23 sekunder efter täten. Martin var där 6:a. Tolkar detta som att Martin givetvis kunde ha åkt bra på femmilen, även Fredriksson, Brink och Svärd kunde säkert ha åkt bra om man ska gå enbart efter resultaten…

Blir spännande att följa Vasaloppet. Håller såklart på Martin men det känns som det är andra som är lite större favoriter. Oskar är nog den jag håller som starkast just nu men någon helt annan kan vinna, det är väl det som är bäst med idrott – man måste tävla först och sen vet man vem som vinner. Längesen jag tränade med den gode Larsson nu, får hoppas att vi kan köra några pass ihop här framöver. Pratade med honom för några veckor sen och formen var stigande så det lät bra inför vasan. Martin är verkligen en god ambassadör för Arvika. En förebild för samtliga Arvikabor. Otroligt seriös och med sunda värderingar.

Resultat OS

Resultat Tartu

En annan idrottsman som alltid imponerar oerhört är Etiopens långdistanslöparkung Bekele. Han tränar dessutom förmodligen 4ggr så mkt som redan nämnde sprintlöpare Bolt. Lika extrem genetik för just långdistanslöpning som Bolt har för sprint. Kenenisa Bekele har sedan 2003 etablerat sig som världens bäste långdistanslöpare. Han innehar världsrekorden på både 5 000 meter och 10 000 meter (även inomhus på 5 000 meter) som han övertagit från landsmannen Haile Gebrselassie. Han tillhör även världseliten på 3000 meter och är en mycket framgångsrik terränglöpare. Bekele har vunnit VM-guld 4 gånger i rad på 10 000 meter i VM 2003, 2005,2007 och 2009 samt guld i OS 2004 och 2008.

Han har guldmedalj på 5 000 meter från OS 2008 och VM 2009, en silvermedalj på 5 000 meter från OS 2004 och en bronsmedalj från VM 2003. På seniornivå har han aldrig förlorat ett lopp på distansen 10 000 meter. I VM i terränglöpning vann han båda distanserna ( 4 resp 12 km) fem år i rad 2002-2006 (totalt 11 VM-guld) och han vann 27 terränglopp i rad 2001-2007. Bekele blev av tidningen Track and field news utsedd till världens bäste friidrottare 2004 och 2005. Bekele anses vara en helt komplett löpare men är förmodligen mest känd för sin spurtförmåga. I VM-finalen 2007 på 10 000 meter var han storfavorit till att ta tredje raka VM-guldet på distansen. Förväntningarna infriades men han fick mycket tufft motstånd från sin landsman Sileshi Sihine. Med ett varv kvar tycktes Bekele nästan vara avhängd men med en mäktig avslutning sista 200 meterna avgjorde han ändå loppet.

Vid OS i Peking 2008 var Bekele favorit att försvara OS-guldet på 10 000 meter. Han vann före Sileshi Sihine. Bekele upprepade därmed Gebreselassies bedrift med att vinna OS-guld på mildistansen två OS i rad. Han hade därmed fem raka guld på 10 000 meter i VM och OS. Segern på 5000 meter innebar att Bekele blev den första på herrsidan sedan 1980 att i samma OS vinna guld på både 5000 och 10 000 meter. Under årets VM lopp på 10000 meter den 17 augusti 2009 tog Bekele sitt sjätte raka guld i VM och OS på 10 000 meter och tangerade även Gebreselassies notering på 4 raka VM-guld på distansen. Eritreas Zersenay Tadese drog upp ett högt tempo och lyckades skaka av sig alla utom Bekele som sedan i vanlig ordning avslutade loppet oerhört snabbt. Segertiden blev 26:46.31 vilket är nytt VM-rekord. Noterbart är att Bekele avverkade loppets andra halva på fantastiska 13 min och 6 sek.<!–
WriteFlash('’);
//–>Vad är det som är så speciellt med Etiopisk långdistanslöpning? Ja, jämför man med Sverige är det stor skillnad, milsvid skillnad. I Sverige springer människor runt kvarteret, på ett löpband i ett gym eller några rundor i en park. De svettas lite, dricker lite vatten och stretchar. I Etiopien är det tvärtom. De som löper där gör det på det blodigaste allvar man kan tänka sig. Varje morgon ger sig tiotusentals unga män och kvinnor ut och löper. Sen går de hem och vilar, för att senare på kvällen samma dag löpa igen. Etiopien är ett av världens fattigaste länder och mer än varannan person är arbetslös. Medellivslängden för en Etiopisk man är omkring 50 år. Löpningen är för en liten del av dessa en chans att försöka förändra sitt liv. Haile Gebrselassie har visat att det går. Han har tagit 25 världsrekord. Han är en av världens mest framgångsrika idrottsmän och har idag 400 anställda i sitt bolag. Något han aldrig hade kunnat nå upp till utan sin framgångsrika löparkarriär.

Många kämpar för att nå denna framgång men kommer aldrig att bli ”något” inom löpningen men dessa tusentals människor ser vi aldrig och tänker kanske inte särskilt mkt på heller men det är just det som gör att några få blir framgångsrika det är att mängden löpare är så otroligt stor i dessa länder. De flesta springer och de ber och de sover och tränar återigen. 2 mil, 3 mil, 4 mil om dagen. Föräldrar väntar hemma och de ber också för att de ska bli duktigare löpare och tjäna pengar till familjen. Det är ett hårt liv.

Att de Etiopiska löparna har en vilja av stål och fortsätter kämpa och löpa även när det gör som mest ont, så ont att du bara vill lägga dig ner och skrika. Det kan man se exempel på när Bekele vann sitt VM-guld 2005, bara två veckor efter att hans 17 åriga flickvän föll ned och dog under ett träningspass. Det kanske kan förklara lite hur hårda dessa människor är jämfört med oss som har ”allt” från början. De springer tills de dör om det så behövs…

Usain Bolt. Den överlägset största sprinttalangen världen hittills skådat. Säger hittills för det kommer kanske fler. Utklassade motståndet på både 100 och 200 meter. Dubbla världsrekord under ett och samma VM. Fick en fråga om jag trodde han var dopad? Så länge motsatsen inte bevisas, självklart inte. Han blev junior-världsmästare redan som 15 åring. En sak är iaf säker ang Bolt och det är att han har en extrem genetik som gör honom så otroligt snabb. Kanske en genetisk defekt som gör honom så snabb.

Men man ska faktiskt komma ihåg att alla löpare på 100 meter genom historien – utom just tre löpare (Bolt, Gay, Asafa P) som varit under 9,80 på 100 meter senare har visat sig varit dopade. Men detta ska man inte spekulera i allt för mkt. Träningsmetoder utvecklas, framförallt inom sprintlöpning. En grym idrottsman med ett fruktansvärt steg är han, ”Insain” Bolt. När vi ändå är inne på sprintlöpning och doping kan vi gå tillbaka till världens kanske mest kända dopingfall. Kanadensaren Ben Johnsson under OS 1988. Han vann guldet på 100 meter på nya världsrekordtiden 9.79 men diskades några dagar senare för bruk av anabola steorider. Det lustiga med den historien är att syndabocken Ben sa att alla andra är dopade också men att bara han åkte dit. Förmodligen talade han sanning när han sa detta för senare har det visat sig att den som nu fick guldet i OS 1988 – Carl Lewis, inte ens borde ha stått på startlinjen i OS. Carl Lewis testades nämligen under USA:s uttagningar till OS 1988. Detta enligt de dokument som Wade Exum, ansvarig för dopningskontrollerna i USA:s OS-kommitté mellan 1991 och 2000, lämnat till tidningen Sports Illustrated.

I tre olika test inför OS hade Carl Lewis förbjudna substanser i kroppen. Inga dokument visar dock att Lewis skulle ha tagit just anabola steroider – men många idrottare har stängts av när de visat sig använda samma preparat som Lewis gjorde inför OS 1988. Enligt Carl Lewis tränare Joe Douglas har idrottaren inte tagit några prestationshöjande medel. Wade Exums dokument visar att fler än 100 positiva dopningtest lämnats – men de har aldrig blivit offentliga. Det lustiga i detta är väl också att den gode Carl är en av de som inte hyllar Bolt utan är tveksam till dennes resultat.

–Jag vill inte hylla Bolt nu och bli besviken i framtiden, säger han. Intressant?

<!–
WriteFlash('’);
//–>Namn: Hans Carlsson

Ålder: 31 år

Idrott: Fotboll har väl varit huvudidrotten i alla år men jag har även spelat innebandy för att det är kul. Åkte en del längdskidor när jag var yngre. I fotbollen har jag spelat på de flesta positioner men det är främst på mittfältet och förståss då som målvakt jag spelat mest.

Rekord/Meriter: Utvisad efter 15 sekunder i en A-lagsmatch mot Brunskog. Är det en merit? Kanske rekord iaf. Spelade då innermittfältare i Bortans IK Olympia. Endast 5 insläppta mål på hela serien med Fiskevik som målvakt ett år.

Träningsfilosofi: Ju mer man tränar desto bättre blir man. Det säger sig självt. Speciellt fotboll. Man smittas ofta av övriga lagets inställning till fotbollen och därför är det viktigt att jobba med hela lagets inställning. En bra inställning är oerhört viktigt för att kunna vara eller bli en duktig fotbollsspelare. För en fotbollsmålvakt handlar det om nötning på olika matchsituationer hela tiden. Väldigt viktigt med en målvaktstränare för att hålla uppe klassen och för att kunna bli bättre. Tyvärr har vi ingen målvaktstränare i Fiskevik så det är svårt att få tillräckligt bra kvalité i träningarna för mig.

Råd till Elit: Helst då söka sig ifrån Arvika kommun om du vill bli en duktig fotbollsspelare. Finns tyvärr ingen bra fotbollskultur här. Önskar det vore annorlunda men så är det faktiskt. Jobba med din egen inställning. Oerhört viktigt med en seriös och ha en bra inställning om du vill bli bättre. Viktigt att våga, inte vara rädd för att göra misstag.

Råd till motionär: Det viktigaste är att ha roligt. Då blir träningarna roliga och automatiskt vill man då träna mera.

Speciella händelser i idrottskarriären: Div 3 med Arvika fotboll på bla Rambergsvallen (Häckens hemmaplan). Vi låg då i ”Göteborgstrean” det året så vi mötte många spelande, duktiga lag med många fd allsvenska storspelare i lagen. Hallvärmländskan med Fiskeviks IF när vi kom ända till final men tyvärr förlorade efter straffar mot Ölme i finalen var riktigt bra gjort. Kil borta ifjol. Tog en straff i 90:e minuten och Kil hade pressen på oss i stort sett hela matchen så jag fick göra många direkt avgörande räddningar. Många frilägen som jag fick ta. Efter matchen så sa Kilspubliken att den där målvakten i FIF har spelat i Hammarby tidigare så nu är det flera som faktiskt tror det.

Roligaste matchen: Se ovan

Hur såg idrotten ut i Arvikatrakten då du var aktiv: Började som 15 åring spela i A-laget i Gunnarskogs IK. Det var direkt från pojklag till A-lag som gällde på den tiden. Skillnaden mot idag är att det var mkt mera rejäla tag då, även på lägre nivå, detta har ändrat sig mkt till dagens fotboll i Västvärmland. Man gick in till 100 % under matcherna. Flera pådrivare i varje lag som gav allt. Det var tuffare helt enkelt. Tror det är största skillnaden mot dagens fotboll i framförallt västvärmland.

L-O kommentarer: Fotboll engarerar. Läktarexperter finns det gott om i västvärmland. Åk på en match och sätt dig på läktarn och bara lyssna. Att Hasse är en riktigt bra målvakt är det ingen tvekan om och han är solklart och överlägset den bäste målvakten i västvärmland enligt mig. Förmodligen för ett antal år till. Räddningen på videon ovan tycker jag är riktigt cool. Hasse hade då gått upp mot motståndarnas mål för att försöka nicka in en hörna i slutminuterna av matchen och då kontrar motståndarlaget och Hasse hinner precis upp bollen på mållinjen. Personligen tycker jag det är synd att inte något lag kring Arvika har ett bättre lag för då hade man kunnat gå dit och titta på ”målvaktshasse” där han verkligen hör hemma. Ryktet säger ”Skolad i Hammarby” – ja hade han varit det så hade han garanterat spelat minst allsvensk fotboll idag, det är jag säker på för förutsättningarna finns. Är ni fotbollsintresserade? Åk då gärna ut och titta på Fiskeviks IF i Div 5 västra om ni vill se en talangfull målvakt. Man ska också ha i åtanke att första gången Hans ställde sig i ett mål var han 23 år.

Sven drar fältet på ett 1500 meterslopp på Viksvallen på 60-taletNamn: Sven Skoglund

Ålder: 73 år

Idrott: Friidrott, främst då 400-10000 meter, men tävlade också på kortare distanser. Orientering, höll jag också på med för skojs skull, det var en rolig omväxling mot friidrotten att vara med orienterarna. Lite skidåkning på vintrarna blev det väl också.

Rekord/Meriter: 14.54.6 på 5000 meter, 4.02 på 1500 meter, DM-guld 4 x 800 meter, DM-silver på både 1500 och 5000 meter. Underskred de magiska 2 minuterna på 800 meter många gånger.

Träningsfilosofi: Bli bättre för varje år som gick. Körde ofta en hårdare 7-8 km en gång i veckan hela året i ganska hög träningsfart, då var jag trött efteråt. 15 x 400 meter med 2 minuters vila en gång per vecka, om vintern var detta pass oftast 15 x 60´sek. Vilan mellan intervallerna var ofta satt till 2 minuters vila. Testade ett tag att köra dubbla pass med ett morgondistanspass men upplevde att kvalitén på kvällsträningen blev lidande av detta så det blev inget mer experimenterande med det.

Råd till Elit: Prio1 är att försöka bli så snabb som möjligt till att börja med. Satsa mkt av träningen på att jobba upp snabbheten. Korta snabba pass som ger snabbhet och flyt i löpningen är viktigare än långa långsamma pass. Tävla inte på träning utan håll den farten du har kapacitet för just då. Bra intervallpassupplägg som ofta kördes var – Måndagar 6×400, Onsdagar 3×800 i 1500 meters fart och fredagar 10×200 meter.

Råd till motionär: Träna så mkt att du tycker det är kul. Ha roligt och må bra. Kanske 2-3 ggr per vecka, varva jogg och gång under passet beroende på kapacitet.

Speciella händelser i idrottskarriären: Vann 4×800 meter med KFUM Arvika på DM för Värmland utan att ha varit favorittippad. DM var stort på den tiden och alla ställde upp på dessa tävlingar. De bästa var alltid med och det var många som höll på med friidrott vilket gjorde att det var tuffa tävlingar att placera sig bra i.

Roligaste tävlingen: Se ovan

Hur såg idrotten ut i Arvika då du var aktiv: Började idrotta på 50-talet och höll på som mest under 60-talet. Var ett gäng under några år som sparrade varandra på träningar i Arvika på Viksvallens banor annars körde Sven mkt av träningen själv. DM-statusen var högre än vad det verkar vara idag så detta var tävlingar man verkligen satsade på. Folk hade i allmänhet en annan syn på idrott, idag finns så mycket annat att sysselsätta sig med.

Övrigt: Fanns mer lokala tävlingar runt Arvika förr, kanske upp till en gång per vecka under sommarhalvåret. Detta var bra för att hålla uppe formen.

L-O kommentar: När jag bodde hemma hos mor och far så bodde Sven grannar med oss. När jag var uppe hos farsgubben passade jag på att hälsa på hos Sven och hans fru Ingrid. Vi tittade lite i urklippsböcker från -50 och 60-talet. Det var väldigt intressant. Sven har alltid varit väldigt idrottsintresserad och jag har hört mkt om att han var en bra löpare på 60-talet. Han lekte i alla fall med orienterarna på orten vad jag hade hört. Så jag tyckte det skulle vara kul att fråga lite om träningsprinciperna som rådde på den tiden och här har ni resultatet. Vad som förvånar mig är att om man ser till veckomängden så är den långt ifrån lika imponerande som tiderna. Man sprang alltså helt enkelt snabbare med mindre träning förr. Hellre fart än långt var en princip som var helt klart gångbar på 60-talet.

Troligtvis är Sven också den snabbaste löparen runt Hartjärn på ”Hartjärn runt” genom tiderna om man ska se till att följa banan då rekordinnehavaren antagligen hade en egen liten väg. (enligt Sven). (Den tiden ska vi nog klara rubba om det blir ett nytt ”Hartjärn runt” någon gång.) Svens tankar kring hur man ska bedriva löpträning är klart intressanta och användbara. Det var klart intressant att diskutera gammal Västidrott och gamla tävlingar.